28 februari och insikten om att det kanske inte blir något februaribarn. Om hen därinne skyndar sig på liiite.

Tidigare i veckan hade jag förverkar, var inkopplad till TENS-apparaten 24/7, kunde inte gå, testade förlossningsfrisyrer, kände tung-kroppen bli ännu tyngre och tänkte att NU HÄNDER DET.

Men i dag har jag varit pigg som en mört, rörlig som en ål (hallå!? Besteg alla de avstängda rulltrapporna på Slussen!!! (sedan var jag förvisso tvungen att sitta ner länge, men ändå) och känt att nä, detta barn kommer nog först i maj. Eller om tre år. Troligast just nu (som det känns) är att jag föder ut en finnig tonåring om sisådär 13-14 år.
Vilken falskpeppare alltså. Retstickan inne i magen njuter, medan nattlinne byts mot vanlig-kläder, praktiska frisyrer ersätts med mitt vanliga svall och TENS-apparaten läggs på hyllan. Förlossning inställd.

Nej, jag har inte tappat pennan, brutit handleden eller gått över till digital kalender. Så här ser min kalender ut just nu. Inte en plan på hela veckan. Nåja, en brunch på lördag med min vän Marie som kommer till stan och ett hemma-våffelkalas på söndag. Men annars. Inte en plan.

Detta betyder så klart inte att hjärnan slutar planera, önska, vilja och fyllas på med ting som känns mer eller mindre livsviktiga (rensa skafferiet, plantera en smärre köksträdgård, laga portions-fucking-pajer att fylla frysen med och rensa alla 50 000 bilder i datorn). Får kämpa för att min pigga (HAHAHAHA) hjärna ska ha samma takt som min sjukskrivna foglossningshärjade kropp. Sängläge it is. Bara att skriva det här inlägget utan att hjärnan tar varje avtagsväg till andra spännande tankar (kom precis på mig själv med att sitta och klippa i luften med en sax som låg bredvid datorn) är en utmaning kan jag lova.

Min barnmorska tittade djupt in i mina flackande, blå, Coca cola-stinna (ny craving) ögon häromdagen och sa “du väntar bara ditt första barn en gång, så försök nu ta det lite lugnt”. Och om Monkan säger att jag ska ta det lugnt, ja, då gör jag det. För nu är en banne mig inte smart alltså. Sitter en och klipper med en sax i luften i fem minuter, med tom blick, utan att reflektera över det, ja, då är det fasen dags att tömma kalender. För att undvika katastrof.