I mitt hus finns den gulligaste lilla blomsterbutik. Med den mest omtänksamma av ägarinnor, Afarin. När jag var gravid med Majken så var jag inne hos Afarin vareviga stund. Gick några ansträngande metrar till butiken, fyllde famnen med blommor och knatade sakta tillbaka. Peppad och väldoftande.
Det kunde vara en helgs utflykt att gå ner dit. Ett äventyr.
Så kom Majken.
Äntligen.
Och nu när jag var inne hos Afarin sist gav hon Majken de praktfullaste av pioner.
Det skulle hon ha, Majken.
Så himlans fint <3

Det fina med att bo i samma hus som världens bästa blomsteraffär? Att det ofta prunkar lite varstans i lägenheten.
Det senaste tillskottet till min gröna, sköna samling av natur är ett ståtligt fikonträd som står i en liten Kockumshink på diskbänken. Det gröna minner mig om landet, prunket, exploderande knoppar och poppande hjärta. Det är helt klart den bästa tiden på året just precis nu, håller ni inte med mig?
Helst av allt skulle jag vilja tejpa fast ett lövverk över huvudet, en pion på var öga och ett fång liljekonvaljer under näsborren. Först då blir jag nöjd.

I varje vrå av vår lägenhet står det just nu hav av blommor. I vaser, burkar, glas och kannor. Lilla Majken har fått så fasligt mycket fina blommor, små brev och meddelande att en blir rörd för mindre. 

Den här ståtliga buketten är det första jag ser när jag vaknar på morgonen. Den kommer från gulliga Amelia-redaktionen. Majken var ju en viktig medarbetare (buffade, knuffade och hickade i min mage, medan jag satt med näsan djupt i sidplaneringen) när jag arbetade med Amelia Vår. 

Har påbörjat projekt tavelvägg i sovrummet. Med en endaste tavla. De andra tavlorna står på kö uppe på en hylla ovanför sängen.
Så fort jag är smidig nog att måtta ut smartheter och spika i väggen, så ska de opp.

Den första tavlan blev en reklamsida ur en fransk modetidning som jag köpt i Paris för en massa år sedan. Och ramen, ja, den är fyndad på loppis. När jag hittade ramen så innehöll den ett fantastiskt motiv: ett blekt campingfoto på ett tält i fjällen.

Camping i all ära (är det något jag gjort här i livet så är det banne mig att campa med tält), men den här kändes lite mer flärdfull. Och passar utmärkt med den vissna kvistrosen på mitt nattygsbord. Orkar inte ha färska blommor hemma längre, de vissnar ju så snabbt, så nu kör jag all in på visset!