Är precis hemkommen från Gotland. Lagom brun om benen, med juste semesterutväxt i håret, en ouppackad väska med loppisfynd och träningsvärk i benen. I går cyklade jag nämligen från Katthammarsvik till Visby. Fem mil på min gamla damcykel. Rump-aj och möra muskler – I can tell ya that!
Just nu jobbar jag hemifrån iklädd mitt tunnaste plagg. Regnet dallrar i luften och värmen är total. Vill bara att det ska börja åska, dundra och att regnet ska fullkomligt drypa ner. Rensa upp och ladda ur.
I väntan på regnet ska jag sortera alla bilder från Gotland. Eftersom jag haft lite taskig uppkoppling i stugan jag har varit i, så kommer blogginlägg en masse nu. Håll i hatten och skepp å hoj.
Varje år åker jag till Gotland, till min vän Micks sommarställe i Katthammarsvik. Det är världens sötaste lilla ställe. I en vecka grillar vi, hoppar i Östersjön, spelar Risk, gör cykelutflykter och ligger på stranden. Och tar kort på vackra hus. Det senare är det mest jag som ägnar mig åt – för på Gotland finns de absolut vackraste husen. Många är nedgångna med flagnande färg eller igenväxta av enorma bersåer och syrénbuskar. Jag vill ta hand om dem allihopa!
När jag anlände till stugan tillsammans med John möttes jag av tre stycken busungar. Ebbot, Moses och Juno. Ni som har följ mig här på bloggen vet ju att jag barnvaktade dessa barn (inte Juno då, för han var inte född) för några år sedan. Då bodde hela familjen – med föräldrarna Jens och Mallan – i Stockholm, men nu bor de i Visby på heltid.
Juno. Det var ett kärt återseende. Vi spelade fotboll, sprang runt huset, lekte dunkkurragömma och Ebbot och Moses roade sig med att klamra sig fast runt mina ben. I timtals. Jag försökte gå och barnen kved av skratt. Önskar så att jag hade lyckats fånga detta på bild, men det var lite svårt att ta sig fram till kameran.
När det skymde gick jag och hela semestergänget på en promenad. Förbi det här fina huset …
Nere vid Piren tittade vi på solnedgången och försökte ta in att vi faktiskt var här igen. Denna underbara plats som är lika med total avslappning och vänskapshäng.
Därefter traskade vi hemåt i skymningen och laddade för en vecka full med allt det där jag älskar.
Hojt, hojt!
Nu slår jag på stora trumman. Min fina vän och kompanjon på Vintagefabriken, Lollo (Vintageprylar) frontar nämligen Expressens bilaga Loppis & antikt. Och vem har plåtat bilden? Jo, undertecknad.
För två veckor sedan dukade vi nämligen upp till fotografering på vår innergård. Temat var kontinental skördeskiva. Jag var nämligen precis hemkommen från Frankrike och ville att varenda centimeter av mitt liv skulle se ut som Provence.
I reportaget visar vi – som värsta vintage-Macyvers – hur man kan duka med loppisfynd, bygga ett bord av en dörr och vad för smart som man kan göra med ett par gamla byrålådor. Dessutom bjuder vi på smarta och enkla (och magikst goda) recept som minner om Provence. Gött!
Spring å köp vetta!
Hej mitt i sommaren! Jag tänkte att vi skulle kika på hur min senaste vecka har sett ut. Vecka 29 närmare bestämt.
Bilderna kommer från min Instagram. Vill du följa mig där heter jag emmasundh.
Veckan började med ett frenetiskt illustrerande. Jag jobbar nämligen med ett hemskt spännande projekt (som jag ska avslöja inom kort). Jag var i Stockholm, jobbade och käkade jordgubbar med minimarshmallows.
… Jobbade med det där alldeles extra-projektet och stormtrivdes. Jag får nämligen både skriva och illustrera. Tänk va? Då mår en allt bra. Tills för ett år sedan hade jag inte illustrerat på fem år … för jag jobbade i stort sett jämt. Och nu har jag hunnit ta igen allt och lite till.
Invigde mina döcoola solglasögon från svenska märket E&E också. Kattformade solglasögon i stenmönster. Att de heter Burträsk gör ju inte saken sämre.
Peppade järnet på att butiken Sjutton kvadratmeter Lakrits kommer öppna i Göteborg. Det är Andrea (hon heter vackrasaker på Instagram. Följ henne där vettja) som kommer att öppna upp en butik fyllt av det hon tycker om allra mest. Lakrits. Och jag har fått äran att göra hennes logga. Hon hörde av sig i våras och frågade om jag ville göra den. Klart jag ville! Hon fick välja mellan en rad olika logotyper som du kommer kunna se i min portfoli inom kort (under uppbyggnad).
Köpte en trälåda mellan laktris-peppen. En grön så klart. Jag älskar nämligen grönt.
Stockholm ekade tomt så jag packade ner mina pennor, papper och min gamla dator och tog tåget till Värmland. Bättre att jobba hemma hos mamma och pappa – med katten Sockan svansande runt benen – än i en tom, gassande varm lägenhet. Sagt och gjort. Värmland fick det bli. Där passade jag även på att göra en inbjudan till min 30-årsfest.
På fredagen mellanlandade jag i Stockholm, mötte upp John och for därefter vidare till Gotland, för den årliga Gotlandsveckan. Och här är jag nu. På Gotland alltså.
Jojo minsann! Om en vecka smäller det! Då slår jag på den stora trumman och bjuder in mina vänner på ett Garden Party. Jag funderade på om jag skulle ha cirkus- eller tivolitema, men så traskade jag runt i trädgården hemma i Värmland och insåg att det var ju precis här jag ville vara. I trädgården. Så jag skissade ihop en inbjudan som såg ut så här.
Längs ängsprydd stig, med trädsly som formar en port, går man om man ska ner till sjön i mina hemtrakter. En kväll gjorde jag just det. Jag skulle nämligen ut med vår eka som ligger och skvalpar där. Vi har haft den i flera år, men jag har aldrig varit ute med den förut. Däremot har jag tjärat den hundratals gånger, men precis när den är klar och ska i vattnet för att svälla har semestern tagit slut. Inget för vanliga semesterfirare alltså. Men nu så.
Denn gång var ekan tjärad, svällt och klar för jungfrufärd. Och jag skulle få vara kapten!
Barfotafötter i gammal träeka.
Min mamma Märta.
Kapten Sundh kryssar med elmotorn. Bredvid mig sitter min syster.
Vi åkte ut till en udde, en alldeles speciell udde om du frågar min mor. Det var här hon och pappa hade sin bröllopsfest. Ljuva hippie-1970-tal!
Där doppade sig min mamma och min svåger Christer. Själv njöt jag av knädjupt vatten.
Badkruka som jag är.
Nydoppad mamma.
När vi hade badad klart och var så där lite lagomt kvällsdoppskalla tog vi sedan ekan och åkte tillbaka.
Moi.
Lämnade ekan tillsammans med de andra båtarna, vid stigen, vid ängen, vid det portformade slyet.
Gick upp till vägen och åkte hem.
Hit. Så här ser sjön ut från mitt hem.
Och just den vyn ser man om man står i köksfönstret.
Här finns det inte mycket att klaga på ska jag säga er.
För ganska precis ett år sedan befann jag mig på Gotland tillsammans med ett par vänner. Det är tradition. Vi bor hos vår kompis Mick, i hans lilla stuga på östra Gotland. Där grillar vi, hänger i bersån, fikar singoalla, läser pocketböcker, går på loppis, åker på utflykter, pratar in på nattakröken och spelar Risk.
En av alla dessa minuter som förflyter förevigar jag på bild. Titt som tätt. Och så lägger jag upp en del av dem här. Och i bland blir de konst.
Min Värmlands-frände Anna Ileby fastnade för ett fotografi jag tog förra sommaren och frågade om hon fick göra en oljemålning av det. Fotografiet föreställer min man John och min vän Lisa som sitter på Kutens bensin uppe på Fårö. Dit hade vi åkt en dag med en Bubbla som vi fått låna av ett par vänner som bor på Gotland.
Här har vi precis beställt in galetter och Coca cola. Magarna kurrar och det är rätt … gött. John gassar i solen, Lisa sitter som vanligt med näsan i en bok och jag försöker föreviga det hela.
Nu är Annas tavla klar och hänger för allmänhetens beskådan på konstutställningen “Blått och bart” – en årlig utställning (med olika teman) som min mamma faktiskt är med och arrangerar. Utställningen håller öppet mellan den 20 – 28 juli, 13.00 – 18.00 varje dag. På utställningen kan du så klart även se en rad andra konstverk, och om jag inte minns fel ställer Anna också ut en tavla som föreställen denna lady.
Som den kringflackande frilansjournalist jag är flyttade jag mitt portabla kontor till Värmland för en vecka. Närmare bestämt ut på landsbygden, till mitt barndomshem. Här får kontorsfötter vandra fritt mellan passen …
Och ögonen vila på tomma landsvägar.
Efter deadlines, illustrationspass och mejlsködar kan jag gå ut hit. Ladda om och låta ögonen ta semestrar.
Pilla loss ett smultron, ett hallon eller ett vinbär.
Det är just här jag kan ta de djupaste andetagen. De som inte hindras av stress och måsten, utan går rakt ner i magen, lämnar en ilning av kyla och sedan vandrar upp igen.
Här – mitt i trädgården – eller i mitt rum med fönstret på vid gavel.
Det växer så att det knakar hemma i Värmland just nu. Blommor som slagit ut till fulländning och blast till lök, morötter och potatis som täcker minsta jordplätt.
Till lunch och middag har jag ätit potatis från trädgårdslandet och kantareller som mamma har plockat i skogen.
Äpplena börjar komma de med.
Gången mellan huset och uthusen är nästan igenväxt av syrénbuskar.
Mitt hem. Ett falurött torp med en veranda målad i guldockra. Samma som ytterdörren.
Och med öppna, spröjsade fönster med myggnät så att man hör svalor, tuppar och grannbarnen när de går förbi.
Moi i min 10 euros-kofta från Paris, sommarklänning, nötta ballerinaskor och oborstat hår.
Katten Sockan hälsar på min mamma och pappa i sommar. Han lever som en kung. Får färskt fisk och får ligga mitt på köksbordet.
Och så sover han här. Med mig. I mitt gamla rum.
Då och då hoppar han upp i fönstret och kikar ner på trädgården.
På kvällarna är det VM i solnedgångar utanför huset. Jag, mamma och pappa sitter på verandan, dricker vin och har det gott.
Sedan hoppar jag på kvällspasset. Jag jobbar nämligen oförskämt bra på kvällar och nätter. Fram till nattakröken sitter jag vid köksbordet och knapprar på tangetbordet eller vässar mina illustrationspennor i takt till knarret i huset. Katten Sockan sitter bredvid, tittar irriterat på och undrar när jag ska lämna solnedgångarna och jobbet.
Ett axplock av alla fynd från Paris.
Vykort en masse, ännu ett eiffeltorn, blommig minikoffert från Merci, en ihopvikbar, illustrerad Paris-karta (även den från Merci), sminkväska från en kitchbutik på Rue Oberkampf (jag har necessär i samma serie) och ett svart paraply (magnifikt när det är utslaget) från Les Fleurs.
Sista kvällen på Sicilien bestämde vi oss för att lämna terassen, vindrickarkvällarna och solnedgången för en stund. Istället skulle vi äta middag på restaurang inne i byn Sciacca.
Saltblöta badkläder, solkig solhatt och solskyddsfaktorkladd byttes ut mot nytvättat hår, makeup och finklänning.
Lisa.
Per tar de sista utsikts-korten från vår terass. Den utsikten vill man ju inte glömma i första taget.
Per, Lisa och jag traskar till bilen.
Anlände till Sciacca vid halv åtta-snåret. Fiskebåtarna låg inne i hamnen och staden låg lugn och stilla.
Lisa och lite John på väg till restaurangen.
En skaldjursrestaurang och några drinkar senare var det kolsvart ute och vi traskade hemåt. Redo att packa ihop det sista, säga hej då till lägenheten och bege oss hem till Sverige.
