I samarbete med Hyber

Foto: Caroline Solberg

I full höstuniform mötte jag upp de här två i går morse. Min bekant-gone-numera-vardagskollega Maria Soxbo och fantastiskt inspirerande Olivia Beke Rothschild från det geniala konceptet Hyber – en hyrtjänst inriktad på barnkläder!
Platsen? Pja, självaste Svenskt tenn på Strandvägen. Vad skulle vi hitta på då?
Jo, tillsammans bjöd vi in till #klimatfrukost på tema kids och klimat i tesalongen!

Under vår följetång #klimatfruost så snackar vi ju klimat och manglar alla ämnen vi kan komma på genom ett par välslipade klimatglasögon. Passande nog har Svenskt tenn just nu en utställning om klimatet! Missa för kattsingen inte den, för den är så träffsäker, rolig och smart. En satirisk käftsmäll – in a good way!
Utställningen heter “Välkommen till biosfären” är gjord av konstnärerna Eric Ericson och Lars Arrhenius och finns att kika på fram till den 27 oktober!

Uppe i tesalongen hade det dukats upp med tekoppar så här fint.

Alla gäster skulle serveras en frukost som tagits fram utifrån EAT lancet-rapporten som berättar hur världens befolkning bör äta ur ett hälso- och klimatperspektiv. Så smart drag av Svenskt tenn!

Strax efter åtta anlände gästerna! Först kom Mrs Mighetto-duon Anna och Malin som liksom är som en varm, matchande famn.

Sedan blev det kramkalas i just den famnen!
Emilia Ilke, Studio Elwa, Mrs Mighetto och Maja Säfström.

Anna Kubel och Jasmina Bylund som skapar världens finaste plats på internetz kom!

Maja Säfström, Emilia Ilke och Mimmi Staaf. Triss i bra personer! Lyllo de som har de här människorna som närmaste vänner kan jag känna.

Och vettiga, härliga Sophia Schyman med #klimatfrukost yngsta besökare genom tiderna, lille Nils.

När alla gästerna hade kommit satte vi oss till bords och det blev dags för panelsamtal om kids och klimat. Ett ganska brett ämne, med tusen infallsvinklar.
Kidsen är ju de som ska leva på den här planeten, och just nu ser läget inte så himla suveränt ut.
Dagens barn är den första generation som inte tror att det kommer få det bättre än sina föräldrar.
Och jag tycker Jonas Gardells citat här ovan är så träffsäkert.
Vuxenvärlden håller hårt på våra privilegier och har svårt att droppa de mest ohållbara vanorna, för en vill ju ha det … gött.
Vi drivs av kortsiktiga belöningar.

Maria Soxbo var moderator!

I panelen hade vi Katarina Graffman som är doktor i kulturantropologi och en av författarna till boken “Vi är vad vi köper”. Så intressant att höra henne snacka om konsumtion.

Och Therese Lindahl som är forskare på Beijerinstitutet (en del av stiftelsen Svenskt tenns vinst går just till Beijerinstitutet). Och självklart: Vassa Olivia Beke Rothschild som är kommunikationschef och medgrundare till Hyber, som ger en av lösningarna till detta komplexa ämne med deras cirkulära affärsmodell.

Vad handlade panelsamtalet om då?
Jo, utgångspunkten var så klart klimatkrisen. Och de som drabbas hårdast av klimatförändringarna är inte vi som sitter i svenskt tenns trygga tesalong, utan kvinnor – framför allt unga, fattiga mödrar.
Klimatfrågan är en rättvisefråga.
För de människor som släpper ut mest är inte de som drabbas hårdast. Folk med stash är de som har störst klimatavtryck och drabbats minst, och de med minst resurser är de som släpper ut minst, men drabbats hårdast. Upp-och-nervända värld.
Och utifrån detta kom samtalet raskt in på det här med barnnormer.

Att sätta ett barn till världen anses vara ett av det största klimatavtryck vi kan göra – om de lever lika ohållbart som vi i Sverige vill säga. Svensken släpper ut 10 ton växthusgaser per år, och det säger sig självt att det blir rejäla klimatavtryck om ytterligare 10-tonsviktar ansluter sig. Lägg på lite syskonnomer på det, så rasslar avtrycken på i rasande takt.

Om vi ska få ett hållbart samhälle så gäller det att vi ställer om och uppfostrar klimatskötare, inte kopior av oss. Äter smartare, konsumerar smartare, transporterar oss smartare.
Och här kommer en viktig parameter:  barn gör ju inte som vi säger, utan som vi gör. Så vi föräldrar måste levla upp vårt klimat-game.  Vi om några!
Som föräldrar finns det samtidigt hundra tusen olika konsumtionsriualer. En vill skydda sitt barn, hålla kidsen varma och är ett lätt byte för konsumtion när det kommer till lugn, ro, sömn, harmoni och trygga barn. Det konsumeras hej vilt!
Det finns så många konsumtions-strängar att spela på. Jag själv var som en Eric Clapton på tjack.

Det vore ju toppen om det blev enklare att göra rätt och svårare att göra fel. Och där kommer Hyber in i bilden. Hyber är ju en hyrtjänst av kläder. En beställer efter storlek och får hem ett fullt kitt. När en är klar, eller växer ur, skickar en tillbaka och får nya storlekar. På så vis slipper föräldrar att köpa nytt, och kläderna kan användas av fler barn = mindre klimatavtryck.
Alla har ju inte tid och ork att handla begagnat, så detta är perfekt för föräldrar som vill spara tid, klimat OCH plånbok.

Nina Campioni.

En fråga som kom upp? Var är alla män!
Pja, vi bjöd ju givetvis in en hel massa män till vår #klimatfrukost, men ingen svarade.
Och här har vi ett problem. För vi behöver verkligen på med männen i klimatfrågan. Detta är ju en fråga för alla.

Elsa Billgren.

Efter panelsamtalet fick alla gäster en guidad visning till utställningen “Välkommen till biosfären”, av Svenskt tenns Elin Lervik.

Och så togs det lite bilder!
Så kul att 90210 var på klimatfrukost!

Malin Mighetto från Mrs Mighetto, Anna Kubel, Jasmina Bylund, Anna Sylvan från Mrs Mighetto, Ida Magntorn och Marlene/Fru Vintage.

Så många bra på ett och samma ställe!

Skilladflorals, Emelie Sundberg, Dnilva och Caroline Borg.

Annika Leone, Nina Campioni, Therese Krupa och Cecilia Blankens.

Maja Säfström, Emilia Ilke och Mimmi Staaf.

Fanny och Cecilia – som varit på ALLA klimatfrukostar. Heja!

Sheila Arnell!
Innan vi vinkat av alla gäster så hade vi åtminstone uppslag till två nya klimatfrukostar! Så kul!

Tack alla som kom! Och för alla 30 nya träd i vår klimatfrukost-skog! Yep, vi köper ett träd i Vi-skogen för alla gäster som kommer på våra klimatfrukostar. Bara genom att show up gör en lite klimatnytta.

Och tack till Hyber för att ni vill prata viktigt med oss!

I slutet av september, innan jag drog på bokturné, så hade jag en sådan där helt oplanerad söndag. De bästa söndagarna om du frågar mig. Vi vaknade upp i sängen – yep, hela familjen inklusive katt.

Tidigare samma vecka hade jag fått recyclade strumpbyxor på posten – av Swedish stockings.
Inga strumpbyxor håller så bra som deras upplever jag. På med dem å ut på tur!

Med strumpbyxa och bralla på cyklade vi in mot stan – hela familjen. Barnen i lådcykel tillsammans med John och jag på min gröna cykel, som en typ av följecykel för att bana väg för ekipaget. Folk kör ju bilar som om de hade en smältande glass i röven. Excuse my värmländska.
Att cykla själv genom Stockholm går ganska bra, med en stor dos mod, högeffektiv uppmärksamhet och en cykelhjälm.
Men att ta med sin ungarna? Mja, det kräver assistans.

Just den här dagen var det “en bilfri dag” i Stockholm, och det märktes … inte alls. Lika mycket galen trafik som kör träskorna av en som vanligt. En kan ju bli galen för mindre.
Tydligen har Stockholm stad slopat en bilfri dag.
Känns … modernt.
Men på Norrbro – en liten bro vid slottet – DÄR var det bilfritt! Naturskyddsföreningen anordnade cykelkarneval – så vi drog dit.

Sedan hände det här. På Norrbro kunde en testa allsköns olika cyklar, bland annat häst … cyklar.

Vid lunch bestämde vi oss för att dra å käka mat i Gamla stan. Grillska närmare bestämt! Men först kika på lejonen vid Slottet, titta på vakterna och springa …

… På slottsbacken. Fint ska det va minsann.

Vid pampiga Storkyrkan!

Och jag hamnade på bild! Se där, se där.

Iklädd livets plagg – manchesterbyxor. Fyndade på Aspuddens loppis för hela 50 kronor.

Lätt topp fem härligaste plagget jag burit.
Vilket är ditt bästa plagg genom tiderna?

Sitter på bussen mellan Skellefteå och Umeå. Mot nattåget hem till Stockholm, och ganska precis superslut.

I nästan en vecka har jag kuskat runt, föreläst i Skellefteå, haft 1-årskalas i Umeå, klimatfrukost i Umeå, hälsat på svärföräldrarna i deras sommarstuga (och plockat blåbär!) och föreläst igen i Skellefteå.
Jag har varit ganska krasslig, haft feberkänningar och varit tjock i halsen. Och på den sista föreläsningen – om klass och klimat – som jag höll i Skellefteå i dag så TAPPADE JAG RÖSTEN.
Paniken!
Hostade till och sedan hade jag en … annan röst, hahaha. En lite musröst. Jag drack vatten, men inget hände. Sedan kom någon i publiken kutande med en halstablett som räddade mig, men herregud vad sjukt om jag hade behövt bryta mitt i.
“hejhej, tack för mig”.
Jag hade skämtat med John innan att han skulle ta över om jag tappade rösten, och det var nog bank mig nära att jag behövde kalla in honom. Ändå lyxigt med en stand-in, som lyssnat på alla mina föreläsningar och kan allt utantill.

Nu ska jag hem till Midsommarkransen för att kurera mig innan jag drar till Karlstad i nästa vecka. Det blir sköj!
Ska härja runt i Mitt i city på fredag den 11 oktober, och därefter ska jag hem till mamma och pappa som bor två mil utanför Karlstad.
Jag har med John och ungar, och varvar föreläsning med skog, släkt och vänner.
Det blir fint det.

Hoppas vi ses!

I söndags tog jag, John och barnen nattåget till Umeå.

På måndag morgon anlände vi till Umeå, åt frukost med Johns barndomskompis Ante och sedan for vi vidare med buss mot Skellefteå och Johns föräldrars sommarstuga. Det var fyra år sedan vi var här, och eftersom jag ska föreläsa i Skellefteå och signera bok i Umeå så passade vi på att åka opp hela gänget.

Jag har längtat ut i skogen å det grövsta, så nu traskade vi ut – i full höstmundering – på jakt efter svamp!
Vi hittade två småsmå kantareller, men framför allt hittade vi …

… blåbär! MASSOR av blåbär!

Hela familjen satt i blåbärsriset och mumsade loss, och så tog mig med lite till farmor och farfar också.
Här ska vi stanna till lördag kväll, då vi tar nattåget tillbaka till Stockholm. Innan dess ska jag till Umeå på 1-årskalas för Klimatklubben (sitter på bussen mot Umeå just i detta nu), och festen är öppen för alla. Så kom till Väven vittja! Från 18.00!

Imorgon blir det frukost på Röda korset med @josefinfint och ett helt gäng härliga! Efteråt signerar jag, Johanna och Maria böcker på Röda korset (inne i stan) mellan 11-12. Därefter piper jag tillbaka mot Skellefteå, för en föreläsning på lördag eftermiddag. Den är dessvärre inte öppen för allmänheten, men förhoppningsvis får jag komma tillbaka till Skellefteå igen inom kort. Föreläsningen jag höll i går var fullsatt – sååå kul!

Om sommaren på Gotland var kantad av totalt härj, utmattning, ständiga bråk och tjafs, så var fem dagar i september som en len kolasås för själen. Ni kanske minns stockros gate, när jag tog bilder på stockrosorna i trädgårdslandet i brist på annat. Eftersom det var totalt mayham på alla fronter.
Det var som att fisken och kräftan krockade i venus. På repeat. Full metal frontal krock. Okej, jag kan cirka noll om astrologi, så det är väl som att glatt vada ut i infinity poolen. Men en kort analys av sommaren var väl att båda barnen genomgick århundrades fas. På varsin kant. Och det hade ju just varit bra om de hållit sig på varsin kant, but nooooo. Det var som ett trumsolo i krockar.
Men den här gången?
Så sjukt mysigt. Barnen lekte tillsammans, var på gott humör, de kramades, myste, småpratade och somnade i varandras famnar. Jag och John stod som frågetecken och undrade vad som hade hänt med våra härj-barn.

Och så klättrade de i äppelträden i jakt efter äpplen.
Jag är så harig när de klättrar, fast jag klättrade som bara den när jag var kid.
Så jag tittar ofta bort när de klättrar, hahaha.  Och backar lite. Då brukar de hålla sams och klara att reda ut härvorna själva ganska bra. Nu för tiden.
Ska förövrigt klistra fast de här bilderna på ögonlocket. För det här vill jag aldrig glömma.

Gotlandstrippens viktigaste uppdrag? Att skörda trädgårdslandet, förbereda inför våren och plocka undan i trädgården. In med krukor, tömma vattentunnor och täcka trädgårdsland med allt bös vi kunde hitta.
För jädrar vilken skillnad på jord det var i våras på de delar vi hade täckt – och inte.

Den här bjässen till squash hade förmodligen sugit upp Gotlands hela grundvattendepåer. Hur den pallade torkan är ett mysterium, men den nockade ongen som synes.

Så kallad ordlarträning.

Helt sjukt att jag betalat flera hundra kronor i månaden för att lyfta tyngder på gymmet. När jag liksom odlar hantlar.

Delar av potatisskörden. Många småpotäter, och inte så imponerande skörd som det SKULLE kunnat vara. Säger den giriga odlaren. Men kan ju bero på …

… att vi odlade en hel del ogräs också.
Om jag drömmer om att ha och ta hand om ett trädgårdsland hela året? Ja.

Hej från Gotland!
Mitt i bokhärj och innan en kommande turné, så pep jag och familjen till Gotland i fredags. Hela helgen har vi plocka äpplen och päron, tagit upp potatis, morötter och rödbetor. Grävt ner kryddor i pallkragarna och klippt ner malva och plockat fröer. Det är så mycket att göra på torpet så här års, jag glömmer alltid bort det.

Det är storm, och så sjukt mysigt!
Dessutom gör vi i ordning torpet för vintern, sätter i innerfönster och fixar i ordning. Vi kommer eventuellt att hyra ut torpet under vinterhalvåret och jag är så himla glad över detta! Att torpet används, och att det blir hem för någon som har behov av boende. Så vinning för alla parter!

Medan ni kan spana in bilder från stormen så ska jag fortsätta arbetet i trädgården. Men fler inlägg från Gotland kommer så klart strax.
Kram på er så länge!

Det här hämtade jag ut på posten i Midsommarkransen igår.
Ett fång med värmländska plommon, omgärdat av några lika värmländska bananflugor.
Min mamma är för gullig. Hon vet att kidsen tycker om plommon, så hon skickar från sin trädgård <3
Mäkta uppskattat kan jag lova, men tror att postpersonalen på Coop undrar vad jag håller på med.
Om det är import av bananflugor till Mälardistriktet?