Upp med tuppen, i min mintgröna klänning och på med fet eyeliner! I dag har en tidning (kan tyvärr inte säga vilken ännu) varit hemma hos mig för att plåta ett spännande påsk-jobb. Jag, Volang och Vintageprylar hade pysslat, fixat och smilade mot kameran i våra vårigaste vintageklänningar.
Snart ska jag svida om för att åka in till stan. Våren åker av för en stund.
Inne i stan ska jag möta upp ett gäng härliga bloggladys. Jag tror att vi eventuellt ska sjunga kareoke. Det ni!
Det blir fina fisken det.
Mintgrön klänning från Beyond retro, vit kofta från Ashima, vita strumpbyxor från Asos.com och bolltofflor från H&M.
Vet ni vad? Jag har fått en helt underbar födelsedagspresent av min man John. Den är så fantastisk att jag knappt finner några ord.
Okej, är ni redo? Så här kommer min sommar att se ut: Jag och John åker ner till Paris i ett par dagar. Underbara, älskade Paris. Där bor på ett fint hotell (födelsedagspresent från mina föräldrar). Efter några lata, vintageshoppande dagar i Paris hyr vi en bil och puttrar sedan ner längs Atlantkusten. Vi stannar där vi vill, äter där vi vill, bor över där läget känns bra och hänger runt här och där. Det finns ingen plan. Bara en lång kust, lata dagar och en bil. Efter några dagars roadtrip sätter vi oss på ett flyg igen. Denna gång åker vi till … Palermo på Sicilien. Där möter våra vänner Per och Lisa upp och vi spenderar en vecka tillsammans i ett hus. Boendet på Sicilien har jag fått i present av mina underbara svärföräldrar.
Och ni får så klart följa med via bloggen.
Hur låter det?
You know what? I’ve got a wonderful birthday present from my husband John. It is so amazing that I hardly find any words. Okay, are you ready? So this is my summer 2013: Me and John go down to Paris for a few days. Wonderful, beloved Paris. We live in a nice hotel (birthday present from my parents). After a few lazy, vintage shopping days in Paris, we rent a car and then drive a long the Atlantic coast. We stay where we want, eat where we want, live where it feels good and hangs around here and there. There is no plan. Just a long coastline, lazy days and a car. After a few days roadtrip, we head for an airport again. This time we go to … Palermo in Sicily. There we meet up with our friends Per and Lisa and we spend a week together in a house. The accommodation in Sicily, I have received as a present from my wonderful in-laws.
And you can of course follow the trip on the blog. How does that sound?
Jag dör klänningsdöden lite granna. Alltså den här klänningen. Jag älskar den. In i varje söm. Klänningen har varit min mormors och har under de senaste decennierna hängt i min mammas garderob … ända till den dag jag insåg att mormor och jag har samma storlek.
Den sitter nämligen helt perfekt på min kropp. Jag måste fråga mormor vad den här klänningen har varit med om, om den har varit på fest eller om den bara har hängt i garderoben i väntan på champagne.
Om jag känner min mormor rätt så har den varit på minst tio galej. Om inte mer.
Helst av allt vill jag bo i den här maffiga klänningen nu. Sitta på kontoret i den. Glida fram över grandiosa stengolv. Och vila på små puffar. Kanske inte sova i den, men ungefär allt annat. Mest av allt så vill jag gå på baluns i den. En flådig bal där jag får dansa vals (fast jag inte kan), skåla i champagne och äta pimpinetta snittar. Men det är ju inte så att balinbjudningarna haglar tätt anno 2013.
I vanlig ordning får man i så fall ta saken i egna händer. Inom den närmsta femårsperioden ska jag banne mig anordna en bal. Och då ska den här klänningen få dansa minsann.
I senaste numret av Amelia hittar du ett stycke bröllopspyssel som jag har gjort, närmare bestämt i tidningens brud- och bröllop-bilaga. Jag tänkte visa några bilder som jag tog bakom kulisserna under plåtningen.
Bilderna i tidningen har bästa Martina Ankarfyr tagit, tillsammans med sin fotoassistent Jeanette Seflin. Ps. Spana in Jeanettes blogg Kuriosakabinett, det är sockerdricka för ögonen.
Men de här bilderna har som sagt jag tagit.
Fler bröllopspyssel och temaidéer hittar du i nya numret av Amelia. Spring å köp vettja!
Translation!
In the latest issue of the swedish magazine Amelia you will find a piece of wedding DIY that I have made, specifically made for the magazine’s bridal and wedding-section. These pictures I took on set, it’s a kind of behind the scenes-ish. The pictures in the magazine is taken by the photographer Martina Ankarfyr, along with her photo assistant Jeanette Seflin. Ps. Check out Jeanette’s blog Kuriosakabinett, it’s sparkly lemonade for the eyes. Just love it. More wedding DIY and theme ideas can be found in the new issue of Amelia.
Jag känner inte dig men jag måste bara berätta om hur mycket jag tycker om dig. Du verkar vara en så himla fin, ödmjuk och fantastisk person. En sådan som man önskar att man kände, att man hade som vän och som man delade alla möjliga hemligheter med. Jag vill bara att du ska veta att du är omtyckt och uppskattad. Tack för att jag får känna dig på håll!
Tack du okända läsare som gjorde min dag. Jag ville bara säga det. De där värmade orden betyder så mycket för mig. ♥
För ett tag sedan blev jag intervjuad av Johanna K på Bokhora.se, som tydligen har följt min blogg under flera år! Tänk va, jag tror fortfarande att det bara är mina vänner som läser min blogg, men jag ser ju era kommentarer och så klart på statistiken att ni är flera tusen. Paff är ett förmildrande ord i detta sammanhang.
Det jag vill säga med det här är att det är en stor sådan ära att få bli intervjuad Johanna K och av Bokhora! Tyvärr hade jag helt missat att intervjun låg uppe, så jag har inte länkat. Och jag som hade lovat att lägga upp en bild och allt. Skäms på mig.
Men nu så.
I intervjun kan du läsa om framtida bokprojekt, bokdrömmar, min obsession vid Anne på Grönkulla, feministiska förebilder, vilken bok som fick mig att gå halvvägs till Gävle och vilka böcker jag tycker att du ska läsa om du har lite tid över …
Translation! A while ago I was interviewed by Johanna K at Bokhora.se, who apparently have followed my blog for years! I still think that it’s just my friends who read my blog, but I can see your comments and of course the statistics that you are several thousand. Stunned is an attenuating word in this context.
What I mean by this is that it’s such a great honor to be interviewed Johanna K and Bokhora! Unfortunately, I had totally missed that interview was up running online, so I have not linked. And I had promised to post a picture of my bookshelf and everything. Shame on me.
In the interview, you can read about future book project, my obsession for Anne of Green Gables, feminist role models, the book that made me go half way to Gävle and what books I think you should read if you have some spare time …
Det har flyttat in en liten kattfarbror till Midsommarkransen. Han heter Sockan och är sju-åtta år gammal. Det är väldens gosigaste och kelsjukaste krabat, som har ett sorgset förflutet.
För några år sedan hittades han i ett soprum. Någon hade slängt ner honom i sopnedkastet och därnere i soprummet hade Sockan sedan levt på sopor. Instängd under lång tid, där enda födan var gammal mat och gud vet vad, så blev Sockan så klart förfärligt sjuk. När han äntligen hittades var han väldigt tunn och späd, stackarn. Han hamnade på katthem, där han blev omhändertagen och fick tid att tillfriskna. Efter ett tag fick han komma till en trevlig tjej som heter Stina, men tyvärr blev Stina allergisk. Sockan fick flytta vidare till ännu ett trevlig hem och en tjej som heter Jenny tog hand om lilla Sockan. Men Jennys andra katter kom inte riktigt överens med Sockan, så nu har denna kattfarbror flyttat hem till mig och John i Midsommarkransen.
Sockan kan vara den mysigaste katt jag någonsin träffat. Och då har jag haft många kattvänner genom åren. Lagom tjock och älskar att gosa. Det enda som minner om Sockans förflutna i soprummet är att han tror att plastpåsar är mat.
Under det senaste dygnet har vi därför sanerat hela lägenheten mot små plastpåsar som ligger här och var, så att Sockan inte ska gnaga och få i sin plast.
Nu är kattordningen återställd i mitt hem. Jag är ju uppväxt med katt, och att inte ha katt är ett undantagstillstånd för mig. Det är så tomt när det inte ligger en pälsklump i fotänden på sängen, någon som möter en när man kommer hem och som kurar ihop sig i armhålan när man ligger på sofflocket. Och Sockan gör precis allt det.
Nu hoppas jag att jag och John kan ge Sockan ett tryggt hem, så att han glömmer allt det där onda. Den känslolösa personen som slängde ner honom i sopnedkastet, tiden i soprummet och sjukdomarna – alla de där onda minnena ska jag fösa längre och längre bort. Och kvar ska bli en harmonisk kattfarbror. Min kattfarbror.
Och så en eloge till alla katthem som tar hand om sådana fina katter som Sockan. Heja er!
Nu är det dags att nostalgera sig en aning igen. Jag tänkte att jag skulle sammanfatta förra veckan, sett ur min Instagram-feed. Vill du följa mig där så heter jag kort och gott emmasundh.
Now is the time to summarize last week, seen from my Instagram feed. Want to follow me on Instagram? My nickname is emmasundh.
Måndag. Det var så kallt, så kallt att jag gick med pippi-tröja och basker inomhus. Full vintermundering. Gick en långpromenad för att få upp värmen och sedan hängde jag upp mina kära vintageklänningar i sovrummet.
Tisdag. Fettisdagen. Jag hängde med Volang och Vintageprylar på Vurma och gjorde upprepade försök att fetta till denna tisdag med semla – men misslyckades. Jag har fortfarande inte ätit en enda semla. Jag skäms.
Onsdagen spenderades utan batteri i mobilen på en starta eget-kurs. Torsdagen däremot. Då var mobilen fulladdad och redo för secondhand-roadtrip. Jag var chaufför i fuskpälskrage från Rules by Mary.
Ännu en bild från torsdagens utflykt. Och sedan en försenad onsdagsbild som jag hann ta innan mobilen dog.
Fredag. Satte på mig mockaskorna trots att det slaskade rejält ute. Men man vill ju vara flott när man ska fika på Hedvigs med bästa Emily Dahl.
Lördag. Återvände till brottsplatsen, Hedvigs, för lördagsfrukost med John.
Efter lördagsfrukosten hoppade jag i min gröna 1950-talsklänning och min lila kappa och gjorde mig klar för Antikmässan. Bilden till höger föreställer mig och mina vintagedamer på scen på Antikmässan. Bilden är snodd av min kompis Lisa som satt i publiken. På kvällen skulle jag egentligen fara på överraskningsfest, men min John hade hängt på akuten hela dagen, så jag valde att vara hemma och pyssla om den stackarn.
Söndagen spenderades i hemmets lugna vrå. En storslagen dag minsann … för jag och John fick en ny familjemedlem, en katt! Lyckan!
