Sitter på bussen mellan Skellefteå och Umeå. Mot nattåget hem till Stockholm, och ganska precis superslut.
I nästan en vecka har jag kuskat runt, föreläst i Skellefteå, haft 1-årskalas i Umeå, klimatfrukost i Umeå, hälsat på svärföräldrarna i deras sommarstuga (och plockat blåbär!) och föreläst igen i Skellefteå.
Jag har varit ganska krasslig, haft feberkänningar och varit tjock i halsen. Och på den sista föreläsningen – om klass och klimat – som jag höll i Skellefteå i dag så TAPPADE JAG RÖSTEN.
Paniken!
Hostade till och sedan hade jag en … annan röst, hahaha. En lite musröst. Jag drack vatten, men inget hände. Sedan kom någon i publiken kutande med en halstablett som räddade mig, men herregud vad sjukt om jag hade behövt bryta mitt i.
“hejhej, tack för mig”.
Jag hade skämtat med John innan att han skulle ta över om jag tappade rösten, och det var nog bank mig nära att jag behövde kalla in honom. Ändå lyxigt med en stand-in, som lyssnat på alla mina föreläsningar och kan allt utantill.
Nu ska jag hem till Midsommarkransen för att kurera mig innan jag drar till Karlstad i nästa vecka. Det blir sköj!
Ska härja runt i Mitt i city på fredag den 11 oktober, och därefter ska jag hem till mamma och pappa som bor två mil utanför Karlstad.
Jag har med John och ungar, och varvar föreläsning med skog, släkt och vänner.
Det blir fint det.
Hoppas vi ses!
Loading Likes...