Poff sa det så var september slut. Och jag som skulle njuta av min absoluta favoritmånad! Men det blev massor av jobb istället. Jag ska VERKLIGEN inte klaga för förra året var katastrof på jobbfronten. Under mina 13 år som egenföretagare har jag aldrig haft så lite jobb, och så lite betalt. Vissa månader var det noll i lön. Andra lite som ett CSN-lån.

Anledningen? Kriströtthet i samhället (så många kriser!), klimat & miljö var icke på agendan, woke-ism, ingen brydde sig om hållbarhet, civilsamhället fick en dålig klang (detta otroligt viktiga civilsamhälle som liksom är fundamentet i vårt samhälle), aktivister var lika med terrorister (och vem vågar samarbeta med dem?) och anslagen till kommun, studieförbund och civilsamhälle bantades rejält (aka mina stora arbetsgivare). Tänkte ett par gånger att nu får jag väl ta och lägga ner allt. Slänga in handduken. Skaffa mig ett riktigt jobb. Så jag sökte jobb. Och fick nej.

Nä, men alltså. 2022 var livets bottenår (pappa dog, vän gjorde slut, och strax in på 2023 dog mormor), men 2024 var inte långt efter. Självförtroendet i totala botten. De enda mejl om uppdrag jag fick var i stil med “hej, du som brinner för klimat och miljö, kan du hålla en dags workshop – gratis”. Som att min kompetens och min tid var intet värd.
Sökte så mycket pengar på olika ställen och försökte hanka mig fram.
Att vara utan jobb och uppdrag är banne mig den mest intensiva perioden. Att plöja ner obetald tid i hopp om att landa uppdrag.

Sen gick proppen. Till slut.

Förutom att Klimatklubben fått stöd för att ta Elevborgarråd för klimatet till andra kommuner, så landade jag och Soxbo ytterligare ett projekt. Och sen ett till. Vi fick också en otrolig styrelse i Klimatklubben som tillsammans med mig och Soxbo jobbar på som attan för att sätta klimatet främst! Det är ett sånt härligt gäng – självgående, drivna, underbara!

I samma veva började folk bli arga. Över att den humanitära krisen i Gaza, att demokratin monteras ner, att klimat och miljö nedprioriteras. Och där i folks ilska hände något. Det började röra på sig! Folk i största allmänhet börjar få nog. Känner du också av det?

Gulligt ändå att jag tänkte att jag skulle blogga något i stil med “hej, september försvann, men här är jag nu” och lägga upp någon ljuv bild från trädgården. Istället blev det en truddelutt om hur jädra svårt det är ibland. Hur ska man liksom tro på sig själv, när man rabatteras hela tiden? Hur ska man orka röra sig bland alla svåra klimat- och miljöämnen om de inte heller är önskade.

Man skulle hängt kvar vid dagens outfit istället. Vad lätt det hade varit! Sett pengarna rulla in från företag med stora budgetar. Eller nej, det skulle jag ju inte kunna. För dels hade det inte känts rätt, men sen hade ju ni, vettiga, underbara följare (om ni är kvar efter min långa tystnad) slutat följa mig för min dubbelmoral.

Så ni får ta mig som jag är. Har det knapert stundvis, sliter mitt hår på annat håll för att få kalkylen att gå ihop, men går alltid på min magkänsla.

Nu blir det ljuv bild.

Det snackas mycket om att Sveriges självförsörjningsgrad ligger på 50% – vilket tyvärr är en överdrift. Under 1990-talet självförsörjningsgraden på 75%. Hur ska vi mätta befolkningen i händelse av kris, krig och avbrott i matleveranser?

Det är inget snack om att tillgång på mat är ett fundament i vår beredskap!

Så hur säkrar vi den?
Jo, genom att sänka utsläpp och förhindra ytterligare klimatförändringar.
Ett förändrat klimat – med ömsom torka, värmeböljor och brist på vatten ömsom skyfall och översvämningar – kommer göra det allt svårare att odla mat.
Låt oss börja där.

Att inte göra något åt situationen innebär enorma risker kopplat till matförsörjningen.
Exempelvis kan Golfströmmen mattas av och kollapsa som följd av klimatförändringarna. Då riskerar Sverige att få ett klimat som liknar Sibiriens. Nä, men god odlingslycka!

Att ställa om är med andra ord fundamentalt för vår beredskap

Genom att odla själv stärker du inte bara din egen beredskap, utan också samhällets motståndskraft.

Om du förvandlar din gräsmatta till odling eller fyller balkong eller innergård med prunk bidrar du också till ökad biologisk mångfald, kolinbindning och minskar antalet långa och sårbara livsmedelstransporter.

Har du inte möjlighet att odla själv?
Hjälp din och andras beredskap genom att styra pengarna dit de gör skillnad – handla ekologisk mat från lokala producenter.

För damn, de behövs!

Du och jag är en förutsättning för att de finns kvar om/när krisen kommer genom att vara trogna, återkommande kunder.

Förutom att gynna lokala matproducenter, så gynnas den lokala ekonomin, ovärderliga ekosystem och biologisk mångfald. Genom att handla från lokala producenter ökar du också samhällets motståndskraft – vi blir mindre sårbara av långa transportvägar – och minskar behovet av importerat konstgödsel (producerat av fossila bränslen).

Vad kan du göra?
Handla lokalproducerat, prata om behovet av lokala matproducenter och efterfråga lokalproducerat hos matbutiker, kaféer, restauranger och i offentlig sektor.

Odla i trädgård, på balkong och lott, efterfråga stadsodling och skolträdgårdar.

Dra igång skördemarknader, REKO-ringar och gör lokalproducerat och ekologiskt tillgängligt för alla.

Det snackas mycket om upprustning och beredskap – ofta militär sådan. Men ytterst få snackar om att omställningen är en förutsättning för motståndskraftiga samhällen och fred.

I dag kickar beredskapsveckan i gång och det är hög att tid att snacka om just detta. Kopplingen!
Ska vi börja med att ta en svängom kring våra transporter?

Genom att nyttja buss, tåg, tunnelbana, spårvagn och cykel sparar du värdefulla resurser, bidrar till nödvändig omställning och gynnar också vår gemensamma beredskap.

Att minska beroendet av fossila bränslen – gårdagens lösningar – känns ju inte bara vettigt med tanke på vilka länder, diktaturer och krigskassor som gynnas av vårt fossilberoende, det är ju också avgörande för våra samhällen i händelse av bränslebrist. Det säger ju sig självt att de regioner som har väl utbyggt kollektivtrafik klarar sig bättre i händelse av kris och bränslebrist än de som bygger på privatbilism. Det krävs mindre bränsle att transportera 50 pers i en buss än om alla skulle ta egen bil. Vid utbrottet av andra världskriget infördes också förbud mot privatbilismen och under oljekrisen 1973 sattes användningen under lupp.
De mest bränsleffektiva transportmedlen är med andra ord toppen för att spara utsläpp – hej cykel, buss, tunnelbana och spårvagn – men är också en fråga om beredskap.

Även tåget är en viktig del av vår beredskap – och så klart omställning.
I det krigshärjade Ukraina har tåget exempelvis visat sig vara omåttligt viktigt, och oslagbart när det gäller att frakta material och människor långt. En viktig parameter i såväl fredstid som i händelse av kris eller krig.

Vad kan du göra? Nyttja kollektivtrafiken! Se till att den används, nyttjas och utvecklas Du är en förutsättning för att den finns! Snacka om kopplingen mellan omställning och kollektivtrafik!

Ps. För två år sedan var MSB på besök för att se över min beredskap. Nu har jag samlat alla klipp från besöket här.

Denna vecka kickar beredskapsveckan igång och jag tycker att det är hög tid att lyfta kopplingen mellan beredskap och omställning. Omställningen bidrar ju inte bara till motståndskraftiga samhällen när vi satsar på kollektivtrafik, lokalproducerat och ser till att vi tar hand om både jord, vatten och ser till att naturen fungerar som den ska.
Omställningen är också en förutsättning för fred.

De ökade temperaturer som klimatförändringarna medför, ökar också riskerna för militära hot. Redan vid två graders uppvärmning dubbleras risken för konflikter. Det är därför ingen rocket science att vi behöver förebygga framtida konflikter genom att minska utsläppen.

Under denna vecka kommer jag snacka mer om detta, men också lyfta hur man kan öka sin egen beredskap hemma.
För två år sedan var MSB – myndigheten för samhällsskydd och beredskap på besök hos mig för att se hur förberedd jag var om krisen skulle komma.

Allt förevigades på film! Här nedan kan du se alla klipp.

Då snackade vi inte så mycket om kopplingen mellan beredskap om omställning – exempelvis kollketivtrafik, cykel, lokalproducerad mat, odling och så vidare – utan snarare vikten av hemberedskap, men denna vecka ligger fokus alltså på omställning och beredskap!

Hur förberedd är jag om krisen kommer?

Dag 1: Hoho, hallå? 3% på mobilen och ingen el? (kommunikation) 

Dag 2: Slut på vatten i kranen – vad gör en då? (vatten)

Dag 3: Hur håller jag värmen i huset om elen försvinner? (värme, uppvärmning, skydd mot kyla)

Dag 4: Har jag mat så det räcker? (mat, tillagningen & förvaring)

Dag 5: Cash is king? (kontanter)

Dag 6: Grannar – otippat verktyg i prepperlådan (gemenskap och goda grannar) 

I  torsdags var det tre år sedan min pappa dog i Alzheimer sjukdom.

Det ska ärligt talas erkännas att jag de här 1099 dagarna som har passerat sedan dess mest försökt att slå bort tankarna på pappa och den vidriga hösten 2022 när allt rasade. Trots att lägga locket på går emot allt jag själv står torsdags var det tre år sedan min pappa dog i Alzheimer sjukdom.

Det ska ärligt erkännas att jag de här 1099 dagarna som har passerat sedan dess mest försökt att slå bort tankarna på pappa och den vidriga hösten 2022 när allt liksom rasade. Trots att lägga locket på går emot allt jag själv står för och proklamerar.
Jag är inte en vidare städad person, men klarar inte skit i hörnen, sten i skon och att sopa något under mattan. Allt ska upp på bordet: Vändas, vridas och redas ut. Men så blev det inte. Förmodligen skulle klumpen i bröstet och trasslet i kroppen varit mildare om sorgen fått välla in med ful kraft.

Det första året orkade jag inte. All kraft gick åt till att bara hålla sig uppe på fötterna och hitta något att hålla i. Fokuserade på att få något att fungera: Jobbet. Log och levererade, men var så himla ledsen.
Andra året ville jag så förtvivlat gärna bara fungera och var så hungrig efter att få tillbaka en strimma av mig själv och liksom starta det där nya livet. Flytta in i vårt hus, vara en glad förälder, se framåt, vara jag – bortom sorg. Fungera. Jag bodde trots allt på en ny plats, och vem vill bli kompis med en sorg?

Och nu på tredje året så fungerar jag och står stadigt, men det känns lite som ett svek att man liksom stuvat ner all sorg i en kappsäck som man lagt längst in i garderoben. Tänker att min pappa var värd mer än så, även om jag vet att han förstår (var han nu är). Det hela är ett ihopkok av sorg och skam, precis som helvetessjukdomen Alzheimer.

Alla hanterar sorg på olika sätt. Jag trodde att jag var en dyka-ner-reda-ut, men jag var tydligen en locket-på, som pyser ut då och då.  Grinar ögonen ur mig, borstar av och ställer mig upp igen. Men tänker på hur mycket som inte syns när vi inte träffar varandra IRL utan ser varandra med en skärm emellan. All skit och sorg som människor går runt och bär på, utan att det syns utåt. Jag gjorde allt för att det INTE skulle synas hur ostadig jag var.

Så ta den här veckan som kommer (och nästa och nästa) och säg något snällt, ge lite styrka till någon eller säg att du finns där. Kanske är det just de orden som får personen i fråga att orka fungera just den dagen.
Och kanske särskilt viktigt för de som ser starka ut på utsidan. Det ska mycket till att be om hjälp om man ser sig själv som en person som “klarar av”.

HURRA!

Som vi har kämpat, men nu ÄNTLIGEN står det klart att @klimatklubben.se får stöd från Svenska Postkodlotteriets stiftelse för att lyfta barn och ungas röster i klimatomställningen!

För tre år sedan sjösättes världens första Elevborgarråd för klimatet i min innovativa hemkommun Karlstads kommun! Idén kan ha kommit från undertecknad, och med mig på skutan hade jag @mariasoxbo.se och ett fantastiskt team på @karlstadskommun ✨.

Uppdraget:
Ge barn och unga – som i dag saknar rösträtt – möjlighet att komma med förslag kring hur kommunen ska sänka sina utsläpp (utan att någon kommer i kläm) och samtidigt bli en miljösmart kommun. Rimligt att de som ska leva med effekterna av beslutet (och klimatkrisen) längst borde få komma till tals, right?

Det kom in 967 briljanta förslag (kidsen har ju koll på vad som behövs göras) och efter workshoppande så tog barn och unga fram 67 förslag som överlämnades till kommunstyrelsen i Karlstad.
I skrivande stund står det klart att 56 av förslagen ska genomföras, genomförs eller utreds.

Förutom att Elevborgarråd involverar barn och unga i omställningen, get shit done och ger barn och unga en röst, så är detta ett projekt som också handlar om hälsa.

Känslan av att KUNNA påverka situationen, bli LYSSNAD på och tagen på ALLVAR ger inte bara en skjuts för demokratin, utan ökar också barn och ungas framtidstro. Något som behövs när världen ser ut som den gör.

Jag älskar Elevborgarråd för klimatet. Mest för att kidsen i dag har full koll på vilka åtgärder som behövs, och det skär i mig (som förälder) att vuxenvärlden varken tar deras oro eller framtid på allvar. Men det är projektet gör det.

Därför är jag så otroligt tacksam för att Klimatklubben – som jag var med och startade 2018 och som jag jobbat ideellt för sedan dess – har fått 2,64 miljoner för att ta Elevborgarråd för klimatet ut i landet. Till alla kommuner! Målet? Att varje onge i Sveriges alla kommuner ska få höras och bli en del av omställningen

Vilken kommun borde köra Elevborgarråd för klimatet? Kommentera och tagga in ✨

Tack till @postkodlotteriets_stiftelse ✨

#ElevborgarrådFörKlimatet
#postkodlotterietsstiftelse
#postkodeffekten
#projektförförändring

Hojt alla kommuner, företag, fastighetsbolag, bibliotek, mässor och allt däremellan! Och alla ni som jobbar med nämnda!
Visst behöver vi – i tider som dessa – gå framåt mot en vettigare värld? Se vad som är möjligt, kika på vad som görs i andra länder, snacka mer omställning och skapa framtidstro?

Under de senaste 1,5 åren har jag kuskat mellan olika omställningsprojekt. Elevborgarråd för klimatet, tre olika cirkulära popups (Rundgång, LOOP och REPEAT) och en dessutom har jag släppt en bok.
Pja, det har inte direkt funnits oceaner av tid att göra det viktigaste jag vet: rälsa runt i Sverige, upptäcka nya städer, sammanhang – och föreläsa! Snacka, vända och vrida och ingjuta en massa jävlar anamma.

Nu kickar föreläsningsåret 2025 igång och jag känner mig så taggad på att bända världen rätt. Visa vad som är möjligt!
2025 är redo att fyllas med vettigheter, så var får jag rälsa härnäst?

Tipsa kommunen, företaget, chefen, bibblan, museet eller allt där emellan, så kanske jag får komma till platser där du bor? Vore ju himla flott!

Förra året fick jag äran att snacka klimat och omställning i Kristinehamn, halmhusbygge och bi-dragande trädgård på Sköna gröna trädgård i Karlstad, på Nytt boende mässan i Kalmar bjöd jag in publiken att tjuvkika på den omställda framtiden, snackade hållbar landsbygd på Landsbygdskonferens Höga kusten, hur man bygger hus av halm, lera och återbruk på TerraViva i Linköping och Framtidens smarta städer för fastighetsbolaget Alecta.
Avslutade året med att snacka halmhusbygge i den cirkulära popupen Öround i Örebro, Elevborgarråd för klimatet på ElectriCITY , hållbar stads- och destinationsutveckling för Säffle kommun (och en rad företag) och hållbar jul för Sveriges ingenjörer.

För 2025 har jag och min partner in omställning, Maria Soxbo, tagit fram en föreläsningskatalog där vi presenterar några av de föreläsningar som vi håller.
Här kommer ett axplock (och jag kan också skräddarsy föreläsningar):
– Vad är omställning?
– Kika in i framtiden
– Framtidens smarta städer
– Hållbar destination
– Hej cirkulent – cirkulära affärsmodeller
– Bygga hus av halm, lera och återbruk
– Smart matchmaking för företag
– Stad vs landsbygd – var är det enklast att bo och leva hållbart? Och vad kan staden lära av landsbygden och vise versa.
– Klimat & prepping
– Nudging – ett verktyg för att förändra
– Skapa en resurseffektiv, bi-dragande trädgård
– Framtidssäkra ditt företag
– Klimatet – vår tids största rättvisefråga
– God, hållbar jul

Det börjar osa love och alla hjärtans dag, och det är hög tid att ta en romantisk promenad runt våra uppvaktningstraditioner och dejtningknep. Luktar det fossilt eller fräscht?

Och vad föredrar du? Röda rosor eller torkad bukett?

I måndags lanserade jag och min partner in omställning, Maria Soxbo, vår sprillans nya podd: Soxbo & Sundh.  I dag är det premiär för Soxbo & Sundhs korta 15-minutersavsnitt (perfekt i framtidens 15-minutersstad eller på den decentraliserade landsbygden där det är max 15 minuter till skola, matbutik , kollektivtrafik, äldreboende).

På själva premiären dyker vi rakt ner i romantiken och tar en sniff på hur våra gamla romance-knep luktar. Fräscht eller fossilt? Lyssna och avgör:

Soxbo & Sundh: Är det klimatkorkat att vara romantiker?

Ps. Vi har ett imponerande publiceringsschema för Soxbo & Sundh kan jag lova! Vill du stötta detta galna, viktiga och bra:iga, så bli Patreon!