Kolla! Ny frisyr!
Efter flera år som totalt platinablond börjar jag sakteligen gå mot min naturliga hårfärg.
Vi tar det lite pö om pö, eftersom mitt naturliga hår har ganska mycket skiftningar (som jag minns det) och jag behöver vänja mig.
Planen är att låta håret växa! Och växa!
Jag har ganska tjockt, rejält hår och jag drömmer om att ha riktigt jädra långt hår. Kommer ju ta ett tag att spara ut, men jag är en bit på väg i alla fall.
Det är fantastiska Dorothea på Greenheads (ekologisk och giftfri hårvård) som har kirrat barret (tack alla ni som tipsade om Greenheads och Dorotea!). Guld!
God morgon!
Alltså vilket åskväder det var här på Gotland i går! Inte det värsta jag varit med om här, men kurade ihop mig som en liten igelkott iallafall och somnade sedan tjongpang klockan 22 (rekord för nattugglan Emma Sundh kan jag lova).
Just nu skränar Barnkanalen från vardagsrummet och jag varvar blogg med att skriva ihop ett reportage som jag egentligen skulle ha lämnat i går kväll, men internet klarade inte av att skicka det genom stormen.
Sedan blir det fix i trädgården, mäta taklucka på Rosa bussen (det saknas en taklucka som ska ersättas) och så ska barnen få göra plakat. Vi ska förmodligen åka in till Visby för 1 maj-tåg nämligen.
Men innan det tänkte jag blogga fem bilder från förra veckan.
Första pionen.
Där stod den. Högst upp på läkarskåpet i min favoritvas. Hade plåtat försommarjobb någon dag innan, där denna fått spela huvudrollen.
Dålig hårdag.
Min gedigna utväxt fångade jag upp med min basker. Vad skulle jag göra utan min basker? Räddningen alla dåliga hårdagar.
Frukost.
Cyklade in till Söder på min gröna cykel och hade morgonmöte på Pom & Flora med Emily. Vi gick igenom helgens workshop, åt rabarberkompott och hinkade kaffe. Sedan skulle jag bara jobba kvar en timme. Men blev kvar. I SEX TIMMAR. Opps.
Bara axlar.
Räddade ännu en dålig hårdag, men denna gång med margaretaflätor. Vältrade mig i bara axlar-toppar, hämtade lånebil och packade väskor inför Gotland.
Förra torsdagen firadeVintagefabriken2 år. Och inte nog med det! Vi festade till med att hålla en releasefest förTovelisasdöfinamålarboksom släpps nu (alla borde ha en).
Det bjöds på fläderspritzer, popcorn i strut och terapeutisk målarhörna. Dessutom hade Skilledflorals gjort underbart yviga blomsterarrangemang (mitt bästa!) som stod i givakt på bordet.
Megahärliga Nika, bakom Skilledflorals(som vi har ynnesten att dela kontor med på Vintagefabriken).
Målarfabriken! Färglägga målarbok, babbla och dricka fläderspritzer, det är vad jag kallar BRA kombo.
Och här är hon! Fantastiskt skickliga och fina Tove!
Min kollega, granne och vän Lollo i sin fina frisyr.
Moi i nya favoritkoftan och från-BVC-rakt-till-festen-frisyr.
Liksom urgulliga Elin på Bodilvintageoch hennes partner Patrik.
Tänk va? Tvåårig Vintagefabrik, ungefär världens finaste bok och kommuns härligaste människor. Inte fy bubblan en helt ovanlig vardagskväll.
Medan Majken gestikulerar vilt i sömnen alldeles bredvid mig så tänkte jag snabbt tipsa om en himla fin sak.
Som ni vet älskar jag frisyrer av alla de slag. Burret sitter ju där, så varför inte göra något fantastiskt av det? Dessutom – billigaste accessoaren sedan Gustav Vasa skidade genom Dalarna!
Så.
När jag blev tillfrågad att redaktöra för Amelia Vår tidigare i år så var jag ju bara TVUNGEN att pilla in lite DIY i form av flätade frisyrer.
Bästa Emily Dahljonglerade kamera, ett stycke höggravid jag prustade, frustade och piffade frisyrer, medan vackra Josefin Forsberg lånade ut sitt hår (och najsa fejs).
Resultatet (flätade frisyrer med steg-för-steg-guider) hittar du i tidningen Amelia Vår, som finns i butik nu.
Grabba tag i ett exemplar innan det säljer slut vettja!
Halloj! Tänkte börja denna veckan med att svara på frågor som kommit in via mejl eller kommentarsfälten. Har du ställt en fråga, men inte fått svar?
Hav förtröstan, jag svarar så snart jag bara kan.
Kram och måndagspepp
emma
Q: Hej Emma! Jag var ute på stan igår och slogs av att det var så mycket svarta kappor och grå nyanser överallt. Tråkigt. Jag saknar färg och längtar så vansinnigt mycket efter våren, så jag undrar om du kommer dra i gång något våruppror i år? Mvh Taggad A: Tjena taggad! Ja, ladda kulörerna, vårkappan och pepp-pickadollerna. För imorgon drar vi igång. Om det är någon som behöver kulörtas upp just nu är det nämligen jag. Ska se om jag kommer i något vårigt, annars lämnar jag scenen öppen för alla er läsare. Upplägget kommer vara detsamma som tidigare år: Sprid färg och ha chans att vinna ett pris. Mer info kommer i morgon! Stay tuned.
Q: Hej, Skrev ett PM på din facebook men sen hittade jag den här mailadressen också. Jag hade alltså en liten fundering över den vackra blekgröna nyansen ni målat ert rutiga golv med. Jag är helt förälskad i den och skulle vilja måla panelen mitt badrum med den färgen. Har du någon färgkod/namn får du gärna svara. I övrigt, tack för en fin blogg och lycka till med bebben! MVH A: Åh, så ledsen för sent svar! Så här ligger det till. Jag är sämst på att hålla reda på färgkoder, men jag har satt in det tunga artilleriet på jakten. Det kan finnas en burk kvar långt inne på vinden, men min preggohydda tillåter mig inte att dansa runt så mycket däruppe. Så jag har bett min kära mor att ta med sin stora nyans-solfjäder när hon kommer senare i mars för att undersöka saken. Det är när jag får sådana här frågor som jag önskar att jag var en person som skrev upp de där koderna. Gah! I mitt nästa liv kanske jag är en sådan drömperson, men tyvärr är jag ett katastrofalt världskrig på just den fronten. Så svaret är att svaret kommer! Är på gång. Under process. Och noga utredning.
Kram så länge och på återhörande
emma
Q:Emma, vart kommer det fina spjälskyddet ifrån? Verkar så svart att hitta mer klassiska/tidlösa varianter. Är själv gravid i vecka 25 (första barnet) och kvällarna spenderas gärna med att googla på sånt här nu! Tack för en fin blogg och lycka till med Cirkus Sundh! Matilda
A: Hej Matilda och stort grattis! Jo serrö, det där spjälsängsskyddet har John sytt. Idén kommer från pyssliga Lollo, som gjorde världens finaste i blommigt tyg (spana in hennes spjälsängsskydd här).
Hur gjorde vi då? Jo, skumgummit inhandlades på Tygverket (4 centimeter tjock skumgummiremsa som såldes i färdigskurna mått), vi måttade spjälsängen och därefter delade jag skumgummin på hälften (på längden alltså) med hjälp av en sax. Därefter sydde John ett fodral (av två sidor (breda ytter- och innersidor) och två paneler (under- och översidor) av grått linnetyg. Tyget är fäst med kardborreband i botten, så att det enkelt går att ta av för att tvätta. Eller om man tröttnar och vill ha något annat fodral.
Det viktiga att komma i håg är att kila in skumgummit i hörnen på spälsängen, så att det hålls uppe genom sin spänst. Ett annat (supersnyggt) sätt är att dessutom fästa spjälsängsskyddet med fina band i avvikande färg, så som Lollo har gjort. Så stört snyggt. Hade jag inte varit så att jag och John redan hade kopierat hela idén och känt att mja, det här med att även koppa band-detaljen var ett steg för långt, så hade jag LÄTT dekorerat skyddet. Kanske sväljer jag stoltheten i veckan och helt enkelt snor den idén också …
Vi får se.
Kram och lycka till!
emma
Q: Har alltid haft så svårt att hitta fina shorts och så till sommaren men dina rödrandiga ser ju helt fantastiska ut! Vart är dom ifrån? Tack för en otroligt fin och inspirerande blogg!
A: Hej och tack för fina peppord. Just de där randiga shortsen har jag köpt på Beyond retro i Zinkensdamm. De brukar alltid ha en massa roliga, udda shorts i fräsiga, ärtiga mönster. Som randigt. Dessa shorts går – så klart – under namnet Obelix-shorts!
Kram emma
Q: Åh så härligt! Jag fick också en babyshower! Fast mer traditionell amerikansk, men väldigt fint! Tänkte på en sak, du som är så miljömedveten och intresserad, ska ni ha tygblöjor till circus sundh? Vi har till vår unge, funkar toppen! Stella A: Hej Stella! Ja, det var verkligen en magisk babyshower, var helt nipprig i flera dagar efteråt. Bara att få träffa vänner är en lyx när en inte är så rörlig längre, så det var som en rejäl insättning på det sociala kontot.
Angående tygblöjor så är svaret ja. Vi har bunkrat upp med lite olika varianter för att se vad som fungerar bäst. Jag måste säga att jag var lite skeptisk till en början, eftersom jag liksom trodde att man skulle köra hela bajsblöjan i tvättmaskinen. Och vi som inte ens har en tvättmaskin!? Men jag hade ju lite lätt fel. Via bloggen (tack, kära du) fick vi tips om G-diaper som verkar suveränt. Är det sådana du använder? Eller något annat märke?
Till er läsare som, liksom jag, inte har så stor insikt i tygblöjeriet kommer en snabbkurs (så slipper du vara lika noobig som jag): Man tvättar alltså bara höljet, medan själva uppsugnings-delen (med bajset) går till komposten eller slängs i soporna.
Eftersom vi ska kuska runt en del i sommar, hänga på landet och ha tillgång till “egen” kompost (och tvättmaskin!) så känns det utmärkt att testa just då. Men vi har bunkrat upp med både G-diapers och engångsblöjor, så får vi se vad som fungerar bäst.
Önskar så att vi hade en kompost alltså! Det hade varit grejer det.
Kram emma
Q: Hej, jag letar frisyr-inspiration, älskar dina vintagefrisyrer. Vart kan jag hitta mer idéer?
Har kanske du gjort någon turtorial någon gång, eller vill göra en?
Frivillig kram! /Sonia A: Hej Sonia! Först och främst, stört fint namn du har (med på vår namnlista faktiskt). Och nu till din fråga. Jag måste ju tipsa om boken Vintagefrisyrer som jag har skrift tillsammans med Retroella (om du inte redan har den) och även två turtorials: rosettfrisyr och min vintagefrisyr.
Stort lycka till och hojta om du vill att jag ska göra någon mer turtorial!
emma
Nej, nej, nej, nej och åter nej. Jag struntar helt och fullt i hur jag ser ut under förlossningen. Det kommer att sportas halvöppna sjukhusskjortor, glåmig vinterhy, för små kalasbrallor, mörkblå ringar under ögonen och ett stycke vattenfylld kropp. Eventuellt endast iklädd en toffla (hittar fasen inte den andra).
Jag är övertygad om att jag har lite annat att tänka på än just frisyrer. Däremot så är obekväma frisyrer det värsta jag vet. En Britney-tofs som är i vägen, drar lite i en för spänd hårtest, kapar mitt lätt behandlade hår till en stubbad pottfrisyr och nä, fy fasen. Risken att jag skulle hota en stackars barnmorska med klämma ihop benen för gott om jag inte får en rakapparat att släta över fanskapet med är överhängande.
Så därför. Låt mig presentera – fanfar – förlossningsfrisyren.
Frisyren som inte drar åt något håll, är obekväm eller irriterar mig när jag ska försöka segla över värkarna.
Klockan är 15:00 och så här långt har jag kommit i dag.
Nattlinne, morgonrock och ett stycke flätad sovfrisyr. Min imaginära förlossningsfrisyr som jag testkör. Gnuggar mot kudden, vinkelsäkrar och testsliter i.
När andra lagar laxrullar att ta med till BB, så gör jag noggrann research i exakt vilken frisyr som jag ska ha när jag ska slita av håret mitt. Inga kläder är nedpackade i BB-väskan, men frisyren, ja, den är banne mig klar.
Och så har jag smetat på eyeliner och läppstift. Hade någon fin plan om att åka för att göra ett par sista ärenden, men måste vila stup i kvarten.
Och bebisen därinne har börjat flyttstäda. Alternativ möblera om mina organ.
Ibland måste jag bara luta mig bakåt (som här) eller ligga raklång så att den där personen därinne får plats. Som att hen går ner i spagat (vilket är högst otroligt med tanke på hens ömma moders bristande vighet).
Q: Hej Emma! Jag drömmer liksom du om ett torp, och uppskattar verkligen inläggen där du har dammsugit Hemnet och Blocket bostad efter dina favoriter. Jag undrar – av ren nyfikenhet – vad är du på jakt efter? Tror du att du kommer att hitta det du söker? Och var letar du? Vad har du för kriterier liksom? Hur tänker du kring torp? Dela eller ha själva? Tack för en inspirerande blogg! /Åsa. A: Hej Åsa och vilket pepp att ha en torpar-kompis som älskar att vältra sig i stugor precis lika mycket som jag! Hurra! Nu reloadar jag alla bostadssajter varendaste dag, sonderar torp-terrängen och bara väntar på att de ska översvämmas med söta, små torp att fylla dagdrömmarna med. Så snart kan du (förhoppningsvis) njuta av fler torpar-inlägg.
Jag längtar jag ständigt ut på landet, och med en bebis i magen blir längtan efter gröngräs och lunch i syrénbersån än mer lockande. Att få hitta en oas som inte nödvändigtvis är fylld med folk (även om jag älskar fölket i Kransen).
Som den lantis jag är känns det dessutom viktigt att barnet i magen får lära sig att ha lite skit under naglarna från tidig ålder. Trädgårdsland, vild trädgård och massor av projekt är med andra ord ett måste för moi.
Sedan jag var sju äpplen hög så har jag drömt om ett alldeles speciellt hus, ett stenkast från mina föräldrar. Varje kväll när jag ska sova så tänker jag på det där huset. Varendaste varenda kväll. Det är mitt happy place, en plats som jag ständigt återkommer till i mina dagdrömmar. Huset är obebott, men inte till salu. Än. Och kommer kanske aldrig bli, vad vet jag.
Så i väntan på just det där huset så försöker jag fylla drömmarna med faluröda torp, glasverandor, pärlspontskök, vildvuxna trädgårdar, spröjsade fönster, en fastutrappa, knarriga trägolv, sovrum med gamla tapeter och guldockramålade spegeldörrar.
Det är lite vad jag är på jakt efter, om jag nu aldrig kommer kunna förverkliga drömmen om mitt happy place. Helst skulle jag vilja ha ett stort hus där alla mina vänner får plats, men i takt med att allt fler vänner köper egna torp så krymper torpardrömmarna. Från sådana härkollektivhus-schabrak med fyrahundratvå handfattill små, små torp.
Gällande att dela att äga själv, så är jag ju något av en kollektivperson. Jag älskar tanken på att äga tillsammans, dela på jobb och umgås på lediga stunder. Att ha en plats att samlas kring, istället för att alla sitter i varsina små torp runt om i Sverige och undrar varför ingen kommer och hälsar på.
Ren geografiskt så lockar Gotland mest, men även Sörmland, Östergötland och Småland. Värmland lockar så klart också, men där finns det som sagt bara ett hus som finns på min näthinna. Där bor ju också mina föräldrar, i mitt älskade barndomshem, min oas, mitt stand-in-torp som jag lånar lite och försöker smyga in små projekt. Men mina föräldrar bor ju faktiskt där på heltid, så det blir inte så mycket att förverkliga egna drömmar, utan hjälpa till med deras visioner. Vilket så klart inte är fy skam.
Med tanke på att jag har mitt barndomshem kvar på landet och får utlopp för min aldrig sinande fixar-glädje när jag är i Värmland, så tar jag och John jakten efter ett torp med i sakta mak. Ju äldre mina föräldrar blir desto mer kommer jag dessutom vilja hjälpa dem med trädgården, underhåll av mitt barndomshem, beskärning av äppelträd och vardagsfix, så jag inte sitter med ett alldeles för stort torparprojekt på fel sidan landet medan de går på knäna. Så det är något jag också räknar med i torp-kalkylen.
Du hör ju Åsa, det vore ju optimalt att köpa det där huset ett stenkast från mina föräldrar. Då kan jag förverkliga mina egna drömmar, men ändå kunna vara en liten fixar-nisse när de behöver. Och dessutom skulle alla mina vänner få plats när de hälsade på …
Hoppas du hittar ditt drömtorp! Jag håller alla tummar och tår.
Stor kram emma
Q: Hej Emma! Jag är liksom du gravid (barnet kommer till världen i april) och nu har jag en fråga till dig som du kanske kan svara på. Jag och min partner har börjat fundera vad vi ska göra i sommar, hur (och om) vi ska semestra och hur vi ska tänka kring ett nyfött barn. Du och John verkar alltid ha så mysiga somrar, så jag undrar helt enkelt vad ni har för planer. Inte så att jag ska copy/paste:a, men är mest nyfiken på hur ni tänker kring semester och barn? Ps. Ska bli så kul att följa er och det nya lilla livet, särskilt eftersom vi kommer ha ett barn strax efter er. Kram Anna-Karin
A: Hej Anna-Karin och stort grattis! Och vad roligt att ni också ska få en vårknodd. Ja, om det är något jag tänker på så är det sommaren. Ett alldeles ypperligt sätt att förtränga tråkigare saker har jag märkt. Jag och John har lite lösa planer och en spikad resa, med insikten att det kan gå helt åt pipsvängen. Men vi ställer in oss på våra planer fungerar något sånär, mest för att vi älskar att dagdrömma. Gotland står så klart på menyn, som alltid. I maj ska vi – om bebisen samtycker – åka ner till våra kompisar i Göteborg (ser så sjukt mycket fram emot detta), vi kanske hyr ett torp någonstans i Sverige och senare på sommaren blir det troligtvis en sväng till Värmland där en massa vänner (och katten Sockan) kommer att sammanstråla. Inte mindre än TRE av mina vänner från Värmland väntar barn just nu, så jag bara måste ju dit och spana in de nya liven. Plus hjälpa mor och far med ditten och datten (förra sommaren låg jag bara som ett kolli i hängmattan, så i år är jag taggad på att hugga i).
I oktober åker vi till (FANFAR) Frankrike! En hel drös med kompisar ballade ur en dag och råkade hyra ett hus söder om Paris, så då tar vi bebisen under armen och åker dit. Frankrike-resan är det enda som är spikat och allt annat är dagdrömmeri-stadie på. Vi tänker mycket Sverige, tåg och enkla häng. Inte så mycket stad, utan med vischan där man kan gå i nattlinne hela dagen om en så vill.
Lite så. Det blir en del korta resor och andra längre varianter, en mix helt enkelt.
Kram och stort lycka till
Emma
Q: Älskar din bikini, drömmen!! <3 var köpte du den? Caroline A: Hej Caroline! Nämen man tackar! Min bikini har jag köpt från Janna Drakeed. Vintagefabriken (som jag driver tillsammans med Volang-Linda och Vintageprylar-Lollo) sålde dessa förra året och jag kunde ju bara inte motstå denna goding. De var mäkta populära kan jag lova. Tyvärr produceras inte denna modell just denna säsong (men vi hoppas innerligt att de kommer in igen, för de är verkligen helt underbara), men såg att Janna har några bikinis kvar i sin Etsy-shop. Så skynda fynda! Du kommer inte bli besviken kan jag säga.
Den prickiga toppen som jag bär på bilden nedan kommer från Forever21, och hör alltså inte till bikinin. Men det är ju det fina med just bikinis: de går att mixa och matcha i all oändlighet.
Kram emma
Q: Hej Emma Vilket underbart hoppingivande ock fargsprakande inlagg! Tackar tackar for det Gar det for sej att fraga om var du fick tag I den fina kameran? Nina
A: Självklart går det alldeles utmärkt! Den gröna kameran är en Diana-kamera.
Kram emma
Q: Hej Emma! Jag behöver hjälp! Det började att jag och min bästa barndomsvän var så glada för vi båda försökte bli gravida. Vi var så lyckliga att vi äntligen skulle få gå rundor på stan och vagga rundor med våra stora magar tillsammans (en barndomsdröm vi hade). Jag blev gravid väldigt snabbt men inte hon. Nu har vår flicka kommit till världen och min vän försöker fortfarande. Jag är så lycklig över vår dotter men så otroligt ledsen för min väninna. Jag försöker allt vad jag kan att stötta henne men jag vet inte riktigt vad jag kan göra eller säga. Det plågar mig verkligen att se henne så ledsen och det kommer tårar när hon smsar att hennes mens återigen har kommit. Hur ska jag ”hjälpa” henne? Vad hade du gjort? Väldigt tacksam för svar! Kram A: Åh, alltså jag lider så ofantligt mycket med er. Båda två. Det finns inget jobbigare att inte kunna påverka den där gravidmagen. Åt båda håll. Jag blev gravid (första gången (som slutade i missfall)) när en nära vän hade försökt bli gravid under en längre tid (längre än mig). Och som jag skämdes. Samtidigt som jag ju så klart var glad över att ett liv växte därinne. Men det var så dubbelt. Hela upplevelsen var dubbel. Och enormt jobbig. Jag önskade så att hon skulle ha den där graviditeten, inte jag. För jag tyckte någonstans att hon var mer “värd” den än jag. Låter knäppt, men älskar man en vän så gör man. Men det går å andra sidan inte att påverka naturen.
Sedan har jag ju varit på andra sidan, när andra har varit gravida och jag mer än allt ville bli gravid. Och det är banne mig inte heller lätt. Det finns också en skam där. Att glädjas något enormt åt någon annans lycka, och samtidigt önska att man själv var i samma sits. Vara avundsjuk på det som man inte har, och så klart, samtidigt skämmas över att man är just avundsjuk.
Mitt enda tips är att vara där för henne, peppa på allt möjligt, inte vältra sig så mycket i barngrejen (även om det är svårt när man är mitt uppe i det) och kanske göra något HELT icke-barnrelaterat. För är man inne i den där längtan-efter-barn-tunneln så är det svårt att se något annat. Det är bara det som gäller. Och då kan det vara skönt att få ta semester från de tankarna. Förstå att det finns andra saker som är värda något, att det finns andra saker att leva för och att barn inte är allt. För det gör inte saken bättre att fylla tunnelseendet med ÄNNU mer barn – det ska gudarna veta. Det är enormt viktigt att känna att man har ett värde – även utan barn. Jag minns att en bekant sa till mig och John “det ska bli så roligt när ni får barn, för då kommer vi ha så mycket att prata om”, “då kan vi göra ditten och datten” och “tänk när ni också får barn, DÅ … “. Vi som försökte så innerligt blev så himla ledsna. Som att vi inte hade något värde utan den gyllne guldbiljetten. Att livet skulle börja först när vi hade ett barn. Vi som EGENTLIGEN älskade vårt liv.
De där kommentarerna gjorde bara stressen ännu mer påtaglig. Och ångesten över att det inte fungerade. Och stress och ångest hjälper liksom inte direkt till när det ska göras barn om en säger så.
Kommentarerna var så klart inte illa menade, säkert sådant som bara slank ur i någon form av felriktat pepp om att få dela en erfarenhet, men man får komma i håg att man är så otroligt hudlös när man försöker bli gravida. Det är som att man vänder ut och in på varenda del av sig, så en får vara lite försiktig. Och peppa en hel massa på andra saker. Det är så viktigt. För det kan ju faktiskt vara så att någon av ens vänner varken kan eller vill ha barn. Och ett barn kan inte vara en inträdesbiljett till något. Det måste vara en bonus. En vän är lika mycket värd med eller utan barn, och det går inte att säga för många gånger.
För din del måste du så klart kunna vältra dig i det nya, lilla livet och jag tror någonstans att din väninna inte vill gå minste om det heller. Men med måtta. Tar hon avstånd under en period, ta det inte personligt (och inte heller som ett tecken på att hon inte tycker om ditt barn), utan det kan bara vara ett sätt att skapa ett lufthål för att kunna andas.
Rent krasst finns det ju ingenting du kan göra, annat än att finnas där. Ge kärlek och bomull. Och berätta för henne en gång för mycket att hon är viktig för dig. Precis som hon är. Just den där omhuldande kärleken kan man inte få för mycket av. Särskilt inte när man är hudlös.
Det är viktigt att bli sedd, lyssnad på och även att få tillåtelse att vara ledsen. Trots att tanken är så enormt fin när folk säger att “om ett år är du gravid, var så säker”, så kan det kännas som att sorgen att inte vara gravid NU viftas bort. Att man inte blir förstådd, vilket är enormt frustrerande. För känslan är ju så otroligt närvarande. Så mitt hundraelfte tips är att lyssna. Även om det är svårt att inte komma med en gnista hopp när man så gärna vill hjälpa till.
En viktig aspekt i gravidtetsfrågan är ju att det TAR TID. Jag blev själv chockad över hur svårt det var. Hela mitt liv har jag nojat över att bli gravid och tagit alldeles för många dagen-efter-piller eftersom samhällets utgångspunkt är att det är så himla lätt att bli gravid. Sexualkunskapen prejar huvudet fullt med hur man skyddar sig mot detta nästan virusliknande och det ska preventivmedla sig hit och dit. Med den utgångspunkten kan det vara lätt att tro att man ska bli gravid på fem röda, men det är ju långt ifrån alla som blir det. Tvärtom, det tar månader och ibland år.
Det som jag tycker är häftigt, och som jag skrev om i det här inlägget, är att man aldrig vet vad som lurar runt knuten. Även om allt känns nattsvart, hoppet är borta och det är svårt att få luft i tunnelseendet, så har man inte en aning om vad som väntar.
Jag tycker heller inte att man ska vara rädd att ta emot professionell hjälp. Det är inte meningen att man ska klara allt själv här i världen. Långt ifrån.
Bara att gå och prata med någon kan göra under, eller att pröva IVF (har HUR många vänner som helst som genomgått IVF-behandlingar).
Jag och John började ju gå en utredning, och jag tror att mentalt – att förflytta sig framåt från att ha stått och stampat under månader – är det guld värt.
Lycka till och hoppas innerligt att ni kan vara ett stöd gentemot varandra, att din kompis kommer ur tunnelseendet (bara för en dag kan räcka långt) och att ni tar hand om varandra.
Stor kram emma
Q: Hej! Jag har läst din blogg alldeles för länge nu utan att ge mig till känna. Tack snälla för en världsfin blogg som jag kan drömma mig bort i. Jag har faktiskt en undran som jag aldrig fått riktigt svar på. Jag vill så himla gärna kunna göra flotta vintagefrisyrer med fina lockar, kringlor, rullar och så vidare. Jag har, och älskar, er bok! MEN jag har av naturen tunt hår. Mamma och någon snäll frisör har kallat det ett ”fint” hår. Har du tips på frisyrer, eller är det bara att ge upp? Lycka till med bäbis, jobb och allt! Kram
A: Naaaaj, ge inte upp! Det finns massor av tips för att hjälpa håret på traven. En grundregel när det kommer till vintagefrisyrer är att inte ha nytvättat hår, eftersom det då är lite för fint. Extra viktigt för dig som redan har fint hår från början. Själv har jag naturligt spikrakt och fullkomligt ostyrigt hår, men med blonderingen har håret blivit strävt och lättjobbat. Lägg till mousse och värmeskydd i blött hår och håret är preppat för frisyr!
Självklart ska du inte behöva blondera håret för att få styr på det, men du kan eftersträva den behandlade känslan genom att till exempel använda torrschampoo.
Det ger håret volym och den där behandlade känslan som är optimal för just vintagefrisyrer. Annan typ av stadga fungerar så klart också.
Sedan tycker jag att du ska boka in ett besök hos Sarah Wing, Retroella, som är expert på hår och vintagefrisyrer. Hon sitter inne på år av kunskap och kan guida dig till vad som passar just ditt hår. För när allt kommer omkring så är ditt hår unikt, så det som passar någon utmärkt, behöver inte fungera för dig (hur smott det än hade varit).
Ps. tack för allt fint pepp.
Fredagspepp och vår i luften. Det kräver en spännande nyhet som precis ramlade in i mejlboxen. Gulliga tusen-järn-i-elden-bröllopsdrottningen Elsa Billgrenoch skickliga designern Linnéa Bergqvist, som står bakom The Wild Rose (som säljer underbara håraccessoarer på Vintagefabriken) har gjort en fantastisk kollektion med handgjorda bröllopsaccessoarer som du bara måste spana in!
I kollektionen finns bland annat en guldkrona av mässingsblad som är fullkomligt magisk. Hade jag inte redan varit gift (damn!) skulle jag lätt bära den tillsammans med min flådiga brudklänning i spets och en enkel vintagefrisyr.
Och visst bara älskar en samarbetskollektioner mellan drivna, skickliga kvinns? Mer sådant!
Oktober började med ett återupptäckt hårspänne som satte frisyrstilen för hela hösten.
Hösten kom i en rasande fart, jag åkte hem till Värmland och det var så där friskt kyligt som det bara är i oktober.
Det var dags att ta upp ekan ur sjön. Syrran fick paddla in ekan med en åra (den andra hade blivit snodd) och sedan lades den upp på land i väntan på vår.
Magen växte, vi gick på rutinultraljud och jag cyklade genom Midsommarkransen med den lyckligaste känslan. Att vi hade nått hit. Till hösten, med en växande mage. Det var mer än jag hoppats på.
Jobbade hemifrån en hel del och fångade några detaljer från vår lägenhet på bild.
Lille Chaplin fyllde ett år, vilket firades med barnkalas (och enorma mängder kakor) hemma hos Linda och David.
Fångade höstljuset i min bleka fejja innan det försvann. Hår och ansikte gick i samma ton minsann.
Gick med halvt öppna pennkjolar i brist på andra kläder. Fick ju krypa till trikå-korset till slut. Men ett bra tag knölade jag ner mig i mina vintage-kjolar.
Jag och John började sakta men säkert förbereda för den lilla bebisen genom att flytta om i lägenheten. Stora skåp fick ge plats för spjälsäng, Emma-fåtöljer fick nytta rum och alla mina vintagekläder fick åka långt in i garderoben. Bye, bye och på återseende.
Det blev november och jag sladdade in den finaste barnvagnen i vardagsrummet.
Vi hade en massa kurser på Vintagefabriken, bland annat en kurs i vintagefrisyrer med Miriam Parkman. Och så spånade vi fram en DRÖMKURS (om ni frågar mig). Om jag kommer vara där? You bet!
Skrev för glatta livet för en rad tidningar och magasin, bland annat gjorde jag ett jobb om frisyrens historia (från 1900-talet fram till i dag) för Aftonbladet Sofis mode.
Istället för promenader (som är lite som terapi för mig), bakade jag filmjölksbröd. Lika mycket terapi, och snällare mot fogarna.
Och det var inte det enda jag bakade jag kan säga. En hel plåt med mitt bästa (efter wienerbröd) – mockarutor eller kärleksmums. Åt av dem i dagar efteråt. De bästa dagarna jag haft på länge. One mockaruta a day, keeps the doctor away.
Fick världens roligaste uppdrag! Att illustrera en bloggheader till Majas manufaktur.
Jag och John röjde runt i vardagsrummet, satte upp en bokhylla över en hel vägg och stökade runt på vinden i timtals. Nu är det ordning på torpet kan jag lova.
Kylan kom och vinterkappan åkte på.
På vår innegård såg det ut så här.
Linda och jag drog runt på en massa pressvisningar, hängde i mina gamla kvarter på Knivsöder och drömde om våren.
En himla mysig dag träffade jag den här gullisen. Ja, inte bara då förstås.
Jag och mina Vintagefabriken-vapendragare Linda och Lollo sågs på Söder, botaniserade i tyger på Tygverket, fikande, babblade och planerade framtiden.
Köpte mig ett elegant hårspänne av en ännu elegantare fröken på Glitter.
Den sista helgen i november blev det dags för årets stora tradition. Bokstavsfest med tema F. Här har ni kvällens snyggaste enligt mig! En fisk!
Det blev december och jag spräckte ett par klänningar.
Fick galet mycket julfeeling och gick på Skansens julmarknad.
Hälsade spjälsängens första gäst välkommen. En ko-gåva från UnderbaraClara.
Dukade upp ett miljösmart julbord – tema pyssligt återbrukstänk – hos Uppsalahem.
Spenderade otaliga timmar i det här kuddhärjet.
Första snön kom. ÄNTLIGEN! Jag älskar snö.
Fast nåja, jag kan erkänna att det inte var lika roligt dagen därpå när jag skulle gå till Vintagefabriken över det halkigaste gatorna med en gravidmage som skymde mina steg.
Det sötaste bebiskläderna från Lille lova knits landade på hallmattan. Alltså det sötaste jag sett.
Köpte en gran och lade Johns julklapp under, övervakad av en loppisfyndad (extremt naggad) julbock. Vår förra katt Winston hade en crush på den där julbocken så den är lätt … besudlad.
Några dagar innan julafton for jag och John upp med “snabbtåget” till Umeå och åkte vidare till vintriga Skellefteå. Där firade vi jul hos Johns föräldrar, åkte pulka och åt en väldans massa god mat.
Världens bästa John utanför Nordanå. Året 2014 slutade så här. I nyårsstass och gravidmage.