Hej på er!
Hoppas allt är bra med er! Och tack för de MÄNGDER av hejarop som väller in via mejl och kommentarsfält.
De betyder SÅ mycket ska ni veta. För att kliva ur den här bubblan av smarta, klimatsmarta läsare och höja rösten utanför den med orden: “vi måste göra något åt klimatet nu – och vi behöver hjälp att göra det enkelt att göra rätt och svårt att göra fel”, det var en spännande upplevelse.
Att vi inte kommit längre, trots att vi vet så mycket.

Därför är jag extra glada över de hundratals hurrarop som kommer in. För då kommer jag håg att alla ni vettiga (om än oroade) är så många. Så otroligt många fler är några enskaka förvirrade därute. Och att det finns hopp om att vi ska våga diskutera de stora frågorna (som ju rör oss alla), istället för att peka åt ett annat håll.

1. Annika Norlin. I dagens DN kan en i dag läsa som Säkerts klimatoro. “Nu kan jag inte sova om jag inte försöker göra något”. Hatten av!

2. Att jag fick prata hållbart mode tillsammans med Myrorna i kväll på The Lobby! Har blivit en hel del paneldebatter den senaste tiden och jag tycker det är så kul! Men nu ska jag försöka ta det lite lugnt, för att kunna ro boken i hamn tänkte jag. Mindre än två veckor kvar till deadline.

3. Jävligt gott i Expressen.  Fantastiska Jävligt gott-Gustav (som var en av de som skrev under vår debattartikel) har skrivit ett sakligt svar på Rebecca Weidmo Uvells kritik i dagens Expressen. Ett tips är att följa Jävligt gott på Facebook (förutom Instagram), för han pulvriserar sina debattmotståndare minst sagt.

4. Maria och Johanna. Förutom mina allra bästa som alltid håller mig om ryggen (och som ständigt skickar uppmuntrade meddelanden) så är jag så evinnerligt tacksam för Maria och Johanna. Deras klokhet, enorma kompetens och kloka tankar  – och att vi tillsammans kan så jädra mycket. De har båda för övrigt skrivit oerhört bra om både kritiken som kommit in och om den så kallade dubbelmoralen inom klimatfråga (kan en flyga och bry sig om klimatet – samtidigt?).

5. Paus. Imorgon tar jag en paus från debattsoppan och så kommer det önskeinlägget om mina odlingsplaner, hehehe. Men innan dess så måste jag säga att jag är så sjukt stolt över de 87 influensers som vågade höja rösten i klimatets namn. För det är så enkelt att ducka, jobba på som inget har hänt under radarn. Och kom i håg: att alla har rätt till en åsikt. Alla måste få uttrycka en åsikt och vara oroade, oavsett var på klimatstegen vi är. Eller om vi är en del av problemet, men ändå kan se problematiken och inte är fläckfri. Risken är ju att det kommer bli tyst – väldigt tyst – och det snabbt om bara de som lever i enlighet med FN:s klimatmål som får höja rösten. Jag skulle behöva hålla snattran BIG TIME. Så fortätt peppra med hyllningar och LYFT de som vågar och peppa de som inte vågar (ännu), istället för att mota dem längre i hörnet. Vi kommer behöva alla om vi ska ro skutan i hamn, right?

Och detta hade ju noll med bilden att göra. Men jag jobbade hemifrån i dag och fångade den här bilden från barnrummet. Det känns liksom lite tryggt att gå in där när en är mitt i stormen. Samla lite perspektiv och påminnas om varför jag måste fortsätta babbla om det här.
<3

Alldeles strax ska jag lämna sjukstugan i Midsommarkransen för att bege mig till Älsvjö och Formex-mässan.
Klockan 15.00 står jag på scen och föreläser om DIY, återbruk och klimatsmart inredning. 
Hoppas vi ses där!

God kväll!
Den här veckan alltså. Lite galen, hahaha. Men kul! Nu ska ni få höra vad jag ska hitta på.
Igår jobbade jag hemifrån, plåtade ett samarbete och styrde upp lajf. Gillar att mjukstarta veckan, försöka få perspektiv och kunna ta tag i det som brinner mest i knutarna.
Resten av veckan ser ut så här:
Tisdag: Lunch med Klimatklubben (Maria Soxbo, Johanna Nilsson) och Sveriges (just nu) mäktigaste person, Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt. Tillsammans med några riksdagsledamöter till från Vänsterpartiet ska vi snacka klimat, mitt i brinnande regeringskaos.

Klimatklubben har ju tidigare träffat Centerpartiet och Miljöpartiet, men detta är första gången vi får luncha med en partiledare. Hoppas trenden håller i sig! Eftersom Klimatklubben är partipolitiskt obundna, så hoppas vi gå till fler möten med partier innan året är slut. Efter lunchen piper jag, Maria och Johanna till Norstedts för att snacka om vår bok och träffa vår formgivare Kristin Lidström (hej dröm-formgivare!).

Onsdag: Filma samarbete tillsammans med Emily Dahl! På kvällen ska jag träffa ett gäng klimatkämpar som ska till Riksdagen senare i vår. Det blir spännande!

Torsdag: Formex är i full gång och klockan 15.00 så håller jag ett föredrag på scen om DIY, återbruk och klimatsmart inredning! Kom dit vettja!

Fredag: Lunch med mina Klimatklubbare och Lotta Ahlvar på Formex, sedan hämta barnen och möta upp min kompis Amanda på kvällen.

Helgen är ett oskrivet blad – thank gaaad! För här någonstans ska jag ju skriva en bok och jobba också. Men fasen vad rolig och spännande vecka jag har framför mig!
Ses vi på Formex? HOPPAS!

God morgon på er!
Alltså shit vad många förfrågningar jag har fått in om att hyra torpet! Jag blir så glad att ni verkar gilla det lika mycket som jag. Nu gäller det bara att pussla ihop det hela.
Jag ska svara er alla – lovar!

Mellan torp-fix, bokskrivar-varv och jobbprepp inför morgondagen kommer här ett sista inlägg från Värmland, huset vi hyrde av min kusin Malin och alla fina detaljer.

Vi hängde mest här i huset om dagarna, när vi inte pep över till mamma och pappa, besökte badhuset i Karlstad (och åkte vattenrutschkana!) eller klämde in en fika med kompisar.
Det här med ett enormt hus alltså, vilken grej. Jag fick så mycket motion! Jagade barn hundra varv och var helt slut efteråt.

Och badade här! Det här badrummet är nog mitt favoritrum i huset. Golvet! Och lyxen i att bada badkar med barnen efter pulkaåkningen.

Och köket!

Att sitta här, titta ut över åkrarna och speja efter rådjur, notera fåglar och postbilen. Det små sakerna.

Min kusin har verkligen öga för detaljer! Som den här piedestalen. Är det inte piedestalernas piedestal?

Bara en sån sak att det finns ett spelrum i huset.

Jag dammade av mina pianokunskaper och spelade “I still standing”. Inte lika rivigt som barnens favorit ur filmen “Sing”, men tror fasen att jag imponerade lite. Kanske. Eller inte.

Jag är så himla glad över att det här huset är i släkten igen, en bit av min mammas barndom.
Och att få höra alla historier. Om alla rum som var avstängda på vintern, om svärmodern på övervåningen, norrmännen som kom hit under andra världskriget, om hur mormor skötte hela jordbruket och fyra barn (supermormor) när min morfar var inkallad. Och att jordbruket aldrig gått så bra som med henne bakom rodret. Om flasklammet som blivit så fäst vid min mamma att det fick följa med till skolan, och att det inte var några konstigheter att ha ett lamm med sig in i skolsalen. Om alla hyss de gjorde, hur kärvt det var i perioder och hur de klarade sig med små medel <3

Mmm, två hela jobbdagar hann jag med 2019 innan vabben slog till.
04:52 vaknade jag av ett av barnen hulkade bredvid mig i sängen. Sedan kaskadspya över mig, dusch, ihoprasfsade av sängkläder, tvätt och härj. En bättre onsdag med andra ord.
Hela familjen har hållit oss inne i dag, i ren vinterkräk-skräck.
Men det verkar vara falskt alarm, för mer än den där morgonuppvisningen blev det aldrig. Men ongarna ska ju vara i karantän ändå.
Så, tips på underhållning för friska barn (2 och 3 år) emottages tacksamt! Pyssel, lek, film – vad som helst!
Dagens bästa var i alla fall att fröerna kom med posten. Så en av morgondagens punkter blir att så jätteverbena. Wihoo!

Så här sju dagar in på 2019 tänkte jag visa hur 2018 avslutades. Nyårsafton började här. Vid långbordet i Värmland, i min kusins hus (som vi hyrde).  Bodil och Majken satt med varsin gräddig visp som smarrade rester för fulla muggar. Det förbereddes mat och smarr inför kvällens nyårsgalej.

Jag hade plockat “blommor” från trädgården och dukade med vad som fanns.

Det här är en favorit i det här huset. Lampan är ärvd från vår mormor (och man inte missminner mig) och är så himla vacker. Passar fasligt bra in. Kanske har den hängt här back in the days, för huset har en gång i tiden tillhört min mormor. Här är min mamma uppväxt. Men för många år sedan såldes det utanför släkten och blev restaurang. Men för ungefär 10 år sedan köpte min kusin tillbaka det och har försiktigt renoverat det.

Förmiddagen spenderades med att knåpa i hop ett quiz. Efteråt gick vi ut och tände en brasa. Grillade korv tillsammans med några av nyårskalas-gästerna och mina föräldrar.

Bytte termobrallor och ullvantar mot kvällens stass. Mitt mott var more is more. 100% gammalt grejs som jag hittat i garderoben.

Snart kom alla gästerna och min kompis Marie hällde upp bubbel!

Finfölk från Göteborg! Åberg och Kristian.

Barnen serverades rätten “tusen skålar” (upphovskvinna: Fatima!) vid barnbordet i köket och när lugnet spred sig i mumsandet …

Kutade vi hit. Hasse hade gjort en underbart god jordärtskockssoppa, som serverades med vitlöksbröd.

Den här klänningen har hängt i min garderob i åratal, med trasigt blixtlås. Min mamma satte i ett nytt blixtlås och la upp klänningen, och den blev som ny!

Och halsband i håret, som diadem!

Barnen fick efterrätt, och när lugnet sa sig?

Snabbt in i salongen för huvudrätt!

Jag och mina ungar. Alltid under kjolen min.

Innan (några av) barnen gick och la sig firade vi lilla tolvslaget. De fick tomtebloss och så tjoade vi som bara den. Hit kan jag säga!

Jag vet inte vad som hände. Men nyårsafton slukades av babbel och skratt, och vips så kom 12-slaget. Vi gav oss ut i det värmländska mörkret och såg fyrverkerier som small långt bort i fjärran.
Quizet hade jag glömt bort, liksom introtävlingen för kidsen som jag hade förberett. När gravida gäster och småbarnsföräldrar med övertrötta barn började bege sig hemåt så kom jag på alla nyårsplaner som försvunnit i dimman. “MEN VI SKULLE JU QUIZZA!”
För sent.
Fan.
Fick göra quiz med tre av gästerna.
Nästa år ska jag sätta en timplan. Sätter en påminnelse på mobilen redan nu tror jag.
Varför blir det alltid så häääär?

Hur var ditt nyår?

Gott nytt år!
Jag ligger nedkrupen i sängen, tröttlinserna svider i ögonen och vindarna visslar runt knutarna. Det är storm. Just i det här huset är jag nu.
Jag hyr det av min kusin och lånar katten hennes när jag ändå är i gång. Lajvar värmlandliv, knatar grusvägen där och dricker kaffe.

Fram tills i dag har det knastrat av snö och träden har varit frostvita. Så underbart vackert!

Det här liksom.

Här låtsasbor jag litegranna. Oj, där försvann elen! Nu är det strömavbrott. Opps! Får se om jag lyckas publicera det här inlägget. Hmm.
Nåväl, jag hyr som sagt min kusins hus som ligger nästgårds till mina föräldrar hus. Det är fint på något vis att få tillfälle att rå om oss, ge mamma och pappa en paus när kidsen ryker ihop för sjuttonde gången på en timme, men samtidigt bjuda in på kaffe, lunch, middag och babbla. Gå över och bara va, hjälpa till med något litet, men sedan låta dem vila en aning.

Lite så här.

Här har vi katta! Winston som jag och John var kattvakt åt under ett år 2011-ish. Bodil och Winston har funnit varandra big time.

Det är så vackert, uttänkt och fint överallt. Tänk va, att det här huset har så mycket historia. Här är min mamma uppvuxen. De hade kor, höns, häst och hela fadderuttan.

Kan inte se mig mätt på det här. Utsikten, vyerna och naturen.

Varje dag innehåller en liten, liten plan. Som att gå ut i skogen. Vi lyckas sällan, för så där är det ju att ha en 2- och en 3-åring.

Det är alltid något annat som lockar på vägen mot målet.
Och jag tränar på att vara där i stunden, just då. Jag är svindålig på det, men vad tusan. Övar.

Pjaaa, så här ser det ut hemma hos mig just nu.
Imorgon dundrar ett juljobb i gång och dagen därpå ännu ett. Det känns på ett vis så lyxigt att fira jul nu. Det finns noll stress, samhället skriker inte åt mig att köpa massa julbös utan jag kan i lugn och ro plocka kottar, grenar och annat som jag ska DIY-loss med.
Jag borde alltid fira jul i september!

Hej på er!
I dag ligger jag nedbäddad i sängen med laptopen på magen. Jag har gått och blivit så fasligt förkyld. Så där som en blir så här års – när barnen har göttat in sig rejält i förskolan och alla kompisar.
Så den här måndagen spenderar jag här. Med utsikt över bokhyllan, några panikiga färgprover (fick identitetskris när jag insåg att jag målat hela lägenheten grå), en vacker koffert från Koffertmannen och den här fina koftan (som är lite som ett konstverk) som Chaleca.

Varvar skrivjobb och fotoredigering med juljobbs-planering och dagdrömmar om ett piano. Skulle så gärna vilja ha ett litet begagnat piano men undrar om vår trerummare blir övermöblerad? Äsch, strunt samma egentligen. Kroppen min tränger piano.