Sitter på bussen mellan Skellefteå och Umeå. Mot nattåget hem till Stockholm, och ganska precis superslut.

I nästan en vecka har jag kuskat runt, föreläst i Skellefteå, haft 1-årskalas i Umeå, klimatfrukost i Umeå, hälsat på svärföräldrarna i deras sommarstuga (och plockat blåbär!) och föreläst igen i Skellefteå.
Jag har varit ganska krasslig, haft feberkänningar och varit tjock i halsen. Och på den sista föreläsningen – om klass och klimat – som jag höll i Skellefteå i dag så TAPPADE JAG RÖSTEN.
Paniken!
Hostade till och sedan hade jag en … annan röst, hahaha. En lite musröst. Jag drack vatten, men inget hände. Sedan kom någon i publiken kutande med en halstablett som räddade mig, men herregud vad sjukt om jag hade behövt bryta mitt i.
“hejhej, tack för mig”.
Jag hade skämtat med John innan att han skulle ta över om jag tappade rösten, och det var nog bank mig nära att jag behövde kalla in honom. Ändå lyxigt med en stand-in, som lyssnat på alla mina föreläsningar och kan allt utantill.

Nu ska jag hem till Midsommarkransen för att kurera mig innan jag drar till Karlstad i nästa vecka. Det blir sköj!
Ska härja runt i Mitt i city på fredag den 11 oktober, och därefter ska jag hem till mamma och pappa som bor två mil utanför Karlstad.
Jag har med John och ungar, och varvar föreläsning med skog, släkt och vänner.
Det blir fint det.

Hoppas vi ses!

I söndags tog jag, John och barnen nattåget till Umeå.

På måndag morgon anlände vi till Umeå, åt frukost med Johns barndomskompis Ante och sedan for vi vidare med buss mot Skellefteå och Johns föräldrars sommarstuga. Det var fyra år sedan vi var här, och eftersom jag ska föreläsa i Skellefteå och signera bok i Umeå så passade vi på att åka opp hela gänget.

Jag har längtat ut i skogen å det grövsta, så nu traskade vi ut – i full höstmundering – på jakt efter svamp!
Vi hittade två småsmå kantareller, men framför allt hittade vi …

… blåbär! MASSOR av blåbär!

Hela familjen satt i blåbärsriset och mumsade loss, och så tog mig med lite till farmor och farfar också.
Här ska vi stanna till lördag kväll, då vi tar nattåget tillbaka till Stockholm. Innan dess ska jag till Umeå på 1-årskalas för Klimatklubben (sitter på bussen mot Umeå just i detta nu), och festen är öppen för alla. Så kom till Väven vittja! Från 18.00!

Imorgon blir det frukost på Röda korset med @josefinfint och ett helt gäng härliga! Efteråt signerar jag, Johanna och Maria böcker på Röda korset (inne i stan) mellan 11-12. Därefter piper jag tillbaka mot Skellefteå, för en föreläsning på lördag eftermiddag. Den är dessvärre inte öppen för allmänheten, men förhoppningsvis får jag komma tillbaka till Skellefteå igen inom kort. Föreläsningen jag höll i går var fullsatt – sååå kul!

Om sommaren på Gotland var kantad av totalt härj, utmattning, ständiga bråk och tjafs, så var fem dagar i september som en len kolasås för själen. Ni kanske minns stockros gate, när jag tog bilder på stockrosorna i trädgårdslandet i brist på annat. Eftersom det var totalt mayham på alla fronter.
Det var som att fisken och kräftan krockade i venus. På repeat. Full metal frontal krock. Okej, jag kan cirka noll om astrologi, så det är väl som att glatt vada ut i infinity poolen. Men en kort analys av sommaren var väl att båda barnen genomgick århundrades fas. På varsin kant. Och det hade ju just varit bra om de hållit sig på varsin kant, but nooooo. Det var som ett trumsolo i krockar.
Men den här gången?
Så sjukt mysigt. Barnen lekte tillsammans, var på gott humör, de kramades, myste, småpratade och somnade i varandras famnar. Jag och John stod som frågetecken och undrade vad som hade hänt med våra härj-barn.

Och så klättrade de i äppelträden i jakt efter äpplen.
Jag är så harig när de klättrar, fast jag klättrade som bara den när jag var kid.
Så jag tittar ofta bort när de klättrar, hahaha.  Och backar lite. Då brukar de hålla sams och klara att reda ut härvorna själva ganska bra. Nu för tiden.
Ska förövrigt klistra fast de här bilderna på ögonlocket. För det här vill jag aldrig glömma.