i betalt samarbete med MSB – myndigheten för samhällsskydd och beredskap

Visste du att dina grannar och din gemenskap spelar en viktig roll i din prepper-låda?

Denna vecka granskar MSB  – Myndigheten för samhällsskydd och beredskap – min krisberedskap. Och efter kommunikation, vatten, värme, mat och kontanter är det dags att kolla över ett viktigt (och otippat) verktyg i beredskapslådan.
Nämligen gemenskap!

Jag har ju flyttat från anonyma Stockholm till min hembygd där en i stort sett har koll på varenda kotte. Det har varit en ynnest att flytta tillbaka, få lära känna en hel drös med nya människor, hitta ytterligare en gemenskap och liksom få njuta av vad bygden har att erbjuda socialt. Och det är mycket! Tänk att det bor så många roliga, vettiga och härliga på samma plats.

Dessutom bor jag ett stenkast från min släkt, som alla samlats längs en grusväg i sann Bullerby-anda.
Det är en enorm trygghet att ha alla sina cirklar av människor, men extra tryggt att ha en bygd. Det är en liten bygd, där vi har koll på varandras barn och alla hälsar på varandra. Vi har dessutom en bubblande låna-byt-hyr-grupp på Facebook där hjälpsamheten syns i renaste form.
En Facebook-grupp är ju inget värt om elen och internet försvinner, men den har banat upp många relationer. Vi vet vem som kan vad, vem som har vilka verktyg och vem en ska vända sig till. Nästa plan att sätta ett byalag i verket!

Här har vi mitt bästa prepper-verktyg! Min mamma!
Hon kan allt!

Oavsett om en bor i en stad eller på landsbygden så är det av största vikt att skapa en gemenskap och ett sammanhang där du bor. För i en kris behöver vi varandra och vår kunskap. Någon kanske är vass på att laga mat på nästan ingenting, någon kanske har ved och en annan en bäck med dricksvatten. Dessutom: En stormiddag med grannarna tär mindre på resurserna än en ensammiddag. Så lär känna dina grannar och skapa en lokal gemenskap – du har allt att vinna! Förutom att det är trefligt, så blir det som ett socialt skyddsnät.

Jag lever efter devisen att alltid vara trevlig, för en vet aldrig när en stöter på varandra igen. Och det är extra viktigt i en mindre bygd, för en kommer GARANTERAT stöta på varandra igen. Våra liv är liksom sammanflätade genom platsen vi bor på.

Just gemenskap är också av intresse åt andra hållet. För att citera en före detta granne: Jag kommer inte berätta hur många konserver och hur mycket vatten jag lagrar, för då kommer alla förlita sig på mig.
Och även om jag vet att den före detta grannen är all in för att dela med sig i fall krisen kommer, så är det viktigt att tänka på sin egen beredskap. Inte förlita sig på att andra ska lösa det åt dig. Note to my self: Kanske dags att inte förlita sig så pass mycket på din mamma?

Med det sagt: Vi måste hjälpas åt i en kris (dela med oss), men ju fler som har en beredskap desto robustare blir vårt samhälle.

4 saker att ha koll på (som vi tillsammans kan åtgärda/öva på)
– Var treflig. Då är det sju resor enklare att få hjälp.

– Lär känna dina grannar! Ingen kan allt, men alla kan någonting. Ta vara på varandra och se varandras resurser.

– Snacka ihop er. Vad kan ni? Var har ni? Hur ser er beredskap ut?

– Dela med dig av det du har, och ta emot det du behöver.

Hur väl förberedd är du?

Apropå storstad och gemenskap. Maria Soxbo berättar så fint i dagens inlägg om sin lokala gemenskap. Läs här!

Dela gärna vidare detta inlägg, för ju fler som är förberedda desto mindre sårbart blir vårt samhälle.

Ps. Hos MSB kan ni anta en utmaning baserad på en fiktiv kris som pågår under sju dagar. Du kan testa hur väl du klarar krisen!

Här är jag och min mamma! Vi bor nära varandra och hjälps åt med det mesta.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!