Sitter på morgontåget just nu. Majken ligger och sussar i sin hårdlift till det sövande tågljudet, medan jag och John dricker kaffe och äter medhavda smörgåsar.
Vi är på väg till Värmland. Hem. Till katten Sockan, mina föräldrar, ängsvidder och blommande äppelträd. Landet. Som jag har längtat.
När Majken låg i magen längtade jag precis efter det här. Det var en av mina målbilder. Tankar som tog mig framåt. Att få ta med den där nya människan hem till Värmland, gå vanevägar fram, strosa runt i bekanta dofter och höra ljudet av ingenting. Dessutom ska hon få träffa släkten (gammalmormor som är så taggad!) och få gosa med en katt (viktigt för en kattmänniska som jag).
Och nu är vi på väg! Nyp i armen!
Kolla vad som damp ner i brevinkastet häromdagen!?
Den amerikanska editionen av boken Vintagefrisyrer som jag skapat tillsammans med Sarah Wing/Retroella och Martina Ankarfyr. Och jojomänsan, på omslaget ligger jag och latar mig på en båt. Jag ska lata mig hela vägen över Atlanten och därefter i amerikanska bokhandlar. Det ni!
Den amerikanska versionen, Vintage hairstyles, släpps på andra sidan Atlanten hösten 2015.
Halloj! Det bara rullar in frågor i kommentarsfält och via mejl, hurra så roligt! Här nedan svarar jag på några av de frågor som kommit in, fler svar kommer inom kort. Har du en fråga är det bara att ställa den i kommentarsfältet.
Stora kramar
emma
Q: ÄLSKAR dina runda solbrillor. Vart hittar jag likadana? Johanna A: Mina runda solglasögon kommer från Monki, kostar en hunka och sitter perfekt på nästippen.
Q: Hej Emma! Grattis till Majken ännu en gång. Här kommer en liten fråga. Hur ska man hantera negativa människor? Har en vän. Otroligt rolig när vi träffades men det har bara gått utför. Nu beter hon sig som en ung kvinna mitt i puberteten. Korta svar, konstiga blickar, lång utläggningar om varför saker aldrig är bra. Och jag har alltid varit positiv, försökt i alla fall. Det är något jag är uppväxt med. Att se det från den ljusa sidan. Men jag står inte ut. Hur har du hanterat vänner som är negativa? Bella A: Hej Bella och tusen tack för dina fina ord! Hmm, tricky fråga alltså. För jag är lite som du. Obotlig optimist som KBT:ar mig genom vardagen från mörkt till ljust. Målar slarvigt tankarna i solgult istället för att leta efter skit i hörnen. Tyvärr är det ju som så att optimister är något av en energitjuvs bästa vän. Tänk dig själv, en söt läsk som aldrig tar slut. Slurp, slurp. Ett tacksamt offer för energitjuvar som suger ut allt tivoli och lämnar ett kalhygge efter sig.
Och vet du vad? Man behöver faktiskt inte ta det. Ta andra människors dåliga humör och negativa tankar.
För några år sedan var det några ytliga bekantskaper som (oberoende av varandra) ville ge lite “konstruktiv kritik”. Läs: De ville förändra mitt sätt att vara (som passade dem bättre). Kontentan? Jag blev ett ihopplock av andra människors önskemål. Säkert himla praktiskt för dem, med en skräddarsydd vän, men fan vad det skavde i kroppen min. Det var ju inte … jag.
Så berättade jag om detta skav för en vän och då sa hon “men Emma, du är ju underbar. Skit i dem och häng med mig i stället. För jag tycker om dig. Just the way you are” (Bridget Jones var inte så pjåkig trots allt). Och sådana där meningar borde en ju fan i mig spika upp på väggen, tatuera in i handflatan och omformulera till godis. Och äta upp.
Fuck it, här är jag och jag är så här. Med fel, brister och en massa kul. Take it och leave it.
Vill de inte vara med i min cocktail så är det välkomna att sondera vänskapsterrängen utanför Casa Sundh.
För så är det ju någonstans. Ibland ska man bara inte vara vänner. Matchen funkar inte. Kanske har man dansat sommargator fram, haft skitkul och lovat varandra evig trohet. Men så har en kommit in på varsinna avtagsvägar och hittar inte tillbaka till det där pirret där vänskapen mår bra. Där ekvationen går jämt ut. Det är sorgligt så klart, men en destruktiv vänskap är inget alternativ. Så är det bara.
Det jag försöker surra mig fram till är att matchen kanske inte funkar. Du kanske ska omge dig med människor som lyfter dig istället för att drar ner dig i gyttjebadet av evighetsklag. Och din vän kanske ska omge sig med personer som stämmer in i klagosången. De kan starta en kör. Skönt för alla parter.
För det är just vad vänskap är, en relation där man mår bra, känner sig stark, ger styrka, blir lyft, lyfter, älskar och älskar sig själv. Inte det motsatta. Det är något annat det.
Är det en ytligt bekant så tycker jag bara att du ska vända på klacken och gå åt andra hållet. Du har ingen skyldighet att stanna, lyssna och må dålig efteråt. Faktiskt.
Är det en nära vän, vars beteende (som du beskriver) bara gått utför, ja, då tycker jag att du ska fråga om det är något underliggande som skaver. Varför denna klagosång? Det kan vara bra att sätta ord på klaget, negativiteten och utsugandet. Många gånger vet ju människor inte om när de slukar energi.
För att inte tala om: Berätta hur du känner när denna buffé av misspepp dukas upp framför dig. “När du svarar kort så tror jag att du är arg på mig, vilket gör att jag rannsakar mig själv. Det suger så enormt mycket energi att försöka tyda vad det är du vill”. Kanske har personen i fråga ett superbra svar som du kan lägga under kategorin “hon är som hon är och det är cool” eller så har hon bara en tillfällig dipp? Vänskap är trots allt en relation som vilken annan. Ibland behöver man prata om den, sätta ord på saker som skaver och hitta lösningar – tillsammans. Korta svar och konstiga blickar är faktiskt inte okej om man inte råkar ha ransonering av ord. Det skapar osäkerhet, frågor och tvivel. Och det är ingredienser som inte hör hemma i en hälsosam vänskap tycker jag.
Självklart är livet bajs, piss och rinnande diarée ibland – som med all rätt kan tonsättas med klagosång – men det finns gränser. Både för hur mycket en får klaga (utan att göra något åt saken) men också hur mycket klag en orkar lyssna på. Det är ju inte en one way-upplevelse. Man är två i en relation.
Jag tycker att du ska dra öronen åt dig ifall du lämnar en dejt med en konstig magkänsla där du ifrågasätter dig själv, din person, ditt sätt att vara och vad du sa. Då kanske er vänskap slukar mer än vad den ger? Kanske behöver du en paus från personen i fråga? Omge dig med vänner som gillar din optimistiska cocktail helt enkelt, istället för någon som fokuserar på allt som är fel.
Stort lycka till och hoppas att det löser sig.
Kram emma
Q: Emma – var har du köpt regnjackan? Så snygg! Frida A: Ett stycke gul regnjacka har jag köpt på Zalandos herravdelning! Hur fin som helst om jag får säga det själv.
Q: Hey! En liten fråga nu när jag flyttar till en mindre lägenhet, när du förvarar kläder på vinden, har du dem i kartonger eller lufttäta påsar? Doftar ju ofta lite unket i sådana utrymmen så undrar hur du löser det? Taaack på förhand/ Malin A: Halloj Malin! Mina kläder förvarar jag i lufttäta påsar, mest för att undvika skadedjur som gärna kalasar på kläder. De mest omåttliga förvarar jag hängandes (i klädpåsar) och resten i påsar med dragkedja. Lycka till!
Kram emma
Q: Jag åker till maui om knappt tre veckor, har du kanske typ tre snabba top of mind-tips att dela??? har läst dina maui-inlägg såklart men frågar ändå om du har något annat specifikt eller hemligt. puss!
Vicky A: Hej underbara Vicky och alltså avundsjukan över Maui-besöket. Vi ballade ju ur på Maui, sladdade runt i en convertible Mustang och hade ananaser på huvudet. Kortfattad reseguide, hahaha. Mina bästa Maui-tips är: 1. Bo i Napili, exempelvis Napili Shores Resort. Bästa stället enligt oss. 2. Häng på stranden i Kaanapali, bodysurfa upp på stranden och gå därefter fem meter och beställ in en drink. Avnjut under bastparasoll och titta samtidigt på valarna som sprutar luft längre ut i havet.
3. Se solnedgången – och surfarna – i Paia.
4. Ta en tur på Hana highway, upp i regnskogen. Bada under ett vattenfall och låtsas att du är med i en 80-talsaffisch. 5. Är du äventyrslysten och icke höjdrädd, åk upp på vulkanen Haleakala.
6. Häng på Big beach, ät mat från foodtrucks, bada i havet och surfa på vågorna.
7. Köp färsk frukt – mangos och ananas – på Olowalu Juice Stand på Lahaina highway.
Q: Har precis hittat din blogg av en slump och tycker du skriver fint och publicerar fantastiska bilder!
Skulle gärna veta mer om dig (sånt som man vet om man läst bloggen länge, men som jag missat…) Vart bor ni (kanske lite hemma-hos bilder)? Hur och när väcktes ditt intresse för vintage? Vad jobbar du med (förutom bloggen)? Hur kom ni fram till namnet Majken? Vilka är dina favoritbloggar? osv…
Vi har också delat lika på föräldrarledigheten. Jag får ofta frågan ‘Men hur går det för din sambo, funkar det bra att han är hemma?’ Ja, det är klart det går bra, han är världens bästa pappa till våra barn! Ingen har någonsin ställt den frågan till min sambo om hur det går för mig… Så vi är ett tag ifrån att vara ett jämnställt samhälle. Jag hade inte velat skaffa barn med någon som inte tar samma ansvar som mig. Jag förstår att alla inte kan dela helt lika (jobbsituation, ekonomiskt, kan vara svårt om man har ett eget företag) men alla bör ta sitt ansvar, har fått så många dåliga bortförklaringar på varför pappan inte är hemma lika länge… Vill man så kan man ta några månader, eller kanske jobba 90% och hämta barnen efter lunch en dag i veckan för att umgås utan deras mor (detta behövs!). Ingen arbetsgivare är så hård att det inte funkar, då bör man söka ett bättre jobb.
Vi kom in på det jobbiga ämnet i mammagruppen en gång, vad skulle hända om vi blev långtidssjuka eller gick bort. Flera av mammorna sa att de inte litade på att deras sambo kunde ta hand om deras gemensamma barn?!?! Hur kan man skaffa ett och sen fler barn med någon då?
Så, då fick jag skriva av mig lite om föräldrarskap Det jag vill säga är att bra att ni delar lika! och du får gärna skriva mycket om hur det fungerar! och hur ni löser olika situationer!
Emma
A: Hej Emma och välkommen hit. Angående föräldrarledighet så inser jag att både jag och John har ett guldläge eftersom vi båda kan arbeta hemifrån och har flexibla jobb. Det är en lyx som inte alla har. Det ska man komma ihåg.
För oss funkar det optimalt eftersom jag är frilans och John jobbar med tidsbestämt projekt. Vi jobbar varannan dag och är hemma med Majken varannan. Ofta jobbar någon av oss hemifrån, vilket gör att vi kan hjälpas åt och kan dela första leendet, jollret och en rolig min. Det är fantastiskt. Och en lyx, det är jag fullt medveten om. Det är litet hattigt att jobba varannan dag, men det funkar. För oss. Givetvis kan jag kasta avundsjuka blickar åt människor som är hemma 100% och fullständigt kan hänge sig. Det vore grejer det!
Alla får göra som de vill, vad som passar dem och vad de trivs med. Inget alternativ är sämre än det andra och de som är hemma 100% är inte automatiskt mindre jämställda, på samma sätt som pappor som inte är hemma är sämre pappor. Dygnet har 24 timmar, och det är ju inte som så att man slutar vara förälder efter klockan 17, stänger dörren och går hem. Så om man är hemma dagtid 100% kan den andra parten ta kvällspasset, eller ta det största ansvaret under helgerna. Man kan dela på olika sätt. Det låter däremot sorgligt att personerna i din föräldrargrupp inte litar på att deras partner kan ta hand om barnet om något skulle hända dem. Där tror jag att det är viktigt att släppa in den andra partnern, låta den hitta sina egna rutiner och sätt. Just det där kämpar jag och John med varje dag när Majken skriker. Båda har en teori om varför hon skriker och båda har lika stor del kärlek och känslor med i det hela, vilket gör det hela svårare. Det viktiga, oavsett hur mycket föräldrarledig man är, är att man känner sig som ett team tycker jag.
Däremot så önskar att det blev mer jämlikt i synen på föräldrarledighet. Att det vore lika självklart för människor att John ska vara hemma, som det är att jag är hemma. Folk vänder sig ofta till mig och frågar hur det är att vara föräldrarledig. Inte konstigt, för det är så som det ofta ser ut i samhället.
När jag gav mig i väg på jobbmöten efter en månad möttes jag av ett hav av “JOBBAR DU REDAN? VAR ÄR DITT BARN?. Svaret är enkelt. Barnet har en pappa. Och ja, det var ju ingen från frågade John vad fasen han gjorde på jobbet efter att Majken hade kommit till världen. När jag möttes av de där tveksamma “jobbar du redan”-frågorna (som ofta följs av ett “själv var jag inte utanför dörren på ett halvår”) så känner jag mig ofta rätt fesen som mamma. En massa borden knackar på prestations-axeln och påminner mig om att jag nog borde låsa in mig med mitt barn och slänga nyckeln. SOM jag har gråtit över det där, känslan av att vara en dålig mamma till min älskade unge. Men då påminner John mig om att när jag kuskar ut och jobbar, så får ju han vara med Majken. Om jag var hemma 100% så skulle han inte kunna vara det, och det har han ju rätt i. Då torkar tårarna ganska snabbt, men det är galet vad samhällets förväntningar gör med oss.
Nu till din andra fråga.
Och lite kort om mig. Jag är uppvuxen långt ute på landet i Värmland, älskar katter och att odla, pyssla och loppisfynda. Brinner för miljön, drömmer om ett torp på landet och önskar att alla bilar var nedgrävda i tunnlar (= alla städer var bilfria). Sedan 10 år tillbaka jobbar jag som journalist. Genom åren har jag jobbat på Vecko-Revyn, GLAMOUR och Damernas Värld, släppt två böcker och startat två företag (mitt eget frilansföretag och även det kreativa kollektivet Vintagefabriken). Jag bor med min partner John och vår Majken i en två:a i Gamla Midsommarkransen, Stockholm, i samma trappuppgång som min vän/kollega/partner in crime Lollo!
Förutom bloggen jobbar jag som stylist, journalist och bland hoppar jag även in som redaktör på tidningar. Föreläser gör jag också.
Namnet Majken. Ja du, bra fråga. Både jag och John gillade namnet, plus att hon har namnsdag på Johns födelsedag (SOM ÄR I DAG, HURRA!). När vi dryftade våra namnidéer för vår barnmorska (som vi gillar) så sa hon “Ni ser ut att ha ett barn som heter Majken” och då stod det klart.
Angående mina favoritbloggar så har jag en del drös. Tant Johanna, Drömma, UnderbaraClara, Sandra Beijer, Silversaga, Isabelle Pedersen och så vidare och så vidare.
Några bilder från mitt hem ser du ovan. Vill du ha fler? Ska jag kanske göra ett inlägg om min lägenhet?
Kramar emma
Q: Har en fråga: era gardiner på Vintagefabriken, vet du var de är ifrån? Har ni sytt själva, vilket material? Vill så gärna ha liknande i mitt sovrum. Jenny A: Halloj! Gardinerna på Vintagefabriken är uppsydda av skickliga Lollo. Tyget köpte vi på Textilcentrum i Sundbyberg. Vi frågade specifikt efter tyg med vackert fall som lämpar sig för draperier. Och det blev ju himla bra alltså.
Q: 1. Är det nåt som du önskar att du visste/hade blivit informerad om innan du blev gravid som du skulle vilja berätta för oss läsare? Typ som jag som fick hemorojder och blev livrädd, och sen när jag snackade med mina vänner visade det sig att typ alla hade fått det efter förslossningen. Varför pratas det inte mer om sånt! 2. Saknar du gravidmagen nåt? 3. Har du tips på några roliga och intressanta bloggar (obs, behöver ej vara bebisbloggar/gravidbloggar)? 4. Hur tänker ni kring miljö och bebis. Blir ju mycket blöjor och skräp nu liksom, jag kan få rå ångest av det och försöker verkligen att inte konsumera i onödan!
Kram och ha en underbar första tid med bebben!
A: Tusen tack kära du! Jag ska försöka svara på dina frågor så gott jag kan:
1. Ja, att amning kan ta tid, kräver tålamod och teknik (= ta hjälp!), att du blir en björnmamma (och tycker att obehagliga människor blir ÄNNU obehagligare), att du behöver lullas in i trygghet de första veckorna efter förlossningen och att när barnmorskan säger att det kan komma koagulerat blod efter förlossningen, så är det VERKLIGEN koagulerat (trodde att jag hade fått framfall och att min livmoder var på väg ut). Typ så.
2. Både ja och nej. Jag saknar det fantastiska i att det växer något i den. En väntar, drömmer och spekulerar, känner sparkar och hicka. Det är magiskt. Jag saknar också att det inger viss pondus, som att “Här går jag runt och har något F A N T A S T I S K going on, så du kan säga hur mycket skit som helst, för jag bryr mig inte”. Lite så. Jag saknar den inte av anledningen att det är tungt och att Majken gör sig tusen gånger bättre i verkligheten än i fantasin.
3. Se svar ovan!
4. Ja, men jag håller med! Det är svårt. Men vi kompenserar med att köpa i stort sett allt begagnat (barnvagn, babysitter, babygym, skötbord, filtar och kläder), plus att vi bara köper ekologiska blöjor eller svanenmärkta. Vi har även skaffat tygblöjor där själva blöjan antingen går att tvätta alternativt kompostera. Vi har tyvärr inte kunnat använda dem ännu, eftersom Majkens navel inte växt ihop som den ska (och just dessa blöjor sitter precis på hennes navel), men vi tänkte köra på tygblöjor i sommar när vi är på landet. Det blir fina fisken det!
Hujedamig, skål och fanfarer! Nu på torsdag ställer jag och mina Vintagefabriken–kompisar till med dubbelkalas! Förutom att vi fyller 2 år (!) och så ställer vi till med releasefest för Tovelisas fina, nyutkomna målarbok.
Vill du ta med en vän och kalasa med oss nu på torsdag den 21 maj mellan kl 17-21? Fyll i formuläret nedan så drar vi två personer som bli inbjudna på vårens kanske finaste kalas (du måste vara 18 år för att komma just denna gång).
Kvällen till ära festar vi till med specialerbjudanden i butiken, tipsrunda med fina priser, en målarhörna och mycket mer. Hoppas vi ses bland drinkar och pastellgodis!
Här är den! Den rosa vintageklänningen med spetssom jag hittade påBeyond retro häromsistens. Den är så befriande opraktisk och … underbar.
Perfekt kontrast till thä ål majti morgonrock som ofta blir uniform nuförtiden.
Bär den tillsammans med skor från Swedish hasbeens, en gammal cremefärgad kofta och svala lockar i håret.
Säg hej till vårt nya vrålåk till barnvagn, en Mothercare från 1960-talet. I väntan på att en Emmaljunga Mondial de Luxe ska komma ut på Blocket (hojt, hojt, har du en sådan här barnvagn som du vill bli av med? Inboxa mig!), gungar vi runt med denna stiliga sak och prejar tvillingvagnar av vägen (Majken loves it!).
Den gamla barnvagnen från Brio som vi hade förut gick sönder, men tack vare snälla Anna blev vi med vagn illa kvickt igen (tack!). *
Medicinen mot trötta måndagsmornar? Det här!
Ett stycke godisglassklänning!
När jag hittade denna vintagepralin till klänning på Beyond retro var det som att ögonen höll på att ploppa ur. En gosskör, en strålkastare och en gloria kan ha swishat förbi i hjärnan vid blotta blicken. Efter veckor av höstnyanserad trikå, i mjuk preggokostym, så är det här så festligt att du anar inte.
Q: Hej Emma! Tack för en bra blogg, du är en sann inspiratör! Jag är en sådan där som sällan kommenterar utan läser varendaste dag i det fördolda. Men nu måste jag bara fråga om råd. Jag undrar om du har tips på bra ekologisk makeup? Vilket märke är bäst? Tack på förhand! A: Hej och tack för din fina ord. De värmer ska jag säga dig. Vad för sorts ekologisk makeup så är du är ute efter? Foundation, puder, mascara, eyeliner – eller kanske rubbet? Mitt bästa tips just nu är Une, men jag tänkte faktiskt testa mig igenom den ekologiska makeup-djungeln och betygsätta alla produkter. Vad tror du om det? Skulle du gilla?
Om tillräckligt många läsare tycker att det är intressant (själv så är jag superpeppad) med ett test av ekologisk makeup, så kirrar jag med nöje.
Stor kram emma
Q: Jag undrar något så enkelt som var dina dösnygga brillor kommer ifrån? Jag vill ha lika, eller så är det bara att du passar så bra i dom 🙂 Allt gott! Malin A: Hej Malin! Ja, låt oss bli glasögon-tvillingar! Mina glasögon kommer från Smarteyes. Och de bästa? De passar de flesta.
Jag köpte dem för en massa år sedan, men jag har sett att de finns i vissa butiker (utbudet skiljer sig åt mellan butikerna).
Stort lycka till!
Kram emma
Q: Hej Emma! Jag såg att er barnvagn gått sönder. Vad tråkigt. Ska ni köpa en ny, begagnad eller ska ni försöka laga den? Jag letar själv efter en fin barnvagn, gärna retroinspirerad, så jag är lite nyfiken. Anna A: Hej Anna! Ja, det var hemskt synd att vår retro Brio-barnvagn gick sönder. Men det var bara en tidsfråga. Hjulet har hängt med på nåder de senaste veckorna, och nu gav ekrarna upp och hjulet föll av. Vi ska försöka få tag i begagnade hjul, men det kräver lite detektivarbete. Samtidigt är vi fullkomligt beroende av en vagn, eftersom det innebär frihet och promenader (något den här post-gravida kroppen mår otroligt bra av). Plus att Majken ÄLSKAR att åka vagn, somnar på två sekunder och sover i timtals.
Vi höll på att slita vårt hår häromdagen, visste inte riktigt vad vi skulle göra (vi vill nämligen inte köpa en ny vagn), men nu har det löst sig. Som tur är. Medan vi reloadar Blocket efter the perfect begagnade vagnen i retrostil, som enligt mig (tusen tack för alla läsare som tipsade om denna goding) är en Emmaljunga Mondial de Luxe i färgen Paris (så klart), så får vi låna en gammal retrovagn av Anna som plåtade boken Vintageparty tillsammas Martina Ankarfyr. Så himla, himla snällt!
Så snart är friheten tillbaka, HURRA!
Q: Hej Emma! Jag ska snart ha barn (jag är i vecka 38) och är nyfiken på hur kroppen mår efter förlossningen? Du har ju skrivit lite om det, men hur mår du nu? För ni har det ju ändå gått ett par veckor Tacksam för svar. Lena A: Hej Lena! Grattis till graviditeten och en stor fanfar på allt spännande du har framför dig! Till en början kände jag mig som ett roadkill deluxe, hade ont i bäckenet och allmänt mörbultad. Konstigt vore annars, jag har ju skapat liv liksom.
Nu åtta veckor senare så känns det galet mycket bättre, men jag är fruktansvärt svag (note to my self: TRÄNA om du blir gravid igen) och lätt megamosig. Jag har fortfarande svårt att resa mig från sängen och soffan från liggande position, eftersom magmusklerna är ett minne blott. Men utöver avsaknaden av muskler så är alla krämpor borta. Däremot har jag mer att önska av den post-gravida degen som jag lever i just nu. Det bästa jag vet är att känna mig stark, och jag är allt annat än det just nu. Längtar efter att fylla ut degen med some pure muscles.
Drömmen just nu är att gå promenader med den där vagnen ovan och därefter få tag i en PT som är specialiserad på post-gravida kroppar. Jag är livrädd för att träna fel så att magmusklerna inte växer ihop eller att foglossningen kommer tillbaka. Så det står på att göra- och investeringslistan just nu! Stort lycka till med allt det fina som finns framför dig, gråt när du vill gråta och vila – mycket!
Stor kram emma
Q: Hej Emma! Undrar hur det gick med förlossningsfrisyren. Blev det Magaretaflätor? Kram AnnaCarin
A: Hej AnnaCarin! Hahaha, nä, det blev ju någon form av Britney-tofs ändå. När jag gjorde de där flätorna var jag SÅ redo att föda. Men det var inte Majken. Dagarna gick. Frisyren monterades ner och ersattes av en tofs. Och när värkarna kom så ville jag inte riiiiktigt räkna hem det, så tofsen fick vara kvar.
Men det var en fin vision.
Kram emma
Q: Jag är mitt uppe i en masteruppsatskarusell (kan bäst beskrivas som kronisk pms, men det hjälper inte med glass) och det är därför det enda min hjärna är intresserad av just nu. Därför undrar jag vad du skrev din uppsats om när du tog din examen? Sen undrar jag också var när och hur du började blogga, alltså från allra allra första början 🙂
Stor kram!
A: Åh, I hear ya! Min B-uppsats i samtidshistoria skrev jag om Du-reformen (när en började du:a sina medmänniskor istället för att doktorinnan dit och överstelöjtnant Nilsson dit). Satt djupt nere i microfilmsarkivet på Kungliga biblioteket med alla skäggisar och myste. Min C-uppsats skrev jag om kvinnor i försvaret. Det var ju så intressant att en höll på att smälla av. Men. Jag fick en rest på uppsatsen vid opponeringen. När jag hade åtgärdat den hade det precis hade kommit ut en ny bok på ämnet, och jag var tvungen att göra ytterligare rester + 10 nya djupintervjuer. I samma veva fick jag fast jobb som journalist, så då stod jag inför ett val. Fokusera 120% på mitt nya jobb eller jobba i hjäl mig med både uppsats och nytt jobb. Valde det första. Så uppsatsen blev aldrig klar (eller så blev den klar två gånger, det beror på hur en ser det). Liksom alla andra genier så har jag med andra ord inte tagit ut någon examen. Så kan det också vara här i livet, och en överlever det också =)
Min första blogg startade jag 2005, precis när jag hade börjat jobba som journalist. I yrkeslivet ska en ju vara lite av en kameleont som anpassar språk efter målgrupp och tidningstitel. Någonstans mitt i det där korrekta och mallade ville jag skapa en fristad, där jag fick använda mina hittepåord, leka med språket och vara personlig. Bloggen blev min fristad. I och med att jag skulle gifta mig 2009 startade jag en ny blogg som handlade om upptakten till mitt bröllopet, min vardag och budget- och miljösmarta vintagebröllop. När jag var färdiggift fortsatte jag att blogga, men mindre om bröllop och mer om allt det där andra: min vardag, miljö och vintage (något som såsmåningom utmynnade i emmasundh.com).
Tjing och STORT lycka till!
Emma
Så kom maj (redan fem dagar in i maj, jag vet, jag vet), med buller, bång, ett regnoväder och en kvaddad barnvagn. Sätter upp ett pekfinger i vinden och berättar vad jag tänker, äter, peppar på, förargas över och lägger ögonen på just nu.
Månadens längt: Den här månaden väntas inte mindre än TVÅ nya människor. Det är en hög med vänner som ska få barn … typ just precis nu. Och jag kan liksom knappt sitta still. Så pirrig är jag. Månadens skräll: Jag kan väl medge att jag var lätt skeptiskt till det här med föräldrargrupp. Och när jag skriver lätt, så menar jag så klart inte det, utan jag var väl direkt avig. Förstod liksom inte finessen med att ses bara för att vi skulle ha barn samtidigt. Hade inte RIKTIGT med i beräkningen att dessa människor (som jag träffade på Södra BB) var hur härliga som helst, megatrevliga och att vi lätt kunde fika bort ett par timmar på ett bräde. Kapitulation.
Månadens ord: Söligt. Det är mycket som kan sammanfattas just med detta ord i mitt liv just nu. Hjärnan är sölig, vardagen är sölig, humorn är sölig, skratten är söliga, tröjan är sölig, sms:en är extremt söliga och lägenheten är … sölig. Sölig som i bra sölig alltså. Månadens köp: Efter att ha levt i trikå i ett halvår så kan vi beskriva detta köp som ren och skär lycka. Månadens läsare: Du som ropade “Grattis till Majken” över Svandammsparken och värmde ett morgonhjärta. Månadens heja: Coops film om vad som händer i kroppen om man äter ekologisk mat… och inte. Månadens skratt: När jag skickade följade sms till John: “Jag ska ha ett skypemöte mellan 10-11, kan du ta Majken då? Annars flyttar jag”. Mötet alltså. Det här hotet om flytt smyger sig in i alla möjliga sammanhang numera: “kan du hämta ett glas vatten, annars flyttar jag”, “kan du hjälpoa mig med den här påsen, annars flyttar jag”. Himla praktiskt. Månadens surmun: Var på möte med några människor där en av deltagarna fullkomligt ignorerade mig. Inte okej. Månadens nostalgi: Vill lyssna – nästan ohälsosamt mycket – på gamla Absolut music-skivor från 90-talet. Månadens middagssamtal: Lokaltidningen skriver om de miljoner liter förorenat vatten – med proppat med miljögifter – som flyter ut i Mälaren varje år. Att en kallsup kan ge magsjuka och Stockholms vatten vill släppa ut ÄNNU mer förorenat vatten. Och man inser att den här staden inte är till för att leva i. Suck och skärpning! Månadens mat: Pestopasta med körbärstomater, pinjenötter och parmesanost. Mums!
Månadens bloggkärlek: Tant Johanna. En av Sveriges bästa bloggar. Punkt. Månadens instagramkärlek:Madebymary. Inspiration x 1000. Månadens soundtrack: “Morning” med Beck. Månadens TV-serie: Har slutat titta på “Luther” eftersom det var så sablans läskigt. Älskar Idris Elba (dösnygg), men kontentan av detta titteri blev en vettskrämd Emma Sundh som supermegasnabbt byter blöjor på Majken mitt i natten med blickar slängande åt alla håll. Blir inte bättre av att Majken ofta fastnar med blicken BAKOM mig.
Kollar lås-statusen på ytterdörren för hundrade gången och vill helst av allt hoppa upp i sängen (aka undvika att någon under sängen tar tag i mina anklar). Men det här med att “hoppa” med post-förlossnings-kroppen känns inte direkt … aktuellt. I panik har jag börjat titta om hela “Modern family” (bästa TV-serien). Kan även ha fastnat för … Robinson Love edition. Månadens film: Såg om “Crocodile Dundee” i förrigår. Eller Krååkådajl dandi som det stod på vårt VHS-band (ett av få) hemma i Värmland. Nostalgi. Månadens dagdrömmei: Min dagdrömmar vandrar mot landet. Just nu bor jag här i mina drömmar: Astrid Lindgren-hus utanför Uppsalaeller ett skärgårdshus på Vätö. Månadens projekt: Ta ner sommarkläderna från vinden och knöla ner kroppen i blommor, kulörter och kjolsvidder. Månadens resa: I slutet av maj styr jag kosan hem till Värmland, till blommande syréner och rabarber. Och denna gången är Majken med. Ska få träffa tjocka släkten – och sin gammelmormor. Det blir grejer det!
Det jag vill säga är att bra att ni delar lika! och du får gärna skriva mycket om hur det fungerar! och hur ni löser olika situationer!
