Nu kickar vi igång Vegetariska middagsklubben – lätta, säsongssmarta vegorecept för vardagskaos! Jag är inte mycket för nyårslöften, men något jag vill göra 2025 är att lära mig laga nya smarta rätter. Ge vardagsstöket en twist, laga soppa på en spik (eller ogräs!), bli bättre på att kombinera smaker och ta hand om mat. Sedan har jag bestämt mig för att under året hitta några goa recept som ska bli del av min repertoar. 5 förrätter, 5 röror, 5 desserter, 5 drinkar! Mer om det sen!
Nu till klubben! Har du ett pang-recept som räddar många snåla, trötta januaridagar? Vego, enkelt, gott – och gärna i säsong? Soppa, sallad, plockmat, gryta, pasta eller kanske plåtmat? Nu drar jag igång min gamla klassiker Vegetariska middagsklubben! Bästa klubben ever! Konceptet är busenkelt. Skicka ditt pangrecept till mig (hej@emmasundh.com), jag lagar receptet och lägger upp resultatet på emmasundh.com – så att fler kan inspireras till nya rätter.
Det behöver inte vara fancy, utan hellre dina go-to-recept som du tar till för att vardagen ska gå ihop och smaka bra.
Är det inte precis vad vi behöver just nu? En klubb av vettigt smarr! Och att få dela vardagen tillsammans via mat.
Det är något visst med Värmland. Förutom att folk liksom är goa och glada, så finns här en framåtanda, nyfikenhet och en magisk natur.
Lägg till ekologiska restauranger, veganska pizzahak, cirkulära koncept, oupptäckta loppisar och tursim som värnar om att fler ska vilja ta hand om naturen.
Kort och gott: spännande företag som testar omställningens elasticitet och potensial.
Jag har ju tidigare gjort guider till både Gotland, Stockholm och Karlstad, men nu har jag – i samarbete med Visit Värmland – tagit fram en guide till det hållbara Värmland. Mina vettiga favoriter!
Som omställningstaggad hemvändare är jag ständigt på jakt efter framtiden: cirkulärt, resurssmart, lokalproducerat, ekologiskt och hantverksmässigt. Det som visar att det är möjligt, skapar framtidstro och banar väg för fler att våga. Besöksmål som gynnar omställning, är taggade på ett smartare sätt att tänka, värnar om lokalsamhället och tar det mest finurliga från framtiden och kombinerar med vad som funkat historiskt.
Visste du att olivträd börjar ge frukt efter 5 år, men en full skörd först efter 40–100 år? Det sägs att det tar minst tre generationer att få fram en riktigt vass olivodling!
Vad någon planterade för 100 år sedan ger frukt nu. Och vad jag gör nu ger effekt om 100 år. Precis som mitt liv är ett resultat av val som gjorts tre, fem och tio generationer innan mig.
Valen vi gör påverkar – inte bara oss, dig och mig och generationen efter oss. Utan sätter standarden för framtiden.
Just därför försöker jag alltid handla ekologiskt.
För mina val spelar roll för jorden som brukas, att nyttodjuren finns kvar och att naturen runtomkring mig är motståndskraftig. Nu och sen.
– som erbjuder 100% ekologisk mat – lyfter nu en kampanj som heter “” där de riktar strålkastarljuset mot tiden det tar att producera mat.
Det är hög tid att polera fram vår respekt för hantverket, tiden och den ekologiska maten.
De ekologiska kommer exempelvis från familjen Osunas olivodlingar i Sevilla,. Oliverna skördas nu i december, och vill en smaka på tiden, flera generationers arbete och omsorg så kan en beställa den
Olivolja är en lyx här hemma. Inget vi öser i stekpannan så att säga (det använder vi närproducerad rapsolja till). Olivolja är smak, en doft av Medelhavet och tid.
Växtbaserat att ringla på smörgåsen tillsammans med säsongens soltorkade tomater eller ljuvliga toppa caprese:n med.
Och apropå tid.
Är det inte hög tid att vi pratar tid.
Vi vill fatta snabba beslut och låta saker gå i ett huj samtidigt som carpa livet och sudda ut varje tecken på förfluten minut från våra ansikten. Vi kämpar emot tiden, ser den som vår fiende, när vi mest av allt borde behandla den med respekt?
Allt ska gå snabbt. Bygga, shoppa, äta, resa, välja, förändra, måla om. Allt ska gå med en jädra fart och resultatet blir halvdant. Dåliga material, höga utsläpp, tärd miljö och en hög med gifter. All for the snabbtorkande, snabbverkande, snabbproducerande och quickfixande snabbval-fun. Som ett tidsbesparande lifehack som en bra gärna skulle vilja översätta till livshack. En hack i lacken.
Hur vore det om vi polerade fram respekten för tiden?
Såg rynkor som erfarenhet, såg resan som målet, lagade det vi hade, valde det långa-loppet-bästa och uppskattade tiden det tagit för saker att verka fram – bra! Välja det bästa.
Som Ulla Skog sa i sitt sommarprat 2015: “Varför ska jag välja en dålig färg bara för att den torkar snabbt?”.
Jag har själv varit mitt i smeten av snabbval (flyg, fast fashion-kläder, plastfärg och förändra for the fun – inte behovet – där jag mest av allt bara valt det som alla andra valt eller det som stod med fetast text på magasinets omslag), men gött nog finn tid att tänka om, välja annat, ändra sig.
En burk salsa, en halvfull skål med majs, en trekvarts rödlök, rester av vego-färs och några överblivna tortillabröd.
Det borde finnas en kunglig hatt för de som lyckas komponera en tacofest utan få någon rest över.
Men i väntan på det – matsvinnssäkra tacofesten och laga smarrig texmex i olika varianter tills skålarna i kylen ekar tomma.
Hoho!
Som ni säkert vet vi det här laget är jag big time taco-fan, vars favorit på tacohyllan är Frankful, vars taco-smarr är 100% växtbaserat och har ett lågt klimat-avtryck. Helt i min smak så att säga.
I dubbel bemärkelse.
För jag gillar både smaken och det låga avtrycket.
Deras “färs” Veggie Taco Mince är gjord på svenska ärtor, och har 90% längre klimatavtryck än nötfärs-varianten. Mmmm.
Frankfulls ost-utmanare, Vegan Grated ch**se, har jag som mission att alltid ha i frysen. Den passar inte bara till tacos, utan denna sprinklar vi över gratänger, lasagne, makaronipudding och allsköns middagsmat. Så jädra god. Och har 60% lägre klimatavtryck än mjölkbaserad ost.
Jag skulle ju prata om matsvinnsäkrad taco, och faktum är att Frankfuls förpackningar är gjorda för att just minska matsvinnet.
Salsa-burkarna är snäppet mindre, eftersom salsa är något som ofta svinnas bort efter att den sista slatten blivit stående i kylen i väntan på fest.
Tillhör du gruppen som har svinnat bort något torrt tortillabröd någon gång? Frakfuls tortilla-förpackningar är återförsutningsbara för att undvika knastertorra tortilla efter någon dag eller två.
En gillar ju när någon har tänkt.
Jag har alltid salsa och tortillabröd i skafferiet – redo att slå följe med fryst vegofärs och vegansk ost, med uppdraget att förfina vad som hittas i kylen. Alla de där småslattarna och kanterna av grönsaker.
Förutom att tacos är den utmärkta basen för rester, så är den också ultimat för att utveckla ytterligare middagsrätter. Det går att göra mängder av varianter av ingredienserna.
Texmex hela veckan!
Tacopaj, tacogratäng och det – det bästa – enchiladas!
Kolla!
Tjoff, tjoff, i med tacoresterna och du har en ny middagsvariant klar på en kvart.
Det går ju att experimentera med enchiladas i en evighet. Det mest blir ju gott i ett tortillabröd, med (vegansk) ost, salsa och någon crème fraise- eller gräddfils-slatt.
I mina rest-fest-enchiladas tjoffade jag ner det som jag hade hemma – färs, tomatkross, fryst majs, vegansk ost, salsa och lök, rullade ihop och la i en smord form. Sprinklade vegansk ost över och satte in i ugnen i sisådär 15 minuter på 200 grader.
Till serveringen klickade jag på lite creme fraise-slatt, ytterligare salsa och hackad lök.
Efter veckor av packande, flyttförberedelser och fläng fram och tillbaka till Stockholm så har jag äntligen landat i Värmland.
Nåja, en flyttstädning och lämning av nycklar återstår, men det där oöverstigliga berget jag såg tidigare – det är bakom mig.
Med i bagaget från Stockholm har jag det här lyxiga! En korg av säsongens goda från Årstiderna.
Ekologiska grönsaker i säsong, och en del av dem uppdrivna i ouppvärmda växthus (till skillnad från uppvärmda som brassas loss med kolkraft på sina håll i världen).
Lådorna från Årstiderna är något jag kommer att sakna big time med flytten. Årstiderna levererar till en mängd olika orter – från Alingsås och Alafors till Ödsmål och Östra Karup så att säga (här kan du se vilka orter), men inte till Karlstad – än.
Och här på landet kommer jag dels odla egna grönsaker, men också handla grönsaker som finns nästgårds.
Men den där Kinder äggs-surprisen – att få hem en låda fylld med ekologiska grönsaker – den kommer jag att sakna. Att hela tiden få upptäcka nya grödor i säsong och inte fastna i gamla, rödbets-vanor. Årstiderna har verkligen öppnat upp en helt ny värld för mig. Ett rikt, säsongsliv med massor av smarriga grönsaker som seglat upp som nya favoriter.
Majrovor exempelvis. Inte bara vackra, utan hemskt goda på rotfruktsplåten tillsammans med olja och flingsalt.
Årstiderna är den perfekta lösningen för den som vill äta ekologiskt, och bor långt från ekologiska producenter och REKO-ringar (eller som har svårt att ta sig till REKO-ringen). Alla har inte möjligheten, då är Årstiderna ett bra alternativ och sänker trösklarna till ekologisk mat.
Jag hoppas att fler ska få möjligheten att äta ekologiskt, och också får en förståelse för var maten kommer ifrån. I REKO-ringar köper en maten direkt från producenten, medan Årstiderna har samlat en rad producenter som de har ett nära samarbete med. Båda är ju av godo.
En kan se exakt vilken gård som odlat fram morötterna, palsternackorna och grönkålen. En ser vilka salladsblad som kommer från ouppvärmda växthus och vet att potatisen kommer från potatisexperterna. En kännedom om råvarorna som förhoppningsvis ger respekt för maten vi äter, och minskar matsvinnet.
I min favoritlåda, lantlådan, kommer många av grönsakerna från det familjeägda ekologiska jordbruket Skiftekær som är pionjärer inom ekologi. Och experter på potatis. Lådan är alltid maxad med ekologiska grönsaker i säsong som släpar sig utmärkt för februari-soppor, plåtmat och mustiga grytor. Allt det där en suktar efter just nu!
Vill du också testa? Ange rabattkoden EMMA2021 hos Årstiderna så får du 20% rabatt. Gäller för nya kunder vid start av en prenumeration, och prenumerationen kan en lägga upp som det passar. Och pja, inga bindingstider.
Mitt ena barn valde att bli vegetarian som 4-åring, eftersom hon inte vill äta djur.
När vi meddelade detta till förskolan i Hägersten så fick vi hem en blankett om “specialkost”, som vi lämnade in (efter ex antal glömningar, hehe).
Nu har barnen börjat på ny förskola, och då kom blanketten igen.
Det är något som skaver i mig, för det hållbara borde inte kräva någon blankett? Eller?
Det hållbara borde inte gå under parollen “specialkost”. Det hållbara – den kost som forskningen ständigt försöker få gemene hen att ansluta till eftersom vi behöver sänka utsläppen – borde väl ändå vara norm? Det föriklickade valet. Särskilt i förskolor och skolor, där nästa generation ska slussas in samhället.
Kanske ska den, som vill ha kött i sin kost (alltså mitt andra barn som är allätare), få en blankett om specialkost?
Många vittnar om att det finns vegetariska alternativ i skolor, eller att det finns vissa dagar. Tänk om vi vände på steken istället. Och gav ett köttalternativ vissa dagar i veckan. Men att den vegetariska och veganska kosten – som vi vet att vi behöver äta mer av – blir norm?
Eller så klart (ännu bättre): Den kost som serveras är den kost som är mest hållbar sett utifrån säsong, miljö, biologisk mångfald och närhet till odlingar.
Drömmen vore ju att det serverades klimatsmart mat, och att en noggrann avvägning har gjorts i alla led gällande biologisk mångfald, klimat, miljö och närhet. Och då hade ju kött valts bort i 98% av fallen och i 2% av fallen hade det serverats viltkött eller naturbeteskött. Då hade kanske ingen lapp behövts för vegetarisk kost, eftersom normen förmodligen varit vegansk, med ett “kött och mejeri som tillbehör”.
Givetvis görs det en hel massa bra i förskola och i skola. I Karlstad kommun har en tagit ett krafttag kring matsvinnet exempelvis. Men jag tycker det är intressant att vända och vrida på normen att vegetariskt är specialkost …
Älskar de där första stapplande stegen in i nya året, när en målar drömmar, skissa planer, sätter upp mål och fnular på nya rutiner.
Det här året ska jag ta ett redigt tag kring teknik, lagring och försöka sänka digitala klimatavtryck, men också fortsätta slipa mina vegetariska, veganska och säsongsbaserade skills i köket. Och så klart äta opp till minsta smula.
Upptäcka nya ingredienser, recept och smarta sätt att jonglera vardag med hållbara mål.
När jag bott i Stockholm har jag i omgångar använt mig av Årstiderna, och deras ekologiska säsongslåda som har varit guld (har upptäckt så många nya grödor i säsong som gjort matlagningen till en ren upptäcksfärd). Det har varit svårt att få tag i ekologiskt i säsong där jag bott, så lådan med smarr var mer än välkommen.
För att göra flytten till nytt boende så smidig som möjligt, slippa gå i matbutiker och kunna ägna tid till att få ordning kök och sovrum istället för att tänka på mat, så hade jag med Årstidernas vegetariska matkasse i flyttlasset.
Packade inte bara upp barnens kläder, utan även det här.
Och mitt bland fix, hyllor som skulle skruvas opp och spis som skulle installeras så svängde jag och barnen ihop nya hemmets första middag!
Det skulle bli Tom kha gai-soppa med nudlar, salladslök, rättika, mibuna och mynta.
Barnen hjälpte till att plocka av bladen från mynta-kvistarna …
Medan jag hackade mibuna! Sedan blev det premiärkok på spisen och högtidlig middag runt det runda bordet som tidigare stod på torpet.
Och soppan blev en ny favorit hos barnen!
Det var ju ingen match att få dem att smaka när de själva varit med och lagat maten. Inte alltid vi lyckas locka dem till matlagningen, men detta tyckte de var kul. Kanske för att vi alla var nybörjare och letade oss igenom receptet, och för att vi gick ifrån vår vanliga reportrar av framför allt rotfrukter i alla dess former. Det blev fest i byn så att säga.
Är du också nyfiken på att testa matkassarna? Få ny inspiration till 2021 klimatsäkra middagar, hitta nya råvaror och recept? Ja, men då ska du ju testa detta. Matkassarna är 100% ekologiska, en kan välja mellan flexi, vegetariskt eller veganskt. Och så får en ju hemleverans också.
För att fira in ett nytt år, med nya rutiner, så har Årstiderna kirrat en rabattkod! Med koden EMMA2021 får du 20% rabatt vid start av en prenumeration på arstiderna.com. Den gäller både på matkassar och råvarulådor, men också på juicelådor.
Skriv in rabattkodsfältet i kassan för att rabatten ska dras av, och den gäller som sagt bara på prenumerationsvaror. Årstiderna har ingen bindningstid, så du kan själv välja hur ofta eller sällan en vill ha leverans, allt från varje vecka till en gång i månaden.
Vad är hållbar mat? Hur ska vi veta vad som är bäst? Vad ska vi välja om valet står mellan ekologiskt eller närproducerat? Vad går vi miste om när vi matsvinnar bort så mycket mat som vi gör? Kan vi äta kött om vi skulle vilja? Vilket kött i så fall? Är mat för billig? Hur kan god, vettig mat bli mer rättvis? Apropå rapporten från Oxfam som landade i veckan, hur kan vi få fler att ändra sina vanor? Och varför är det så svårt att få få tag i ekologisk, närproducerad mat i säsong?
Som bollplank för att nöta olika vinklar av det här enorma ämnet – hållbar mat – hade vi:
Jens Berggren, hållbarhetsexpert på LRF. Madeleine van der Veer, ansvarig samhällspolitik, WWF Paul Svensson, matsvinnsstjärna och kock.
Hela samtalet (förutom några minuter i början) kan du kika på här:
Samtalet var så jädra trevligt och lärorikt, även om lösningarna sällan är så där busenkla. Den otåliga konsumenten i mig vrålar. För matfrågan är för snårig.
I min lilla, enkla Disney-värld skulle jag vilja ha en ond bad-ass-grönsak som spänner musklerna mot en god variant med glittrande gloria och rosiga kinder. I min värld ska valet stå mellan en elak tomat och en räddar världen. Stora, feta döskalle-märkningar på det som inte är good enough och höga payback-matpoäng i livsmedelsbutiken på det som gynnar att fler arter överlever.
Eller nu ljög jag.
Jag vill ju inte att de dåliga alternativen ens ska existera. Jag vill att producenterna – vars jobb inte bara ger livsviktig mat på bordet, håller landskapen öppna och gynnar den biologiska mångfalden – ska ha de högsta lönerna. Samtidigt som god, hälsosam mat är till för allas plånböcker.
Men riktigt så ser ju inte världen ut. Tyvärr.
Det finns så många olika infallsvinklar att ta hänsyn till, och precis som i vårt förra samtal göddes insikten att det som är bra för klimatet inte alltid är det bästa för miljön. Det som är bäst för miljön kanske inte alltid är lönsamt för producenterna. Och det kanske inte ens finns en efterfrågan?
Mitt i denna soppa ska ju konsumenten försöka fatta medvetna beslut, vilket är svårt. Det sprinklas med märkningar, tusentals varor och val, val, val. I ett uppsnurrat samhälle på speed blir uppdraget nästintill omöjligt, om en inte odlar sin egen mat då. Det finns för lite styr tycker jag. Är det verkligen fler val vi behöver? Eller behöver vi färre, jädrigt bra val?
Hållbar mat, kött och biologisk mångfald
Som tur är finns det ju guider som hjälper oss i den djungelsnåriga matfrågan, som WWF:s geniala Fiskguiden, Köttguiden och den nya Vegoguiden som gör det enklare för konsumenten att navigera rätt. Guiden synar inte bara maten genom klimatglasögon, utan tar också hänsyn till kriterer som biologisk mångfald (alltså att det finns ett mångfald av arter, och att de arterna har möjlighet att överleva), kemiska bekämpningsmedel, djurvälfärd och antibiotika.
En önskar ju att varor i butik hade just WWFs märkning med rött, gult och grönt ljus, right? Eller varför inte hela avdelningar? En röd handla-sällan-avdelning, en gul handla-ganska-sällan-avdelning och en grön kör-i-vind-avdelning. Okej, jag förstår att det finns pengar att tjäna på att det är mer … fritt, men om en för sekund tänker bort det …
I korthet säger WWFs guider att vi bör äta mindre kött, mer baljväxter, ärtor, linser och bönor – grödor som har en fjuttig klimatpåverkan jämfört med exempelvis nötkött. Men Madeleine på WWF konstaterar också vi behöver djur som betar för att kunna gynna den biologiska mångfalden. Vissa arter är beroende av att det går djur och betar på markerna.
Lösningen? Äta mindre kött, och om eller när vi äter kött ska vi välja bra, naturbeteskött. Inte använda kött som en varje-dag-ingrediens, utan kanske något vi unnar oss någon gång i bland. Och då kan lägga en extra slant på bra, ekologiskt naturbeteskött.
Naturbeteskött står i dag för en liten del av produktionen, och WWF vill dubbla ytan naturbetesmark.
Sedan ska en ju så klart hålla isär olika köttslag. Nötkött har ett annat klimatavtryck än viltkött exempelvis.
Kan vi bara ha naturbeteskött då, undrade jag? Men i dagsläget saknas efterfrågan och lönsamhet.
Vi måste också komma ifrån detta kött-substitutande (nytt ord?). Alltså att vi tänker att vi ska ersätta köttet med ett vegetariskt alternativ. För det första kommer vi bli besvikna om vi förväntar oss en köttbit och istället får en vegetarisk schnitzel. Det kommer inte smaka samma sak. Kanske kan vi tänka utanför köttboxen? Laga helt nya rätter? Utgå från goda smaker som Paul så fint beskrev det, istället för att hitta nya veganska varianter av helstekt oxfilé. Laga rätter som är dubbelt så goda men som från början inte utgick från kött?
Madeleine pratade också om den proteinhets som har dykt upp i kölvattnet av kött vs inte kött. Ett behov av att ersätta proteinet i köttet, men konstaterade att det ska krävas mycket om en ska få proteinbrist i dagens Sverige.
Självförsörjning – vad ska vi äta? I Sverige är vi bara självförsörjande på socker, morötter och spannmål. Nog för att en gillar morötter, men är det inte lite vanskligt att förlita sig på import i tider av pandemi och eskalerande klimatkris?
Borde vi inte rimligtvis producera mer mat?
Madeleine från WWF berättade att det finns mycket mark att odla på, som tidigare användes för odling. Så möjligheten finns.
Jens från LRF lyfte självförsöjningsfrågan ytterligare ett pinnhål. Dels så kan vi inte odla vissa saker i vårt land – exempelvis kaffe – men så måste vi också lyfta blicken en aning. Försöka producera så mycket bra mat som möjligt.
Under förra klimatlunchen berättade Jens om framtidens odlingsmöjligheter runt om i världen. Och med temperaturhöjningar kommer vissa platser – som i dag har rika odlingar – bli svårodlade. Det sätter större press på länder som Sverige, som på grund av det geografiska läget, kommer lindrigt undan. Han menade att vi inte ska prata om självförsörjning, utan snarare prata om hur vi kan försörja andra med mat. Rimligt.
Låter onekligen som att lantbrukare är ett framtidsyrke, inte sant?
Vår vän Paul, som vi träffar var och varannan dag numera känns det som (vi intervjuade Paul till Plan B-avsnittet om matsvinn), pratade dels som att vi måste bli bättre på att gräva där vi står, men också se nya möjligheter. “Vi är för jäkla dåliga att käka vilt”, konstaterade Paul samtidigt som han frågade sig hur vi kan få fler att konsumera säsongsbetonat. En pusselbit som Paul såg var food-tech. Alltså att vi kommer bli mer självförsörjande genom att odla mer gröna blad, örter och salladsväxter under vintern.
Undrar just varför det inte säljs mer viltkött i matvarubutikerna? Och var är säsongsavdelningarna som berättar vad som är i säsong just precis nu i Sverige?
Ekologiskt vs närproducerat En fråga som STÄNDIGT kommer upp när det snackas hållbar mat är vad en ska välja: Ekologiskt eller när närproducerat?
För det första ger inte transporterna något gigantiskt klimatavtryck konstaterade Jens från LRF. Och för det andra har vi ett avlångt land, med olika förutsättningar. I bördiga Skåne odlas flera typer av grödor, medan gräs (som lämpar sig för djurfoder) är det som växer allra bäst i norra delar av landet. Eftersom vi har ett avlångt land kan dessutom närodlat för vissa vara halvvägs ner i Tyskland likväl som innanför Sveriges gränser. Kort och gott: Att handla närproducerat ser annorlunda ut i Skåne och i Norrbotten.
Däremot vill svenska bönder producera mer mat till människor – om efterfrågan finns.
Madeleine från WWF tyckte att handeln har blivit bättre på att ta in närproducerat, men sa att det inte är automatiskt hållbart för det. “Vi behöver lägga om vår kost, äta mindre kött och mer vegetabilier”, och vad som är hållbart är helt beroende på vilken produkt vi pratar om. Ser en på mat ur ett klimatperspektiv är kanske svenska och spanska tomten bäst, till skillnad från de holländska tomaterna uppdrivna i växthus som vämts upp av naturgas. Vill en undvika kemiska bekämpningsmedel då kanske det inte är de svenska, konventionellt odlade tomaterna du ska välja. Då kanske de ekologiska från ett annat land är att föredra.
Kort och gott: det finns olika parametrar att ta hänsyn till.
På mängder av platser i Sverige har reko-ringar dykt upp, där en kan handla närproducerat direkt från leverantören. Reko-ringar är något Paul hyllar, eftersom det är enkelt och pengarna landar hos producenten – utan mellanhänder. Dessutom får en se en producent i ögonen, kanske får en respekt för maten? En respekt som het klart behövs.
Är maten för billig? Och så till (ännu) en knivig fråga. Vi har aldrig spenderat så få procent av vår inkomst på mat som nu, och samtidigt måste ju alla ha råd med bra mat. Är mat för billig? Det beror nog på vem du frågar.
Frågar du lantbrukaren som plöjt ner timtals med jobb i jorden så kanske svaret är ja, frågar du personen som vänder på varenda krona för att ha råd att ställa middag på bordet? Ja, då är svaret garanterat nej.
Ökade klyftor i det här landet gör inte frågan så mycket enklare kan jag tycka.
“Kostar maten för lite så är det något som inte är bra”, menade Madeleine från WWF. Är den för billig så är det något som går snett till i produktionen. Får grisarna böka ute och får hönsen gå fritt och picka?
“Vi betalar inte för det enorma jobb som de svenska bönderna gör”, sa Madeleine samtidigt som hon tyckte att matvarukedjorna kunde bli bättre att hjälpa konsumenten. Bli mer noggranna med vad de pushar för och ger röda prislappar. Reas kyckling och fläskfilé ut för en billig peng då är det någon som får betala det verkliga priset. Är det bonden, djuren eller miljön som får stryka på foten?
Matsvinn
Mat står för en fjärdedel av alla utsläpp, samtidigt som en tredjedel av all mat som produceras – slängs. Inte bara ett enormt resursslöseri, utan vilken nål i ögat på den som kämpar för varje liten tugga.
Det största matsvinnet sker hos hushållen, trots att vi skulle kunna spara 3000-6000 kronor per år … bara genom att äta upp!?
Så hur löser vi detta?
Eftersom vi hade matsvinnets posterboy – Paul Svensson – på besök var vi ju bara tvungna att snacka om detta. Dels lyfte han tanken om smak. En gammal morot smakar inte samma sak som en färsk. Men smakar den dåligt? Nej, den smakar annorlunda och kan därför användas till andra saker. I en gryta, eller rostas i ugn.
Paul funderade på om vi kanske bunkrar för mycket i denna tid av storhandling? Inte hinner äta upp innan maten blir dåligt, och ser frysen som ett mausoleum. Hand upp alla som håller med?
Kanske ska vi handla mindre, men ofta? Och hur kommer vi då undan med utsläpp från bilen?
Mina tankar …
Älskar de här klimatluncherna. Att få förra olika infallsvinkar – samtidigt. Fler klimatluncher åt folket! kanske med en livsmedelsbutik?
Men okej, vad tänker jag om allt som sas?
Asch, jag kanske är väl radikal, men jag tycker att det borde finnas färre val. Det borde finnas säsongsavdelningar och rädda-maten-avdelningar i livsmedelsbutikerna. Och vill en ha någon mat som är importerad, ja, då kanske en ska gå in på en avdelning som är just till för detta. Behöver en flygimportetad mat som färska bär och sparris just i februari, ja, då kanske det är en beställningsvara.
Jag tror att konsumenten behöver puffas i rätt riktning, och jag tror stenhårt på nudging.
Herregud, så intressant det hade varit att bygga upp framtidens matbutik där fokus ligger på att slussa kunden mot så hållbara val som möjligt. Hur skulle den butiken se ut?
Gällande kött så gillar jag tanken på att det är något vi äter ytterst sällan, och om eller när vi äter kött så äter vi naturbeteskött. Jag äter ju i säsong (så här års väldigt mycket rotfrukter) och till 99% vegetariskt och vegansk. Men jag kallar mig inte vegetarian eller vegan, jag har kopierat Maria och kallar mig för “en köttätare som nästan aldrig äter kött”. Jag älskar att längta efter mat, och när jag väl äter en viss typ av mat som jag annars inte äter så njuter jag till fullo. Första tomten för säsongen! Sockerärtor på sommar. Mmmm. Och även kött om det ska lyxas någon gång per år, eller om köttet riskerar att matsvinns bort.
Ska vi handla mindre och ofta? Detta sticker ju i hamsterns ögon härhemma, hahaha. Men kanske ska vi sträva efter konceptet 15-minutes city, där alla ska ha tillgång till det mest basala inom 15 minuter. Detta önskar en ju även kunde appliceras på landsbygden, och då hoppas jag så klart på min stora dröm: The revival of the Lanthandeln. Ett nav i bygden, som kan ge så mycket viktigt – förutom tillgång till närproducerad mat.
Rekoringar – genialt koncept där en kan köpa mat dirket från producenterna, och klipper en hel del mellanhänder. Pengarna går med andra ord raka vägen till den som gör det stora jobbet. Däremot: Hur hållbart är det att 100 personer tar bilen till en parkering där utlämingen ofta sker? Kan det centrala torget vara ett alternativ, dit kollektivtrafiken går? Torghandel (eller ja, utlämning) av grönsaker är ju inget nytt, kanske läge att damma av? Och så klart: en given plats i lanthandeln.
I mina hemtrakter i Värmland har det funnits lanthandlar i var och varannat hus. Uppe på en kulle i bygden finns ett hus som en gång var grönsakshandel, med en väl kyld källare i. Den fungerar som förråd om jag inte förstått fel. Kanske kan en damma av den? Och på andra platser kan en köpa ägg och grönsaker från obemannade bodar.
Nu befinner jag mig mitt uppe i en flytt. Men min dröm är att starta igång en lanthandel där närproducerade grönsaker och andra viktiga varor kan säljas. Kanske är det drömmen om att bygga framtidens matbutik?
Vad gick du för tankar efter att ha läst detta? Eller sett klimatlunchen? Vore intressant att höra!
Den här vackra kokboken – skriven av inspiratören och matkreatören Sofia Wood – landade på hallgolvet häromdagen (tack snälla Sofia!).
Boken är fylld av – fanfar – säsongsbetonade recept maxade med rotfrukter, kål, grytor, svamp och annat som en kan få tag under höst och vinter Passar ju mig ypperligt – jag som äter i säsong (och inte äter importerade färskvaror).
Och nu har jag fått för mig att jag ska laga vartenda recept ur kokboken, från början till slut.
Ett sätt att förgylla den här hösten, och samtidigt knöla in nya smaker i min repertoar.
När jag avhandlat denna kokbok listar jag några favoriter, och därefter går jag på nästa kokbok (ni kanske kan nominera några godingar).
Så taggad på detta!
Nu blir det tacotajm – det är ju trots allt fredag!
För visst älskar en tacos, tusen skålar av kollijox och en klick hetta på det.
Mitt bästa since 1992. Det var exotiskt när Mexico kom till Värmland kan jag lova. Det korkades upp smaker som mina kokt-potatis-smaklökar aldrig känt av.
Och nu är tacos 2.0 här. Let’s taco about that!
Här hemma kör vi tacofredag så det står härliga till. Vi har käkat vego-taco, säsongs-taco och nu går vi snäppet längre och serverar klimat-taco. Taco hej!
Fredagstraditionen har nämligen blivit klimatsäkrad genom spännande, nya varumärket Frankful.
Maten hivar varken ut en massa koloxid eller lämnar efter sig sju kilo matsvinn i form av torra tortillabröd och mögliga salsaburkar. Och tar också ett mat-räddar-grepp om taco-måltiden genom att göra mat på råvaror som annars hade slängts.
Frankful – som står för frank, honest and hopeful – är ett nytt varumärke som imponerar järnet på mig.
De har tagit hjälp av Rise för att räkna ut klimatavtrycket i varje steg.
Istället för att göra färs av kött eller soja, så har de letat i den skandinaviska myllan och hittat ärtor. Förutom närproducerad ärtfärs, så är deras tortilla crisps (som chips) gjorda av räddade tortillabröd. Och det här tycker jag är grymt: Tortillaförpackningen är återförslutningsbar (hand upp alla som någon gång slängt ett tortillabröd lika stenhårt som Thachers smile).
Och ni vet de där runda tortillabröden. En kan ju tänka sig att det blir en hel del kanter bortskurna när de tillverkas, men degen knådas om igen, sätts i frysen och används vid nästa batch. Varje liten degbit tas tillvara. Det är en mer kostsam process, men i klimatvaluta så är det applåder på kontot. Samma tänk med tomatsalsan som är gjord av tomatsås som annars skulle ha slängts.
Frankful presenterar också en äppelsalsa, som representerar den exotiska varianten. När-tänkt, smart och supergott!
På samma sätt som Frankful tagit ett steg i rätt riktning vad gäller återförslutningsbara förpackningar, så har de också gjort salsa-burkarna något mindre eftersom det är den produkt som oftast slängs. Ni vet, en ställer in en halvfull salsa-burk i kylen och när det är dags för taco-fredag så är salsan möglig.
Som sagt, jag är imponerad.
Det blir lätt att göra rätt, eftersom Frankful har räknat ut klimatavtrycket och gjort val som baseras på data.
Varför är detta viktigt?
Enligt FN ska alla människor leva på 1 ton koldioxidekvivalenter 2050, och vi ska halvera våra utsläpp till 2030. Ju förr desto bättre. Många människor lever ju redan långt under 1 ton, men inte vi svenskar. I snitt släpper vi ut 9 ton koldioxidekvivalenter per år, varav vi äter upp i runda slängar 2 ton. Vi lever långt över budget så att säga. Dels genom vår konsumtion av kött, men också att vi matsvinnar bort enorma mängder mat varje år.
Om en skulle halvera utsläppen per måltid så landar kvittot på 0.8 kg (leva i linje med målen satta för 2030).
En Frankful-middag “kostar” 0,3 kg.
Att leva klimatsmart är gott! Men märk väl: att äta klimatsmart och sänka sina utsläpp ger en inte fri lejd att gå loss på andra saker i livet. Alltså, vi kan inte rättfärdiga ett annat klimathaltande beteende genom att sänka utsläppen för mat. Utan vi ska så klart sänka alla utsläpp. Samtidigt.
Men detta är ett gott sätt att börja på. Ett steg i taget.
Hoppa innerligt att det kommer fler produkter från Frankful, för detta tycker jag är sjukt inspirerande.