Nu, eller närmare bestämt i morgon lördag, är det dags för min och Johns årliga tradition – bokstavsfesten! Tema D.
Vi instiftade dessa bokstavsfester för tre år sedan. Dels för att vi älskar temafester, men också för att man behöver en fest i november – när löven har fallit till marken och innan julbelysningen har börjat skina. Årets mörkaste och gråaste månad helt enkelt.
Denna tradition började med hejdundrades A-fest (jag var utklädd till Air France (flygvärdinna med paper marche-flygplan på magen), gick vidare till B-festen (utklädd till en butler) och förra året dansade vi in november med en pangfest med tema C. Då var jag utklädd till Chanel no 5 och minglade med en chili con carne, Captain Haddock, Cats, en cyklist, en cupcake, ett cyklop, två cowboys, en clementin, ett cykelbud, en chef, en cyberpunkare, Chuck Norris och ett … concorde-plan.
Vi delade ut pris till bästa utklädnad (concorde), mest likta (cats), bästa idé (vår kompis Mick som var utklädd till c/o och spelade rollen som störig inneboende) och risning star (chili con carne). Det såg ut lite så här …
I morgon är det alltså dags för D – the party! Peppen gånger 1000!
Q: Min kille vill semestra på Gotland i sommar, men jag vill hellre åka utomlands. Till Paris kanske. Du har ju varit på båda ställena och undrar vad du skulle ta …
/E A: Kära E, vilken fantastiska kandidater du har! Även om jag älskar Paris, så tycker jag att du ska åka till Gotland. Helt klart! Paris på sommaren är nästintill outhärdligt. När jag var där i början av september förra året var det 29 grader varmt och jag kryssade mellan skuggfläckarna för att finna svalka. Det var skönt på sitt sätt, men också … hemskt varmt. Det känns ofantligt underligt att det ska vara ett problem så här i november, när kylan har trängt in i märgen och vridit om, men tro mig – Paris-värmen är … varm. Paris går att åka till året om, medan Gotland är som bäst på sommaren. En exotisk ö med massor av badbryggor, grönskande ängar och långa sandstränder. Så boka en resa till Gotland och spendera minst en vecka där.
Jag brukar besöka Katthammarsvik på östkusten varje sommaren, där min kompis har en stuga, men det är vackert överallt …
Q: Åh just det kom på en till fråga!
Kan du inte lista dina favoritbloggar du läser varje dag? 🙂
Lina A: Klart jag kan. Jag läser i stort sett alla bloggar som jag listar i min högerspalt. Det är lite klickfest varje dag, om jag får citera min vän Anna. Men det är klart att jag hela tiden upptäcker nya bloggar. Så småningom ska jag göra ett inlägg om mina senaste bloggfavoriter. Det blir grejer det!
Q: Vad gör du om dagarna? Hur ser en vanlig dag ut i ditt liv? A: En vanlig dag innehåller följande: Svara på mejl, skriva artiklar, spåna fram idéer, blogga, finslipa kapitel ur boken, producera finfina pysseljobb, eftermiddags-spexa, sjunga med i radio-svalet, ta kort med min kamera och skriva långa att-göra-listor.
Som ett exempel kan vi ta denna alldeles vanliga torsdag. Gick upp vid sju-tiden, åt frukost, klädde på mig och sminkade mig. Klockan 8 trippade jag ner till min vän Lollo som bor två trappor ned, tog henne under armen och traskade sedan hem till Linda som bor på Kungsholmen. Promenaden tog en timme. Pust. Väl hos Linda planerade vi projekt och finputsade ett kapitel i vår bok Vintageparty. Efter mötet sprang jag och Lollo runt på olika presskontor för att plocka kläder till jobb som vi ska plåta på söndag. Trötta i benen, med regnstänk i pannan satte vi oss på tunnelbanan hem. Det var vid 14-snåret tror jag och vi hade extremt lågt blodsocker. Lollo följde med hem till mig och medan jag lagade stuvade makaroner och vegbullar, så tände Lollo en värmande brasa i kakelugnen. Vi slog oss ner vid mitt köksbord, åt sen lunch och pratade om söndagens plåtning. När varendaste mackaron var uppäten började jag formge och illustrera. Bland annat en val. Ni ska få se den så småning om. Jag är hemskt stolt! Vid fyra-tiden blev vi kaffesugna som tusan, men insåg att allt kaffe var slut. Så Lollo plingade på hos grannen och tiggde nymalet finkaffe. Tackade, bockade och sa något i stil med att han hade räddat en otroligt krisig situation. Kaffebryggaren började puttra och sedan njöt vi av kaffe. Vi sjöng med till alla låtar som spelades på P3, samtidigt som Lollo pysslade och jag illustrerade. Grannarna måste undra vad vi jobbar med egentligen. Nu är klockan 18:15 och Lollo har precis gått hem. John är på väg hem och jag ska på middag hemma hos syrran. Efter middagen ska jag hem och illustrera igen. När ögonlocken demonstrerar ska jag krypa ner i sängen bredvid John och sova ett par timmar. Ungefär så.
Q: Var har din katt tagit vägen? PS. Jag har inte varit inne på bloggen på väldigt länge, så jag har liksom missat en del … A: Åh, katten Winston har flyttat ut på Värmlands-vischan igen. Det är min kusins katt och han bodde hos oss under 1 och ett halvt år, medan hon bodde utomlands. Kattvakt de luxe kan man kalla det. Nu är kusinen tillbaka i Värmland och Winston har fått flytta hem. Både jag och John saknar honom så, men det passade bra att han flyttade hem, för det gick nämligen inte att ha honom i Midsommarkransen. Det var enklare i Hornstull (där vi bodde förut), för där kunde han vara ute på innergården, hoppa över muren till en annan innergård, och vidare till ytterligare en. Det var ljuva livet. Men i Midsommarkransen, där vi bor nu, får man inte ha katter på innergården. Och som den den lantis-katt som Winsti-pinsti är skulle det kännas dumt att ha honom i en liten lägenhet …
Q: Hej Fina Emma!
Tack för en underbar blogg <3
Här kommer några frågor,
1. Vilken är din favoritfrukost? och när vi ändå är inne på mat, favoritefterrätt? 🙂
2. Bästa boktipset?
3. Framtidsdrömmar?
4. Bästa resetipset för en weekend? I Sverige? I Europa?
Kramar från Lina
A: Tack, vad gulligt sagt. Jag ska försöka svara på dina frågor så gott jag kan.
1. Till vardags är det inte vidare flott. Kaffe, grapefruktjuice och smörgås av surdegsbröd är min standard. Men min favoritfrukost är något annat. Croissanter, smoothie, grapefrukt, stekt ägg och kaffe – gärna bastant! Bor jag på hotell så går jag loss på bacon. Jag äter ju bara vegetarisk mat hemma, så när jag inte lagar frukosten själv, så passar jag på. Kan emellerid inte äta så mycket kött längre, eftersom kroppen inte är van vi det längre.
2. Här skulle man ju skriva något prentientöst, något som har förämndrat mitt liv och hur jag ser på det. Men tyvärr. Jag skriver Hungerspelen. Har aldrig, och då menar jag aldrig, vart så hooked på en bok.
3. Skriva fler böcker, bo en kort stund i Paris, jobba mer med inredning, kanske ha en liten vintagebutik någonstans, åka till Kuba, spela in TV, jobba med roliga tidningsprojekt, köpa ett litet torp på landet, göra grafiska mönster, skriva en barnbok, skaffa katt och så skulle jag vilja ha ett barn. Eller tre. Som heter Åke.
4. Brighton – perfekt för en weekend. Brighton är en lagom stor stad som dessutom ligger nära till hands. Sedan är ju alltid Paris ett tips. I Sverige skulle jag vilja slå ett slag för alla dessa mysiga, gamla orter som Visby, Mariefred, Nora och Varberg exempelvis.
Q: Hej Emma!
Jag håller på att planerar en trip till Paris med några vänner och vi håller på att leta hotell förfullt! Vore kul om du hade något tips på något bra hotel du varit på, för det finns ju tusentals att välja mellan?
Tack för helt underbar blogg, som verkligen lyser upp vardagen! Kram!
Anna S A: Tack Anna, din kommentar värmer i novemberkylan. Ja, som sagt det finns ett PAR hotell att välja mellan. Jag har ju mest hyrt lägenhet när jag har varit i Paris, och det kan jag verkligen slå ett slag för. Det är sjukt mysigt och dessutom blir det mer intimt om man åker ett gäng. Dessutom – om man är sådan estetisk nörd som jag – finns det fler vackra lägenheter än hotell i budget/mellan-klassen. Klart att man kan gå på lyx, men jag lägger hellre pengarna på att shoppa loss på vintagebutikerna!
Q: Hej ! Jag undrar vad ligger priserna på på lyckliga gatan? Är det än dyr vintage affär ?
Sedan så undrade jag om du kan tipsa om vintage affärer i Sthlm ? Kram
Freja A: Priserna på Lyckliga gatan är bra. Det är ju utvald vintage, så det är klart att det inte är loppispriser, men jag tycker att det är prisvärt. Köpte exempelvis min sminkbordspall där för 250 spänn. Det tycker jag är helt okej för en gammal pall som knappt känns använd.
Q: Hej Emma!
Tack för en finfin blogg!
Jag har egentligen bara en teknisk fråga, kommer du flytta över ditt arkiv från damernas hit? Jag försökte nämligen hitta din Paris-guide här med lyckades inte..
/Elin A: Hej Elin! Jag kommer att flytta över delar av mitt material, som exempelvis mina guider – men i uppdaterade versioner. Exempelvis har jag faktiskt redan en sprillans ny Paris.guide här på Emmasvintage.se Den hittar du här: Paris-guide by Emmas vintage
Jag har en ny kärlek – en kamera.
Den är helt fantastisk.
Min gamla skraltiga Canon-kamera, som jag har använt varje dag i nära 4 år, fick nog. Vägrade hänga med på ytterligare skvalp i min väska, på härjiga fester, på långa resor och på vardagsgalej. Den började kärva och må dåligt, så det var helt enkelt dags för mig att uppdatera min utrustning. Min nya kärlek är en Canon 5D Mark II. En underbar kamera som jag köpte efter tips från Silversagan.
Den här kameran kan jag växa med. Leva med. Länge.
Bilderna blir helt fantastiska – otroligt djup och skärpa. Detta kommer bli så bra.
En ny förtjusande kopp har flyttat in i mitt hem och blivit min absoluta favorit. Den passar ypperligt till den enorma mängd kaffe och te som jag sörplar i mig om dagarna. Dessuom ser den ut som en cirkus bland annat flotta kristallglas på hyllan i köket.
Koppen hittade jag på en liten tebutik i Vasastan, men att den går att hitta lite varstans. Håll utkik efter det underbara, danska märket Superliving och du är koppen på spåren.
Nu är det dags för mig att sälja några godbitar från min garderoben. Först ut är denna underbara blus med skört, som andas svunna tider. Anledningen till att jag säljer den är för att jag helt enkelt inte har använt den på länge, och när jag rannsakar mig själv så tror jag heller inte att jag kommer att använda den. Jag tycker att den är så rysligt vacker, så jag hoppas att den kan hitta ett nytt kärleksfullt hem.
Blusen är tunn, knäpps med knappar i ryggen och har ett vackert fall. Inköpt på H&M för ungefär ett år sedan. Urflott tillsammans med en pennkjol och ett tunt skärp i midjan.
Storlek: 36. Skick: Jag har bara använt denna underbara blus ett fåtal gånger. Max 5 gånger. Pris: 180 kr + eventuell frakt.
UPPDATERING: Blusen är såld.
Är du intresserad? Mejla mig på emma@emmasundh.com och märk mejlet “peplumblus” i ämnesraden. Det är först till kvarn som gäller.
Traditionsenlig som jag är tänkte att vi skulle kika på hur förra veckan såg ut. Alla bilder kommer från mitt Instagram där du så klart också kan följa mig (heter emmasundh). Det är den lite mer kortfattade versionen av mig.
Så. Låt oss bläddra i en vecka i mitt liv …
Måndagen började med grapefrukts-frukost och vintage day off. Utsläppt hår och utan min sedvanliga eyeliner.
Det blev tisdag och jag traskade runt i mina vinröda skor, jobbade hemifrån med allehanda projekt och smidde planer. Onsdagen kom och två morgontrötta blondiner traskade hela vägen från Midsommarkransen till Kungsholmen för frukostmöte hemma hos Volang-Linda. Lollo i stor, rutig halsduk och jag i Johns keps.
Volang-Linda hade dukat upp till en underbar frukost med koppar i pastell, grapefrukt och fröbröd.
Tordagen gick i kattens tecken. Det gör visserligen varje dag i mitt liv, men särskilt den här torsdagen. Jag fick en ny katt till min Iphone och suktade efter den här postern. Jag förvandlas till 7 år när jag ser den. Jag älskar den.
Fredag och jag åt lunch med den eminenta journalisten Kristin Lundell. På lördagen gick jag på bio med John, Max och Erik. Vi såg Bond-filmen. Därefter barhoppade jag, Max och John runt på Söder till sena natta.
Söndagen spenderades inomhus med lemonad och min nya katt.
God eftermiddag kära ni!
Jag sitter med en stor kopp blåbärste, invirad i Johns supermjuka bambufilt och försöker tina upp. Konsekvensen av att ha sprungit runt på möten hela dagen i alldeles för tunna strumpbyxor (ja, och lite andra kläder förstås) och sedan envist ha gått hem från Liljeholmen. Utan vantar. Med min cykel Billiga fyllan i ena handen och min kära vän Frida i luren. I motvind. Det enda som värmer riktigt i sådana stunder är Fridas röst och pepp.
Nä, nu gör jag det, nu går jag och hämtar en mössa också. Ett ögonblick ….
Så, nu är jag tillbaka. Jag ser ut som en hiphopare från 1990-talet. Hårt.
Trots att det är lite besvärligt att frysa, så älskar jag den här upptiningsperioden. När jag var liten hoppade jag alltid upp på AGA-spisen i köket hemma. Så fort jag kom hem.
AGA-spisen är en hemskt gammal vedeldad spis, med tjocka lock för plattorna, som tändes när vintervinden ven utanför de gamla fönstren. Däruppe, på locken, satt jag och tittade på när mamma och pappa lagade mat. Tills rumpan var alldeles röd och man började oroa sig för att mjukisbyxorna skulle brinna opp.
Det var det bästa sättet att värma sig på hemma i mitt barndomshem. En varm dusch var inget alternativ, för vi hade bara en liten varmvattenberedare som räckte max några minuter. Och som skulle räcka till hela familjen. Mamma, pappa, min syster och jag. Så det fick bli AGA-spisen och brända skinkor.
Att ställa sig i duschen huttrandes och sedan skapa en mindre ångbastu därinne är dagens recept. Eller ställa sig mot ett element tills huden med största sannolikhet blir röd. Faktum är att det var precis så jag träffade Frida en gång i tiden. Vi pluggade på Södertörns högskola och nere i källaren fanns ett gigantiskt element som man liksom kunde värma hela kroppen mot när det blev riktigt kyligt. Tryckt mot elementet stod jag med min snedlugg och försökte se ball ut. Det var ju dömt att misslyckas. Så en dag stod det en annan människa där, tryckt mot elementet, en människa som var lika frusen som jag. Frida.
Eftersom jag sitter här och tinar nu, så fick jag en sådan omåttlig lust att ta bort mina älskade harelquin-mönster på bloggen för en stund. Till förmån för lite rosa och min varma höstkappa. Så fick det bli.
Förra helgen flydde jag och John vardagen för en stund. Packade kappsäcken, flög över land och sjöar och landade till slut i Skellefteå. Däroppe, i en mysig, gammal lägenhet, bor Johns föräldrar. Det var så lyxigt att få komma dit, bli mottagen med öppna armar, bli serverad den ena fantastiska middagen efter den andra och bara ta det lugnt. Extremt lugnt.
Under lördagen tog vi en promenad i ett novembergrått Skellefteå, förbi ett rosa hus med ett vackert träd utanför.
Stannade till på caféet Lilla Marie, som är ett sött litet fik i gammal stil. Drack kaffe, smulade med wienerbröd och pratade om allt möjligt.
Det är en ruggig söndag och jag har varit innekatt mest hela dagen. Knappt gått utanför dörren.
Vaknade upp av att lilltån stack ut i ruggigheten, utanför min sköld av duntäcke. Drog snabbt in den stackars förlorade tån, kurade ihop mig och somnade om. Någon timme senare öppnade jag en ögat. Det är lite så jag ser ut på morgonen. Ett blågrått öga som kikar upp från ett hav av enorma duntäcken. Det andra ögat får ofta sovmorgon ytterligare en timme.
Vaknade sakta upp, stack ner mina kalla fötter i vita bolltofflor och trippade sedan runt i trägolvet. Söndagen förflöt med regnstänk mot fönstret. Jag gjorde fint på mitt sminkbord, torkade av hyllorna i köket och rensade garderoben. Ljuvliga klänningar, kjolar, väskor och tyllkjolar åkte ner i två IKEA-kassar i väntan på nya ägare. Några av dem kommer upp i min bloppis här på bloggen inom kort. Då är det först till kvarn som gäller. Bara så ni vet.
Mitt i städningen tog jag en paus, bjöd in några av grannarna i trappuppgången på tårtkalas. Jag har nämligen kylen full av bakverk, så det kommer bli fest hela veckan här i Midsommarkransen.
I detta nu ligger jag i soffan, mätt och belåten efter världens godaste kantarellsmörgås-middag. Kakelugnen är i gång och det surrar om fuktig ved. Jag säger något i stil med att det minsann bara är far min – vedmästaren – som kan det här med torr ved, medan John sitter bredvid och skrockar med.
Nu sprang John ut i köket för att göra kvällste. Alldeles strax ska jag lägga ifrån mig datorn, smutta på teet, luta mig tillbaka och smida stora planer i mitt huvud. Hälften drömmar, hälften planer. Det är lite så jag är. Vissa saker vill jag bara tänka på i min lilla parrellella värld, andra vill jag genomföra. Gärna på direkten. Stundom kommer jag sucka åt Coops dyra, fuktiga ved som bara slocknar i kakelugnen, och kort längta efter pappa och hans stora vedhögar därhemma i Värmland. Han som har lärt mig allt om sådana där viktiga saker i livet, som ved.
Och sedan kommer jag drömma om hur det skulle vara om man bodde just där, i Värmland. I ett hus på landet. Hur det skulle vara att vakna upp i frasiga lakan, sträcka ut sig som en katt, somna och leka innekatt i skydd från den ruggiga söndagen som passerar utanför fönstret. Långt i från köpeved och susande cityliv. Men å andra sidan dubbelt så grå därute bland vissna träd och ängar. Lite så ser mitt liv ut i min parallella värld. Lantisen i mig som får ta plats, får en egen plattform att leva ut på. Annars skulle jag nog spricka.
Nu kommer John in med kvällsteet, den perfekta spelpartnern en ruggig söndag. Han säger att han kommer att sakna mig i veckan. Man vänjer sig så fort vid att ha varandra under helgens flyktiga timmar. Jag säger att jag kommer sakna honom med. Trots att vi kommer att ses alldeles strax igen.
Klockan är 01:44, jag ligger i sängen med pyjamasen på, John ligger bredvid och har somnat för länge sedan. Som den nattmänniska jag är trivs jag som bäst vid den här tiden. Det är då jag tar mig tiden att svara på kommentarer, mejl och ta en paus. Inte att förglömma: lägga upp bilderna jag tog i morse här på bloggen.
Denna fredag, som precis övergått i en lördag, har spenderats spatserande över halva stan. Jag håller nämligen på att förbereda ett frilansjobb som ska plåtas i morgon bitti, eller ja, i dag. Det ska bli så spännande! Till detta jobb har jag klippt, limmat, tejpat, fixat och trixat. Perfektionist som jag är ska det vara vackert in i varenda söm, snitt och gap. Har suttit och pillat i timtal vid mitt köksbord som numera är min arbetsplats. Lyssnat på skvalradio, sjungit högt till alla popiga hits (Darin!), piruettat mig genom köket och trippat runt i bolltofflor. Ätit en smörgås med extra mycket smör på förmiddagen, och sedan trampat iväg på cykeln Billiga fyllan för att swischa genom staden.
Små pinaler har lånats, jox har köpts in och så har jag kånkat kassar från öst till väst. Däremellan hann jag äta en förtjusande kaffe- och mackalunch med den eminenta journalisten Kristin Lundell. Hon är så bra den där Kristin. Ärtig och flott på samma gång. Jag gillar henne skarp.
Med ett kilo Kristin-pepp i handväskan åkte jag hem och fortsatte pysslandet. Tills nu. Exakt vad det är jag ska göra kan jag tyvärr inte avslöja ännu, men som vanligt kommer jag visa en massa bilder när det närmar sig …
Så, nu ska jag klappa igen laptopen, sjunka ner i frasiga, vita lakan och krypa in i Johns famn. Go katt.
PS. Om ni missade programmet “Historieätarna” på SVT i går, spana in det pronto. Gotta live it! Slut på meddelande.
