Unlock with PatreonÄta efter säsong – odla ekologiskt året om?
I samarbete med Årstiderna
Det bubblar av tweekade tankar, nya normer och spännande nya lösningar på hållbarhetstemat just nu. Avsikten är att göra det enklare att göra klimatvettigt rätt, och jobba på att göra reklamslingan för det hållbara livet mer attraktiv.
Och på just det temat ska jag snacka om ett nytt experiment!
Som ni vet så äter jag i säsong, vilket är lite som en fest så här i skördetid. Det jongleras med färska tomater, gurka, sallad, bönor och majs! Det frossas färskt, och som jag njuter av Årstidernas lantlåda som är fullproppad med smarrigt. Och ekologiskt.
Om ett par månader är det mest rotfrukter som gäller, och då polerar jag längtan efter primörer och vässar kreativiteten. Jag älskar detta sätt att förhålla sig till mat. Att längta, sakna och fullkomligt hänge sig när säsongen äntligen når bordet.
Sure thing, en kan äta importerade grönsaker från världens alla hörn eller grönsaker från Europa som har odlats i uppvärmda växthus. Men båda har ett klimatavtryck. Transporterna ger inte ett jätteavtryck, men elen som används i växthusen kan vara en smutsig mix med skitig fossil-historia. Och pja, många bäckar små.
Men så fick jag nys om att Årstiderna – som erbjuder ekologiska matkassar – håller på med ett spännande experiment. Att odla ekologiskt året runt, i ouppvärmda växthus i Skandinavien.
Att vinterodla är ju ingen ny företeelse så klart, men än så länge är den storskaliga vinterodlingen mig veterligen inte så vanlig.
Årstiderna har experimenterat med 80 olika sorters ekologiska grönsaker i ett växthus i Køge i Danmark under det gångna året, och experimenten fortsätter. De har till och med släppt en kollektion med säsongsgrönsaker som heter FW20, där säsongens grödor presenteras. Till skillnad från andra säsongssläpp är detta ett som lirar med klimatet. Naturens egen höstkollektion!
Till vintern expanderas projektet till 10 000 kvadratmeter!
Nog för att jag gillar att längta, men jag säger ju inte nej till grönsaker och sallad som känns exotiska off season. I säsong! Det blir lite av en fest!
Jag prenumererar på lantlådan, som ger mig ekologiska grönsaker i säsong året om, och i lantlådan hittar en just dessa växthus-odlade grönsaker. Som alltså också räknas in i den Skandinaviska säsongen.
Det är så spännande med alla dessa initiativ, experiment och den nyfikenhet som väcks just precis nu. Och detta är ju bara början!
De där rädisorna är några av de grödor som odlas i växthus, och alltså är i säsong nu.
Varför bygga ett halmbalshus?
I fredags fick vi tillgång till tomten vi har köpt, och i början av nästa vecka åker vi dit.
GAH!
Planen sen? Med hjälp av en kompis som är arkitekt och förfinade skills i sketchup ska vi förhoppningsvis förvandla vårt kladd till en ritning. Därefter ska vi söka bygglov.
Förhoppningen är att bygga ett hus som ser ut att ha stått där i sisådär en hundra år, med ett kvitto på ett så litet klimatavtryck det bara går.
Vi vill inte bygga vilket hus som helst, utan ett halmbalshus. Inte helt otippat är huset byggt av just … halmbalar.
Men varför just ett halmbalshus?
Jo, det tänkte jag förklara nu.
Drömmen är att försöka bygga så resurseffektivt vi kan, och ta reda på vilka metoder, tekniker och material som tär minst på klimatet. Just nu är siktet inställt på halmbalshus, men även hampakalk har seglat upp på intresselistan. Planen är att bygga huvudhuset av halmbalar, och kanske ett orangeri i hampakalk. Mest för att jag vill ha ett orangeri, och är nyfiken på olika tekniker.
Men mer om hampakalk senare, och åter till halmbalshus.
Idén med halmbalshus är inte unik på något sätt.
Halmbalshus har flashat förbi i den fantastiska tidningen Kloka hem både en och två gånger, och snacka om lycka när jag insåg att det fanns ett helt kapitel om hus halmbalshus, eller halmhus, i den inspirerande boken Kloka hus som släpptes förra hösten.
Sedan ett tag tillbaka följer jag även några personer på Instagram som byggt halmbalshus, bland annat @halmfrid och @gardslid, medan John har slukat varenda bok på ämnet, kontaktat kunniga halmbal-människor och totalt nördat in på ämnet.
Vad är grejen med halmbalshus då? Hur ser de ut? Hur bygger en dem?
Halmbalshus kan se ut lite hur som helst, men gemensamt är att halm har använts som isolering. Halm är inte bara en kolsänka (en kubik halm binder 135 kilo koldioxid) och en restprodukt, utan även oerhört energieffektivt. Dessutom kan en enkelt forma huset, och bygga runda former om en skulle vilja.
Det kommer inte vi att göra, men en KAN.
Vår plan är att bygga en stomme i trä, kila in halmbalar i stommen och därefter använda lera som ytskikt. Halmbalarna gör att det blir djuuuuupa fönsternischer, vilket jag tycker är extremt vackert. Nästan klosterlikt. Och leran (som vi förhoppningsvis kan hitta i närområdet?) ger en fin touch, och kan även sätta den gamla stilen. Vi vet så klart inte om vi får ha fasad av lera, eftersom många hus i närheten är av trä och i falu rödfärg, men om vi lyckas med konststycket att visa att det passar in i the Big by-Picture, så kanske vi kan använda detta resurseffektiva material. Jag håller tummarna. Men som sagt, vi vet ju inte ens om vi får bygga, så jag är peppat ödmjuk?
Trä är så klart hemskt vackert, men träden får gärna stå kvar och fungera som kolsänkor tänker jag.
Nåååågra träd, som står i vägen för byggandet kommer vi däremot ta ner och använda som golv. Är tanken.
I vår naiva och göttiga del av världen, där vi befinner oss just nu pre-bygge eller snarare: mitt drömmen om ett bygge, tänker vi att vi ska använda gamla fönster och dörrar, och sätta touchen rent estetiskt.
Det är ju de som gör hela tavlan, som Ulla Skoog förmodligen skulle ha sagt.
Ett hus ska ju stå där länge, så då bör det passa in i bebyggelsen som ju består av gamla hus från en svunnen tid. Det finns ingenting som irriterar mig mer än när det byggs loss i en helt annan stil i en bygd som har en tydlig karaktär.
Vi vill att huset ska kapslas in i grönskan, och bli en gömd pärla bland blommor, buskar och träd. Inte sticka ut eller ta över. Utan knappt synas i allt gynnande av biologisk mångfald och odlande. Kilas in i naturen, istället för att styra och ställa.
Som jag tidigare skrev: Det ska se ut som det stått där i minst hundra år.
Det blir inte ett megastort hus eftersom stora vräk som bekant inte är särskilt energieffektiva, utan i en storlek som passar husen runtomkring.
Och appråpå energi. Gamla dörrar och fönster kan bli dragiga, men vi tror att vi har en bra lösning på lut.
Nämligen ha munblåsta fönster på utsidan, och energieffektiva fönster i gamla bågar på insidan.
Drömmen är att hitta och ställa huset i en perfekt vinkel där vi kan stoppa kyliga nordanvindar, få maximalt med ljus för att undvika att tända lampa i tid och otid, och samtidigt kunna använda solpaneler på taket. Stora fönster mot söder, öster och väster, få mot norr. Lägg till att få en fin utsikt, skapa vettig skugga och dessutom få fri sollejd till solpanelerna. Detta blir en utmaning kan jag säga, men ska bli spännande att ta sig an.
Och så ska vi så klart återbruka. Så mycket det bara går. Detta är ju min gren så att säga, i min bästa tävling (säger tävlingsmänniskan i mig). Vi får se hur långt vi kommer innan vi gör ett nyköp. Och var det faktiskt är energieffektivast att just köpa nytt. Vitvaror är ju en sådan grej som utvecklas rent tekniskt i en hiskelig fart, så det kommer vi köpa nytt. Eller ja, om en kan köpa typ spirllans nytt fast ändå begagnat, då gör vi så klart det.
Okej, nu kom jag in på saker om inte har med halmbalshus att göra, men det kommer garanterat en rad inlägg framöver om just huset, hur det ska värmas upp, vilken teknik som gör det resurseffektivt.
Har jag sagt att vi vill bygga utan betong, plast och stål? Kanske. Det vill vi i alla fall.
För mina Patreons har jag gjort lite längre inlägg om moodbords, tankar och färgval. Och där kommer jag tids nog lägga upp rörligt material från vår byggprojekt, och även en ritning att tycka till om.
Tja, tanken är alltså att vi ska bygga ett hus. Själva, och med hjälp.
Om vi kan något om byggande?
Nä, hahaha.
Om vi kommer att lära oss?
Ja.
Sedan ska jag så klart anlägga en trädgård, och hur vi anlägger det … det är ett inlägg för sig. Men om jag är taggad?
Eeeeeh, ja.
Höst-feeling i hallen
Hurr vad kallt det var i morse.
Rotade fram fingervantar, drog på mig koftan och vevade igång elementen här hemma.
Det här är min absolut bästa tid. Hösten. När baskern sitter på sne och jag kan bära min stora halsduk i ull. När en såsar runt i raggsocker hemma, alltid har en filt nära till hands och tycker att det finaste av ljud är när det blåser utanför fönstret.
Den här oktoberveckan blir hyfsat lugn, och jag har en känsla av att den kommer bli bra. Trots allt.
Efter en måndagmorgon då tårar bara rann så svabbade jag upp mig själv, drog på mig ullkappan och cyklade in till ett kyligt Södermalm. Köpte en gammal köksblandare i mässing från en person via Blocket och nya lampor till cykeln, och trampade hem i mörkret. Då kändes allt lite bättre.
Det var så jädra härligt inne på Söder. Cyklade förbi ställen jag alltid hängde på länge sen. Någon lägenhet på Skånegatan där det alltid var fest, en annan lägenhet där jag drack öl på något tak. Livsfarligt var det.
Det var här jag liksom började när jag flyttade hit för så många år sedan. Cyklade förbi Hornstull där vi en gång bott. Där var det dans i benen varje dag.
Det var som ett pirr genom hela kroppen att cykla förbi alla minnen. Jag förstår min mamma en gnutta. Hon som bodde i Gamla stan på 1960-talet i en lägenhet utan dusch, med ett kök målat i silver. Hon som vände hem till Värmland och ständigt återkom till Stockholm för att “lukta på avgaserna”. Snart ska jag göra samma resa som hon.
Hem till Värmland. Och jag kommer också komma tillbaka hit. Inte för att lukta på avgaserna kanske, men för att jag tycker om det urbana. Också. Inte alltid kanske. Men också.
Resten av veckan då?
Ska intervjuas till en tidning, hålla en digital föreläsning för Brobygrafiska tillsammans med Maria, ska plåtas för en tidning, sy med Amanda och så ska jag på ett spännande möte. Och jobba en hel massa däremellan så klart. För nästa vecka piper jag till Värmland.
Klimatfrukost: Framtiden, elen & energin
– I samarbete med Vattenfall –
#klimatfrukost är en serie influencerfrukostar på olika teman som vi genomför i samarbete med olika partners. Vilka krav vi ställer på de företag vi samarbetar med kan man läsa om här.
I går morse pep jag – i uppfriskande regndugg – mot prunkande Bee Urban i Stockholm. Där anordnade nämligen jag och Maria höstens första klimatfrukost.
Det känns som en evighet sen, och pja, … det var det också.
I början av 2020 stod vi inför publik på Arkdes och pratade om det viktiga året 2020. Australien stod i brand, och det var hög tid att kavla upp ärmarna. Sista timmen. Göra, prata, lyfta och pusha. Knö undan fossilhaltande beteenden och omfamna nya. Vi hade tre klimatfrukostar inbokade, ärmarna var bestämt fastklistrade, vi hade ett storslaget boksläpp inplanerat och vi skulle kuska Sverige runt och föreläsa om att göra skillnad för klimatet. Sedan kom en pandemi.
Pandemin är ju fortfarande ett faktum, men nu testade vi oss på att ha klimatfrukost i en mindre version i ett växthus omgiven av grönskande rum.
Temat för denna klimatfrukost var Framtiden. Vi ville snacka el, energi, lösningar och utmaningar, och Klimatfrukosten gjordes möjlig tack vare Vattenfall. Vi ville sladda in på detta blixtrande ämne och ställa frågor som: Hur lever vi i framtiden? Kommer alla (kunna) ha elbilar? Räcker elen? El-ler? Hur kommer våra hem se ut? Vilka nya el-beteenden kommer att dyka upp? Och vad kommer att vara status i framtidens liv?
Vi hade bjudit in ett stort gäng, men det var först till kvarn som gällde. Några som knep platser var Caroline Borg, Emelie Sundberg och Nika Wahren.
Och Annika/Medveten i stan, Sophia/Recovering shopaholics och Sarali/Eko_ekonomen
Och Ida Magntorn som råkade vara i stan!
I panelen för att diskutera framtid, el och energi fanns Lasse Ejeklint som är klimatcoach för Vattenfall, Kristina Östman som är sakkunnig inom energi för Naturskyddsföreningen och Svante Axelsson som är nationell samordnare för Fossilfritt Sverige.
Kristina Östman från Naturskyddsföreningen har varit med på flera Klimatfrukostar, hon finns även med i vår bok “Gör skillnad” i kapitalet om bostaden och är expert på att förklara så en förstår. För el och energi är så knepigt att förstå sig på, desto viktigare att ha en klimatfrukost där en får möjlighet att snacka mer om ämnet.
Älskar hennes geniala liknelse med el-bassängen.
Nu ska vi se om jag kan dra den på ett vettigt sätt. Så här: När vi använder el, exempelvis drar igång diskmaskinen, tänder en lampa eller plöjer en serie på TV, så får vi el från den stora el-bassängen. I bassängen finns alla olika typer av el – från skitig fossil-el till fin, förnyelsebar el från vindkraft.
Även om jag har ett elavtal som ger mig el från vindkraft, så får jag en el-mix när jag vevar igång elen. Det hade varit en dröm att få just den fina elen som jag betalar för i mitt eluttag, men har jag ju inte direkt en specialdragen lina mellan mig och vindkraftverket. Istället pumpas all el ner i bassängen, och ifrån bassängen får alla sin el. Om jag har ett elavtal med 100% vindkraft så pumpas motsvarande det jag förbrukar in i bassängen. Så ju fler som aktivt ser över sina elavtal och använder förnyelsebart, desto renare el i bassängen = alla glada!
Efter att ha babblat loss i trädgården, så gick vi och alla gäster in växthuset där Bee Urban huserar. Där serverade Matjord en växtbaserd frukost gjord på lokala råvaror i säsong. De hade kommit över mängder av äpplen – 40 olika sorter – som annars skulle förgås. Så det bjöds på äppeltema med fralla med rivet äpple, overnight oats med äppelkompott och en apfelstrudel.
Gästerna anlände, bland annat Sophia/Recovering shopaholics och jag la band på mig att inte slänga mig runt halsen på varenda en av dem (svältfödd på att träffa alla IRL).
Fotograf: Caroline Solberg
Vid 08:30 var det dags att dra igång samtalet. Men innan jag lämnade över ordet till Maria som skulle moderera samtalet så skulle det påminnas om att hålla avståndet, och så berättade jag varför vi gör de här klimatfrukostarna. Det handlar om att skapa samtal kring klimatet, och skapa ett tillfälle för fler att ställa frågor, öka på kunskapen och sprida vidare den.
Som kunskapen att el inte kan lagras i elnätet, exempelvis. När en drar igång ugnen vid 18-snåret eller trycker på knappen på diskmaskinen efter middagen så dras den av el som produceras just precis då.
Elkonsumtionen är som högst (och skitigast) på morgonen och på kvällen – när trycket i bassängen är som högst. När alla lagar mat, slår i gång diskmaskinen, duschar, tittar på TV eller tänder lampan.
Numera finns appar som visar när elen är som dyrast och skitigast, och teknik som drar igång laddning av exempelvis elbilen när trycket är som lägst. Och detta – teknik som följer utbudet av el – trodde flera i panelen att vi skulle se mer av i framtiden. Diskmaskinen som laddas efter middagen och därefter inväntar bästa tiden för att dra igång.
Fotograf: Caroline Solberg
Vad pratades det mer om i panelen då?
Maria inledde med att förflytta oss in i framtiden, närmare bestämt till 2030. Och frågade Svante Axelsson hur det fossilfria livet såg ut?
“Det ser attraktivt ut! Det är bullerfritt eftersom det finns elbilar, cyklar och förarlösa små shuttlebussar. Man äger inte bil i stan. Det är ganska meningslöst att äga en bil som står parkerad 95% av tiden och samtidigt ockuperar dyra markområden. Vi jobbar mindre och livet är mer än materiell konsumtion. Människor i Sverige kommer att må bättre, däremot är jag orolig för spänningen i resten av världen.”
Lasse från Vattenfall trodde att Sverige som land skulle attrahera nya industrier, eftersom vårt land kan locka med fin el, och Svante trodde att han skulle kunna åka elflyg mellan Umeå och Östersund 2025.
Svante berättade att det sker massor av spännande runt om i världen, bland annat i Oslo, där det numera finns en “Gå-på-tur”-app, som var ett friskvårdsprojekt för att få fler att röra på sig … med den lilla tvisten att en kan får åka buss gratis lika långt som en går.
Lasse från Vattenfall redde ut begreppen kring el:
Förnybar el = el från sol, vind och vatten
Fossilfri el = el från sol, vind och vatten, men även från kärnkraft som är fossilfritt – men inte förnybart.
Miljömärkt el = el som har någon form av märkning från tredjepart, exempelvis som Naturskyddsföreningen “Bra miljöval”.
“Grön” el = oklart begrepp, som inte har någon tydlig definition.
Hur ofta stöter en inte på det senare begreppet, och tycker det låter bra? Men vad det betyder är alltså högst oklart, även om många säkert menar förnybar el.
Men räcker elen när vi ska ställa om? Byta fossilbil mot elbil?
Ja, men vi måste hushålla med elen.
Sverige som land lämpar sig utmärkt för att producera olika typer av förnybar el, men vi delar också el-bassäng med de andra nordiska länderna. En bassäng som också har kopplingar till den europeiska el-bassängen där det som bekant fortfarande finns en hel del smutsig kolkraft.
Nog för att det låter flott att vi föser in fin el i bassängen, men den största förändringen får vi om vi också ändrar beteende. Alltså använder elen smartare och mer effektivt.
“Största energikällan är effektivisering, Sol och vind är peanuts om en jämför med energieffektivisering. Jag tror på mer förbud mot dålig teknik, då kommer det hända saker! Energieffektivisering är det mest attraktiva för miljön OCH ekonomin”, säger Svante Axelsson.
Men varför snackas det så lite om energieffektivisering kan en undra.
“Anledningen till att det satsas så lite på energieffektiviseringar är att det är roligare att bygga nytt, än att använda mindre. Roligare för kommunchefen att säga att det byggdes så här mycket vindkraft under hens tid. Alla investeringar som bygger nytt, något mer – det är ju attraktivt och det syns. Energieffektivisering syns inte och det är inte så attraktivt att säga ‘Kolla det där miljonprogramshuset, det förbrukar 50% mindre energi än tidigare’, säger Kristina Östman.
Förutom att vi behöver hushålla med elen så, behöver vi tänka nytt kring ägande.
“Normen är att varje hushåll har en eller två bilar som står parkerade 95% av tiden. Något som är ekonomiskt vansinnigt, du lägger enorma mängder pengar på något du knappt använder. Så en lösning är att dela mer. Dela bil med andra i samma bostadshus, i en bilpool, via ditt företag. Du har ju kanske inte en bil för att äga en bil, utan att du behöver transportera dig”, säger Kristina Östman.
Maria frågade också hur det låg till med Vattenfall, som ju fått en hel del kritik från bland annat Greta Thunberg angående användninn av kol och naturgas, och fick svar av Lasse:
“Vattenfall har en plan som följer Paris-avtalet. Vi ska minska våra utsläpp med 38% till 2030, och vi har en ambition att sänka före utsatt tid. Men vi måste samtidigt se till att alla har tillgång till el och värme. Naturgas är ett mellansteg, inget slutsteg. Jag hade önskat att fossila bränslen aldrig kommit in, men nu är vår ambition att fasa ut det så snabbt det bara går”.
Vattenfall har helt klart en hel del utmaningar, och säger sig vara mitt uppe i sin omställning. Och ju fler som faktiskt trycker på och efterfrågar förnybar el, desto snabbare går det.
En del av mig vill att alla företag ska ställa om i dag, exakt precis nu. Helst igår. Trycka på stopp-knappen. En annan del av mig förstår att det tar tid att ställa om.
För dig som vill se hela samtalet, så livesändes hela frukosten på Klimatklubbens instagram. Vi hade aningen otur med ljudet på grund av rejäla regnskurar som trummade på taket, men vi hoppas att det går att höra.
Samtalet ligger uppe under begränsad tid, så passa på att lyssna.
Fotograf: Caroline Solberg
När panelsamtalet var över var det dags att släppa in gästernas frågor.Det blev en hela radda.
Stefan Nilsson hade laddat upp med fyra frågor (älskar’t!), bland annat en fråga som handlade om den smarta tekniken som ska hjälpa oss att att förbruka el när trycket är som lägst. Och svaret var att tekniken finns, men kommer förmodligen bli ännu bättre.
När vi avslutade så satt alla gästerna kvar och diskuterade vad som sagts.
Medveten_i_stan, som jag gör #cykeluppropet med exempelvis.
Och Caroline Borg, som alltid ropar heja!
Fotograf: Caroline Solberg
Och sedan var det dags att säga adjö.
Idéen till en klimatfrukost om Framtiden startade för ett år sedan när vi var på utställningen Museum of Fossil Fuels på Fotografiska, som Vattenfall stod bakom. Det var en sådan norm-fucker, om jag får använda ett nytt ord. Där gick en in i museet som det var 2030, doftade på avgaser i små burkar och såg vårt fossilberende ur ett annat perspektiv. Det tedde sig så urbota idiotiskt att halsa runt i skadliga avgaser (hälsoaspekterna var ett genomgående tema) och att använda resurser som vi vet är ändliga och dåliga.
El och energi är en sådan där het, men viktig, potatis. Vi är beroende av el, men jag är övertygad om att vi kommer att ändra vårt beteende kring el och energi (jag har redan gjort det eftersom jag blivit totalt beroende av en app), bli mer medvetna var elen kommer ifrån, hur den används och till vad.
Och samtidigt som vi ändrar våra beteende, väljer elavtal som föser in mer förnybart i el-bassäningen också inse att vi är opinionen och behöver pressa på för att omställningen ska gå snabbare.
“Nu går omställningen alldeles för långsamt, det vet vi. Naturskyddsföreningen driver att vi ska
vara helt fossilfritt 2030, vilket är mer ambitiösa mål än politikernas. Vi vill visa att det är möjligt att ställa
om snabbare, men det bygger på att vi alla ställer om samtidigt – privatpersoner, politiker och näringsliv”, säger Kristina Östman från Naturskyddsföreningen.
Nu är frågan. Vilket ämne tycker du att vi ska snacka om härnäst – TYCK TILL!
Loading Likes...
Inställda planer, podda om matsvinn, framtidens energi och hallå: tillträde om TVÅ dagar
Det där blev världshistoriens längsta rubrik. Men resten av denna vecka innehåller så mycket, trots att det bara fyra dagar kvar av den.
Alldeles strax ska jag cykla i väg till en hudklinik för att få en så kallad kroppsscanning. Yep, jag ska ta av ig i bara mässingen och få alla hudens prickar kartlagda. Jag tog ju bort en prick i våras, och den visade sig vara helt ofarligt, men eftersom jag har många prickar så har jag fått möjlighet till kroppscanning.
Efter kroppscanning ska åla på mig kläderna och cykla in till Fotografiska där jag ska intervjua Paul Svenson om matsvinn. Nästa avsnitt av Plan B-podden ska nämligen handla om matsvinn, så då måste vi ju snacka med matsvinnets posterboy: Paul.
Efter intervjun skulle jag egentligen ha cyklat med infrastrukturminister Tomas Eneroth – tillsammans med cykeluppropet-gänget. Snackat cykelboom, infrastruktur, pandemi och hållbar omställning. Men cykelturen blev inställd, och nu ska vi försöka hitta en ny tid.
Synd så klart, men det ska regna i eftermiddag, så kanske var det lite skönt ändå?
På vägen hem ska jag svänga förbi Emmaus, se om de har mössor och fingervantar till barnen, och sedan ska jag rulla hem och slänga mig i soffan.
Resten av veckan då? Imorgon ska podda med Maria om matsvinn. Denna gång ska vi vara hemma hos mig, och jag tänkte bjuda henne på matsvinnad lunch dagen till ära. Kanske fattiga riddare!
Och på fredag händer det grejer. John piper med tåget till Värmland i ottan för att få nycklarna till sommarstugan, och skriva på de sista papperna. Wiii! Sedan tar han tåget tillbaka samma dag.
Själv ska jag anordna en liten, corona-säker Klimatfrukost tillsammans med Maria, på vackra Bee Urban i Stockholm.
Denna gång ska vi snacka framtid, energi, utmaningar och lösningar tillsammans med Vattenfall, Svante Axelsson från Fossilfritt Sverige och Kristina Östman från Naturskyddsföreningen.
Vi vill ta reda på hur vi kommer att leva i framtiden, hur vi kommer att använda energin, var energin kommer ifrån, vilka normförändringar som måste till och vad utmaningarna är. Och hur de olika parterna ser på saken. Är de överens, på vilka punkter tycker de olika och vilka vägar ser de framför sig?
Jag älskar konceptet Klimatfrukost för jag tror på de där samtalen. Att vara transparent med utmaningarna och försöka hitta lösningar. Har du frågor som du vill att jag ska förmedla så kommentera gärna här.
Vi kommer att livesända samtalet också, via Klimatklubbens insta, så där kan en också ställa frågor.
Chonald Rump.
Häromdagen kom mitt barn hem från förskolan och började prata om en Chonald Rump som var dum.
Jag undrade om det hade börjat något nytt barn på förskolan, men kunde inte dra mig till minnes att jag sett något nytt ansikte.
Chonald. Ändå speciellt namn. Och hette hen verkligen Rump, eller var det mer Ramp?
När barnet säger att Chonald Rump struntar i klimatet och naturen börjar poletten trilla ner.
Jag frågar om kanske Chonald Rump bara bryr sig om pengar.
Svaret är ja.
Älskar de där små fragmenten som smyger sig in i barnens värld. De hör namn, snappar upp något litet och skapar små karaktärer. Chonald Rump.
Kunde inte ha kommit på ett bättre namn själv.
Barnet ville skriva en lite bok om saken. En om naturen. Och jag skulle skriva om Chonald Rump.
I guess I must.
Bättre liten barnbokskaraktär i yvigt oranget hår och plutande självgodhet får en ju faktiskt leta efter.
Loading Likes...Värmland, Arvika och en jakten på dörrar och fönster
I helgen var jag hemma i Värmland igen. Vi skulle egentligen fått tillgång till den nya tomten just denna helg, men tillträdet blev flyttat en vecka pga strulig bank.
Vi bestämde oss ändå för att åka, eftersom vi hade bestämt träff med olika personer kring husbygge och skulle hämta en våningsäng som vi köpt via Blocket. Så det blev fixarhelg istället för tillträdeshelg.
Nu i efterhand är jag så glad att vi åkte, så vi hann se den sprakande hösten och kunde röja bort grejer innan rörmokare ska in i det som ska bli kök i den gamla verkstaden.
Det dröjer till mitten av oktober innan vi åker till Värmland igen, och då mina vänner, då har vi nyckel till den lilla sommarstugan och ska börja projekt tomt. Ser fram emot att visa er!
Titt som tätt och mitt i alla bestyr så smög vi över till tomten, försökte visualisera en framtid och funderade på var ett hus skulle kunna stå. Det där med väderstreck alltså. KLURIGT!
Gluttade på björnbären, stegade ut husbredd och försökte få koll på vilka träd som stod inom tomtgränsen.
Tomten ligger i en sluttning och är full av träd. Den gränsar till skog och min moster i öster, till en äng i söder och öster (och på andra sidan ängen bor mina föräldrar) och till en väg i norr (med jordbruksmark på andra sidan vägen).
Planen är att ta ner några av träden för att släppa in mer ljus från söder och öster, och så vill vi sätta nya träd och buskar mot norr. På så sätt kan vi skärma av vägen som går nedanför, stoppa upp den värsta nordanvinden, men vi vill så klart fortfarande se fälten som ligger på andra sidan vägen. Det är ingen stor väg ska gudarna veta, men gillar tanken på att skärma av.
Längst nere på tomten stor en gigantisk gran. Den kommer vi ta ner såsmåningom så kvällssolen kan leta sig in. Och istället blir det nog en damm där nere, så vi kan ta hand om allt vatten som finns här. För det finns gott om vatten, något en inte är bortskämd med efter år på Gotland. I sluttningen där jag står vill jag ha blomsterodlingar. Eftersom det är ganska bergigt just precis där tänker vi att det nog blir en del odlingslådor och serpentinstigar som letar sig nedåt. Någon som har bra tips på hur en gör så tar jag tacksamt emot!
Här är naturen så frodigt. Som en prunkande djungel.
Som den tidigare ägaren sa: “ALLT växer här, allt trivs här!”
Tänk ändå, att det blev denna plats. Nyper mig i armen.
En dag hämtade vi våningsängen som vi köpt på Blocket, fraktade hem den med hjälp av lånad bild (tack Fatima och Tommie) och insåg ganska snart att våningsängen var för bred. Vi skulle ha den i gästrummet för att slippa sova PÅ varandra, men våningsängen var liksom för bred för snyggheten i rummet.
Så vi fattade ett beslut som baserades på 100% kosmetiska grunder: KAPA våningsängen.
John sågade, jag borrade nya hål … på känn. Jag kan rekommendera att borra nya hål med hjälp av ögonmått till ungefär 98%, hahaha. Ni kan vara lugna, jag ska INTE använda ögonmått i husbygget.
Efter några timmar skruvade vi ihop den smalare versionen av våningsängen och nästa gång vi är i Värmland ska jag måla den tänkte jag. Och visa den för er så klart.
En annan dag åkte vi för att kika på gamla fönster och dörrar. Vi håller ju på med två projekt.
Första projektet är ju att göra om en verkstad till kök. Verkstaden ligger i samma hus som gästrummet (där vi sover), så tanken är att öppna upp en dörr mellan gästrum och blivande kök så vi slipper att gå ut för att ta oss mellan rummen. Så vi behövde en dörr! Dessutom ville vi så klart spana in dörrar och fönster till projekt husbygge. Och vi hade hittat ett ställe som hade en hel del fönster och dörrar.
La rabarber på två gamla dörrar och ett kyrkfönster! Kyrkfönstret ska sitta på vårt kommande hus (om vi får bygglov).
Efter vi sonderat fönster-och-dörrar-terrängen så åkte vi till Arvika, åt lunch på Elins bakgård, sprang in i Maja (så roligt!) och försökte ladda bilen. Det fick … så där, hahaha. En snabbladdningsmaskin (den vi använde sist vi var här), var trasig och supporten hittade den inte (!?) när jag ringde, och den andra snabbladdningen var trasig. Har aldrig varit med om att en laddstation varit trasig, så nu har vi testat det också. Så istället för att ladda och dra hem så fick vi ladda på vanlig laddstation. Det fanns en HEL del i Arvika ska jag säga er, uppskatta av Arvika kommun. Heja!
Medan vi laddade bilen så rastade vi barn i lekparken, tittade på alla vackra hus …
Och spanade in i butikerna.
Kolla in vantarna!
Vi promenade genom den magnifika stadsparken …
Plockade kastanjer och utsåg den bästa pinnen. Sedan, med tillräckligt mycket kräm i bilen, åkte vi i hemåt, mot mina föräldrar igen.
Nu väntar två veckor i Stockholm, men snart är vi där igen. Ska försöka maxa på båda ställena, och plocka russinen ur kakan. Det blir fint det!
Loading Likes...Höstprojekt: odla kastanjeträd!
Varje dag till och från förskolan fylls mina fickor med triljoner kastanjenötter. Barnens fickor är redan fulla sedan länge. De använder kastanjenötterna som pokeballs, medan jag sparar mina i fickan. De är en påminnelse bland allt vuxet och viktigt jag har i fickorna.
I morse tömde jag mina kastanjeförråd, och planen är nu att försöka plantera dem så de växer upp till kastanjeträd. Eller hästkastanj som detta är.
Men först ska de tydligen in i frysen i 2-3 månader för att utsätta dem för vinter. I december någon gång ska jag och barnen plantera dem i kruka och förhoppningsvis växer det upp ett litet träd.
Loading Likes...