Köket dränks i ljus och min franska emaljkanna svämmar över av pioner. Det har blivit juni 2013.
På mitt rutiga golv i köket står en radioapparat från 1950-talet. Det luktar blommor och somriga förväntningar.
John inviger cykeln han fått i födelsedagspresent. Vi cyklar nästan överallt …
Även till de allra närmsta platserna. Svandammsparken till exempel …
… som börjar här, vid vårt hus.
Vinkar adjö till mitt gamla pass som går ut (yes, jag var mörkhårig från att jag var 15 år tills jag var 22-ish).
Min John börjar sy flugor för fulla muggar och jag formger den lilla etiketten till det som blir Dr. Johns prima festflugor. Stolt.
Det är sommar. På riktigt.
Den 6 juni har jag och John bröllopsdag, en dag som firas på samma sätt – och på samma plats – varje år. Här, under vårt hemliga träd. Där dukar vi upp till picknick, skålar i champagne, håller om varandra, småpratar och spelar kort eller yatsy.
Vid eftermiddagen kommer en hög med vänner, vi dricker vin och spelar brännboll (även det en tradition).
Juni är månaden då vi hänger här. Under bron.
På Trädgården så klart.
Jag, Sarah Wing och Martina Ankarfyr börjar jobba med boken Vintagefrisyrer. En himlans fin dag i juni plåtas exempelvis Karoline. Kvällen avlustas på Calexico’s och jag önskar att det var jag som formgivit deras menyer. Darn!
Med picknickkorg i handen intar jag och John Sigtuna med omnejd. En loppisrunda de luxe.
Jag bär min nya klänning från Vintagefabriken och det är utan-kofta-varmt.
Sommarklänningar i kvadrat på bloggen. Vintagefabrikens egen sömmerska Ida syr upp den perfekta sommarklänningen i några få exemplar. Vi längtar efter sommarbad, så vi skänker vinsten från klänningsförsäljningen till världens hav (via Naturskyddsföreningen). Allt för att vi ska kunna bada i havet i framtiden.
Min vän Nina fyller 30 bast och det firas med en överraskningspicknick, ballonger och paket från Swedish hasbeens.
Jag cyklar hem genom sommarnatten, till tonerna av digert fågelkvitter, längs med Årstaviken. Det osar sommar.
Vaknar upp till midsommarafton och går ut för att binda mig en likadan krans som Emily Dahl har i boken Vintageparty.
Dukar upp till midsommarfest på innergården i Midsommarkransen, med klöverkrans i håret.
En hel hög med vänner strömmar in på innergården. Några lastar upp mat, en annan svänger i hop en tårta och en tredje dukar fint på bordet. Emelie hjälper alla att fixa sig en krans.
Mat för ett helt kompani.
Med pionknoppar på bordet, en midsommarfest dränkt i solsken och mat som aldrig sinar slår vi oss ner till bords, äter och pratar. I timtals.
När sill, färskpotatis, västerbottenostpaj och en rad andra sätter är uppätna, så smaskar vi i oss jordgubbstårta.
John.
Mick i kranskeps.
Fatima och lilla Livia.
Vi möter midsommardagen i gryningen, med morgondopp i Vinterviken.
Och kommer hem först när solen går opp.
Dagen därpå drar jag och John till ett somrigt Paris!
Gick till vårt favoritställe på Rue Oberkampf och skålade för att vi än en gång var i vår favoritstad. Paris.
Titta vad som stod på mitt skrivbord i morse. En bukett med alla mina favoritblommor: nejlikor, brudslöja och ranunklar, tillsammans med ett kort. Från underbara Retroella, som jag har skrivit boken Vintagefrisyrer tillsammans med.
Fantastiska, omtänksamma människa!
Vintervit novembertorsdag med mintgrön kjol och dimmig grådask utanför köksfönstret. Nu vill jag ha snö på taken! Knaster under fötterna och så vill jag hänga upp adventsstjärnan.
Loppisfyndad kofta, vinrött skärp från Myrorna, mintgrön H&M-kjol som jag fått av min kompis Nina, vita strumpbyxor från Asos.com och svarta skor med hålmönster från Röda korset i Ekshärad.
Måndag. Då tar vi i vanlig ordning en liten nostalgitripp genom förra veckan, sett ur min instagram. Vill du följa mig även där så heter jag emmasundh.
Veckan började med eftermiddagsfika med godis (present från en tjej som heter Amanda. Tack!). Snurrade upp håret i loopar och tog på mig blommig klänning. Man vill ju vara tjusig när det är dags för – fanfar – premiären av Vintagefabrikens frisyrkurser.
Svenska Elle damp ner i brevlådan och där var ju vi – jag och Lojsan! Där pratar vi om vintagefrisyrer minsann.
Förälskade mig i den här vespa-bilden som Martina Ankarfyr har plåtat. Den ladyn alltså. Hon kan hon.
Fick blommor av Lojsan en helt vanlig dag, men världens finaste lapp där hon tackade för att jag alltid ställde upp. Eftersom jag tycker hon är av samma skrot och kort har vi påbörjat ett blombattle. Söndagen spenderades hemma hos Volang-Linda med pre-födelsedagsfika. Hon fyller nämligen år i morgon! 30 bast. HURRA!
En liten tradition coming at ya. Tänkte att vi skulle kika på mitt Instagram-flöde för att se vad jag har haft för mig den senaste veckan? Om du vill följa mig på Instagram så heter jag emmasundh. Vänster: Måndagen började med storstädning. Ett team skulle nämligen komma hem till mig och plåta, så jag for runt och fejade hela morgonen. Det här med att ha eget företag och vara i faggorna att starta upp sin egen butik har sina nackdelar. De kan man se på golven i sitt hem. Dammråttor. Höger: Temat för denna vecka var Vintagefabriken-butiken som ligger jämte mitt frilanskontor. Jag och mina kompanjoner var där från tidig morgon till sen kväll hela veckan. Byggde, borrade, prissatte varor och putsade.
Vänster: Hängde upp Tove-Lisas och Jennie Ekströms fantastiska illustrationer bakom kassan. Fixade ett eget Instagram-kontor för Vintagefabriken också. Du hittar oss på @Vintagefabriken. Missa inte! Höger: På onsdagen bjöd vi in några väl valda personer till en smygöppning. Du kan se alla bilder från minglet här: Smygöppning av #vintagefabriken. Blommorna som du ser fick Vintagefabriken av Elsa Billgren och Pontus de Wolfe. Så himla fina.
Vänster: Det blev torsdag. Den stora öppningsdagen. Det firades med Swedish Hasbeens på det rutiga butiksgolvet. Höger: Jag bombarderade hela bloggen med massor av bilder från Smygöppningen av Vintagefabriken.
Vänster: Det blev fredag och supervarmt. Jag, som hade klätt mig i någon sorts svart ylleklänning (!?) dagen till ära gick loss på Vintagefabrikens sortiment och förälskade mig i ett par shorts från Emma & Malena. Jag var liksom tvungen att köpa dem. Hur ska detta sluta? Vi har haft öppet butiken i två dagar och jag har redan börjat shoppa av mig själv. Herregud. Detta kommer bli farligt. Höger: På lördagen hade vi öppet i butiken och på kvällen grillade jag och några vänner på vår innergård. Där trängs rosa träd och kulörta lampor.
Vänster: Söndagsklädd för Vintagefabriken. Trippade runt i min blå espadrillos. Höger: Det här att ha ett eget provrum. Love it! Här står jag i en blommig klänning som jag köpte på Tidens Melodii somras.
Nu är det dags att nostalgera sig en aning. Jag tänkte att jag skulle sammanfatta förra veckan, sett ur min Instagram-feed. Vill du följa mig där så heter jag kort och gott emmasundh.
Now is the time to summarize last week, seen from my Instagram feed. Want to follow me on Instagram? My nickname is emmasundh.
Monday started with my new Frankie calendar tumbled down through the letterbox. Finally! Later that day, I let the summer in the blog by showing pictures from last summer.
Det blev tisdag och dags för modeveckan. Efter Mes Dames-visningen mötte jag upp med några av mina underbara ex-kollegor från Damernas Värld.
Tuesday arrived and it was time for fashion week in Stockholm. I went to see Mes Dames and afterwards I met up with some of my wonderful ex-colleagues from the the swedish fashion magazine Damernas Värld.
Onsdagen spenderades på Norstedts förlag som ger ut boken Vintageparty. Där byggde jag, Volang och Vintageprylar upp en liten mini-vintage-värld för ett mingel som hölls där. Jag ska visa fler bilder därifrån inom kort.
Wednesday was spent on my publisher Norstedts that release the book Vintageparty. Volang, Vintageprylar and I build up a little mini-vintage-world for a mingle held there. I’ll show more pictures from there soon
Efter minglet åkte jag hem och prickade in säsongspremiären av Johns filmklubb “Bio på Bio”. Under hela våren kommer han att visa filmer under olika teman.
Det blev torsdag och jag jagade deadlines hemma på mitt kontor, omgiven av fina blommor.
After mingling, I went home for the season premiere of John’s film club “Bio på Bio”. Throughout the spring, he will show movies under different themes. On Thursday I was chasing deadlines at home in my office, surrounded by beautiful flowers.
Jag var rufsig i håret. Det är jag ofta när jag deadline-hetsar. Sliter och drar.
Fredagen kom och jag köpte Kalles kaviar. Det har jag inte gjort på säkert 10 år, eller mer. Jag äter ju nästan bara vegetarisk mat, men jag fick sådana cravings efter kaviar att jag var tvungen att springa och köpa en tub. Tröttnade dock efter tredje mackan …
My hair was up and down, as it often tends to be when I have deadlines. Friday came and I bought swedish Kalles caviar. I have not done that in probably 10 years or more. I eat almost only vegetarian food, but I got those cravings for caviar that I had to run and buy a tube. Tired of it after the third sandwich … As always.
Körde fredagstofs. Fast här ser det mest ut som jag har en halv page. Kanske ska bli min nya stil? Halv-page. Med min konstiga frisyr i högsta hugg gick jag och köpte glass från Coop. De har de absolut finaste glasspaketen. Ja, jag vet, jag är en fomnörd. När jag ändå är i gång så kan jag säga att Coop och Icas Gott liv är mina formfavoriter i matvaruhandeln just nu. Så sjukt fina förpackningar. Okej, nu måste jag sluta skriva om detta, jag förstår att det inte är till min fördel att dela med mig av att det är sådana saker jag går runt och tänker på. Och att det är ett extremt smalt intresse …
Pany tail-friday! Though this looks the most like I have half a page. Perhaps it will be my new style? Half-page. With my weird hairstyle, I went and bought ice cream from the grocery store Coop. They have the finest ice cream packages. Yes, I know, I’m a design nerd. When I’re at it, I can say that Coop and Ica gott liv (different grocery stores) are my favorites in when it comes to design. Okay, now I have to stop writing about this, I understand that it is not to my advantage to share these things with you that. I sound like a design freak. And I am.
På fredagskvällen hällde jag upp skumpa och satte ballonger på dörren. Jag och John hade nämligen bjudit hem min syster Ellen och hennes man Christer på middag. Christer har fyllt år, så vi firade, skålade, åt risotto, smaskade glass och gav present! Jag firade genom att använda min fredagstofs som synthlugg.
On Friday evening, I poured the champagne and put balloons on the door. Me and John had invited home my sister Ellen and her husband Christer for dinner. In early januari Christer had his birthday, so we celebrated, toasted, ate risotto and ice cream and gave gifts! I celebrated by using my Friday pony tail as bangs.
Lördagen kom, jag och John tog en tur till Myrorna i Skärholmen, upptäckte att de hade höjt priserna något enormt och åkte sedan hem. Instagrammade utsikten från mitt köksfönster. Mest för att konstatera att klockan var 16:19 och det fortfarande var ljust. Hej vår! Lördagskvällen spenderades med crêpesmiddag med Frida och Chrille och sedan fest hos Lina. Men därifrån har jag inte några bilder. Jag valde helt enkelt att ta en bloggfri kväll.
När söndagen kom gick jag och John en promenad. Vi gick “kattrundan”. Med risk för att låta lätt crazy catlady:ish, så har vi en tur som vi går som alltid ger kattutdelning. Diverse: man får träffa trevliga katter som man får klappa.
Saturday came, and me and John took a trip to the thrift store Myrornas in Skärholmen. I discovered that they had raised the prices and went home again. Shared an image on Instagram on the view from my kitchen window. Most to note that the time was 4:19 pm and it was still bright (in the winter the sun goes down at 2 pm) . Hello Spring! I spend Saturday evening with crêpes dinner with Frida and Chrille and then party at Lina’s. When Sunday came, me and John went for a walk. We went on the “cat tour”. Ok, I’m gonna sound like a complete crazy catlady, but we made this cat tour because … 1. We love cats. 2. On this tour you always meet at least one cat. 3. I have to get some help for this crazy catlady thing.
På söndagskvällen bjöd jag på en liten hemlighetoch laddade inför min födelsedag. Det var den veckan det!
Nu är det dags att svara på era frågor igen. Jag har fått in mängder av frågor både per mejl och i kommentarsfälten, så nu tänkte jag beta av några som handlar om sänggavlar, inredning, Paris, vintageklänningar, jobba, kärlek, projekt, blommor, utbildning och vintagebutiker i Stockholm …
Now it’s time to answer your questions again. I have received so many questions both by email and in the comments fields, so now I thought answer a few of them …
Q: En lite lökig fråga kanske, men när går du upp om dagen? Jag är själv frilansjournalist och tenderar att gå upp framåt förmiddagen (läs: tio) och går och lägger mig vid två på natten. Jag tycker det är svårt att ha “normala arbetstider”. Hur tänker du?
A: Ja, jag måste erkänna att jag sitter med samma problematik. Dagar, kvällar och nätter flyter ihop, liksom vardagar och helger. Jag är en nattmänniska. Allt som händer efter klockan 23.00 är alltid dubbelt så roligt, så jag tenderar att sitta uppe sent på nätterna. Skillnaden mellan oss är att jag går upp halv sju, när min man John stiger upp. Det är idiotiskt. I går kom jag till en punkt då dagar av sömnbrist gjorde att kroppen var helt slut. Jag förmådde mig inte att stiga upp, och då är det bara att lyssna på kroppen och vila. Från och med i dag ska jag bli snällare mot mig själv. Inte jobba sent, inte gå och lägga mig sent, inte jobba från sängen och inte jobba i pyjamas. Mitt problem är att jag tycker att det är så roligt att jobba, men jag vill ju också att det ska fortsätta vara roligt, och för det behövs lite ramar. Så nu har jag satt upp ramar. Min plan är att jag ska gå upp halv sju och gå och lägga mig i tid på kvällen. Och vara snällare mot mig själv. Wish me luck.
Q: Hej Emma! Får jag fråga var du köpt dina strumpbyxor? Jag har letat länge efter ett par täckande vita strumpbyxor som inte är liksom grovstickade eller gulvita, och dina ser ut att stämma in på hur jag vill ha dem.
Gillar din blogg mycket förresten, även om jag inte brukar kommentera.. 🙂
Lotta A: Hej Lotta! Ja, fina strumpbyxor är extremt svårt att hitta. Antingen är de svindyra, på tok för tunna, mönstrade eller av dålig kvalité. De vita strumpbyxor som jag bär är köpta via Asos.com. De är lagom tjocka, av bra kvalité, släta och dessutom billiga. Allt i ett!
Q: Hej Emma!
Sökte runt efter sänggavel på google och snubblade in på din blog.
Fina bilder och å vilken fin sänggavel (med den tjusiga hyllan ovanför).
Får man lov att fråga om du köpt sänggaveln eller ordnat den själv?
mvh
Cecilia A: Hej Cecilia. min mjuka sänggavel kommer faktiskt från IKEA. Jag hade världens plan på att göra en sänggavel själv, men utan bil i storstaden är det nästan omöjligt. Så himla sorgligt att det ska vara så. Denna sänggavel kördes hem till min dörr, så det var ju himla praktiskt. Om du vill ha en mjuk sänggavel så tycker jag absolut att du ska satsa på en sådan här, om du inte vill pyssla ihop en själv vill säga. Annars kan jag rekommendera en grymt fin sänggavel från Ellos. Om jag inte redan hade haft en sänggavel hade jag lugnt satsat på den här 1950-talsinspirerade sänggaveln. Jag hade nog spraymålat den i någon pastell, alternativt svart, och knipit fast klämlamor i spjärlorna som sänglampor. Ja, som du märker har jag redan en klar plan hur jag skulle göra. Om det inte hade varit beyond onödigt så hade jag lugnt haft två sänggavlar att byta mellan! Denna sänggavel kostar dessutom bara 800 spänn, och är HUR snygg som helst. Stort lycka till Cecilia!
Q: Jättefin radio!! Får man fråga vart du ( eller din man :P) har köpt den någonstans?By the way, älskar din blogg!
Sofia A: Åh, vilka fina ord! Tackartackar. Radion, som är av märket König, är en gåva från min man och jag råkar veta att han har köpt den på en liten butik på Folkungagatan i Stockholm. Men de finns även att köpa på nätet, exempelvis här. Det är en fantastisk radio – snygg, bra och extremt prisvärd.
Q: Först och främst – du är en sådan med “fin yta”-blogg som ändå alltid känns mänsklig, genuin och varm. Det gillar jag som tusan.
Sen kom jag på en fråga som jag missade att ställa när du hade frågestund! Tar den nu så får vi se om du hinner svara någon gång. =)
Jag vill så hemskt gärna hitta sådana där fina klänningar (tajta kring överkroppen och vippiga från midjan och ner) som du verkar dra till dig som en magnet – men så fort jag går in i en second handbutik blir jag typ apatisk. Det är så plottrigt och liksom kaotiskt trots att det är sorterat och jag vet aldrig var jag ska börja! Antingen hittar jag en fin modell men som är fel storlek, eller så hittar jag en i rätt size men med fult tyg osv. Sen blir jag trött och går hem. Har du något sökar-tips??
Annika http://annikaville.blogspot.com
A: Hej Annika och tusen tack för dina enormt fina ord. Det känns otroligt viktigt för mig att ha en varm blogg, eftersom kalla människor är det värsta jag vet. Så du anar nog inte hur glad jag blir över din kommentar. Nu till din fråga.
Om du vill ha en vintageklänning, men – som du skriver – blir apatisk, så bör du nog bege dig till en välrenommerad vintagebutik. Vill du ändå ge dig in i loppis- och secondhanddjungel – med chans att göra superfynd – då är det träning som gäller. Det roligaste formen av träning. När jag går in på exempelvis Myrorna så bläddrar jag mig igenom sortimentet. Jag hoppar över mönster och färger som jag inte passar i eller tycker om. Det gör att sortimentet som av eventuellt intresse minskar rejält.
Ett tips är att testa dig fram. Hittar du en fin klänning, men är osäker på om den passar? Titta noga hur den är uppbyggd, testa den och gör sedan en utvärdering. Tids nog har du tränat upp ditt ögonmått att du knappt behöver prova klänningen för att veta hur den kommer att sitta.
Gillar du 1950-talestitiken, men känner att det här med att fynda inte är din grej? Ja, då är kanske nyproducerade klänningar din melodi. Det finns en rad skickliga designers och märken som producerar klänningar efter gamla mönster. Några av dem som jag kan rekommendera är Jumperfabriken, Maria Westerlind och Emmy design. Sedan måste jag slå ett slag för designers och sömmerskor som syr upp på beställning. Antingen som driver eget företag eller som utbildar sig i exempel sömnadskonstruktion och är sugen på uppdrag.
Q: Hello Emma! I love your blog, and the translation at the bottom is so helpful 🙂 But I like to read the whole post and have to put it through Google Translate which takes a long time. If it’s possible, would you add a translate button, like the one at the bottom of Elsa Billgren’s blog posts? I would make things much easier! Have a wonderful 2013!
An Scenic World
http://anscenicworld.blogspot.se/ A: Hi! And thank you so much. I have received so many international readers the past weeks – hurray! I apologize to you all that I’ll haven’t got a translate-buttom yet.
I can imagine that it is not completely easy to keep up with my made-up swedish words, so I will write a translation text at the end of every blog post until I learn to write with real words!
So typical me to find my own words when Swedish language is not enough. I promise to get a button. Coming soon! Now have a wonderful 2013!
xx emma
Q: Hej Emma!
En sak som jag tycker är fint är att du verkar ha så härlig relation till dina vänner. Jag undrar lite hur ni lärde känna varandra och om du är bra på att skaffa nya nära vänner? Jag tycker själv att det har blivit svårare att skaffa nya vänner ju äldre man blir.
Sedan undrar jag också vilken utbildning du har och vad som driver dig när du jobbar med dina projekt? Du verkar ha sån glöd!
Nya bloggen ser jättefin ut btw!
Li A: Hej Li! Vad gullig du är. Ja, let’s börjar med vänskapsfrågan. Nu kommer det bli många turer och många namn, så håll i dig.
Vänner. De flesta av mina vänner känner jag sedan gymnasiet i Värmland. Jag gick på Tingvallagymnasiet i Karlstad och ingick i ett stort gäng på elva-tolv personer. Många av dem är fortfarande mina vänner i dag. När jag var 19 år flyttade jag till Stockholm. Helt själv.
Efter ett halvår importerade jag två av mina bästa vänner, Nina och Åberg, till Stockholm. Tillsammans startade vi ett kollektiv i Stockholm. I takt med att åren har gått har Åberg bytt Stockholm till Göteborg, och istället har mina Värmland-vänner Fatima och Lina flyttat hit.
När jag började plugga så träffade jag Frida. Jag föll pladask för henne i Södertörns högskolas kalla korridorer. Hon var bästa kompis med Linda (Volang-Linda), så jag bekantade mig lite lätt med Linda. Men jag och Linda hade ingen sådär jättedjup relation just då, utan det var Frida som var vår gemensamma länk.
Lollo träffade jag genom min kompis Åberg. Lollo och jag var inte alls tajta då, långt ifrån. Men genom Lollo träffade jag min dåvarande pojkvän D som var bästa kompis med Lollo och en annan tjej, Lisa. Förhållandet med D tog slut efter ett halvår och vid den tidpunkten hade jag och Lisa börjat växa ihop. Så Lisa blev min kompis (förlåt D!).
För sju år sedan träffade jag John och med honom kom ett stort gäng med härliga människor, som Mick, Max och Erik till exempel. Så nu är de mina vänner också.
Därefter har bara ett fåtal kompisar kommit in i mitt liv, men jag har framförallt lärt känna de människor som redan funnits där, som exempelvis Linda, Lollo och Fridas kille Chrille.
För någon vecka sedan flyttade ytterligare kompis från gymasiet hit, Sofia, så de fortsätter att komma vilket är underbart. Sedan får vi ju inte glömma de fina vänner i Karlstad som jag fortfarande umgås med, Marie, Sara, Carro och Emma.
De personer i min närhet som jag umgås allra mest med just nu är Frida, Lollo, Linda, min syster Ellen, Mick och Max.
De nyaste bekantskaperna i mitt liv just nu är Silversaga, DV-bönorna Carin och Anna.
När det gäller att skaffa nya vänner så är jag nog ganska dålig på det. Jag är alltid intresserad av att träffa och lära känna nya människor – på den punkten vill jag aldrig förändras, för det ger så mycket till livet. Förutom att det ger enorma kickar, är intressant att lära känna nya världar, så är det också så jag växer i mig själv.
Men för mig är det framförallt en tids- och hjärtefråga. Jag vill inte – och skulle heller aldrig kunna – försumma de vänner jag redan har i jakten på nya. Jag älskar att lära känna nya människor, men jag tror att det måste få ta lite tid …
Jag har en liten klick med riktigt nära vänner, sedan ytterligare en klick med nära vänner och därefter en stor klick vänner.
Jag kan också tycka att det är svårare att träffa nya människor, för jag hamnar inte i samma situationer nu som jag gjorde exempelvis när jag började plugga. Jag har haft turen att träffa många underbara människor via mitt jobb på Damernas Värld och även via vänners vänner, men det är ju inte så att jag går ut på klubb i Stockholm och kommer hem med fem nya vänner. Det funkar ju inte så. Sedan jag började frilansa har jag däremot haft mer tid att lära känna och träffa nya människor.
Utbildning. Jag är utbildad specialreporter med inriktning samtidshistoria. Min journalistiska bana började redan på gymnasiet när jag valde inriktningen Samhällsvetenskap med journalistik. Det var en speciallinje som bara fanns på Tingvallagymnasiet i Karlstad. Den innebar att man läste vanlig samhällsvetenskaplig linje det första året och sedan gick man inriktningen journalistik de två sista åren. Det var en otroligt bra utbildning som gav en stabil grund. Efter gymnasiet flyttade jag till Stockholm för att plugga Samtidshistoria A på Södertörns högskola. Jag har alltid varit väldigt intresserad av historia, så detta ämne läste jag av ren och skär nyfikenhet. Efter A-kursen hoppade jag på B-kursen, och sedan läste jag Stadsvetenskap A – också av ren nyfikenhet. Efter stadsvetenskapen sökte jag in till ett journalistprogram som hette “Samhällstudier med praktisk journalistik med inriktning samtidshistoria”, där jag kunde koppla ihop mina samtidshistoria-kurser med journalistik Jag kom in på programmet, kunde tillgodoräkna mig de samtidshistoria-kurser jag redan läst och läste därefter Journalistik A, Journalistik B och Journalistik C, samt Samtidshistoria C. Jag fullkomligt älskade studentlivet och kan rekommendera det för varendaste kotte.
Projekt. Driv ja. Jo, det måste jag väl erkänna att jag har. Det poppar upp idéer i mitt huvud hela tiden. Lite för ofta för mitt eget bästa tror jag bestämt – för jag vill genomföra dem alla (vilket inte är realistiskt rent tidsmässigt). John brukar säga att jag borde ha en anställd som genomförde alla mina idéer, för själv blir jag så frustrerad över att jag har 100 idéer, men har bara tiden att genomföra en enda. Det här idémakeriet har mycket att göra med min uppväxt tror jag. Min mamma har alltid peppat mig och min syster att hitta på tokigheter. Det finns inga rätt eller fel – bara en värld av spännande fantasier. Hon är en enorm förebild i sin otroliga kreativitet. Sedan ska tilläggas att jag är uppväxt på landet, flera kilometer från närmaste kompis. När jag kom hem från skolan fanns ingenting att göra. Vi hade inga TV-spel, inga kanaler på TV (om man inte tyckte att det var intressant att titta på test-TV), inga vänner i närheten – det fanns absolut ingenting serverat. Lite som att sitta i ett vitt rum utan saker och sedan försöka hitta på saker att göra. Och lite där tror jag att detta idésruteriet tog sin fart …
Drivet kommer från att jag vill genomföra allt jag kommer på och drömmer om. Det är omöjligt, men jag försöker så gott jag kan …
Q: Hur gör du och John för att hålla kärleken vid liv när ni båda verkar ha supermycket att göra? Ni är så himla gulliga ihop alltså! 🙂 Kram!
Hanna A: Ja, det är en bra fråga. Det viktigaste för oss är att skapa kvalitativ egentid. Kvällar då vi sitter vid köksbordet, äter middag och pratar. Vi vet nämligen att vi båda är experter på att dra i gång olika projekt, peppa på att se en TV-serie eller sitta i våra egna små världar. Ibland kommer vi till en punkt – när vi inser att vi fysiskt har varit i samma lägenhet flera kvällar i rad, men varit i de där små egna världarna – då vi känner att det finns en distans mellan oss. Då behöver vi prata. Massor. Sätta oss ner eller gå en promenad och få varandras 100-procentiga uppmärksamhet.
Q: Åh, så läckert!
Vart har ni fått tag på de tjusiga popcorn påsarna som ni hade på ert Vintageparty på Norstedts?
Cickan A: Hej! Just de här popcornpåsarna har Lollo köpt på Etsy.com! Hur fina som helst, eller hur?
Q: Jag älskar att din blogg är pastellig och vacker och du verkar så himla positiv – det gör min vardag mycket roligare. Det är alltid en fröjd att klicka in här!
En fråga: Jag ska ner till storstan en helg och skulle vilja ha bra tips på härliga second hand-/vintagebutiker. Jag har inte tid att gå på så många ställen, kanske två stycken, om de inte ligger väldigt nära varandra. Så, har du några bra Stockholmstips för en norrlänning?
Eveline A: Hej Eveline! Tack för de fina orden. Om jag vore du skulle jag antingen åka till något av Stockholms alla vintagekluster. Första alternativet är att åka till Odenplan och pricka in Old touch (Upplandsgatan 43) och Epok Antik och Kuriosa (Odengatan 83). Ett andra alternativ är Zinkensdamm där du kan pricka in Beyond retro (Brännkyrkagatan 82), Myrorna (Hornsgatan 96), Judit secondhand (Hornsgatan 75) och Brandstationen (Krukmakargatan 22). Ett tredje alternativ är SOFO där du i ett kör kan gå till Lisa Larsson (Bondegatan 48), Stadsmissionen (Skånegatan 75) och Beyond retro (Åsögatan 144). Stort lycka till!
Q: Taack för finaste bloggen! Blir alltid så peppad o glad när jag tittar in 🙂
En, kanske udda, fråga: Jag tycker det är svårt med snygga krukväxter. Har själv lite 50-talsinspirerat hemma och mycket i rött. Men får inte till det med växterna i fönstret. Vad hade du satsat på? Vad har du själv? Grönt eller färgglatt? Stort eller smått?
Tack på förhand!
Kram!
Lina A: Kul att man kan peppa lite! Och ingen fråga är udda, tro mig! En klassiker är ju pelargoner som finns i många fina färger. Jag har själv både röda och ljusrosa pelargoner hemma hos mig. Även novemberkaktus är en vacker blomma tycker jag. Sedan är jag ett fan av Porslinsblomma, som är en klängerväxt med underbara blommor som ser ut att vara gjorda i porslin. Har ingen själv, men tycker att det är enormt vackert runt ett gammalt fönster.
I mitt hem finns inte jättemånga växter under vinterhalvåret, förutom pelargonerna. Istället satsar jag på att då och då köpa snittblommor till köksbordet. Det känns otroligt lyxigt, vackert och vårigt. När det vackas vår och sommar däremot, ja, då fyller jag köksfönstret med kryddväxter, sår spännande blommor i drivlådor och förbereder mig på ett miniträdgårdsland.
Q: Fine Emma, jeg mener å huske at jeg engang leste om dine beste Paristips på bloggen din. Men jeg finner ingenting om Paris… kan det stemme?
Nadja http://www.unadostres.blogg.no
A: Hej Nadja! Du finner min Paris-guide här. Uppdaterad och välfylld. Trevlig läsning (och tittning)!
Aldrig sinande tårar, starka känslor, massor av skratt och en fantastisk nyhet. Så har min kväll sett ut. Jag är nämligen precis hemkommen från redaktionen på Damernas Värld. Under kvällen har jag och tre andra helt underbara kollegor avtackats. Min kära före detta chef, Martina Bonnier, höll tal så att ögonen fylldes av tårar, jag fick en prickig klänning signerad en av mina favoritdesigners Maria Westerlind (klänningen ska jag visa upp så snart jag bara kan) av mina gamla finneringaordfina kollegor, en illustration av min överdjävligt skickliga praktikant Linnea (I love you), vackra blommor, en alldeles speciell DV-present (som jag också ska visa upp på bloggen) och massor av pepp från alla kära vänner (ni värmer mitt hjärta). Känslorna är på utsidan, på insidan, ja, överallt. Tänk att ett team, en redaktion, en tidning och en arbetsplats kan trigga i gång ett värmländskt hjärta så till den milda grad.
Inte nog med det. Jag hann knappt komma innanför de ballongprydda dörren på DV-redaktionen innan jag blev varse om att min baby, Damernas.se, som jag har slitit med och utvecklat tillsammans med min redaktion i två år (fram tills för en och en halv vecka sedan) har blivit nominerad till Årets Tidskrift Digitala Medier på Tidskriftspriset 2012. Jag började grina. Och grinet, det liksom fortsätter in på nattakvisten här i det Sundhianska hemmet. Nu ska jag krypa till kojs med min klänning, min alldeles speciella present, mina rödgråtna ögon, Martinas fina ord och med ett varmt hjärta. Och med ett stycke man som stöttar mig mest hela tiden.
