Som den kringflackande frilansjournalist jag är flyttade jag mitt portabla kontor till Värmland för en vecka. Närmare bestämt ut på landsbygden, till mitt barndomshem. Här får kontorsfötter vandra fritt mellan passen …
Och ögonen vila på tomma landsvägar.
Efter deadlines, illustrationspass och mejlsködar kan jag gå ut hit. Ladda om och låta ögonen ta semestrar.
Pilla loss ett smultron, ett hallon eller ett vinbär.
Det är just här jag kan ta de djupaste andetagen. De som inte hindras av stress och måsten, utan går rakt ner i magen, lämnar en ilning av kyla och sedan vandrar upp igen.
Här – mitt i trädgården – eller i mitt rum med fönstret på vid gavel.
Det växer så att det knakar hemma i Värmland just nu. Blommor som slagit ut till fulländning och blast till lök, morötter och potatis som täcker minsta jordplätt.
Till lunch och middag har jag ätit potatis från trädgårdslandet och kantareller som mamma har plockat i skogen.
Äpplena börjar komma de med.
Gången mellan huset och uthusen är nästan igenväxt av syrénbuskar.
Mitt hem. Ett falurött torp med en veranda målad i guldockra. Samma som ytterdörren.
Och med öppna, spröjsade fönster med myggnät så att man hör svalor, tuppar och grannbarnen när de går förbi.
Moi i min 10 euros-kofta från Paris, sommarklänning, nötta ballerinaskor och oborstat hår.
Katten Sockan hälsar på min mamma och pappa i sommar. Han lever som en kung. Får färskt fisk och får ligga mitt på köksbordet.
Och så sover han här. Med mig. I mitt gamla rum.
Då och då hoppar han upp i fönstret och kikar ner på trädgården.
På kvällarna är det VM i solnedgångar utanför huset. Jag, mamma och pappa sitter på verandan, dricker vin och har det gott.
Sedan hoppar jag på kvällspasset. Jag jobbar nämligen oförskämt bra på kvällar och nätter. Fram till nattakröken sitter jag vid köksbordet och knapprar på tangetbordet eller vässar mina illustrationspennor i takt till knarret i huset. Katten Sockan sitter bredvid, tittar irriterat på och undrar när jag ska lämna solnedgångarna och jobbet.
Loading Likes...
Otroligt vacker miljö. Man kan ju inte annat än älska den svenska sommaren på landet!
Så vackert!
det ser fantastiskt ut.
Så somrigt fint.
Men underbart! Ack Värmland du sköna! Kram!
Vackert! Blir sugen på att ta en tur till landet!
Åh, vinbärsbuskar. Så himla underbart!
En högodsar-fråga: du råkar inte känna till eller känna till någon som har tips om vilka ställen man bör besöka på Öland? (Under temat vintage och dylikt i den sfären).
Tusen tack för fin blogg! Glad sommar å kram!
Ser ljuvligt ut!
Åh vad härligt! Älskar att mina föräldrar också bor på landet, för när man kommer dit känns det som man har sommarlov! Bästa känslan! Förresten, när du illustrerar, ritar du först på papper och för in i datorn efteråt, eller har du nåt superprogram till datorn du kan tipsa om? Tycker allt du illustrerar är så fint 🙂
Hej Hanna! Jag håller helt med. Sommar i Värmland är som riktigt sommarlov.
Ja, när jag illustrerar gör jag oftast det med penna och papper, därefter skannar jag in. Annars använder jag min ritplatta =)
Varma hälsningar
emma
Vad vackert du bor när du är hemma! Som i Bullerbyn.
Ih hvor er det smukt! Den svenske natur og sommer er altså også noget særligt 🙂
Hej Emma! Dina föräldrar har ett megahärligt hem, jättevackert både ute och inne. Dessutom är det ju så idylliskt med bilder, den fina ytan får lysa och man får tro att ert hem är perfekt. Bra så, och då vill jag ju inte påstå att det inte på riktigt är sant 🙂 Men man får upp ögonen för det vackra kring en själv. Egentligen skulle jag inte alls babbla om ytor och idyller, utan ville fråga dig vad dina föräldrar sysslar/sysslat med då de bor så fint? Man börjar undra varför man själv inte bor så, tills man minns att det var det där med jobb också.
Hej Tia! Ja, allt är inte vackert. Men man tenderar ju att fånga det som är just vackert. De gamla skräphögarna och bergen med kläder är inte lika flitiga motiv. För någon. Men det betyder inte att de inte finns där. Mina föräldrar är pensionärer. De har jobbat som lärare båda två. Pappa som högstadielärare och därefter datakonsult och mamma som först fritidspedagog och sedan gymnasielärare.
Min mamma ärvde huset av sin far, men då – på 1970-talet – var huset hemskt nedgånget och användes som magasin. De har renoverat och restaurerat sedan dess. Och håller fortfarande på. Kram emma
Dessa bilder är hjärtskärande vackra!