Nej, jag har inte tappat pennan, brutit handleden eller gått över till digital kalender. Så här ser min kalender ut just nu. Inte en plan på hela veckan. Nåja, en brunch på lördag med min vän Marie som kommer till stan och ett hemma-våffelkalas på söndag. Men annars. Inte en plan.
Detta betyder så klart inte att hjärnan slutar planera, önska, vilja och fyllas på med ting som känns mer eller mindre livsviktiga (rensa skafferiet, plantera en smärre köksträdgård, laga portions-fucking-pajer att fylla frysen med och rensa alla 50 000 bilder i datorn). Får kämpa för att min pigga (HAHAHAHA) hjärna ska ha samma takt som min sjukskrivna foglossningshärjade kropp. Sängläge it is. Bara att skriva det här inlägget utan att hjärnan tar varje avtagsväg till andra spännande tankar (kom precis på mig själv med att sitta och klippa i luften med en sax som låg bredvid datorn) är en utmaning kan jag lova.
Min barnmorska tittade djupt in i mina flackande, blå, Coca cola-stinna (ny craving) ögon häromdagen och sa “du väntar bara ditt första barn en gång, så försök nu ta det lite lugnt”. Och om Monkan säger att jag ska ta det lugnt, ja, då gör jag det. För nu är en banne mig inte smart alltså. Sitter en och klipper med en sax i luften i fem minuter, med tom blick, utan att reflektera över det, ja, då är det fasen dags att tömma kalender. För att undvika katastrof.
Loading Likes...
Hahaha Emma! Du är fantastisk! <3 Jag önskar dig så himla mycket lycka till, både med att ta det lugnt och sedan när det väl är dags! Kramar
Som jag känner igen mig! Har BF 5 mars och gjort så mycket knasiga prioriteringar sista tiden. Hjärnan funkar sådär.. Eller, hur viktigt är det att fylla burkar med hemmagjord müsli, att fila och måla naglarna perfekt och sortera örngotten?! Ja, nu är almanackan tömd och vila och fika står på schemat. För det har min barnmorska Susanne sagt. Och som du skrev, då lyssnar man!