Den här tisdagen började med glasögon-provning (ska jag investera i ett par runda glasögon månne? Spana in ett par som jag gillar på Insta stories vettja), jobbrejs och alldeles strax ska jag måla hyllplan till bokhyllan i vardagsrummet/köket. Kanske hinner jag ta en bild på resultatet redan imorgon? Vi får se.
Under tiden jag målar tänkte jag att vi kunde kika på några bilder från Gotland. En helt vanlig vardag som började här. Intill perennrabatten som jag inte kan titta mig mätt på.
Efter fix på torpet så pep vi in till Visby för att handla mat och fixa ett par ärenden inför några jobb jag skulle göra.
Vi käkade lunch i septembersolen på Rum för resande som ligger mitt i smeten, mitt emot Akantus och nära H10.
Älskar deras uteservering!
Direkt efter lunchen så somnade barnen i vagnen och vi passade på att strosa de där gatorna som annars är fyllda med turister. Nu var det mest bara vi som haffade kameran vid varje gränd.
Kikade över grindar, in på innergårdar och förställde mig ett liv här och där. Hur det skulle vara.
Stannade till vid här, vid mitt favorit-rosa-hus och förevigade höstens uniform.
Kofta från Emmy design, pennkjol som jag sytt själv på Tygverkets pennkjolskurs och roströda strumpbyxor som legat i min strumpbyxelåda i en evighet.
När vi kom hem till torpet skulle vi egentligen åkt i väg för att plocka svamp med Plåthuset-Therese. Men vi var helt slut hela bunten så Therese kom hem till oss med barn och …
… underbart god äppelkaka istället. Så himla fint!
På eftermiddagen vinkade vi adjö till besökte, dansade ur det sista äppelkaka-sockret ur kroppen och förundrades över hur korta dagarna börjar bli. Solen som går ner strax efter äppelträdet numera.
Den där graciösa, eleganta gravidmagen från vecka 20-ish övergår sakta men säkert i “strandad val”-läge. Jag liksom flyter i land på olika ställen, ofta i sängen, och blir kvar. Tar mig inte upp.
När jag går känner mig som Iron man, och låter troligtvis likadant. Det börjar bli riktigt tungt med den lilla bebisen, som jag så omsorgsfullt har bäddat in i wienerbröd och pizza. Och det märks att hen tycker att det är trångt som attan därinne.
Efter en vecka med lugnaste bebisen i kommun (vi var tvungna att åka in till SÖS för kontroll efter att jag knappt känt av bebisen därinne på flera dagar (allt var fina fisken, och den lilla skrutten blinkade retsamt till oss på ultraljudet), pågår det någon inre misshandel av mina organ. Men ingen kan vara mer lättad mellan aj-skriken än jag.
Fortsätter kofta-pennkjols-konceptet. Tänker mig att det blir någon form av Ebbot-kaftan de sista veckorna (när jag har slutat jobba), så en får njuta medans en kan.
Fem veckor (snart fyra) kvar innan förlossning. Eh. He. He. He … eh.
Nio månaders förberedelse är tydligen inte nog för mig, kan fortfarande inte greppa att det liksom ska komma ett barn till världen. Som ska vara kvar.
Tror fortfarande att det bara är något jag ska ha till låns ett tag. Sedan lämna tillbaka till barnfabriken.
När ska poletten trilla ner egentligen?
Magen växer så att det knakar och det börjar bli bökigt för den stackars bebisen därinne. Ett hoppressad litet kanelbulle-barn på snart 2,5 kilo.
Kroppen vidgar dig på alla håll och kanter.
“Mer Emma åt folket”, som John säger.
Ingen kan heller undgå bollen på magen, folk reser sig på tunnelbanan (tackilitack, tack, tack!) och jag vaggar vidare. I dag med lätt ansträngd pennkjol från Vintagefabriken, blus från H&M, ballerinaskor och basker – även den från Vintagefabriken.
Sex-ish veckor kvar innan mage blir bebis. Jag som var ganska så cool för ett par veckor sedan (kan ha sagt “jag tar förlossningen som den kommer”) börjar bli lite nervig. Efter att ha hållit mig borta från all form av information (för att undvika alla hemska historier) har börjat knarka … allt (tillsammans med John). Förlossnings TV-serier (som både jag och John grinar till från början till slut), sms-konversationer med min mamma, föda barn-böcker och ett stycke profylaxkurs inbokat. Puh!
Oktober började med ett återupptäckt hårspänne som satte frisyrstilen för hela hösten.
Hösten kom i en rasande fart, jag åkte hem till Värmland och det var så där friskt kyligt som det bara är i oktober.
Det var dags att ta upp ekan ur sjön. Syrran fick paddla in ekan med en åra (den andra hade blivit snodd) och sedan lades den upp på land i väntan på vår.
Magen växte, vi gick på rutinultraljud och jag cyklade genom Midsommarkransen med den lyckligaste känslan. Att vi hade nått hit. Till hösten, med en växande mage. Det var mer än jag hoppats på.
Jobbade hemifrån en hel del och fångade några detaljer från vår lägenhet på bild.
Lille Chaplin fyllde ett år, vilket firades med barnkalas (och enorma mängder kakor) hemma hos Linda och David.
Fångade höstljuset i min bleka fejja innan det försvann. Hår och ansikte gick i samma ton minsann.
Gick med halvt öppna pennkjolar i brist på andra kläder. Fick ju krypa till trikå-korset till slut. Men ett bra tag knölade jag ner mig i mina vintage-kjolar.
Jag och John började sakta men säkert förbereda för den lilla bebisen genom att flytta om i lägenheten. Stora skåp fick ge plats för spjälsäng, Emma-fåtöljer fick nytta rum och alla mina vintagekläder fick åka långt in i garderoben. Bye, bye och på återseende.
Det blev november och jag sladdade in den finaste barnvagnen i vardagsrummet.
Vi hade en massa kurser på Vintagefabriken, bland annat en kurs i vintagefrisyrer med Miriam Parkman. Och så spånade vi fram en DRÖMKURS (om ni frågar mig). Om jag kommer vara där? You bet!
Skrev för glatta livet för en rad tidningar och magasin, bland annat gjorde jag ett jobb om frisyrens historia (från 1900-talet fram till i dag) för Aftonbladet Sofis mode.
Istället för promenader (som är lite som terapi för mig), bakade jag filmjölksbröd. Lika mycket terapi, och snällare mot fogarna.
Och det var inte det enda jag bakade jag kan säga. En hel plåt med mitt bästa (efter wienerbröd) – mockarutor eller kärleksmums. Åt av dem i dagar efteråt. De bästa dagarna jag haft på länge. One mockaruta a day, keeps the doctor away.
Fick världens roligaste uppdrag! Att illustrera en bloggheader till Majas manufaktur.
Jag och John röjde runt i vardagsrummet, satte upp en bokhylla över en hel vägg och stökade runt på vinden i timtals. Nu är det ordning på torpet kan jag lova.
Kylan kom och vinterkappan åkte på.
På vår innegård såg det ut så här.
Linda och jag drog runt på en massa pressvisningar, hängde i mina gamla kvarter på Knivsöder och drömde om våren.
En himla mysig dag träffade jag den här gullisen. Ja, inte bara då förstås.
Jag och mina Vintagefabriken-vapendragare Linda och Lollo sågs på Söder, botaniserade i tyger på Tygverket, fikande, babblade och planerade framtiden.
Köpte mig ett elegant hårspänne av en ännu elegantare fröken på Glitter.
Den sista helgen i november blev det dags för årets stora tradition. Bokstavsfest med tema F. Här har ni kvällens snyggaste enligt mig! En fisk!
Det blev december och jag spräckte ett par klänningar.
Fick galet mycket julfeeling och gick på Skansens julmarknad.
Hälsade spjälsängens första gäst välkommen. En ko-gåva från UnderbaraClara.
Dukade upp ett miljösmart julbord – tema pyssligt återbrukstänk – hos Uppsalahem.
Spenderade otaliga timmar i det här kuddhärjet.
Första snön kom. ÄNTLIGEN! Jag älskar snö.
Fast nåja, jag kan erkänna att det inte var lika roligt dagen därpå när jag skulle gå till Vintagefabriken över det halkigaste gatorna med en gravidmage som skymde mina steg.
Det sötaste bebiskläderna från Lille lova knits landade på hallmattan. Alltså det sötaste jag sett.
Köpte en gran och lade Johns julklapp under, övervakad av en loppisfyndad (extremt naggad) julbock. Vår förra katt Winston hade en crush på den där julbocken så den är lätt … besudlad.
Några dagar innan julafton for jag och John upp med “snabbtåget” till Umeå och åkte vidare till vintriga Skellefteå. Där firade vi jul hos Johns föräldrar, åkte pulka och åt en väldans massa god mat.
Världens bästa John utanför Nordanå. Året 2014 slutade så här. I nyårsstass och gravidmage.
Tillbaka i vår lägenhet i Midsommarkransen, med utsikt över snöiga hustak, i en fullkomligt iskall lägenhet. Vi eldar för full muggar i kakelugnen, pälsar på oss stora koftor och lägger strumpbyxorna på uppvärmning på elementet innan de ska på.
Det är väldigt mysigt att vara hemma, med massa bebisfix, pocket-knarkande, musik-lyssnade, dokumentär-tittande och så en ståtlig julgran som står och ser stolt ut.
Denna söndag har spenderats med “Downton Abbey” i sängen, lunkande promenad till Aspudden (i jakt efter ett öppet café), lunch på Ett skafferi i Kransen (obisouly inget öppet i Apsis), ett besök hos Lollo, Hasse och Gertrud. Och där någonstans emellan så knäpptes den här bilden.
Fyra nyanser av vinrött och en gravidmage vecka 30. Tio veckor to go.
Ekologisk, varm undertröja från Åhlens (ett måste i vår lägenhet just nu), kofta från Nice things, skärp från Myrorna, pennkjol från Asos, strumpbyxor från Lindex och hårspänne från bortglömd vintagebutik.
Ja hörrni, nu börjar garderobens utbud tryta en aning. Skulle behöva en pennkjol i varje färg tror jag bestämt.
Har i alla fall skrapat fram en gammal H&M-blus, ett halsband från Paris, en pennkjol från Asos, strumpbyxor från Lindex och skor från Stadsmissionen.
Det blir väldigt mycket o-vintage-strech nowadays. Och en gravidmage vecka 26 på det.
Nu är den lille krabaten därinne ungefär lika lång som en skollinjal.
Okej, det här är officiellt sista dagen jag bär den här pennkjolen, för den går ju inte riktigt igen i ryggen. Fodret har rykt och knappen känns lite lätt ansträngd, så den får vara öppen. Men vad gör en inte för att kunna använda sina egna kläder in i det sista?
Kashmirtröja från Beyond retro, telefonbrosch fyndad på Tradera, rutig pennkjol från loppis, strumpbyxor från Lindex och skor från Stadsmissionen.
Och så kalaskulan (eller kalaskuken som jag först råkade skriva), gravid i vecka 24. Jag känner mig just nu som en luris, för ena dagen gör sig fogarna påminda och jag liksom vaggar fram som en snigel på semester. Frustande och prustande. Och andra dagen går jag som om inget hade hänt, lätt och ledigt. Eller ja, någorlunda lätt och ledigt i alla fall.
Det är ju ingen akrobatik going on om en säger …
Denna vissna onsdag må det vara grått ute, men i min mage är det fest, dans och high chaparall. Gravid i vecka 23 och det är som en torktumlare därinne.
Vänder ut och in på min garderob och blir lika imponerad varje gång över hur mångfacetterade plagg jag har – trots allt. Som den här gamla H&M-toppen från tidigt 1800-tal, tillsammans med en lila pennkjol från Asos, blå strumpbyxor från Lindex (som går hela vägen upp över magen) och skor med inlägg från Stadsmissionen.
Och kalaskula förstås.
Du kan kalla mig Kalaskulan Sundh numera.
Menar ni verkligen att den ska typ bli dubbeltdubbelt så stor?
Är lätt mega-facinerad och spänd över hur de här outfitbilderna ser ut i vecka 39. Skrattar lätt inombords redan nu.
Ny vecka. Med väl tilltagen utväxt i håret, favorit-tröjan och festligt halsband. Ikväll ska vi nämligen ha shoppingkväll på Vintagefabriken och då vill en ju vara snajsig.
Fast jag får nog bara stå i profil, för pennkjolen är så tajt att den inte gick att knäppa i ryggen, utan har en klädsam glipa). Inte så noga tänker jag.
Och just ja, gravid i vecka 22. Nu är Cirkus Sundh ungefär 19 centimeter mellan huvud och stjärt. Lever rullan varje kväll. Jag och John kallar det Cirkus-TV när vi ligger i sängen och ser magen röra på sig. Inte mycket så klart, utan en litenliten minispark som gör att magen ändrar form för en sekund.
Kashmirtröja från Beyond retro, halsband från Topshop, rutig, loppisfyndad pennkjol, senapsgula strumpbyxor från H&M och vinröda skor från Stadsmissionen.
Q: Hej Emma, Nu är hösten här! Gud vad mysigt roligt och fint samma gång men…jag har ingenting att ta på mig!! Hur får man inspiration från sina gamla kläder som hängt, och slängt och hur gör man när man inte har råd att köpa nya? Hur får jag dem att bli mer intressanta och vilka basplagg rekommenderar du? Tillsist, Grattis till bebis! Så spännande! Du och din bebis gjorde min dag även om jag inte känner dig eller ens sett på stan!
Tack också för en fin blogg och alla dina, kloka, visa och underbara ord! Det värmer ändå bort till Frankrike där jag just nu bor.
Varma kramar , Isabell A: Men alltså Isabell! Vilken underbar kommentar. Tusen tack för ditt pepp. Det värmer miljoners i kroppen. Och vad avis jag blir på att du bor i Frankrike! Du anar inte.
Först och främst: Bästa tipset att skaka liv i gamla kläder är att addera detaljer. Det kan vara allt från broscher, skärp, kulörta strumpbyxor till maffiga halsband. Med spännande attiraljer får kläderna nytt liv. När det gäller basplagg så är mitt bästa tips: Pennkjol och kort kofta med rund hals. Går att variera i oändlighet. Pennkjolen kan du bära till blusar och tröjor, medan du kan lägga koftan över axlarna på sommarklänningen och bära precis som den är till både byxor och kjol. Bästa plaggen helt enkelt.
Mixa på nya sätt som du aldrig testat förut och prova dig fram. Ett annat alternativ för att skaka liv i gamla outfits är århundradets äldsta budgetaccessoar – frisyren. Under 1940-talet hade en bara råd att köpa en enda nya outfit per år, vilket banade väg för nya kreativa sätt att variera sin stil – genom frisyrer. Bästa och billigaste accessoaren!
Stort lycka till! Kram emma
Q: Hur ska ni tänka kring genus och sånt när barnet kommer? Kommer ni att berätta för andra tex familj och vänner ang att ni inte vill att de ska leda ert barn i en viss direktion baserat på om den är tjej eller kille tex bara få en viss typ av leksaker, hinta om att den ska bete sig på ett visst sätt eller ha en viss typ av intressen osv pga sitt kön? Och hur kommer ni reagera om det blir så? Tycker det är intressant pga funderar en del på det själv. Jag och min partner är genusmedvetna men inte våra föräldrar på samma sätt..
Ska ni bo kvar i lyan när ni får barnet/ och i Sthlm eller ej?
Slutligen hur mycket jobbar du i v? Hur blir det med Vintagefabriken när både du och Louise är på mammaledighet & hur lång sådan ska ni ha?
Lycka till med allt! Kram
Selma A: Hej Selma (fint namn!)! Många intressanta och viktiga frågor. För mig och John är det enormt viktigt att förmedla till alla att vi får ett barn, inte en pojke eller flicka. Vi vill inte att vårt barn ska behandlas annorlunda på ett eller annat sätt på grund av ett kön. Därför har vi till exempel valt att fixa allt till barnrummet och alla kläder innan barnet kommer till världen. Det är så klart läskigt, eftersom man inte vet om graviditeten kommer gå vägen, men också ett val vi har gjort. Dels för att göra hela graviditeten mer verklig, men också för att vara helt blanka i huvudet när vi står och väljer kläder i secondhandbutiker och gamla gömmor hos våra föräldrar.
Där är jag och John fullkomligt överens.
När barnet kommer så vill vi ge så mycket valfrihet som möjligt till vårt barn, både vad gäller kläder, leksaker och – så klart – identitet. Det är viktigt för oss att visa redan från dag ett att vissa uppgifter eller intressen inte är privilegierad till något kön. Det kan vara allt från att borra upp tavlor, sy kuddfodral, rensa avloppet, laga mat, baka bullar till att plocka svamp och åka vattenrutschkana (hur ofta ser du mammor som åker vattenrutschkanor?). PS. Den sista punkten är mycket viktig för både mig och John :).
Det första året kommer ju barnet inte bry sig, men för oss är det viktigt att ha visioner redan från start.
Mina vänner är jag inte ett dugg orolig för när det gäller genusmedvetenhet. Mer genusmedvetna människor finns nog inte, och för mig är det viktigt att det finns en rad farbröder, tanter och alltmittemellan för vårt barn att ty sig till och ha som förebilder. Jag är ganska ointresserad av att låsa in mig i min lilla värld när barnet kommer, utan önskar att hen får lära känna flera olika personer från start. Skyfflas mellan famnar och hitta trygghet hos en rad människor – oavsett kön.
Vad gäller familj och bekanta, så hoppas jag så klart att de vill hjälpa oss att ge barnet en så bred bild av världen som möjligt, samtidigt som jag inte vill att någon ska vara rädd för att göra fel med vårt barn. Det är en svår fråga. För jag vet någonstans att jag kommer att säga ifrån om jag märker att någon för vårt barn åt ett visst håll, att inte tillåtas leka med vissa saker eller förväntas leka med andra.
En känsla hos mig är att jag nog kommer att vara ganska skarp mot mina egna (relativt genusmedvetna) föräldrar (sorry i förskott om ni läser det här). Vi har den relationen. Vi pratar ofta om genus, hur en vill vara som förälder och vad som är okej och inte – och ingen av oss är sen med sin åsikt.
För mig är det hemskt viktigt att vårt barn inte placeras in i ett fack, och heller inte bara beröms och bedöms genom sina prestationer. Jag vill att mina barn ska känna sig älskade – oavsett. Punkt. Inte på grund av någon variabel. Som Astrid Lindgren en gång lär ha sagt: “Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.” Okej, lång och kanske flummig utläggning. Men jag hoppas att du fick svar på din fråga. Det är en svår fråga, för den är superviktig för oss samtidigt som det inte alltid är lätt att säga ifrån när det könifieras hitan och ditan. Jag kommer säkert återkomma i frågan om jag känner mig själv rätt =)
Angående boende så kommer vi att bo kvar i vår lilla lya i Midsommarkransen. Några vener i oss längtar ut till landet, men vi har kommit fram till att vi – just nu – vill bo kvar i stan. På sin höjd ha ett till ett litet torp på landet som vi kan åka till på helgerna, där vi kan andas frisk luft och få skit under naglarna. Det är viktigt för oss att vara nära våra vänner, så det står högst upp på listan just nu.
När det gäller jobb så jobbar jag som vanligt. Eller ja, jag tar det väldigt mycket lugnare och jobbar inte på kvällarna som jag gjorde förr (jag orkar helt enkelt inte, och vill inte heller för den delen), men annars lunkar frilansuppdragen på som de brukar.
I vår är tanken är att John och jag ska dela 50/50 från första början. Vi ska se hur vi löser det rent praktiskt, men en dröm vore att dela på veckorna rakt av. Då kan båda fortsätta jobba, ha lika stor inblick i vardagen och i barnets rutiner och behov – från start.
Om den drömmen går i lås så betyder det att jag kommer kunna fortsätta jobba med Vintagefabriken, bloggen och mina frilansuppdrag några dagar i veckan.
Stor kram emma
Q: Hej Emma! Visst är det du som har gjort illustrationerna i boken Vintagefrisyrer? Brukar du illustrera som jobb eller bara på fritiden?
/Nyfiken A: Hej Nyfiken! Jajemänsan, det är jag som har gjort illustrationerna i boken Vintagefrisyrer. Tyvärr illustrerar jag extremt sällan. När jag var barn ritade jag konstant. Hade alltid färgpennor och stora ark på rulle redo. Mycket kaniner blev det – min specialitet back in the days. Sedan dess har jag illustrerat i perioder, stora målningar har avlöst seriestrippar och karikatyrer. På senare år har det blivit allt mindre gjort på illustrationsfronten, men det var enormt roligt att ta upp det igen i och med Vintagefrisyrer. Numera illustrerar jag nästan bara när det vankas festligheter eller event. Gör affischer, inbjudningar, menyer, men har även fått i uppdrag att göra bloggheaders. Drömmen är att illustrera mer, men tiden räcker sällan till.
Stor kram
emma
Q: Hej Emma! Jag och min sambo har planer på att köpa en lägenhet och fastnat för Midsommarkransen, då lägenheterna ligger i vår prisklass och det verkar vara ett trevligt område. Så är mest nyfiken på hur du trivs där? För- och nackdelar?
Sedan vill jag bara säga tack för en himla fin blogg! Det är något i dina inlägg som förändrats sen du blev gravid, kan inte sätta ord på vad det är, men nu gillar din blogg ännu mer. Kram!
Malin
A: Hej! Vad gullig du är! Tack för dina fina ord. Och vad roligt att du funderar på att köpa lägenhet i Midsommarkransen! Alltså jag är ju gravt Kransen-frälst, så jag kan inte komma på några nackdelar. Det skulle väl vara att det är dyrt att köpa lägenhet här och att om en en gång har flyttat hit så vill en inte gå utanför Kransen-gränsen.
Fördelarna med Midsommarkransen är att det är som en småstad ett stenkast från tullarna. Här hälsar folk på varandra, går sakta på trottoarerna och snickilisnackar med personalen på Coop. Alla är så enormt trevliga här … för att de hinner vara det. Det är nära till Vintervikens badplats, lummiga kaféeroch fantastiska skog. Här finns också många grymma restauranger, mysiga småbutiker (Mimmi Staafs möbelmakeri, 2 little spoons, Kabelverket och Lyckliga gatan till exempel), en gammal biograf, stans bästa pizza (Tellus pizza) och så finns det gott om parker för parkhäng. Och viktigast av allt. En bra pulkabacke!
Jag gillar också att det finns olika sorters boendeformer här. Hyresrätter, funkis-, bostadsrätter, sekelskiftersvåningar, flerfamiljshus och villor. Här trängs studenter, med övervintrade hippies och barnfamiljer.
Hoppas du och din sambo hittar något riktigt fint här.
Stor kram
