Hurr vad kallt det var i morse.
Rotade fram fingervantar, drog på mig koftan och vevade igång elementen här hemma.
Det här är min absolut bästa tid. Hösten. När baskern sitter på sne och jag kan bära min stora halsduk i ull. När en såsar runt i raggsocker hemma, alltid har en filt nära till hands och tycker att det finaste av ljud är när det blåser utanför fönstret.

Den här oktoberveckan blir hyfsat lugn, och jag har en känsla av att den kommer bli bra. Trots allt.
Efter en måndagmorgon då tårar bara rann så svabbade jag upp mig själv, drog på mig ullkappan och cyklade in till ett kyligt Södermalm. Köpte en gammal köksblandare i mässing från en person via Blocket och nya lampor till cykeln, och trampade hem i mörkret. Då kändes allt lite bättre.
Det var så jädra härligt inne på Söder. Cyklade förbi ställen jag alltid hängde på länge sen. Någon lägenhet på Skånegatan där det alltid var fest, en annan lägenhet där jag drack öl på något tak. Livsfarligt var det.
Det var här jag liksom började när jag flyttade hit för så många år sedan. Cyklade förbi Hornstull där vi en gång bott. Där var det dans i benen varje dag.
Det var som ett pirr genom hela kroppen att cykla förbi alla minnen. Jag förstår min mamma en gnutta. Hon som bodde i Gamla stan på 1960-talet i en lägenhet utan dusch, med ett kök målat i silver. Hon som vände hem till Värmland och ständigt återkom till Stockholm för att “lukta på avgaserna”. Snart ska jag göra samma resa som hon.
Hem till Värmland. Och jag kommer också komma tillbaka hit. Inte för att lukta på avgaserna kanske, men för att jag tycker om det urbana. Också. Inte alltid kanske. Men också.

Resten av veckan då?
Ska intervjuas till en tidning, hålla en digital föreläsning för Brobygrafiska tillsammans med Maria, ska plåtas för en tidning, sy med Amanda och så ska jag på ett spännande möte. Och jobba en hel massa däremellan så klart. För nästa vecka piper jag till Värmland.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!