Hermès cocktailparty!
I kväll tar jag på min blåsan och skrider till Nalen för att gå på Hermès cocktail-party tillsammans med Carin!
Strumpbyxor med söm och en liten cluch i handen blir mina trotjänare.
I kväll tar jag på min blåsan och skrider till Nalen för att gå på Hermès cocktail-party tillsammans med Carin!
Strumpbyxor med söm och en liten cluch i handen blir mina trotjänare.
I går kväll cyklade jag in till Söder för att fira öppningen av Swedish Hasbeens pop up store på Tjärhovsgatan i Stockholm. De kommer att ha öppet hela sommaren, men jag tycker minsann att de ska ha öppet hela tiden ja.
Jag i Årsta-bro-fönat hår. Ingen höjdare om jag själv får tycka till. Men det är ju så roligt att cykla snabbt.
Tittade på mängder av fina skor ur vårens och sommarens kollektion. Som de här!
Det bjöds på lemonad, öl och liveband inne på Swedish Hasbeens kontor som låg innanför pop up-butiken.
Min kollega och vän Vintageprylar.
Den förträffliga Miriam Parkman var också där, tillsammans med ett gäng sköna bönor.
I pop up-butiken hade de en gammal kassadisk, skolkartor, koffertar och spännande pinaler. Hur fint som helst.
Med varsinna nya Swedish Hasbeens-skor vinkade vi hej då till Swedish Hasbeens, deras supertrevliga designer (och grundare) Emy Blixt och PR-ansvariga, Fia Haak, och cyklade hem.
Loading Likes...I onsdags var det kalas för boken Vintageparty! Temat var resor, eftersom det här boksläpperiet känns som just en sådan. En resa.
Uppe på den fantastiska övervåningen på Vurma på Birger Jarlsgatan hade vi dukat upp kakor från världens alla hörn (alla namngivna efter resemål så klart) och bjöd på Champagne (som så klart kommer från Champagne). Som de nördar vi är hade vi ju tänkt på temat in i minsta detalj. Till och med musiken var vald efter temat och ur högtalarna ljöd allt från Frank Sinatras “New York, New York”, Burt Bacharachs “Do you know the way to San Jose” till Håkan Hellströms “Känn ingen sorg för mig Göteborg”.
I Emma-fåtöljer, böljande soffor, omringade av ett Märklin-tåg (så klart) och runt trearmade lampor mingade våra gäster – finklädda till tänderna. Min vän Lisa kom iklädd en underbar klänning som hon köpt från vintagebutiken Tidens melodi i Karlstad,
Och jag hade ju eiffeltorn i håret och min tyllklänning från H&M x Lanvin-samarbetet.
Här har vi Unvelo i minglet.
Kak- och champagnebuffé.
Stiliga Miriam Parkman som är med i boken. Du kan inte ha undgått bilderna på henne – magiska.
Min underbara kollega och vän Louise/Lollo/Lojsan/Vintageprylar. Kär vän har många namn.
Det fotograferades i alla hörn.
Sedan kom de fantastiskt skickliga och härliga fotograferna till boken Vintageparty. Anna Larsson …
… Och Martina Ankarfyr. Utan dem hade det inte blivit något Vintageparty. Om det hade blivit ett Vintageparty, så hade det inte alls blivit lika fint utan dessa två.
Min frisör Retroella (Sarah Wing) – som har gjort en del frisyrer i boken – kom också för att skåla att boken kommit ut. 
Många ville fånga mitt eiffeltorn på bild. Bland annat Eva Lindeberg som har formgivit vår fina bok.
I var och vartannat hörn stod koffertar på hög. Högst upp på en trave med koffertar stod en hattask som fungerade som gästbok. Där kunde gästerna skriva meddelanden till oss på små frankerade och stämplade lappar.
Min man John. Världens bästa människa.
Mon Cheri–Linnea (som är med i boken som urtjusig 1920-talslady) hade kommit ända från Göteborg. Här tillsammans med Jessica Silversaga.
Elsa Lisa Larsson var stilig i hatt. Henne ser ni också i boken, närmare bestämt i en folkpark.
Jag och Volang-Linda tillsammans med vår redaktör Gabriella Sahlin. Underbara människa. Alltid så flott och piffad.
Min mormorsvind-Carrå var vacker i långklänning. Henne ser ni också i boken.
Här skymtar vår förläggare Susanna Höijer förbi i vimlet. Hon har de snällaste ögonen jag sett och det är ju hon som har gjort boken Vintageparty möjlig. Hurra för Susanna!
När festen var i full gång kom Karoline i världens vackraste klänning.
Annikan …
… och Tove Lisa kom samtidigt. De hade setts innan och druckit drinkar. Ni kan se alla fina bilder från deras pre party hos hall tre.
Tok-härliga Bonjour vintage-Madeleine hade kommit upp till stan. Iklädd underbar ros-klänning och världens mest sprudlande humör. Den fröken alltså. Love her.
Alltså det tar liksom inte slut på härliga ladys. Här ser ni Absolut Lisen och Emily Dahl. Båda är med i boken Vintageparty. Vi är så ärade att få ha så många bra människor i boken. Man känner deras närvaro på varendaste blad.
När (nästan) alla gäster hade kommit så höll vi tal där vi tackade alla som varit med i boken och gjort den möjlig. Passade även på att tacka alla vänner och pojkvänner att de stått ut med oss under detta hektiska år. Efteråt kramades vi och skålade.
Min vän Sofia.
Min mamma Märta var on a roll och pratade nog med varendaste en på festen. Världens bästa tokmamma. Knappt att jag hann fånga henne på bild för hon virvlade förbi mig ungefär tusen gånger.
Och så världens snällaste och mest rättvisa pappa som har lärt mig allt om jazz och pappa-skämt.
Sist med inte minst så lottade vi ut goodiebags från Ramlösa. De släpper nämligen en hög med nya smaker från – fanfar – världens alla hörn. Vilket passade himlans bra. Att de dessutom kom förpackade i små koffert värmde mitt kofferthjärta.
Vill ni se fler bilder från Vintageparty-releasefesten? Kika in på ovan nämnda bloggar och även dessa som jag inte lyckades fånga på bild: Vickys och Isabelle Pedersen,
Loading Likes...I onsdags anordnade jag och mina kompanjoner en releasefest för vår bok Vintageparty. Vi hade hyrt övervåningen på Vurma på Birger Jarslgatan och bjöd in till en fest med tema “resa”. Några veckor tidigare hade en inbjudan gått ut till gästerna. Inbjudningarna såg så klart ut som små biljetter.
Eftersom det var tema resor så bar jag ett eiffeltorn i håret …
Och min klänning från samarbetet mellan H&M och franska Lanvin.
Vurma var helt perfekt för vår fest. Boktapeter, trearmade lampor och – inte att förglömma – tapeter med koffertar på. 
Det bjöd på champagne (från Champagne) och kakor från världens alla hörn. Hembakta av Linda och Louise.
Syltkakor, Resedrömmar, Maryland cookies, Finska pinnar, Italienska biscotti och Mont blanc-toppar (kokostoppar) …
Några pinaler kände man igen från boken. Som de här aerogrammen.
Champagne. Förstås.
Vi hade dekorerat alla borden med franska böcker, ryska dockor, leksaksbilar och eiffeltorn.
Dessutom hade vi pallrat upp med koffertar från Ramlösa. Under kvällen tävlade vi ut koffertarna, så att gästerna fick en goodiebag.
Fler bilder kommer inom kort.
Loading Likes...
Just såhär ser det ut hemma hos mig just nu. Ett hav av underbara blommor står på köksbordet efter på releasefesten av boken Vintageparty i går kväll. Tack alla!
Loading Likes...Nu så. En av de vanligaste frågorna jag får här på bloggen är: Hur såg ditt och Johns bröllop ut? Och det är kanske inte så konstigt, för det var ju så allt började en gång i tiden. Jag friade till John, vi bestämde oss för att gifta oss borgerligt och ha en hejdundrandes fest. Inför detta bröllop började jag … trumvirvel … blogga. Om vintagebröllop.
Jag och John hade så svårt att hitta rätt i den där bröllopssvängen. Vi ville ha ett avslappnat, budgetsmart bröllop med fokus på vintage, med mycket vänner och en fest som ingen skulle glömma. Men överallt vi vände vår vintageklädda blick nötte pekpinnar, måsten, borden och budgetar. Nytt skulle allt vara och tusentals fioler skulle det kosta på kuppen. Nä, minsann. Det ville vi inte ha. Andra får gärna ha det, men vi hade svårt att identifiera oss med den välpolerade bilden. Vi vill ju sitta i gräset och skåla i champagne med våra vänner. Och så fick det bli.
Det fick bli ett tredagarsbröllop ute på Barnens ö. För är det något vi älskar så är det att hänga med vänner. Så varför inte samla dem under tre härliga dagar på landet?
Jag hade fem brudtärnor och John hade fem bestmens. De banade vägen för mig och John, med såpbubblor i högsta hugg, till tonerna av Barnen i Bullerbyn-visan.
Vi gifte oss i en syrénberså och i ena hörnet av bersån spelade våra vänner Max, Mick och Erik “Old man” med Neil Young och “I want you” med Bob Dylan.
Alla vänner satt i bersån, finklädda till mustaschen.
Lisa, Nina, Åberg, Lollo och Fatima. Och vigselförrättaren.
Och här är hela gänget. Jag bär en spetsklänning från 1950-talet och en liljekonvaljekrans i håret och John bär en frack som är över 100 år gammal. Om ni tycker att vi har en lite märklig pose, så beror det på att vi ska hoppa upp i luften.
Hångel i bersån.
När vi sagt vi var vigda och klara korkades champagnen upp. Alla fick en varsin flaska med ett randigt sugrör i.
Med champagne och snittar satte vi oss därefter i gröngräset. Så himla underbart. Dagens bästa. Här satt vi sedan och skålade, pratade och skrattade ända tills det blev dags för middag.
Middag och tusen och åter tusen underbara tal.
Middagen klingade ut i dans och kalas. Det var en hejdundrandes fest som liksom aldrig riktigt tog slut. Jag och John dansade lindy hop tills benen sprattlade och vid fyra-tiden slet vi oss från dansgolvet. Då hade festen precis börjat. Det dansades nämligen till solen gick upp.
Några tog ett nattdopp eller morgondopp. Det är svårt att veta exakt. De gick helt enkelt aldrig och lade sig. Men en sak är i alla fall klar. Det blev ett bröllop som precis så som vi ville ha det …
Loading Likes...Förra lördagen bjöd jag, Linda (Volang) och Lollo in några av våra närmaste vänner till en liten housewarming på Vintagefabriken – vårt sprillans nya frilanskontor (och snart även vintagebutik). Vi ville visa var vi hållit hus den senaste månaden …
Dagen till ära hade vi piffat i butiken (nåja, än så länge får ni bara några sneakpeaks), med Lollos sammetssoffa och Lindas tvåarmade lampa.
Last saturday me and my friends and colleagues Linda (Volang) and Lollo (Vintageprylar) invited some of our closest friends to a little house warming at Vintagefabriken – our brand new freelance business (and soon vintage shop). We wanted to show we have spent our time the last month …
To mark the occasion, we had buffed the store with Lollo velvet couch and Linda’s two-armed lamp.
Mina bersåkoppar ställde vi fram på Perstorpsbordet också.
I put out my Berså cups on the Perstorp table. Just love these things!
Piffad och klar för fest. Sedan välde våra vänner in, med blommor, och lycka till-önskningar. Tänka sig va, att få så mycket pepp?
Vi bjöd på vin och … våfflor. Kanske den mest otippade kombon, men vi ville liksom tjuvstarta våffeldagen lite granna.
Ready to party. Our friends arrived with flowers and good luck-wishes.
We celebrated the office and the store with wine and … waffles. Perhaps the most unexpected combo, but we wanted to pre-start the waffle day (two days after).
Ida med snurror i håret.
Ida with her lovely hair.
Linda. Min kompanjon och vän.
Linda – my friend and companion.
Och så Lollo, min andra kompanjon och vän. Det här med att driva företag med sina vänner alltså. Bästa!
Lollo, my other friend and companion. I just love to have a company together with my friends. They are the best.
Bland klänningar, Emma-fåtöljer och koffertar hade vi sedan en liten minfest.
Surrounded by vintage dressed, old furniture and suitcases we had a little mini party.
John i sedvanlig fluga. Alltid så flott klädd.
John wore a bow tie. Always so fancy!
Glad påsk alla underbara sailors! Nu väntar några riktigt lata dagar, med matfrosseri och äta ägg-tävlingar. Sådant som hör påsken till helt enkelt.
Och så en rejält påskmiddag så klart.
Om vi på Vintagefabriken (jag, Volang-Linda och Vintageprylar) får välja så dukar vi upp till ett pastelligt påskbord, där det mesta i dukningen är hemmapysslat eller kommer från återanvända loppisfynd. Miljö- och budgetsmart. Våra älsklingsord.
För allt inte tala om pyssligt.
Äggen har jag färgat med karamellfärg. Jag doppade dem i en skål med vatten och karamellfärg och torkade av dem med hjälp av papper. De behövde bara ligga i någon minut eller två. Vill du ha starkare färger är det bara att låta äggen ligga i längre.
Det poppigt rosa plastfatet har jag fyndat på Myrorna för 10 kronor och duken är ett påslakan som också kostade runt en 10:a.

Ägg kan med fördel användas som solglasögon också.
Istället för fat använder vi en plåtburk för påsk-bakelserna. Denna burk används till vardags som müsli-burk hemma hos mig. Så om hungern tryter på påskbordet kan man ju alltid ta en näve müsli.
De här magiskt goda cupcakesen har Volang-Linda gjort och Vintageprylar-Lojsan har gjort små vimplar av cocktailpinnar och washitejp. Jag föråt mig på dessa cupcakes. Det gick helt enkelt inte att sluta äta dem. Kanske kan få Volangen att skriva ut receptet på sin blogg? Ping Volangen!
Istället för äggkoppar har vi använt snapsglas i kristall. Pris? Fem spänn på loppis. Runt ägget har vi knytit ranidgt snöre och fäst en bordsplacering. Vid den här platsen ska min syster Ellen sitta.
Påskharen finns! I servettform i alla fall.
En gammal kopp blir godisskål.
Den gröna leksaksbilen – som vanligtvis står på mitt nattduksbord – praoar som bordsdekoration.
Tadaa!
Istället för att köpa plastkrukor att så i kan man plantera skott i äggskal. Lagom små och passar så klart i en gammal äggkartong.
Här ska John sitta.
Böcker i dukningen – världens bästa grej. Det blir liksom ett stilleben och dessutom kommer blommorna upp lite i höjd vilket gör att dukningen ser maffigare ut.
Världens bästa vintagefabrik.
Volangen.

I påskriset har jag hängt upp äggskal och skrivit “Glad påsk”. Himla fint blev det om jag får säga det själv. Och enkelt. Man kan ju lika gärna använda färgade äggskal om man tycker att det är knepigt att skriva. Mindre enkelt var det däremot att få bokstäverna att dingla åt samma håll, så man såg vad det stod.
Och så lite citronlemonad till de söta bakelserna.
Glad påsk sailors!
Loading Likes...
I onsdags jag på releasefest på Taverna Brillo vid Stureplan. Det var nämligen den eminenta Elsa Billgrens bok, Elsa Billgrens vintage, som skulle releaseas. Psst. boken går att köpa på nätet. På Elsas blogg finns en länk i högerspalten.
Jag och Vintageprylar-Lollo hade med oss fina nejlikor till kvällens huvudperson. Inslaget i papper.
Väl inne på Taverna Brillo, bland upphängda klänningar och små träd, kramade vi Elsa grattis, räckte över blombuketten tillsammans med ett kort med Marilyn Monroe på!
Det var massor av folk där och det var trångt. Precis som det ska vara. Alla var så otroligt vackra – från topp till tå.
Och boken Elsa Billgrens vintage låg i högar. Jag och Lollo köpte så klart ett exemplar.
Sedan höll Elsas förläggare från Bonnier ett underbart tal. Hon pratade om Elsas enorma passion, kunskap och att hon är så mångfacetterad. Människan har ju både fotograferat, skrivit och illustrerat boken. Det är vad jag kallar talangfull.
Härliga Karoline Pettersson, som står bakom bloggen Karolines vintage, var också där. Tillsammans med sin vän Lykke, som var så himla trevlig. Och snygg.
Efter tal och hyllningar skålade vi!
Därefter åt vi pizza och drack champagne. Helt ljuvlig kombo.
Lollo spille lite pizza på sin klänning och jag skrek “stå still” och ville fånga allt på bild. Jag vet inte vad det var med mig och Lollo just den här kvällen, vi hade så fasligt roligt. Kanske var det för att vi gick runt och pratade om vår hemliga last, kontorsmaterial, med precis alla på festen. Ledsen för det allihopa, men vi hade tydligen ett uppdämt behov av det.
Det bläddrades i boken en helt del också så klart.
Lojsan fick mustasch.
Sedan vinkade vi hej då till Elsa och gästerna och trippade hemåt. På vägen ut fastnade vi för den här. En koffert. Koffertberoende som jag är.
När koffertfotograferingen var över traskade vi mot tunnelbanan.
Sedan skojade vi hela vägen hem till Midsommarkransen.
Tack Elsa för en underbart roligt kväll.
Loading Likes...I torsdags mötte jag upp med ett gäng härliga bloggare på Tennstopet vid Odenplan. För ett par veckor sedan fikade jag med ett par av dem på Sturekatten, och nu tyckt vi att det var dags att ses igen. Denna gång med ett par nya ansikten. Som härliga Elsa Billgrens till exempel.
Annika Bäckström – som drog i gång fikorna – gömmer sig här för min stora blixt.
Jag i vit sjalett bredvid härliga Isabelle Pedersen.
Bästa Emily Dahl i nyfärgat lila hår.
Niotillfem-Sandra Beijer satt farligt till inne Tennstopet. Bakom henne skymtar ni nämligen ställningen i pågående dart-tävling.
Karoline Petterson slöt upp efter ett tag, och bytte plats med Elsa och Niotillfem-Sandra som var tvungna att rusa.
Isabelle!
Efter några timmar på Tennstopet kvistade vi vidare till en kareokebar. Vi tyckte att det var lagom mycket motvikt till Sturekattens blommiga kaffekoppar som vi drack ur sist.
Där sjöng vi från tårna. Dansade gjorde vi också minsann. Det sjuka var att alla i sällskapet hade sådana underbara pipor.
Jag dog lite när jag hörde Isabelles sångröst. Jag har ju hört den via små klipp som hon lagt upp på sin blogg, men IRL var den magisk. Det fuktades i ögonen vid minsta vibrato. Själv begick jag musikaliskt självmord. Jag var tvungen att gå vid 23-snåret (för att jag skulle upp och jobba dagen därpå), så jag sa adjö genom att sjunga “My way” av Frank Sinatra. Det gör jag en varannat år bara för att kasta ut mig allt damm i kroppen. Det blir liksom som en vårstädning inombords efteråt.
När jag hade sprängt allas öron med mitt gastande, vinkade jag adjö och for hem.