Nu rasar snön ner från vinterhimlen. Den faller tyst bakom min rygg där jag sitter vid köksbordet. Själv sitter jag och nostalgerar framför sommarbilder från mitt bloggarkiv. Drömmer om nattfågelsång, lukten av sommarlemonad, rullande cykeldäck och fräknar mitt på näsan.
Jag är hopplös.
Jag kan aldrig leva i nuet mer än flyktigt, ta 5 minuter att uppskatta min verklighet, utan ska bara se vad som väntar efter nästa krön. Baratittalite.
Dagdrömmaren i mig är oförmögen att leva mitt liv just nu. I stället traskar jag runt i vinterkängor och imaginärt luktar på försommarens riddarsporrar, tar nattabad och känner armarna klibba i koftan. När sommarsandaletterna åker på och av i gröngräsets majpicknicks, ja, då pressar jag hjärnan att tänka på frusna småtår, nyfallen snö och vad jag önskar mig i julklapp. Vi kan kalla det mitt tidningsarv. Det här med att ha jobbat på magasin i sju år har satt sina spår. Då lever man alltid ungefär fyra månader fram i tiden. Firar jul i september, planerar sommar i februari och spanar in höstens mode i maj.
Just nu är det bara picknickfiltar i huvudet, och jag försöker förbrilt fånga någon form av julkänsla. Tror jag måste vara hard core i år. Köra Skansen-julmarknad, lacka paket och hela fadderittan. Tänkte att jag skulle ta er hjälp för att få lite julstäming. Kan ni inte berätta vad det bästa med julen är – för er?
För just nu är min sinnesvärld ungefär här: Dessa bilder är tagna för exakt 6 månader sedan.
Ömsom regn, ömsom snö, isande vindar och kylande väderleksrapporter. Nu kommer den snart. Vintern. Det är med skräckblandad förtjusning som jag omfamnar denna årstid. Optimisten i mig vill mysa framför kakelugnen, gå knastrande genom snö, pulsa genom vintriga Värmlands-landskap och åka pulka så snabbt att ögonen rinner. Klä mig i vintervitt, som jag gör i dag, sno om en halsduk och leva i en tipptoppad Astrid Lindgren-värld.
Men hur envist optimistisk jag är så kan jag inte undgå att pusta ut när jag kommer in i värmen, lyfta axlarna i snålvinden för att söka skydd, oj:a mig över att dagarna är så mörka och försiktigt låta mig drömma mig bort till sommargrillning och sand mellan tårna.
Jag har lyxen att unna mig de tankarna. Både de optimistiska och de … mindre optimistiska. Det för mig till tanken på de som INTE har det. De som inte kan pusta ut när de kommer in, för att de aldrig kommer in. De som ständigt lever med axlarna uppdragna, de som inte ens kan välja att värma sig och de vars dagar alltid är mörka.
Om du som jag har lyxen att välja, lyxen att njuta av knastrande snö och lyxen att o:ja dig över att det är mörkt, då tycker jag att du ska skänka en slant till de hemlösa. De som inte har ett skydd. Alls. De vars största problem INTE är att de förlagt adventsstjärnan på vinden någonstans, utan att de vars största problem är att det där snöblandade som klumpar sig ner från himlen just nu KAN vara det sista de ser i livet. Inte sommargrillningen eller sand mellan tårna.
Själv skänker jag just i detta nu en peng till Stockholms Stadsmission.
SMS:a ”HEM” till 72 980 så skänker du 50 kronor. Lätt som en plätt!
Den 28 november 2012 klockan 09:42.
Så här ser det ut i mitt kök just nu. Här, precis här, sitter jag om dagarna och jobbar för fullt. Ett kökskontor med full finess, i väntan på ett eget kontor.
Snöblandat regn smattrar på fönstret, jag lyssnar på Bon Iver och dricker kaffe ur termos. Det ljus som strilar in genom fönstret kan knappt kallas dagsljus, så jag tänder ljus med jämna mellanåt för att lysa upp i det förlamande novembermörkret.
Jag är invirad i en stor kofta som tillhört min kära far och tangentknapparna smattrar i takt med regnet. Mitt enda sällskap är de två damerna på väggen. Och Bon Iver så klart.
En mysig ensamhet på något vis, även om jag så klart saknar kollegor. Får försöka skaffa mig en kollega eller två tror jag bestämt. Kanske i ett litet kontor med pompoms i taket. Det vore drömmen det.
Dunkadunka, disco och dekadens – allt detta i vår delikata danssalong. En påse Dumle, ett par Daim, mängder av Damsugare från Delicato, daiquiris, Digistive och en drös med dillchips. I lördags var det dags för året upplaga av bokstavsfesten, närmare bestämt den 4:e i ordningen. Vi har nu kommit till bokstaven D och har med andra ord 25 fester kvar. Jag kommer vara 54 år när jag kommer att göra entré som Ömklig, Öde eller ett par Öron. Den sista bokstavsfesten. I november 2037 kommer den att hållas.
D-festen var något utöver det vanliga. För första gången var Johns och min två:a i Midsommarkransen, vilket var för väl. Tidigare år har vi trängt oss på 34 kvadratmeter i Hornstull. Det hade varit stört omöjligt att tränga ihop alla på den ytan i år. Fler gäster, större utklädnader och mer ambitiösa tilltag. Ni kommer strax att förstå vad jag menar …
Här hittar niSilversagan som var utklädd till docka. Så söt.
På bilden står Dynamit, dockhus, discokula och en diakon och pratar.
Martina Ankarfyr, som är en av de skickliga fotograferna bakom boken Vintageparty, kom utklädd till Djungel. Helt galet avancerat och flott!
Sara var också utklädd till docka och gick in i karaktär. Hur bra som helst!
Mina underbara kollegor från Damernas Värld. Dynamit och Druvan. Och en liten hand som tillhör en fantastisk Diktator. Det är nog första och sista gången jag använder orden fantastisk och Diktator i samma mening.
Skylt på ytterdörren.
Sara. Och om ni undrar vad det prickiga tyget är inne i vardagsrummet, så är det min syster Ellen som är utklädd till dusch. Så. Bra.
Min kära make John hade fullständigt ballat ur i år och beställt hem en Donky Kong-dräkt från Kina. Den kommer göra sig fin jämte mina vintageklänningar i garderoben.
Vintageprylar-Lojs kom utklädd till dass. Ett enormt bygge som människan hade tapetserat inuti. Längst inne i dasset satt ett fotografi på kungen och drottningen. Så klart.
Till festen kom även en dammsugarförsäljare som gick runt med en gammal dammsugare i ena handen och den här talongen i den andra.
Dumpad dam eller Due Ellen och Diakonen.
Mankuu var utklädd till dalahäst i någon form av kroppsstrumpa som han hade målat på. På rumpan dinglade en svans som han gjort av en golvmopp.
Innan klockan slog tolv och förtrollningen bröts delades årets priser ut. I juryn satt jag, John och förra årets vinnare Christer som prisades för sin utklädnad på C-festen, ett Concorde-plan. Årets priser gick till Druvan (bästa utklädnad), Dalahästen (bästa idé), Dammsugarförsäljaren (bästa karaktär), Diakonen (mest lik) och två diskare som belönades för sin inlevelse. De stod nämligen vid diskhon hela kvällen och raggade smutsig disk.
Själv var jag utklädd till det mest otippade jag kunde komma på. Dvärgschnauzer. Min favorithundras. Jag såg väldigt läskig ut om jag får säga det själv, men jag kände att jag var tvungen att väga upp förra årets Chanel no 5 med något … inte lika fint.
Hallhäng.
Kökskramar, vardagsrumsvila och hallhäng övergick snart i disco. Som sig bör. Och limbo. Här kråmar sig min före detta kollega Cecilia under pinnen. Hon visade sig vara riktigt grym på det där, något som även Dandyn och Domino-brickan visade prov på …
Discodimman lade sig tjock över vardagsrummet och höll i sig till morgonkvisten, då gästerna drog på dig damaskerna och druttade hemåt …
Måndag. Det betyder en liten sammanfattning av hur förra veckan såg ut sett från mitt Instagram-flöde (om du vill följa mig även där så heter jag spexigt nog emmasundh).
Förra veckan började med ett litet möte bland röda hus på Södermalm. Det lyxigaste med att vara frilansjournalist är att få dagsljus och faktiskt se hur omvärlden ser ut. Tidigare gick man hemifrån när det var mörkt och gick hem när det var mörkt. Det här huset får representera mina ljusskugga ögon som precis letat sig ut och numera spritter av vardagens ljus. Inte bara på helgerna, utan varje dag.
Efter mötet tog jag en långpromenad genom Södermalm, tittade ut över Stockholm och sålde en blus på min bloppis.
Det blev tisdag och jag bar en liten svart hatt på sned. Den syns knappt på bilden, men jag kan garantera att den fanns där.
Tittade på vårens mode och inredning under onsdagens pressvisningar. Den fina väskan till vänster kommer från Lindex. Himla fin alltså. Någon timme senare åt jag lunch med min syster, min svåger, min far och min mor på Östermalm. Jag fick en toktantsrandig dramaten-vagn av min mor. Den ska jag ha när jag kånkar alla mina saker kors och tvärs över stan. Men det kunde jag inte göra denna dag, för hela dramaten-vagnen var full med Värmlandsved (en gåva från min far). Jag är en sådan lantis alltså. Trippar omkring i yvig kappa, nätta handskar och väska dinglandes på armen. Och drar ett ton fnöske och ved efter mig.
Det blev torsdag. Jag och Vintageprylar-Lojs dammsög stan på barnkläder, suktade efter öppettider-skylten som ostbutiken Androuet på Nybrogatan har och spexade loss i en hiss. Vi ägnade sedan hela eftermiddagen åt att jobba i mitt kökskontor, sjungandes, trallades, skrikandes, tjoandes, fridansandes, pratandes och fullkomligt gapskrattandes.
Fredagen började med att jag fick träffa Alfons Åberg. Jag, Volang-Linda och Vintageprylar skulle nämligen på möte hos vårt förlag Norstedts och den här herrn satt i entrén. Alldeles själv. Lägg märke till min “jag har börjat tvåan, det är en ny kille klassen”-min. Förväntansfull är ju bara förnamnet.
Fredag övergick snart i lördag och det var dags att fira in årets bokstavsfest, “D – the party”. Jag lade upp en bild på när jag var Butler på B-festen och lät er gissa vad jag skulle vara utklädd till. Alltså shit vilka gissningar. Jag tror bestämt att ni ska få bestämma vad jag ska vara utklädd till på E-festen, för ni kom med så sjukt många bra idéer. Det rätta svaret för D-festen är emellertid Dvärgschnauzer. Det mest otippade jag kunde komma på. På bilden till höger ser ni mig tillsammans med en druvklase. En helt vanlig lördag. Det var en hejdundrandes fest (jag ska visa bilder från festen så snart jag kan) som höll på till morgonkvist. Söndagen spenderades i horisontellt läge med pizza till lunch och dillchips till middag. Snipp, snapp , snut så var vecka 47 slut.
Lugnet har lagt sig i Midsommarkransen efter årets upplaga av bokstavsfesten, D – the party. Vår tvårummare är återställd, städad och putsad, efter fullkomlig dekadens. Den blommiga hallen är röjd från drinkglas, pangade ballonger från en utklädd druvklase och rekvisita från så väl dammsugarförsäljare, discokula, drummer och en delfinskötare. Ett dass står i trappuppgången och en Donky Kong-dräkt ligger på vardagsrumsgolvet.
Själv dras jag med den fina kombinationen slut i kroppen och lycklig i hjärtat. Jag är fullkomligt utmattad efter inför all festen-städning, D-shopping (när man går in på ICA och Systembolaget och handlar allt som börjar på bokstaven d), kostymsömnad och en hejdundradens fest. Så där lyckligt utmattad, för jag älskar ju att ställa till med kalas.
En del av all utmattning har dessutom med en annan spännande sak att göra. Jag, Vintageprylar, Volang-Linda och Silversaga passade på att göra tidningsplåtning tillsammans under helgen. Mitt i alla festförberedelser. Det var idiotiskt och roligt på en och samma gång. Det var tungrott, krävde många förberedelser, men blev i slutändan otroligt bra. Peppen på det. Resultatet får du se nästa år. Men om jag säger så här … Ni kommer att gilla det. Var så säker. Kanske kan ge en liten sneakpeak i veckan. Ska kolla med tidningen i fråga. Återkommer!
Nu ska jag börja titta igenom bilderna från “D – the party” och välja ut några godingar som ni ska få se …
Pepp på det?
Ikväll smäller det. Då är det dags för D-festen. Med ett förflutet som Air France, Butler och förra året – Chanel no 5 – är det dags att vara utklädd till något helt annat. Hade grava funderingar att vara utklädd till Dr Dre, men kom på något annat. Förhoppningsvis bättre. Nu är frågan VAD?
Precis lika traditionsenligt som jag och John anordnar bokstavsfester varje år i november, lika viktig är tävlingen “Gissa min outfit”. Skriv din gissning i kommentarsfältet nedan. Den som gissar rätt först vinner ett fint pris …
Trippade runt runt över Gamla stans kullerstenar under gårdagen. Sicksack, genom gränder och upp på små gator på jakt efter små pinaler. På söndag ska nämligen jag, Vintageprylar och Volang-Linda göra ett spännande jobb för en tidning, och behöver mycket rekvisita.
På förmiddagen slank vi in på ett möte på Norstedts och fantastiska Kajsa, som jobbar med PR för vår bok Vintageparty. Bollade idéer och såg var vi låg till i processen med boken. Alltså tänka sig att den snart är klar. Helt galet. Vi skrev kontrakt med Norstedts i början av juni, och nu, fem månader senare, är boken i stort sett klar …
Eller ja, lite pill är det kvar så klart. Men innan jul ska boken vara helt klar. Som vi har slitit och så galet roligt vi har haft det.
Norstedts ligger så vackert och undangömt på Riddarholmen i Stockholm. Nedanför kullerstensgator och rosa paradhus, bortanför pompösa kyrkor och slottsliknande verk.
Från ena sidan vill säga. Står man vid Riksdagen eller kommer in med tåget mot Stockholm, ja, då är Norstedts svårt att missa.
Här står jag med portfölj med sned, full med viktiga papper och pinaler.
Och med smaragdgröna, nästintill petroliumgröna, skor.
Och min kära vän och kollega Vintageprylar, runt knuten där alla maffiga byggnader syns.
Linda lyckades jag inte fånga på bild, för hon var tvungen att rusa i väg. Tyvärr. Efter Norstedts-mötet traskade jag och Lollo till Tygverket på Södermalm, köpte tyger och band inför söndag, och sedan åkte vi hem. Till vårt hemmakontor.
För ett tag sedan besöktes jag av tidningen Älskade hem och den underbara fotografen Jessica Silversaga. Tillsammans har de nämligen gjort ett “hemma hos”-reportage i min och Johns tvårummare i Midsommarkransen. Inredningsreportaget kommer att publiceras i vår, men redan nu får du en sneakpeak från mitt vardagsrum i Silversagans blogg, Vintageportalen.se. Spana in sneakpeaken här: The wonderful world of Emma.
I reportaget kommer du kunna få en rundvandring i vår lägenhet och läsa om min och Johns inredningsstil. Hoppas ni är lika råpeppade att se resultatet som jag är!
