Min dröm är en blomstrande trädgård där grönsaker samsas med blommor. Ett franskt potager, där trädgårdslandet är lika vackert för ögat, som gott för smaklökar – för både människor och pollinatörer. Egentligen skulle jag vilja ha en blomstrande äng, men varför inte placera ängen i trädgårdslandet också?
Och det är ju ingen dum idé att ha de viktiga trädgårdsmästarna nära jobbet – det ger hopp om en rik skörd!
Odla i pallkrage
Både jag och John är otåliga odlare.
Trots att vi är mitt uppe i planering av husbygge har vi startat igång odlingar på södra delen av tomten som är längst bort från husbygget.
Vi använder oss av pallkragar från Granngården, gjorda i svenskt, obehandlat trä (inget gammalt flamskyddsmedel som ligger å puttrar här inte).
Förutom att det är behändigt och vackert med pallkragar, fungerar för både odlingar och lövkompost, så passar det prima när en inte riktigt vet hur trädgården kommer att se ut nästa år. Pallkragarna kan ju byggas ihop på olika sätt, så planen är att flytta dem nästa år när husgrunden är på plats och vi fått ett hum var trädgården kan börja och sluta.
Just nu står fem pallkragar på rad intill hallonsnåren, där vi i framtiden ska bygga ett växthus.
Kålen har tagit av sig kostymen (täckande tyg) dagen til ära, bara för dig!
Ytterligare fyra pallkragar (eller pja, åtta om en ska vara noggrann eftersom vi ställt två pallkragar på höjden) står nära lusthuset, perennrabatt och pergola.
Därefter har vi en stor odlingslåda där vi senare kommer ha gårdsplanen och så en ensam odlingslåda intill mitt favoritträd: hasseln!
Samplantera blommor och ätbart
Just nu läser jag på om samplantering, testar och lär mig sakta. Varannan ovan jord-gröda och varannan under jord-gröda. Varannan hög, varannan låg. Varannan yvig, varannan mindre yvig.
Varannan med stort rotsystem, varannan med not so stort rotsystem.
Det är en utmaning för mig som gärna vill ha struktur och raka rader. Men så ser visst naturen inte ut, hahaha.
Så jag utmanar mig själv. Gör planer, skisser och testar mig fram.
Jag har ritat upp trädgården på ett papper, för att få översikt.
I mitt trädgårdsland samsas salladscikoria med lök och zinnia, medan morötterna får sällskap av tagetes. I potatislandet står både solrosor, pumpa och squash. Potatis och squash är inte bästisar, men det fungerade prima i trädgårdslandet på Gotland, så jag testar här också.
Och snart ska alla mina plantor av rosenskära ner lite här och var. Vid löken exempelvis. Dillfrön ska sås lite varstans, och den vackra, ätbara gurkörten ska få sällskap av något flott. Frågan är vad? Jag hade satt squash där eftersom gurkörten trivs tillsammans med squash, men det var tok för lite sol just där så nu har jag flyttat plantorna (jag måste visa en före- och efterbild på pallkragarna för grönskan är massiv).
Men vad ska jag sätta där i stället måntro? Kanske sockerärtor?
Och så lite slingerkrasse i sista stund?
Just nu är jag inne i pilla-ner-frön-i-sista-stund-läge. Jag har ju en hel del fröer i lådan för verktyg om en säger.
En hel pallkrage full av vallmo med ätbara fröer finns också i trädgården – för jag är barnsligt förtjust i vallmobröd! När hösten kommer ska bakas! Och så ska vi äta nybakat bröd när vi tar paus från husbygget.
I en annan pallkrage står tre systrar. Majs, bönor och pumpa/squash.
Trädgårdsdrömmar
Vi har storslagna drömmar på att odla i slänten nedanför hus och gårdsplanen (och skapa en sorts serpentinodling där bäcken slingrar sig förbi odlingarna) och anlägga en rejält köksträdgård med pergola, växtstöd, grönsaker, rotfrukter och gångar.
Vilka sorter trivs ihop?
Vad jag läst mig till finns det inga rätt och fel, men vissa sorter gynnar varandra och fungerar bättre ihop än andra.
Här listar jag några fina kompisar!
dill x kål
Dill är prima intill kålodlingen eftersom dillen drar till sig insekter som äter kålfjärilslarver.
gurkört x jordgubbar
Gurkörten drar till sig pollinerar och håller skadeinsekter borta. Ni hör ju – prima jordgubbarna är att vänta!
kål x ringblommor x salvia
Doftande örter och ringblommor sägs hålla kålfjärilens larver på avstånd.
solros x potatis
Inte bara fasligt vackert utan kärvänligt också! Denna kombination kör jag i år.
tomat x ringblommor Vi ska sätta ner alla tomatplantor i en pallkrage inom kort, och sprinkla lite ringblommor runt. Det blir fagert det!
God kväll!
Medan John nattar barnen så tänkte jag kika in här och visa de sista bilderna från torpet på Gotland. Håll i er för nu blir det bildkavalkad!
Vi gick promenader längs med vägen, och fick sällskap av grannkatten <3
Vi hälsade på grannens finas hästar och tackade för gödslet vi fått någon vecka tidigare.
Den här hästen alltså! Så himla vacker med sin fläta och lilla mustasch.
När vi kom hem blev det fika under äppelträdet som sig bör.
Vi gjorde smoothie av alla frysta bär vi hade och korade jordgubbssmoothien till den bästa.
Min mamma hade skickat fröer till barnen på posten. Små, små paket med fröer som hon samlat in sin stora trädgård. Så vi grävde upp en plätt i gräsmattan, sådde och döpte plätten till “mormors trädgård”. Gräsmattan krymper sakta men säkert till förmån för blommor och trädgårdsland. Känns ju rimligare.
Jag målade så fort jag fick chansen. I mina mest pratiska kläder, haha.
Det diskades med kattsällsap!
Och så blev vi ÄNTLIGEN klara med trädgårdslandet. Som vi kämpade! Men till slut var både potatis, kikärtor, morötter, sockerärtor, rödbetor, dill och palsternacka nere i jorden. Och vattentunnan tömd.
Kolla vad fint det här blev då! Här låg det grus förut, men under gruset dolde sig kalkstensplattor. Tänker att det kommer bli härlig att sätta barfota-fötterna på i sommar.
När alla kyliga nätter var över så bar vi ut den här arsenalen – vår tomatodling – och satte i pallkragarna. Något kaxigt att hoppas att de skulle klara sig kanske, men än så länge har regnprognoserna varit med oss. Pust!
Och rensade ogräs tills fingrarna ändrade färg permanent.
Sista kvällen på torpet firades med middag i det fria.
Och Jumanji fick också vara med. Han satt i äppelträdet och tittade ner på middagen, och sedan tittade han ganska mycket upp på fågelholken som sitter där. Tjoff så kutade han opp …
Men han blev inte långvarig. Min partner, apan, klättrade upp och räddade … fågelungarna från den här plymen.
Så kom den sista dagen. Jag och John turade om att städa, och medan John dammsög och torkade golv så kilade jag och kidsen i väg för att titta på korna. De betar så vackert i lund några gårdar bort.
Och intill betar en massa islandshästar. Dröm!
När bilen var proppad och torpet luktade såpa så var det dags att vinka adjöss till torpet och trädgården. Så motigt! Men fina två veckor hade vi haft, om än slitiga.
Snart, snart, snart är vi tillbaka! Den 12 juni drar vi igen och då stannar vi hela långa sommaren <3
Potatisar nere i marken, John som sår morötter och till vänster, bakom den vackra regntunnan (vattnet som vi använder till trädgårdslandet), ser ni en hög med sågspån som vi köpt av ett sågverk nästgårds. Det ska få åka ner i gångarna är det tänkt.
Pjuu alltså. Jag har så valkiga händer nu, och jag drömmer om maskar och ogräs.
Imorgon ska vi så solrosor, sommarblommor, lök, sallad och annat gott!
Äntligen!
Vad har en januari, februari och mars till om inte till planer, skisser och dagdrömmar.
Förutom att jag (på riktigt) kan njuta av tanken en vindsrensning, ta tag i surdegar och styra upp lajfet, så gör jag just nu storslagna planer inför våren och sommaren på torpet.
Jag ballar ju ofta ur och gör hutlöst stora planer (kolla hur min lista såg ut förra året här, hehehe), men halva grejen med planerna är inte att de ska bli av. Utan att jag ska få drömma om dem. Allt annat är en bonus.
Vi kommer vara på torpet två veckor i vår och sedan tio veckor i sommar, så några grejer lär jag ju hinna med.
Så vad står på min drömlista inför våren och sommaren? Vad är det jag fyller skissblocken med?
Styra upp trädgårdslandet
Sedan länge har planen varit att ha diagonala gångar i trädgårdslandet, efter inspiration hos Mandelmanns trädgårdar. I år ska det bli av! Vore himla flott med en rund bänk i mitten, där en kan sitta och smutta en kaffe. Tänker att vi ska ha riktiga gångar i år, och kanske hindra ogräset upp på något vis. Sand? Vad tror ni? Tips mottages tacksamt.
Och så ska jag styra upp vår humlegång. Drömmen är ju att den ska se ut som gången på bilden ovan, med lavendel på sidorna. Verkligheten? Varsågoda:
Oh. Inte riktigt där ännu, hahaha.
Bygga och måla staket
Projekt staket fortsätter. Förra året köpte vi staket från fantastiska Österby byggnadsvård i Visby. Staketet är en exakt kopia av det gamla, förmultnade staket som sitter vid ingången till torpet. Jag tror vi köpte 30 meter staket, pöh! I höstas hjälpte världens bästa skickar-Benny oss att gjuta plintar till staketet och jag började måla stolpar i slamfärg. Tyvärr hade ju tre plintar blivit nedmejade av någon som hade i diket att göra (?), men några av stolparna sitter uppe. I vår och sommar ska läkt och spjälorna upp. Och så ska vi måla vita toppar med staketet, precis som det är på orginalstaketet som skymtas på bilden här.
Hönshus
Jag vill ju hemskt gärna ha sommarhöns i år, så förhoppningsvis kirrar jag någon form av hönshus till våren. Högst oklar plan än så länge, men ska helt klart uppdatera den inom kort.
Fixa grusgången
Förra (eller var det förrförra?) året gjorde vi om grunden till grusgången och satte upp linoljat plank mot perennrabatten, men vi behöver mer grus som synes. Dessutom har jag sett på gamla bilder på torpet att grusgången fortsätter runt huset. Jag skulle så innerligt gärna vilja återställa så det blir som förr.
DIY: avtorkningsbar, klimatsmart duk
Drömmen är att ha en avtorningsbar duk till trädgårdsbord och middagsbord, men alla sådana där vaxdukar innehåller ju plast som inte är så najsa för klimatet. Jag läste någonstans att en kan göra egna, avtorkningsbara dukar med hjälp av linolja. Men duken måste hänga luftigt länge eftersom linolja kan självantändas. Projekt för sommaren (om det inte är snussnustorrt vill säga)? Någon som har testat och har en massa bra tips?
Förlänga perennrabatten
Förra året breddade jag perennrabatten och det var första gången som perennrabatten riktigt prunkade. Så vackert! jag fick så många bra tips på blommor av er läsare och fick en ny favorit, solhatt. Gah, så vacker! Lila och orange blev min favorit. I sommar skulle jag vilja förlänga perennrabatten till kortsidan av torpet. Skulle bli så vackert. Jätteverbena, solhatt och lavandel. Typ så. Här kan du se hur jag tänkt (skiss).
Bygga växthus
Halva jullovet har gått åt till att pussla med mått och göra skisser och ritningar. Vi vill nämligen bygga ett växthus av gamla fönster i år. Fönster finns, dörrar likaså. Platsen är utsedd, närmsta grannen tillfrågad.
Jag gjorde en grovskiss i början av december, sedan har John gjort den i datan, gjort snajsiga uträkningar och kontaktat en snickare för påseende. Förhoppningsvis får vi en offert och kan skicka in bygglovsanmälan innan pensionen (#otålig83), hahaha. Bygglovsansökningarna tar ganska lång tid på Gotland, med all rätt. Men en kan ju drömma …
Kitta fönster
Jag vill (och behöver) lära mig att renovera fönster. Min pappa har gått kurser i fönsterrenovering och har visat hur en gör för lääääänge sedan. Minns jag? Nej. Kan jag refresha med några youtube-klipp eller måste jag gå en egen kurs? Högst oklart. Jag ska i alla fall försöka kitta något fönster i sommar, det har ni mitt ord på.
Tapetsera sovrummet
Okej, nu börjar det bli lite mycket här, hahaha. Men övervåningens andra rum behöver ju tapet, och att tapetsera går ju snabbt (jag börjar bli riktigt haj på det!). Så länge en får göra det ostört vill säga. Det första rummet fick ju en blommig tapet förra sommaren, och nu är det dags för det andra. Och så måla lite lister också … ser jag nu.
Tapetsera går ju fort … så länge en får jobba ostört. Just precis efter den här bilden togs – i den sista, svettiga mönsterpassningen – kom båda barnen upp och ville “hjälpa till”, hahaha.
Bygga nätfönster och dörr
Ett av förra årets roligaste, snabbaste (och nödvändigaste) projekt var ändå detta. Att bygga en nätdörrför pardörren. Det gick snabbt, var kul och blev skitbra (en bara älskar ju sådana projekt).
I sommar ska jag ge mig på att bygga nätfönster och ytterligare en nätdörr, denna gång till köksingången. Den ska vara aningen mer avancerad eftersom jag vill att den ska gå att öppna och stänga lätt. Min pappa har gjort en himla smart variant hemma i Värmland, med tyngd så dörren går igen av sig själv. Kommer förmodligen kopiera en hel del av konstruktionen.
Och till sist. Avdelningen projekt som jag inte drömmer om, men som behövs göras.
Byta elskåp. Mys.
Men måste göras.
Dagarna flyger i väg och snart har vi varit här en vecka. Eftersom jag älskar punktform kommer här en liten torplista på vad vi gjort sedan vi kom hit.
Rensat ogräs! Herregud vad mycket ogräs det var i trädgårdslandet när vi kom hit. Det var som en arkeologiska utgrävning att försöka se vad som grott därunder. Men efter lite pill hittade vi majs, rädisor, morötter, potatis, sockerärtor och squash. Långt ifrån alla frön hade klarat torkan, men vi hade några riktiga fajters som sticker opp.
Megasjuk och akutbesök. När vi anlände hit var vi en tapper orkester med mig på bihåleinflammation och John spelandes på sin ryggont. Och i förrförrigår blev John dålig. Riktigt dålig. Feber och stel i nacken. Och febern ökade i grader och ännu lite mer. Han blev liggande i sovrummet och när jag kom in för att lägga barnen på kvällen var han brännhet. Tog tempen på honom och den visade 40,9. Efter att ha ringt 1177 blev vi rekommenderade att åka in till lasarettet i Visby, så det gjorde vi. Efter undersökningar och lite dropp fick vi åka hem vilket var skönt. Bra att bli kollad, men nu ska han ju bara tillfriskna också. <3
Täckmaterial i trädgårdslandet. Innan John blev sjuk hann han slå av gräs på ängen som vi använder som täckmaterial i trädgårdslandet. Majken hjälper till att bära hö till trädgårdslandet som synes.
Perennrabatten har fått ny frisyr. Eller pja, min mamma är här och lägger sin vana rensarhand på varenda liten avkrok av trädgården. Så nu är perennrabatten så fin! Dessutom har jag pillat ner varenda litet blomfrö som jag hittat och satt ner jätteverbena som jag har förkultiverat hemma i Midsommarkransen.
Rosa bussen. Så fort John är frisk ska vi ta tag i operation buss. Vi har fått världens leverans av träskivor som vi ska måla in med linolja och lägga in i bussen så golvet går att gå på.
Husvagn med ny kostym. På söndag (IMORGON) kommer ni få se första delen i en liten miniserie om husvagnens makeover. Missa inte!
Solrosodling. Majken och jag satte solrosor häromdagen – överallt! Hon pekade var hon ville ha solros och jag grävde ett runt hål. Det är verkligen runda hål precis överallt – på de mest konstiga ställen. Ska bli så spännande att se hur det blir.
Rosvägg. I höstas hittade vi mängder av rosor och kaprifol som låg i en hög längs med tomtgränsen (mot fårhagen). Då satte vi upp armeringsnät för att de stackarna skulle ha något att klättra på, och nu ska vi sätta upp ännu ett nät. Tanken är att skapa en vägg av rosor och kaprifol. Avskärma lite och så klart ta hand om att det där fina som bara blivit liggande i åratal. Jag hoppas att de som anlade trädgården en gång i tiden blir nöjda.
Klematis! Vi har en E N O R M stjärnklematis (summer snow) utanför vår köksingång. När vi flyttade i här för två år sedan funderade vi över vilken rishög det var som låg där och hade stora planer på att slita bort. Det var ju en jäkla tur att vi inte gjorde det, för där var den klematis som är så vacker att ögonen ploppar ut. Klematisen kan bli fem meter lång (om inte mer), så nu ska vi staga upp den med armeringsnät. Vi har även satt ner ett armeringsnät för att kunna skapa en båge av klematis. Okej, jag måste ta bilder på detta inser jag.
God morgon! Hoppas ni har en fin måndag morgon. Det är ju ändå maj och liksom bara EN MÅNAD kvar till midsommarafton. Själv ligger jag nerbäddad med superförkylning och ska alldeles strax masa mig upp, i väg på kul grej och senare i eftermiddag ska jag och Bodil fixa pass (!?) inför höstens tågluff.
Men innan den här dagen liksom börjar, rent officiellt, så tänkte jag blogga en dag från Gotland och torpet.
Det var första värmebölja-dagen, Majken satt på trappan och kisade mot naturen som fullkomligt exploderade.
Häggen utanför finingången kämpade på och jag önskade att vi skulle hinna njuta av den innan vi skulle fara tillbaka till fastlandet.
Jag och John kämpade på med det nya trädgårdslandet. Herregud vad vi slet. Mest John, men jag grävde allt upp två bäddar innan jag kastade in handduken.
Bakom vårt uthus (har nog aldrig riktigt visat det, för det är omringat av bråte), blommade plommon och körsbärsträd. Vi har liksom som en liten berså där bakom som jag undrar vad jag ska göra med. Den är himmelskt vacker, men ligger nära vägen och bakom uthuset. Så lite undanskuffat, men ändock: en berså! Idéer mottages tacksamt. Ska ta ett kort på bersån när jag kommer dit i juni så ni får se.
Som alla kvällar på torpet så avslutade vi med middag under äppelträdet. Det här med att ha ett litet torparkök har ändå sina fördelar: nästan altid middag ute!
Låt mig presentera: årets trädgårdsland. Det ser kanske inte så mycket ut för världen, men förhoppningsvis kommer det att prunka på rejält i sommar om regnet tillåter. Måtte det bli så för som vi har slitit med det där trädgårdslandet.
Närmast i bild står pallkragarna som rymmer dill, spenat, sallad och en hel del blommor. Tror jag. Det här med att odla med barn är lite som ett lotteri känner jag.
Vi får se vad som kommer upp helt enkelt. Planen är att bygga på med ytterligare pallkragar till vänster och där ska vi ha våra busktomater (tack Jens och Mallan som introducerade oss för the busktomat alltså, love it!).
Till vänster har jag gjort en gång med vidjor som går ut på ängen (och kanske senare ett växthus). Det syns ju föga nu, men vid varje vidja sitter humle, kaprifol och klematis. Jag hoppas så att det klättras rejält där kommande åren. Som en prunkande gång ut mot ängen.
Bakom pallkragarna breder trädgårdslandet ut sig. Och längst ner mot ängen har jag satt ner störar, vecklat upp hundrasju meter trassligt hönsnät och satt sockerärtor som ska klättra opp där.
Så här ser trädgårdslandet ut från andra hållet. Delen som har bäddar på bild är helt ny för i år. Jag älskar att ta i, gräva och bli svettig på kuppen, men i år är detta Johns förtjänst. Jag har känt mig så himla trött i kroppen, vettetusan vad det är. Så jag gjorde två bäddar, förutom jordfäset då.
Det nya trädgårdslandet blir potatisland i år och i det gamla (intill) har vi satt majs, sommarsquasch, morötter och en massa annat gött. Det blir fina fisken det.
Nu hoppas vi bara på att det regnar titt som tätt medan vi är i Stockholm. Förra året kilade våra snälla grannar Örjan och Gunilla över och gav odlingarna vatten när vi inte var där, men de har tyvärr flyttat. Synd på trevliga fikagrannar (och fenomenal bevattningshjälp), men vi får scouta nya!
Säg hej till vår alldeles egna potatis!
Eftersom vi kom igång med odlingen så sent var det tveksamt om det nya trädgårdslandet skulle ge något. Plus att vi inte har jordförbättrat något värst, utan slängde på ytterst lite gödsel som vi fick av grannen.
Men tji fick vi. Nu har vi både potatis, sockerärtor, sallad, solrosor, tomater, gurka, zucchini, bondbönor och majs in the making.
Q: Hej Emma! Jag drömmer liksom du om ett torp, och uppskattar verkligen inläggen där du har dammsugit Hemnet och Blocket bostad efter dina favoriter. Jag undrar – av ren nyfikenhet – vad är du på jakt efter? Tror du att du kommer att hitta det du söker? Och var letar du? Vad har du för kriterier liksom? Hur tänker du kring torp? Dela eller ha själva? Tack för en inspirerande blogg! /Åsa. A: Hej Åsa och vilket pepp att ha en torpar-kompis som älskar att vältra sig i stugor precis lika mycket som jag! Hurra! Nu reloadar jag alla bostadssajter varendaste dag, sonderar torp-terrängen och bara väntar på att de ska översvämmas med söta, små torp att fylla dagdrömmarna med. Så snart kan du (förhoppningsvis) njuta av fler torpar-inlägg.
Jag längtar jag ständigt ut på landet, och med en bebis i magen blir längtan efter gröngräs och lunch i syrénbersån än mer lockande. Att få hitta en oas som inte nödvändigtvis är fylld med folk (även om jag älskar fölket i Kransen).
Som den lantis jag är känns det dessutom viktigt att barnet i magen får lära sig att ha lite skit under naglarna från tidig ålder. Trädgårdsland, vild trädgård och massor av projekt är med andra ord ett måste för moi.
Sedan jag var sju äpplen hög så har jag drömt om ett alldeles speciellt hus, ett stenkast från mina föräldrar. Varje kväll när jag ska sova så tänker jag på det där huset. Varendaste varenda kväll. Det är mitt happy place, en plats som jag ständigt återkommer till i mina dagdrömmar. Huset är obebott, men inte till salu. Än. Och kommer kanske aldrig bli, vad vet jag.
Så i väntan på just det där huset så försöker jag fylla drömmarna med faluröda torp, glasverandor, pärlspontskök, vildvuxna trädgårdar, spröjsade fönster, en fastutrappa, knarriga trägolv, sovrum med gamla tapeter och guldockramålade spegeldörrar.
Det är lite vad jag är på jakt efter, om jag nu aldrig kommer kunna förverkliga drömmen om mitt happy place. Helst skulle jag vilja ha ett stort hus där alla mina vänner får plats, men i takt med att allt fler vänner köper egna torp så krymper torpardrömmarna. Från sådana härkollektivhus-schabrak med fyrahundratvå handfattill små, små torp.
Gällande att dela att äga själv, så är jag ju något av en kollektivperson. Jag älskar tanken på att äga tillsammans, dela på jobb och umgås på lediga stunder. Att ha en plats att samlas kring, istället för att alla sitter i varsina små torp runt om i Sverige och undrar varför ingen kommer och hälsar på.
Ren geografiskt så lockar Gotland mest, men även Sörmland, Östergötland och Småland. Värmland lockar så klart också, men där finns det som sagt bara ett hus som finns på min näthinna. Där bor ju också mina föräldrar, i mitt älskade barndomshem, min oas, mitt stand-in-torp som jag lånar lite och försöker smyga in små projekt. Men mina föräldrar bor ju faktiskt där på heltid, så det blir inte så mycket att förverkliga egna drömmar, utan hjälpa till med deras visioner. Vilket så klart inte är fy skam.
Med tanke på att jag har mitt barndomshem kvar på landet och får utlopp för min aldrig sinande fixar-glädje när jag är i Värmland, så tar jag och John jakten efter ett torp med i sakta mak. Ju äldre mina föräldrar blir desto mer kommer jag dessutom vilja hjälpa dem med trädgården, underhåll av mitt barndomshem, beskärning av äppelträd och vardagsfix, så jag inte sitter med ett alldeles för stort torparprojekt på fel sidan landet medan de går på knäna. Så det är något jag också räknar med i torp-kalkylen.
Du hör ju Åsa, det vore ju optimalt att köpa det där huset ett stenkast från mina föräldrar. Då kan jag förverkliga mina egna drömmar, men ändå kunna vara en liten fixar-nisse när de behöver. Och dessutom skulle alla mina vänner få plats när de hälsade på …
Hoppas du hittar ditt drömtorp! Jag håller alla tummar och tår.
Stor kram emma
Q: Hej Emma! Jag är liksom du gravid (barnet kommer till världen i april) och nu har jag en fråga till dig som du kanske kan svara på. Jag och min partner har börjat fundera vad vi ska göra i sommar, hur (och om) vi ska semestra och hur vi ska tänka kring ett nyfött barn. Du och John verkar alltid ha så mysiga somrar, så jag undrar helt enkelt vad ni har för planer. Inte så att jag ska copy/paste:a, men är mest nyfiken på hur ni tänker kring semester och barn? Ps. Ska bli så kul att följa er och det nya lilla livet, särskilt eftersom vi kommer ha ett barn strax efter er. Kram Anna-Karin
A: Hej Anna-Karin och stort grattis! Och vad roligt att ni också ska få en vårknodd. Ja, om det är något jag tänker på så är det sommaren. Ett alldeles ypperligt sätt att förtränga tråkigare saker har jag märkt. Jag och John har lite lösa planer och en spikad resa, med insikten att det kan gå helt åt pipsvängen. Men vi ställer in oss på våra planer fungerar något sånär, mest för att vi älskar att dagdrömma. Gotland står så klart på menyn, som alltid. I maj ska vi – om bebisen samtycker – åka ner till våra kompisar i Göteborg (ser så sjukt mycket fram emot detta), vi kanske hyr ett torp någonstans i Sverige och senare på sommaren blir det troligtvis en sväng till Värmland där en massa vänner (och katten Sockan) kommer att sammanstråla. Inte mindre än TRE av mina vänner från Värmland väntar barn just nu, så jag bara måste ju dit och spana in de nya liven. Plus hjälpa mor och far med ditten och datten (förra sommaren låg jag bara som ett kolli i hängmattan, så i år är jag taggad på att hugga i).
I oktober åker vi till (FANFAR) Frankrike! En hel drös med kompisar ballade ur en dag och råkade hyra ett hus söder om Paris, så då tar vi bebisen under armen och åker dit. Frankrike-resan är det enda som är spikat och allt annat är dagdrömmeri-stadie på. Vi tänker mycket Sverige, tåg och enkla häng. Inte så mycket stad, utan med vischan där man kan gå i nattlinne hela dagen om en så vill.
Lite så. Det blir en del korta resor och andra längre varianter, en mix helt enkelt.
Kram och stort lycka till
Emma
Q: Älskar din bikini, drömmen!! <3 var köpte du den? Caroline A: Hej Caroline! Nämen man tackar! Min bikini har jag köpt från Janna Drakeed. Vintagefabriken (som jag driver tillsammans med Volang-Linda och Vintageprylar-Lollo) sålde dessa förra året och jag kunde ju bara inte motstå denna goding. De var mäkta populära kan jag lova. Tyvärr produceras inte denna modell just denna säsong (men vi hoppas innerligt att de kommer in igen, för de är verkligen helt underbara), men såg att Janna har några bikinis kvar i sin Etsy-shop. Så skynda fynda! Du kommer inte bli besviken kan jag säga.
Den prickiga toppen som jag bär på bilden nedan kommer från Forever21, och hör alltså inte till bikinin. Men det är ju det fina med just bikinis: de går att mixa och matcha i all oändlighet.
Kram emma
Q: Hej Emma Vilket underbart hoppingivande ock fargsprakande inlagg! Tackar tackar for det Gar det for sej att fraga om var du fick tag I den fina kameran? Nina
A: Självklart går det alldeles utmärkt! Den gröna kameran är en Diana-kamera.
Kram emma
Q: Hej Emma! Jag behöver hjälp! Det började att jag och min bästa barndomsvän var så glada för vi båda försökte bli gravida. Vi var så lyckliga att vi äntligen skulle få gå rundor på stan och vagga rundor med våra stora magar tillsammans (en barndomsdröm vi hade). Jag blev gravid väldigt snabbt men inte hon. Nu har vår flicka kommit till världen och min vän försöker fortfarande. Jag är så lycklig över vår dotter men så otroligt ledsen för min väninna. Jag försöker allt vad jag kan att stötta henne men jag vet inte riktigt vad jag kan göra eller säga. Det plågar mig verkligen att se henne så ledsen och det kommer tårar när hon smsar att hennes mens återigen har kommit. Hur ska jag ”hjälpa” henne? Vad hade du gjort? Väldigt tacksam för svar! Kram A: Åh, alltså jag lider så ofantligt mycket med er. Båda två. Det finns inget jobbigare att inte kunna påverka den där gravidmagen. Åt båda håll. Jag blev gravid (första gången (som slutade i missfall)) när en nära vän hade försökt bli gravid under en längre tid (längre än mig). Och som jag skämdes. Samtidigt som jag ju så klart var glad över att ett liv växte därinne. Men det var så dubbelt. Hela upplevelsen var dubbel. Och enormt jobbig. Jag önskade så att hon skulle ha den där graviditeten, inte jag. För jag tyckte någonstans att hon var mer “värd” den än jag. Låter knäppt, men älskar man en vän så gör man. Men det går å andra sidan inte att påverka naturen.
Sedan har jag ju varit på andra sidan, när andra har varit gravida och jag mer än allt ville bli gravid. Och det är banne mig inte heller lätt. Det finns också en skam där. Att glädjas något enormt åt någon annans lycka, och samtidigt önska att man själv var i samma sits. Vara avundsjuk på det som man inte har, och så klart, samtidigt skämmas över att man är just avundsjuk.
Mitt enda tips är att vara där för henne, peppa på allt möjligt, inte vältra sig så mycket i barngrejen (även om det är svårt när man är mitt uppe i det) och kanske göra något HELT icke-barnrelaterat. För är man inne i den där längtan-efter-barn-tunneln så är det svårt att se något annat. Det är bara det som gäller. Och då kan det vara skönt att få ta semester från de tankarna. Förstå att det finns andra saker som är värda något, att det finns andra saker att leva för och att barn inte är allt. För det gör inte saken bättre att fylla tunnelseendet med ÄNNU mer barn – det ska gudarna veta. Det är enormt viktigt att känna att man har ett värde – även utan barn. Jag minns att en bekant sa till mig och John “det ska bli så roligt när ni får barn, för då kommer vi ha så mycket att prata om”, “då kan vi göra ditten och datten” och “tänk när ni också får barn, DÅ … “. Vi som försökte så innerligt blev så himla ledsna. Som att vi inte hade något värde utan den gyllne guldbiljetten. Att livet skulle börja först när vi hade ett barn. Vi som EGENTLIGEN älskade vårt liv.
De där kommentarerna gjorde bara stressen ännu mer påtaglig. Och ångesten över att det inte fungerade. Och stress och ångest hjälper liksom inte direkt till när det ska göras barn om en säger så.
Kommentarerna var så klart inte illa menade, säkert sådant som bara slank ur i någon form av felriktat pepp om att få dela en erfarenhet, men man får komma i håg att man är så otroligt hudlös när man försöker bli gravida. Det är som att man vänder ut och in på varenda del av sig, så en får vara lite försiktig. Och peppa en hel massa på andra saker. Det är så viktigt. För det kan ju faktiskt vara så att någon av ens vänner varken kan eller vill ha barn. Och ett barn kan inte vara en inträdesbiljett till något. Det måste vara en bonus. En vän är lika mycket värd med eller utan barn, och det går inte att säga för många gånger.
För din del måste du så klart kunna vältra dig i det nya, lilla livet och jag tror någonstans att din väninna inte vill gå minste om det heller. Men med måtta. Tar hon avstånd under en period, ta det inte personligt (och inte heller som ett tecken på att hon inte tycker om ditt barn), utan det kan bara vara ett sätt att skapa ett lufthål för att kunna andas.
Rent krasst finns det ju ingenting du kan göra, annat än att finnas där. Ge kärlek och bomull. Och berätta för henne en gång för mycket att hon är viktig för dig. Precis som hon är. Just den där omhuldande kärleken kan man inte få för mycket av. Särskilt inte när man är hudlös.
Det är viktigt att bli sedd, lyssnad på och även att få tillåtelse att vara ledsen. Trots att tanken är så enormt fin när folk säger att “om ett år är du gravid, var så säker”, så kan det kännas som att sorgen att inte vara gravid NU viftas bort. Att man inte blir förstådd, vilket är enormt frustrerande. För känslan är ju så otroligt närvarande. Så mitt hundraelfte tips är att lyssna. Även om det är svårt att inte komma med en gnista hopp när man så gärna vill hjälpa till.
En viktig aspekt i gravidtetsfrågan är ju att det TAR TID. Jag blev själv chockad över hur svårt det var. Hela mitt liv har jag nojat över att bli gravid och tagit alldeles för många dagen-efter-piller eftersom samhällets utgångspunkt är att det är så himla lätt att bli gravid. Sexualkunskapen prejar huvudet fullt med hur man skyddar sig mot detta nästan virusliknande och det ska preventivmedla sig hit och dit. Med den utgångspunkten kan det vara lätt att tro att man ska bli gravid på fem röda, men det är ju långt ifrån alla som blir det. Tvärtom, det tar månader och ibland år.
Det som jag tycker är häftigt, och som jag skrev om i det här inlägget, är att man aldrig vet vad som lurar runt knuten. Även om allt känns nattsvart, hoppet är borta och det är svårt att få luft i tunnelseendet, så har man inte en aning om vad som väntar.
Jag tycker heller inte att man ska vara rädd att ta emot professionell hjälp. Det är inte meningen att man ska klara allt själv här i världen. Långt ifrån.
Bara att gå och prata med någon kan göra under, eller att pröva IVF (har HUR många vänner som helst som genomgått IVF-behandlingar).
Jag och John började ju gå en utredning, och jag tror att mentalt – att förflytta sig framåt från att ha stått och stampat under månader – är det guld värt.
Lycka till och hoppas innerligt att ni kan vara ett stöd gentemot varandra, att din kompis kommer ur tunnelseendet (bara för en dag kan räcka långt) och att ni tar hand om varandra.
Stor kram emma
Q: Hej! Jag har läst din blogg alldeles för länge nu utan att ge mig till känna. Tack snälla för en världsfin blogg som jag kan drömma mig bort i. Jag har faktiskt en undran som jag aldrig fått riktigt svar på. Jag vill så himla gärna kunna göra flotta vintagefrisyrer med fina lockar, kringlor, rullar och så vidare. Jag har, och älskar, er bok! MEN jag har av naturen tunt hår. Mamma och någon snäll frisör har kallat det ett ”fint” hår. Har du tips på frisyrer, eller är det bara att ge upp? Lycka till med bäbis, jobb och allt! Kram
A: Naaaaj, ge inte upp! Det finns massor av tips för att hjälpa håret på traven. En grundregel när det kommer till vintagefrisyrer är att inte ha nytvättat hår, eftersom det då är lite för fint. Extra viktigt för dig som redan har fint hår från början. Själv har jag naturligt spikrakt och fullkomligt ostyrigt hår, men med blonderingen har håret blivit strävt och lättjobbat. Lägg till mousse och värmeskydd i blött hår och håret är preppat för frisyr!
Självklart ska du inte behöva blondera håret för att få styr på det, men du kan eftersträva den behandlade känslan genom att till exempel använda torrschampoo.
Det ger håret volym och den där behandlade känslan som är optimal för just vintagefrisyrer. Annan typ av stadga fungerar så klart också.
Sedan tycker jag att du ska boka in ett besök hos Sarah Wing, Retroella, som är expert på hår och vintagefrisyrer. Hon sitter inne på år av kunskap och kan guida dig till vad som passar just ditt hår. För när allt kommer omkring så är ditt hår unikt, så det som passar någon utmärkt, behöver inte fungera för dig (hur smott det än hade varit).
Ps. tack för allt fint pepp.
1. Drömhuset. Ett hus utanför stan, med friskt luft och med en lummig trädgård. Jag vill ju bo i Midsommarkransen, men lantisen i mig drömmer om ett gammalt hus i sekelskiftesstil, med vacker veranda, snickerier och underbara detaljer. Eller kanske ett torp.
3. Söta barnkläder till skrutten som ligger i min mage. Helst begagnade så klart, alternativt av så bra kvalitet att de håller i tre generationer. Eller mer. 4. En mer miljösmart politik. Det är helt sinnessjukt att pengar i plånboken går före miljön, för om vi inte har någon värld att leva i så kommer ändå inte pengar betyda något. 5. Tracks i P3 (med Kaj Kindvall). Jag saknar Tracks, Kajs röst och att få en eftermiddag av uppdatering. Alltså, jag saknar! 6. Medmänskligare värld. Jag drömmer om att världen blir varmare och mer medmänskligt. Jag är så trött på människor som sätter armbågar rakt i gravidmagen bara för att kunna tränga sig fram i folkmassan på tunnelbanan. Omtanken om andra kan mätas lika lång som snoppen på amöba – om det så handlar om stressade armbågar i trängseln eller om att ge andra utsätta, krigsdrabbade människor hjälp i vårt rika, vackra och trygga land. Jag drömmer om ett Sverige där pengar och tid inte styr våra hjärnor och handlingar, utan omtanken om våra medmänniskor. 7. Det blodröda fältet. Gah! Förkyld och sängliggande som jag är har jag sträckkollat igenom alla TV-serier. Högst på min lista ligger kostymdramat “Det blodröda fältet”. Nu måste jag vänta en hel vecka på att nästa avsnitt ska läggas upp på SVTplay.se. När SVT ändå är i gång får de gärna slänga upp fler historiska dokumentärer och “Året var …”. Nu har jag nämligen sett allt om Andra världskriget, spännande tidsdokumentoch historiska personporträtt, och är hungrig på mer. 8. Hej livet. Mest av allt så drömmer jag om att mitt illamående ska gå över. Morgonillamående är ett skämt, jag är illamående dygnet runt, och efter de där värsta illamående-attackerna blir jag så matt att jag måste sova i tolv timmar i sträck (därav lite dålig blogguppdatering vissa dagar). En positiv sak är så klart att det är svårt att missa att jag är gravid. Inget snack om saken (särskilt inte efter att jag och John var på ultraljud i måndags och såg en sprattlande sparvel som är beräknad till – TADAAA – Internationella kvinnodagen den 8 mars (något som jag kan ha skrikit till barnmorskan i ett peppat lyckorus). Lång parentes).
Men jag kan ändå inte sluta drömma om att må lite bättre, bli sugen på mat (pizza och granny smith-äpplen är det enda jag kan tänka mig att äta) och kunna dricka kaffe igen (blir illamående av blotta doften).
9. Hösten i Värmland. Snart ska potatisen opp ur trädgårdslandet hemma i Värmland och då åker jag hem, hjälper till att få upp knölarna och får riktigt mycket skit under naglarna. Det blir grejer det.
10. Pennkjolar. Jag erkänner, jag har haft samma outfit på mig sedan i fyra dagar nu, jag blir nämligen så rysligt illamående när kläderna sitter åt. Nu drömmer jag om att sy pennkjolar i alla höstens kulörter, gärna sådana som jag kan ha även efter graviditeten och (så klart) helst av begagnade tyger. Ska bara leta lite tyger, sedan börjar operation pennkjol!
Gar det for sej att fraga om var du fick tag I den fina kameran?
