Efter tågresa från Stockholm och installation på vårt chateau (jojo, minsann), gav vi oss ut bland de franska, baguette-doftande byarna runt om Fontainebleau-skogen. Första dagens stopp blev söta lilla Milly-la-Forêt.
Här virvlade löven, det sprakade om stegen och luktade höst.
Det var söndag, stilla och folktomt. Av de rykande skorstenarna att döma satt folk inne och helgade vilodagen. Det gjorde inte vi.
Jag invigde min nygamla, vinröda kashmirtröja som jag köpte på Emmaus vintage dagen innan vi for. Den kom väl till pass kan jag lova eftersom vädret i Frankrike inte riktigt stämde med 21-grader-näst-intill-sommar-prognosen.
Vi tog varannan vänster, varannan höger.
Tog en bild på Lisa som var med. Till slut hamnade vi …
… i en återvändsgränd. Full med löve.
Intill lövhögen låg konstnärens Jean Cocteaus hus, med en helt fantastisk trädgård. Vi gick in.
Det växte i varenda krön, varje springa och vrå.
Blommor, frukter, träd och en liten skog med små broar över ännu mindre vattendrag.
Känna lite bara.
Intill trädgården fanns en å och på andra sidan ån tornade det här spökhuset upp sig.
Kusligt vackert (säger hon som är EXPERT på att skrämma upp sig själv).
Efter att darrande gått igenom en liten allé bestämde vi oss för att försöka gå hem till vår lilla by Maisse. 8 kilometer! Ha! En liten pruttmatch. Trodde vi.
Men nja. Vi kom ungefär hit, till en dörr i utkanten av byn, då vi insåg att det var stört omöjligt att ta sig hem. Fransarna hade hiskligt bråttom på vägarna och inga trottoarer fanns. Stigar hittade vi inga, så vi i väntan på att våra vänner skulle hämta oss …
Tog en bild på Lisa.
Tittade lite mer på spökhuset.
Så smattrade vi en sista bild på Milly-la-Forêt och sedan åkte vi hemåt.
Au revoir!
Hej och Bonjour!
Har inte hunnit uppdatera bloggen sedan vi kom, men här kommer en kort liten recap (mer kommer så klart sedan). I korthet: Tågresan ner till Frankrike gick galant, vi bor i ett litet chateau med ett E-type-bord tillsammans med fjorton kompisar, äter kopiösa mängder ost, besöker magnifika slott, upptäcker trädgårdar, dricker kaffe på uteserveringar och avslutar varje kväll framför en GIGANTISK eldstad.
Lite så.
Väskan är packad. Med kamera, klänningar och små barnkläder. Agatha Christie-boken är nedstoppad. Likaså pappersbiljetterna (jojo, minsann), pass och ett kilo blöjor.
Nu tar vi tåget ner till kontinenten, jag, John och Majken.
Till Frankrike, pampiga slott, vingårdar och Parisgator.
Förra året snodde jag ett stycke sommarlista från Sandra Bejier (du kan spana in min sommarlista för 2014 här). I år upprepar jag listan, och passar på att utöka den med lite …
Hur ser dina planer ut för sommaren?
– Jojomänsan, nu ska ni få höra. Om två veckor packar jag mjölkbilen (vi har fått låna mormors vita bil (=mjölkbilen) över sommaren) med parasoll, barnvagn, allsköns hängselbyxor i ministorlek och så stoppar jag in John och Majken i baksätet. Jag är chaufför (eller föräldern med liftkorten som jag kallar mig själv (hen som är någon form av gruppledare). Det är en syn för vissa har vi förstått. När jag tankar bilen, fyller på med spolarvätska och kollar däcken medan John byter blöja – sjungandes “En kulen natt, natt, natt” på Majken inne på bensinstationstoaletten. Nåväl, sidospår. Tillbaka till planerna.
Mjölkbilen kommer att ta oss till Vingåker där vi har hyrt ett torp tillsammans med ett par vänner. Samma visa som förra året alltså.
Efter en torparvecka puttrar vi vidare hem till Värmland. Där ska vi lata oss på landet, ligga i hängmattan, gå promenader med Majken, hälsa på hos våra vänner Marie och Hasse (och deras purfärska nya kid) och så ska vi ta ett dopp i sjön. Eller två.
Därefter åker vi vidare för att checka in på kollektivet Katthammarsvik (alternativt namn Grillkonferens 2015) på Gotland. Den årliga veckan (som gjorde paus förra året) is back. Hurra! Efter Gotlandshäng kommer vi troligtvis åka tillbaka till Värmland en sväng för att sedan ta tåget upp till Skellefteå, till Johns stuga. Pöh. Mycket fläng blir det denna sommar, men det kanske blir den sista flängsommaren. Nästa år har vi förhoppningsvis hittat ett alldeles eget torp att slå läger i. Vilken dröm alltså.
För att förlänga sommaren piper vi i väg till Frankrike i oktober. Med tåg! Där har vi hyrt ett litet chateau tillsammans med ett hav av vänner.
Typ så. Kort sammanfattning: Fläng, fläng, torp, torp, landet, landet och sedan kryddat med lite franska ostar. Mums!
Vad ska du göra på midsommar? – Ja, nu har ju midsommar redan varit, men den spenderades med krans å håret, sill på verandan och kvällspromenader på landet hemma i Värmland.
Vad ser du mest fram emot i sommar?
– Det här:
1. Lata mig i hängmattan i Värmland. Utan att må som en dräkt katt.
2. Få hänga med den här. Och Majken.
3. Och alla kompisbarnen!
4. Åka till Paris och visa Majken alla mina ställen.
Vad saknar du i sommarplanerna? — Västkusten. Men det får bli något annat år.
Vilken är din bästa sommarfrukost? – En stor kopp kaffe. Det spelar inte så där hemskt stor roll vad jag äter till, men efter tio månader av totalt kaffe-stopp (kunde inte ens känna doften av kaffe under graviditeten utan att må illa) så har jag lite att ta igen så att säga.
Bästa sommarlåten? – “I want you” med Bob Dylan, “Morgonen efter” med Lilla sällskapet, “Det snurrar i min skalle” med Familjen, “Gröna granna sköna sanna sommar” med Lill-Babs, “Inga problem” med Madi Banja, “Resten av ditt liv” med Timbuktu och så Daft punks “Get lucky” eftersom den gick på repeat när vi bilade genom Frankrike för två år sedan. Fortfarande den bästa semestern i mitt liv. Ja, som ni hör ett brett spann av låtar. Men gemensamt för dem alla är att de har varit soundtrack till ett fint sommarminne.
Ska du åka på någon festival i sommar? – Nja, är ju lätt sugen på Way out west, men det får nog vänta ett år tills Majken har tjockat på sig.
Vad vill du helst grilla? – ALLT. Jag är grilloman. På Gotland kommer det stå en ständigt grillningsrök över Katthammarsvik. Där grillar vi halloumi och färska grönsaker som vi inhandlat hos bonden. Det blir grejer det.
Vad dricker du i sommar? – Eftersom jag svarade “Min kompis Lisas nya home made ingefäradrink och hallonmojito. Hon är ett drinkgeni!” förra året – och fick reda på att jag var gravid kort därefter – så väljer jag att svara samma sak. Med förhoppning om bättre drinklycka detta år.
Vad ska du läsa i sommar? – Deckare! Mitt bästa.
Vilket är ditt favoritplagg för sommaren? – Ja, det vette katten alltså. Inget i min garderob passar ju efter graviditeten (10 kilo mer Emma Sundh åt folket (varsågoda!), så jag är själv väldigt nyfiken på vad svaret på denna fråga blir. Får jag gissa så är det koftan från Emmy design som jag just nu bor i.
Bästa parken? – Hasar ner i Svandammsparken så fort vädret tillåter. Precis runt hörnet från där jag bor också (optimalt).
Bästa badstället? – Havet. Jag är ju ganska så rädd för vatten (har på tok för livlig fantatsi om vad som gömmer sig under ytan), men havet slår allt med sin salta friskhet. Tyvärr blir det ju ganska lite av den varan i år eftersom jag inte kommer åka till Tjörn i år (bryter en 25-årig tradition), men hoppas på ett Göteborgsdopp om jag slänger ner mig själv på andra sidan kusten senare i sommar.
Vad hoppas du på till nästa sommar?
– Ett alldeles eget torp, bland prunkade träd och söta omgivningar.
Q: Hej Emma! Jag drömmer liksom du om ett torp, och uppskattar verkligen inläggen där du har dammsugit Hemnet och Blocket bostad efter dina favoriter. Jag undrar – av ren nyfikenhet – vad är du på jakt efter? Tror du att du kommer att hitta det du söker? Och var letar du? Vad har du för kriterier liksom? Hur tänker du kring torp? Dela eller ha själva? Tack för en inspirerande blogg! /Åsa. A: Hej Åsa och vilket pepp att ha en torpar-kompis som älskar att vältra sig i stugor precis lika mycket som jag! Hurra! Nu reloadar jag alla bostadssajter varendaste dag, sonderar torp-terrängen och bara väntar på att de ska översvämmas med söta, små torp att fylla dagdrömmarna med. Så snart kan du (förhoppningsvis) njuta av fler torpar-inlägg.
Jag längtar jag ständigt ut på landet, och med en bebis i magen blir längtan efter gröngräs och lunch i syrénbersån än mer lockande. Att få hitta en oas som inte nödvändigtvis är fylld med folk (även om jag älskar fölket i Kransen).
Som den lantis jag är känns det dessutom viktigt att barnet i magen får lära sig att ha lite skit under naglarna från tidig ålder. Trädgårdsland, vild trädgård och massor av projekt är med andra ord ett måste för moi.
Sedan jag var sju äpplen hög så har jag drömt om ett alldeles speciellt hus, ett stenkast från mina föräldrar. Varje kväll när jag ska sova så tänker jag på det där huset. Varendaste varenda kväll. Det är mitt happy place, en plats som jag ständigt återkommer till i mina dagdrömmar. Huset är obebott, men inte till salu. Än. Och kommer kanske aldrig bli, vad vet jag.
Så i väntan på just det där huset så försöker jag fylla drömmarna med faluröda torp, glasverandor, pärlspontskök, vildvuxna trädgårdar, spröjsade fönster, en fastutrappa, knarriga trägolv, sovrum med gamla tapeter och guldockramålade spegeldörrar.
Det är lite vad jag är på jakt efter, om jag nu aldrig kommer kunna förverkliga drömmen om mitt happy place. Helst skulle jag vilja ha ett stort hus där alla mina vänner får plats, men i takt med att allt fler vänner köper egna torp så krymper torpardrömmarna. Från sådana härkollektivhus-schabrak med fyrahundratvå handfattill små, små torp.
Gällande att dela att äga själv, så är jag ju något av en kollektivperson. Jag älskar tanken på att äga tillsammans, dela på jobb och umgås på lediga stunder. Att ha en plats att samlas kring, istället för att alla sitter i varsina små torp runt om i Sverige och undrar varför ingen kommer och hälsar på.
Ren geografiskt så lockar Gotland mest, men även Sörmland, Östergötland och Småland. Värmland lockar så klart också, men där finns det som sagt bara ett hus som finns på min näthinna. Där bor ju också mina föräldrar, i mitt älskade barndomshem, min oas, mitt stand-in-torp som jag lånar lite och försöker smyga in små projekt. Men mina föräldrar bor ju faktiskt där på heltid, så det blir inte så mycket att förverkliga egna drömmar, utan hjälpa till med deras visioner. Vilket så klart inte är fy skam.
Med tanke på att jag har mitt barndomshem kvar på landet och får utlopp för min aldrig sinande fixar-glädje när jag är i Värmland, så tar jag och John jakten efter ett torp med i sakta mak. Ju äldre mina föräldrar blir desto mer kommer jag dessutom vilja hjälpa dem med trädgården, underhåll av mitt barndomshem, beskärning av äppelträd och vardagsfix, så jag inte sitter med ett alldeles för stort torparprojekt på fel sidan landet medan de går på knäna. Så det är något jag också räknar med i torp-kalkylen.
Du hör ju Åsa, det vore ju optimalt att köpa det där huset ett stenkast från mina föräldrar. Då kan jag förverkliga mina egna drömmar, men ändå kunna vara en liten fixar-nisse när de behöver. Och dessutom skulle alla mina vänner få plats när de hälsade på …
Hoppas du hittar ditt drömtorp! Jag håller alla tummar och tår.
Stor kram emma
Q: Hej Emma! Jag är liksom du gravid (barnet kommer till världen i april) och nu har jag en fråga till dig som du kanske kan svara på. Jag och min partner har börjat fundera vad vi ska göra i sommar, hur (och om) vi ska semestra och hur vi ska tänka kring ett nyfött barn. Du och John verkar alltid ha så mysiga somrar, så jag undrar helt enkelt vad ni har för planer. Inte så att jag ska copy/paste:a, men är mest nyfiken på hur ni tänker kring semester och barn? Ps. Ska bli så kul att följa er och det nya lilla livet, särskilt eftersom vi kommer ha ett barn strax efter er. Kram Anna-Karin
A: Hej Anna-Karin och stort grattis! Och vad roligt att ni också ska få en vårknodd. Ja, om det är något jag tänker på så är det sommaren. Ett alldeles ypperligt sätt att förtränga tråkigare saker har jag märkt. Jag och John har lite lösa planer och en spikad resa, med insikten att det kan gå helt åt pipsvängen. Men vi ställer in oss på våra planer fungerar något sånär, mest för att vi älskar att dagdrömma. Gotland står så klart på menyn, som alltid. I maj ska vi – om bebisen samtycker – åka ner till våra kompisar i Göteborg (ser så sjukt mycket fram emot detta), vi kanske hyr ett torp någonstans i Sverige och senare på sommaren blir det troligtvis en sväng till Värmland där en massa vänner (och katten Sockan) kommer att sammanstråla. Inte mindre än TRE av mina vänner från Värmland väntar barn just nu, så jag bara måste ju dit och spana in de nya liven. Plus hjälpa mor och far med ditten och datten (förra sommaren låg jag bara som ett kolli i hängmattan, så i år är jag taggad på att hugga i).
I oktober åker vi till (FANFAR) Frankrike! En hel drös med kompisar ballade ur en dag och råkade hyra ett hus söder om Paris, så då tar vi bebisen under armen och åker dit. Frankrike-resan är det enda som är spikat och allt annat är dagdrömmeri-stadie på. Vi tänker mycket Sverige, tåg och enkla häng. Inte så mycket stad, utan med vischan där man kan gå i nattlinne hela dagen om en så vill.
Lite så. Det blir en del korta resor och andra längre varianter, en mix helt enkelt.
Kram och stort lycka till
Emma
Q: Älskar din bikini, drömmen!! <3 var köpte du den? Caroline A: Hej Caroline! Nämen man tackar! Min bikini har jag köpt från Janna Drakeed. Vintagefabriken (som jag driver tillsammans med Volang-Linda och Vintageprylar-Lollo) sålde dessa förra året och jag kunde ju bara inte motstå denna goding. De var mäkta populära kan jag lova. Tyvärr produceras inte denna modell just denna säsong (men vi hoppas innerligt att de kommer in igen, för de är verkligen helt underbara), men såg att Janna har några bikinis kvar i sin Etsy-shop. Så skynda fynda! Du kommer inte bli besviken kan jag säga.
Den prickiga toppen som jag bär på bilden nedan kommer från Forever21, och hör alltså inte till bikinin. Men det är ju det fina med just bikinis: de går att mixa och matcha i all oändlighet.
Kram emma
Q: Hej Emma Vilket underbart hoppingivande ock fargsprakande inlagg! Tackar tackar for det Gar det for sej att fraga om var du fick tag I den fina kameran? Nina
A: Självklart går det alldeles utmärkt! Den gröna kameran är en Diana-kamera.
Kram emma
Q: Hej Emma! Jag behöver hjälp! Det började att jag och min bästa barndomsvän var så glada för vi båda försökte bli gravida. Vi var så lyckliga att vi äntligen skulle få gå rundor på stan och vagga rundor med våra stora magar tillsammans (en barndomsdröm vi hade). Jag blev gravid väldigt snabbt men inte hon. Nu har vår flicka kommit till världen och min vän försöker fortfarande. Jag är så lycklig över vår dotter men så otroligt ledsen för min väninna. Jag försöker allt vad jag kan att stötta henne men jag vet inte riktigt vad jag kan göra eller säga. Det plågar mig verkligen att se henne så ledsen och det kommer tårar när hon smsar att hennes mens återigen har kommit. Hur ska jag ”hjälpa” henne? Vad hade du gjort? Väldigt tacksam för svar! Kram A: Åh, alltså jag lider så ofantligt mycket med er. Båda två. Det finns inget jobbigare att inte kunna påverka den där gravidmagen. Åt båda håll. Jag blev gravid (första gången (som slutade i missfall)) när en nära vän hade försökt bli gravid under en längre tid (längre än mig). Och som jag skämdes. Samtidigt som jag ju så klart var glad över att ett liv växte därinne. Men det var så dubbelt. Hela upplevelsen var dubbel. Och enormt jobbig. Jag önskade så att hon skulle ha den där graviditeten, inte jag. För jag tyckte någonstans att hon var mer “värd” den än jag. Låter knäppt, men älskar man en vän så gör man. Men det går å andra sidan inte att påverka naturen.
Sedan har jag ju varit på andra sidan, när andra har varit gravida och jag mer än allt ville bli gravid. Och det är banne mig inte heller lätt. Det finns också en skam där. Att glädjas något enormt åt någon annans lycka, och samtidigt önska att man själv var i samma sits. Vara avundsjuk på det som man inte har, och så klart, samtidigt skämmas över att man är just avundsjuk.
Mitt enda tips är att vara där för henne, peppa på allt möjligt, inte vältra sig så mycket i barngrejen (även om det är svårt när man är mitt uppe i det) och kanske göra något HELT icke-barnrelaterat. För är man inne i den där längtan-efter-barn-tunneln så är det svårt att se något annat. Det är bara det som gäller. Och då kan det vara skönt att få ta semester från de tankarna. Förstå att det finns andra saker som är värda något, att det finns andra saker att leva för och att barn inte är allt. För det gör inte saken bättre att fylla tunnelseendet med ÄNNU mer barn – det ska gudarna veta. Det är enormt viktigt att känna att man har ett värde – även utan barn. Jag minns att en bekant sa till mig och John “det ska bli så roligt när ni får barn, för då kommer vi ha så mycket att prata om”, “då kan vi göra ditten och datten” och “tänk när ni också får barn, DÅ … “. Vi som försökte så innerligt blev så himla ledsna. Som att vi inte hade något värde utan den gyllne guldbiljetten. Att livet skulle börja först när vi hade ett barn. Vi som EGENTLIGEN älskade vårt liv.
De där kommentarerna gjorde bara stressen ännu mer påtaglig. Och ångesten över att det inte fungerade. Och stress och ångest hjälper liksom inte direkt till när det ska göras barn om en säger så.
Kommentarerna var så klart inte illa menade, säkert sådant som bara slank ur i någon form av felriktat pepp om att få dela en erfarenhet, men man får komma i håg att man är så otroligt hudlös när man försöker bli gravida. Det är som att man vänder ut och in på varenda del av sig, så en får vara lite försiktig. Och peppa en hel massa på andra saker. Det är så viktigt. För det kan ju faktiskt vara så att någon av ens vänner varken kan eller vill ha barn. Och ett barn kan inte vara en inträdesbiljett till något. Det måste vara en bonus. En vän är lika mycket värd med eller utan barn, och det går inte att säga för många gånger.
För din del måste du så klart kunna vältra dig i det nya, lilla livet och jag tror någonstans att din väninna inte vill gå minste om det heller. Men med måtta. Tar hon avstånd under en period, ta det inte personligt (och inte heller som ett tecken på att hon inte tycker om ditt barn), utan det kan bara vara ett sätt att skapa ett lufthål för att kunna andas.
Rent krasst finns det ju ingenting du kan göra, annat än att finnas där. Ge kärlek och bomull. Och berätta för henne en gång för mycket att hon är viktig för dig. Precis som hon är. Just den där omhuldande kärleken kan man inte få för mycket av. Särskilt inte när man är hudlös.
Det är viktigt att bli sedd, lyssnad på och även att få tillåtelse att vara ledsen. Trots att tanken är så enormt fin när folk säger att “om ett år är du gravid, var så säker”, så kan det kännas som att sorgen att inte vara gravid NU viftas bort. Att man inte blir förstådd, vilket är enormt frustrerande. För känslan är ju så otroligt närvarande. Så mitt hundraelfte tips är att lyssna. Även om det är svårt att inte komma med en gnista hopp när man så gärna vill hjälpa till.
En viktig aspekt i gravidtetsfrågan är ju att det TAR TID. Jag blev själv chockad över hur svårt det var. Hela mitt liv har jag nojat över att bli gravid och tagit alldeles för många dagen-efter-piller eftersom samhällets utgångspunkt är att det är så himla lätt att bli gravid. Sexualkunskapen prejar huvudet fullt med hur man skyddar sig mot detta nästan virusliknande och det ska preventivmedla sig hit och dit. Med den utgångspunkten kan det vara lätt att tro att man ska bli gravid på fem röda, men det är ju långt ifrån alla som blir det. Tvärtom, det tar månader och ibland år.
Det som jag tycker är häftigt, och som jag skrev om i det här inlägget, är att man aldrig vet vad som lurar runt knuten. Även om allt känns nattsvart, hoppet är borta och det är svårt att få luft i tunnelseendet, så har man inte en aning om vad som väntar.
Jag tycker heller inte att man ska vara rädd att ta emot professionell hjälp. Det är inte meningen att man ska klara allt själv här i världen. Långt ifrån.
Bara att gå och prata med någon kan göra under, eller att pröva IVF (har HUR många vänner som helst som genomgått IVF-behandlingar).
Jag och John började ju gå en utredning, och jag tror att mentalt – att förflytta sig framåt från att ha stått och stampat under månader – är det guld värt.
Lycka till och hoppas innerligt att ni kan vara ett stöd gentemot varandra, att din kompis kommer ur tunnelseendet (bara för en dag kan räcka långt) och att ni tar hand om varandra.
Stor kram emma
Q: Hej! Jag har läst din blogg alldeles för länge nu utan att ge mig till känna. Tack snälla för en världsfin blogg som jag kan drömma mig bort i. Jag har faktiskt en undran som jag aldrig fått riktigt svar på. Jag vill så himla gärna kunna göra flotta vintagefrisyrer med fina lockar, kringlor, rullar och så vidare. Jag har, och älskar, er bok! MEN jag har av naturen tunt hår. Mamma och någon snäll frisör har kallat det ett ”fint” hår. Har du tips på frisyrer, eller är det bara att ge upp? Lycka till med bäbis, jobb och allt! Kram
A: Naaaaj, ge inte upp! Det finns massor av tips för att hjälpa håret på traven. En grundregel när det kommer till vintagefrisyrer är att inte ha nytvättat hår, eftersom det då är lite för fint. Extra viktigt för dig som redan har fint hår från början. Själv har jag naturligt spikrakt och fullkomligt ostyrigt hår, men med blonderingen har håret blivit strävt och lättjobbat. Lägg till mousse och värmeskydd i blött hår och håret är preppat för frisyr!
Självklart ska du inte behöva blondera håret för att få styr på det, men du kan eftersträva den behandlade känslan genom att till exempel använda torrschampoo.
Det ger håret volym och den där behandlade känslan som är optimal för just vintagefrisyrer. Annan typ av stadga fungerar så klart också.
Sedan tycker jag att du ska boka in ett besök hos Sarah Wing, Retroella, som är expert på hår och vintagefrisyrer. Hon sitter inne på år av kunskap och kan guida dig till vad som passar just ditt hår. För när allt kommer omkring så är ditt hår unikt, så det som passar någon utmärkt, behöver inte fungera för dig (hur smott det än hade varit).
Ps. tack för allt fint pepp.
Jag älskar TV-serier och knarkar ungefär allt. Sedan jag blev gravid så har detta TV-serie-tittande gått helt bananas i takt med allehanda krämpor som illamående, foglossning eller bara den totala tröttheten. Från att ha varit ganska kräsen sväljer jag allt, jag menar ALLT. Paradise Hotel, Bonde söker fru och har tittat på ALLA dokumentärer på SVTplay. Du kan fråga mig allt om Andra världskriget, Cleopatra till Göteborgs uppbyggnad – jag kan allt nu.
Vissa serier har varit riktigt dåliga (Klondike, hej opepp), andra har varit lite småmysiga medan en tredje TV-serie har skapat hål av saknad.
Så nu har jag satt ihop en lista över några av mina favoriter (både nya som gamla) inför mörka november.
The Knick, HBO Nordic
Kostym-sjukhusdrama med Clive Owen! Behöver jag säga mer? Utspelar sig i början av 1900-talet i det korrupta New York och innehåller allt från omöjlig kärlek, kokain, rasism, vacker interiör och inte så smarta kirurgiska experiment. Inget för dig som är känslig för blod (och inte heller något att se samtidigt som du äter. Tro mig, jag har testat). Väntar nu med spänning på nya avsnitt.
Det blodröda fältet, Svtplay
Kostymdrama (mitt bästa!) som utspelar sig på ett fältsjukhus i Frankrike under första världskriget. I serien får vi följa tre frivilliga, brittiska sköterskor som av olika anledningar vill fly vardagen för att hjälpa till vid fronten. Mitt under brinnande krig får du frossa i hemligheter, kärlek och en läkare med skotsk dialekt. En behöver inget mer.
Maria Langs deckarfilmer, TV4play
Nyinspelade deckarfilmer i idyllisk 1950-taslmiljö med Tuva Novotny som hobbykriminalaren Puck. Spännande intriger, svartsjuka, mord och en dos löööv. Om jag fick bestämma skulle det komma ungefär 10 sådana här avsnitt till – minst.
Fjällbackamorden, Svtplay
Alltså jag är en sucker för deckare (och kan inte låta bli att tycka att svenska dramor är lite mysiga), så när Camilla Läckbergs böcker blir TV kan jag liksom inte motstå att titta. Det är så där lite behagligt, med lagom mycket spänning. Alldeles perfekt att titta på efter att ha haft hjärtat i halsgropen efter …
Game of Thrones, HBO Nordic
Det finns ingen TV-serie som Game of Thrones. Det är den skevaste, vidrigaste, mest våldsamma och fantastiska serie jag sett. Jag kan inte sluta titta. Denna långkörare har jag varit fast i länge och jag blir alltid lika chockad vid säsongspremiären. Det är som att man behöver ett par avsnitt att vänja sig vid den grova Game of Thrones-standarden.
Downton Abbey, SVTPlay
Behövs inga ord eller förklaring. Älskar Violet Crawley, Dowager Countess of Grantham och hejar just nu på Charles Blake. Ta en titt på Downton-eftersnacket också, med den förträffliga Kristin Lundell som jag tycker så mycket om.
House of Cards, Netflix
Ungefär en av de bästa – och mest oberäkneliga – serier som gjorts. Handlar den superläskiga, hänsynslösa och korrupta politikern Frank Underwood (Kevin Spacey) som med alla (ALLA!) medel vill ta sig till makten i USA. Ger begreppet “politiskt spel” en helt ny dimension.
Orange is the new black, Netflix
En skev serie som handlar om den nyförlovade New York-bon Piper som sonar ett gammalt brott som hon begick i sin vilda ungdom. Hon sätts i fängelse, får sitt nyfönade hår tilltufsat och möter ungefär den skevaste arsenal av människor.
Poirot & Miss Marple, TV4play
Två av mina favoritserier, båda gamla Agatha Christie-deckar-dängor i underbara miljöer. Poirot är största favoriten, mest för att den utspelar sig på 1920-talet och för att Poirot själv är så självgod. Love it!
Q: Hej Emma, Nu är hösten här! Gud vad mysigt roligt och fint samma gång men…jag har ingenting att ta på mig!! Hur får man inspiration från sina gamla kläder som hängt, och slängt och hur gör man när man inte har råd att köpa nya? Hur får jag dem att bli mer intressanta och vilka basplagg rekommenderar du? Tillsist, Grattis till bebis! Så spännande! Du och din bebis gjorde min dag även om jag inte känner dig eller ens sett på stan!
Tack också för en fin blogg och alla dina, kloka, visa och underbara ord! Det värmer ändå bort till Frankrike där jag just nu bor.
Varma kramar , Isabell A: Men alltså Isabell! Vilken underbar kommentar. Tusen tack för ditt pepp. Det värmer miljoners i kroppen. Och vad avis jag blir på att du bor i Frankrike! Du anar inte.
Först och främst: Bästa tipset att skaka liv i gamla kläder är att addera detaljer. Det kan vara allt från broscher, skärp, kulörta strumpbyxor till maffiga halsband. Med spännande attiraljer får kläderna nytt liv. När det gäller basplagg så är mitt bästa tips: Pennkjol och kort kofta med rund hals. Går att variera i oändlighet. Pennkjolen kan du bära till blusar och tröjor, medan du kan lägga koftan över axlarna på sommarklänningen och bära precis som den är till både byxor och kjol. Bästa plaggen helt enkelt.
Mixa på nya sätt som du aldrig testat förut och prova dig fram. Ett annat alternativ för att skaka liv i gamla outfits är århundradets äldsta budgetaccessoar – frisyren. Under 1940-talet hade en bara råd att köpa en enda nya outfit per år, vilket banade väg för nya kreativa sätt att variera sin stil – genom frisyrer. Bästa och billigaste accessoaren!
Stort lycka till! Kram emma
Q: Hur ska ni tänka kring genus och sånt när barnet kommer? Kommer ni att berätta för andra tex familj och vänner ang att ni inte vill att de ska leda ert barn i en viss direktion baserat på om den är tjej eller kille tex bara få en viss typ av leksaker, hinta om att den ska bete sig på ett visst sätt eller ha en viss typ av intressen osv pga sitt kön? Och hur kommer ni reagera om det blir så? Tycker det är intressant pga funderar en del på det själv. Jag och min partner är genusmedvetna men inte våra föräldrar på samma sätt..
Ska ni bo kvar i lyan när ni får barnet/ och i Sthlm eller ej?
Slutligen hur mycket jobbar du i v? Hur blir det med Vintagefabriken när både du och Louise är på mammaledighet & hur lång sådan ska ni ha?
Lycka till med allt! Kram
Selma A: Hej Selma (fint namn!)! Många intressanta och viktiga frågor. För mig och John är det enormt viktigt att förmedla till alla att vi får ett barn, inte en pojke eller flicka. Vi vill inte att vårt barn ska behandlas annorlunda på ett eller annat sätt på grund av ett kön. Därför har vi till exempel valt att fixa allt till barnrummet och alla kläder innan barnet kommer till världen. Det är så klart läskigt, eftersom man inte vet om graviditeten kommer gå vägen, men också ett val vi har gjort. Dels för att göra hela graviditeten mer verklig, men också för att vara helt blanka i huvudet när vi står och väljer kläder i secondhandbutiker och gamla gömmor hos våra föräldrar.
Där är jag och John fullkomligt överens.
När barnet kommer så vill vi ge så mycket valfrihet som möjligt till vårt barn, både vad gäller kläder, leksaker och – så klart – identitet. Det är viktigt för oss att visa redan från dag ett att vissa uppgifter eller intressen inte är privilegierad till något kön. Det kan vara allt från att borra upp tavlor, sy kuddfodral, rensa avloppet, laga mat, baka bullar till att plocka svamp och åka vattenrutschkana (hur ofta ser du mammor som åker vattenrutschkanor?). PS. Den sista punkten är mycket viktig för både mig och John :).
Det första året kommer ju barnet inte bry sig, men för oss är det viktigt att ha visioner redan från start.
Mina vänner är jag inte ett dugg orolig för när det gäller genusmedvetenhet. Mer genusmedvetna människor finns nog inte, och för mig är det viktigt att det finns en rad farbröder, tanter och alltmittemellan för vårt barn att ty sig till och ha som förebilder. Jag är ganska ointresserad av att låsa in mig i min lilla värld när barnet kommer, utan önskar att hen får lära känna flera olika personer från start. Skyfflas mellan famnar och hitta trygghet hos en rad människor – oavsett kön.
Vad gäller familj och bekanta, så hoppas jag så klart att de vill hjälpa oss att ge barnet en så bred bild av världen som möjligt, samtidigt som jag inte vill att någon ska vara rädd för att göra fel med vårt barn. Det är en svår fråga. För jag vet någonstans att jag kommer att säga ifrån om jag märker att någon för vårt barn åt ett visst håll, att inte tillåtas leka med vissa saker eller förväntas leka med andra.
En känsla hos mig är att jag nog kommer att vara ganska skarp mot mina egna (relativt genusmedvetna) föräldrar (sorry i förskott om ni läser det här). Vi har den relationen. Vi pratar ofta om genus, hur en vill vara som förälder och vad som är okej och inte – och ingen av oss är sen med sin åsikt.
För mig är det hemskt viktigt att vårt barn inte placeras in i ett fack, och heller inte bara beröms och bedöms genom sina prestationer. Jag vill att mina barn ska känna sig älskade – oavsett. Punkt. Inte på grund av någon variabel. Som Astrid Lindgren en gång lär ha sagt: “Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.” Okej, lång och kanske flummig utläggning. Men jag hoppas att du fick svar på din fråga. Det är en svår fråga, för den är superviktig för oss samtidigt som det inte alltid är lätt att säga ifrån när det könifieras hitan och ditan. Jag kommer säkert återkomma i frågan om jag känner mig själv rätt =)
Angående boende så kommer vi att bo kvar i vår lilla lya i Midsommarkransen. Några vener i oss längtar ut till landet, men vi har kommit fram till att vi – just nu – vill bo kvar i stan. På sin höjd ha ett till ett litet torp på landet som vi kan åka till på helgerna, där vi kan andas frisk luft och få skit under naglarna. Det är viktigt för oss att vara nära våra vänner, så det står högst upp på listan just nu.
När det gäller jobb så jobbar jag som vanligt. Eller ja, jag tar det väldigt mycket lugnare och jobbar inte på kvällarna som jag gjorde förr (jag orkar helt enkelt inte, och vill inte heller för den delen), men annars lunkar frilansuppdragen på som de brukar.
I vår är tanken är att John och jag ska dela 50/50 från första början. Vi ska se hur vi löser det rent praktiskt, men en dröm vore att dela på veckorna rakt av. Då kan båda fortsätta jobba, ha lika stor inblick i vardagen och i barnets rutiner och behov – från start.
Om den drömmen går i lås så betyder det att jag kommer kunna fortsätta jobba med Vintagefabriken, bloggen och mina frilansuppdrag några dagar i veckan.
Stor kram emma
Q: Hej Emma! Visst är det du som har gjort illustrationerna i boken Vintagefrisyrer? Brukar du illustrera som jobb eller bara på fritiden?
/Nyfiken A: Hej Nyfiken! Jajemänsan, det är jag som har gjort illustrationerna i boken Vintagefrisyrer. Tyvärr illustrerar jag extremt sällan. När jag var barn ritade jag konstant. Hade alltid färgpennor och stora ark på rulle redo. Mycket kaniner blev det – min specialitet back in the days. Sedan dess har jag illustrerat i perioder, stora målningar har avlöst seriestrippar och karikatyrer. På senare år har det blivit allt mindre gjort på illustrationsfronten, men det var enormt roligt att ta upp det igen i och med Vintagefrisyrer. Numera illustrerar jag nästan bara när det vankas festligheter eller event. Gör affischer, inbjudningar, menyer, men har även fått i uppdrag att göra bloggheaders. Drömmen är att illustrera mer, men tiden räcker sällan till.
Stor kram
emma
Q: Hej Emma! Jag och min sambo har planer på att köpa en lägenhet och fastnat för Midsommarkransen, då lägenheterna ligger i vår prisklass och det verkar vara ett trevligt område. Så är mest nyfiken på hur du trivs där? För- och nackdelar?
Sedan vill jag bara säga tack för en himla fin blogg! Det är något i dina inlägg som förändrats sen du blev gravid, kan inte sätta ord på vad det är, men nu gillar din blogg ännu mer. Kram!
Malin
A: Hej! Vad gullig du är! Tack för dina fina ord. Och vad roligt att du funderar på att köpa lägenhet i Midsommarkransen! Alltså jag är ju gravt Kransen-frälst, så jag kan inte komma på några nackdelar. Det skulle väl vara att det är dyrt att köpa lägenhet här och att om en en gång har flyttat hit så vill en inte gå utanför Kransen-gränsen.
Fördelarna med Midsommarkransen är att det är som en småstad ett stenkast från tullarna. Här hälsar folk på varandra, går sakta på trottoarerna och snickilisnackar med personalen på Coop. Alla är så enormt trevliga här … för att de hinner vara det. Det är nära till Vintervikens badplats, lummiga kaféeroch fantastiska skog. Här finns också många grymma restauranger, mysiga småbutiker (Mimmi Staafs möbelmakeri, 2 little spoons, Kabelverket och Lyckliga gatan till exempel), en gammal biograf, stans bästa pizza (Tellus pizza) och så finns det gott om parker för parkhäng. Och viktigast av allt. En bra pulkabacke!
Jag gillar också att det finns olika sorters boendeformer här. Hyresrätter, funkis-, bostadsrätter, sekelskiftersvåningar, flerfamiljshus och villor. Här trängs studenter, med övervintrade hippies och barnfamiljer.
Hoppas du och din sambo hittar något riktigt fint här.
Stor kram
Förra sommaren roadtrippade jag och John runt i Frankrike, från Paris, ner till sydvästrakusten och sedan längs med kusten till franska rivieran. Vi hann med lite Provence också. Är du nyfiken på mina bästa Frankrike-tips?
Spana in veckans nummer av Expressen Söndag! Där har jag nämligen skrivit en lång guide till mina bästaste ställen.
– retronostalgiska rosettfrisyrs-januari – jazzande födelsedags-februari – virvlande Vintagefabriks-mars – ett vårvackertmaj med nagg i kanten
– midsommardoppat, Paris-toppat juni.
– roadtrippat fransos-juli – med lite Italien på
Virrvarriga vägar i Frankrike och Italien övergår i brummande Gotland-landsvägar i lånad bubbla. Vi springer i gång bilen i Hemse – till lokalbefolkningens tjut – och rullar längs dammiga vägar till fyren i När. Jag, Erik och Mick sitter i baksätet och skumpar, John spelar Beatles på hög nivå, Max sitter shotgun och pratar – allt medan vägarna slingrar sig fram i varma augusti.
Varje år får jag åka hit, till underbara Gotland, med några av mina allra bästa finvänner. Till min vän Micks sommarställe, med middagsberså, latdagsskugga och alldeles lagom med plats för fotboll och dunkkurragömma. Jag är evigt tacksam varendaste sekund jag är där. Och håller kvar känslan in i kallaste januari.
Torn är det bästa John vet. Fyrar i synnerhet.
Lat-eftermiddagar blir varm-kvällar, vi hoppar i plurret från piren och tävlar i vackraste seglingen ner i vattnet.
Efter bad är det dags att grilla. Det gör vi varendaste kväll och tycks aldrig tröttna. Vi turas om att cykla till bonden för att köpa grönsaker. Och just den här dagen var det min tur. Nydoppad med sommarvarmshud.
Drömmer om Gotlands-torp och vill så innerligt lantisfixa och byggardona att jag får värk i bröstet.
Guppar tillbaka till fastlandet, möter upp Volang-Lindapå tågstationen och tillsammans åker vi hem till mitt Värmland. Packar upp kappsäcken och hänger upp en alldeles speciell skapelse på vädring, min 30,5-årsfestklänning.
Tillsammans med Lollo, Linda och Silversaga roddar jag pyssligt jul-jobb för Amelia jul – på årets varmaste dag. Jag skrotar runt i shorts, sjunger julvisor för att komma i stämning och känner svettpärlor i tinningen.
Värmland visar sig från sin allra vackraste sida när ett hav av vänner anländer till mitt barndomshem.
En lördag – under blixtar och dunder – firar jag nämligen min födelsedag (ett halvår senare) med ett Garden party på den bästa plats jag vet.
Vi dansar till solen går opp.
Några dagar efter festen är det dags för årets viktigaste sommartradition (jämte Gotland). Tjörn. En tradition som hållit i sig sedan jag var sju äpplen hög.
Salta morgondopp, väldoftande ljung, dammande grusvägar, Nogger från kiosken, vattenkrig med min syster, krabbor från Skärhamn och minst ett besök på Härön är kutym.
I virvlande vindar och från karga berg kastar vi oss i plurret. Flera dopp om dagen ordinerad (utöver morgondoppet) och saltet ska vara kvar på kroppen och i håret, så att man känner den där sträva känslan.
Kryper in i Johns tröja – som luktar kärlek och värme.
Härön från Kyrkesund.
Hittar nya sagovägar och jag försöker ta kort med ögonen. För det här vill jag minnas hela livet.
Åker båt över rosa hav och vinkar adjö till semester.
För snart är jag tillbaka i Stockholm. Salta hårtestar byts ut mot nytvättat hår, moringadoftande hud och elegant handväska. Badkläderna läggs i lådan och de stora strandväskorna hängs in i garderoben.
Formexar mig en sväng.
Och säljer godbitar ur min garderob på Blocket-loppisen. Eller Blockisen som jag råkar säga stup i kvarten.
Återförenas med min vapendragare Lollo, sommarcyklar in till Södermalm och besöker Swedish Hasbeensför att kika på deras höstkollektion.
Miriam och jag hittar varsina (nya) favoriter ur kollektionen (förutom våra hearts då).
Smiter i väg – under stort hemlighetsmakeri – till badhus, söderhöjder och till kanaler för att jobba med boken Vintagefrisyrer tillsammans med Retroella-Sarahoch Martina Ankarfyr.
Tar på mig mina nya golden shoes från Swedish hasbeens och laddar inför …
Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut? Åkte på roadtrip genom Frankrike, släppte en Vintageparty-bok, semestrade på Sicilien, startade en egen bloggportal (Bonjour blogs), lärde mig sticka och premiäråkte vår gamla eka(som vi haft i många år, men som jag bara har slitit och tjärat med).
Och så startade jag två företag, mitt eget aktiebolag och Vintagefabriken – tillsammans med Lollo och Linda.
Vilka länder besökte du?
Norge, Frankrike, Italien, Storbritannien.
Vad var din största framgång 2013? Jag gjorde en hel massa spännande, svinroliga frilansjobb, släppte boken Vintageparty, startade Vintagefabriken, skrev och illustrerade klart boken Vintagefrisyrer och var med och drog igång En snällare julmarknad. Alltså vilken sjuhelvetes resa! När jag ser tillbaka på allt jag har gjort 2013 – tillsammans med andra fantastiska kreatörer (men även själv) – så blir jag förbannat stolt. Och lite utmattad. Tempot!? Pjuu.
Bästa köpet? Den rosa bomullsklänningen som jag hittade på Beyond retro. Jag levde i den där klänningen hela långa, varma sommaren.
Gjorde någonting dig riktigt glad? När jag och John fick ta över katten Sockan och den fantastiskt varma finsommaren.
Och ledsen?
När jag förlorade det lilla barnet som växte i mig. Det svärtade ner hela hösten och dammade ner varenda dag med en enorm trötthet. Det tog ganska lång tid för mig att återhämta mig – både fysiskt och psykiskt. Tusen hormoner gjorde att jag grät varje dag, hade svårt att vara ensam med mina egna tankar och var så enormt trött. Träffade inte en själ (förutom mina Vintagefabriken-vapendragare) på flera veckor. Jag hade en bild av mig själv av att jag kunde borsta av mig sådant här relativt lätt, men så var tydligen inte fallet.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2013?
Daft punks “Get lucky” som skrålade ur radion genom vår roadtrip genom Frankrike. Genom ett brusigt Paris, över spetsiga berg vid Franska Rivieran, genom frodiga vindalar i Provence och förbi vajande palmer på en soldränkt motorväg.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det här året har varit en riktig berg-och-dalbana. Enorma toppar med boksläpp, Vintagefabriken-starten, Paris-häng, Gotlandsbad och vackra visioner. Storartade planer, fullklottrade kalendrar och ett aldrig (?) sinande pepp. Och avgrundsdjupa dalar när energin plötsligt har tagit slut och modet svikit. Saker och ting har hänt personer i min närhet och det har (så klart) påverkat mig. Men vi har tagit oss igenom det. Funnits där för varandra. Och det betyder mycket för mig. Så? Om jag var gladare? Det vette tusan. 2013 var inte mitt bästa år. Det var ett slitsamt år, med många lärdomar och erfarenheter. Det är nog just så som jag kommer att minnas det: Som ett sönderklottrat kollegeblock med kom-i-hågs och notes till mig själv.
Vad önskar du att du gjort mer?
Tagit hand om mig själv, gått fler Vinterviks-promenader och tillåtit mig att landat mer. Jag är en arbetsmyra, men även myror behöver landa, ta en långpromenader och låta tankar falla på plats.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Jagat livet.
Blev du kär i år?
Gång på gång.
Favoritprogram på TV?
2013 var året då TV:n åkte ut. Skvalet och bakgrundsbruset skulle bort, för att ge plats åt större tankar, långa middagssamtal, symaskinsskrammel och efterlängtat tom timme = dra i gång projekt. Men på datorn har jag minsann inte slängt ut. På den såg jag “Orange is the new black”, “Game of Thrones”, “Masters of Sex”, “Fröken Frimans krig” … och eh, “Bonde söker fru” (“denna sommar kommer bli som varm kolasås på vaniljglass”). Love it!
Bästa filmen?
The Heat. Stört rolig.
Bästa boken du läste i år? “Cirkeln” av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Och en massa deckare så klart.
Bästa matupplevelsen? När jag och John hittade Paris bästa crêpe i Marais. Vi kör alltid “dagens crêpe” när vi är i Paris, och denna gång hittade vi den bästa. Ever.
Något du önskade dig och fick? Jag fick åka till Paris. Det önskar jag mig alltid.
Vad gjorde du på din födelsedag 2013? Den 4 februari 2013 fyllde jag 30 år. Det firades med fransk finfrukost, jobba hemma-dag, och afternoon tea hemma hos Lollo, tillsammans med Linda, Fatima och nyfödda Livia. Därefter blev jag bjuden på skumpa på Le Rouge och så gick jag på Elle Interiörs designpris. Det riktiga festen skulle hållas ett halvår senare, i augusti. Jag har nämligen alltid drömt om att fylla år på sommaren, så jag bestämde mig helt sonika för att flytta fram min födelsedagsfest ett halvår. Fira 30,5 med ett vilt Garden Party utan slut i den vildvuxna trädgården hemma i Värmland. Och så blev det. Men John kunde inte riktigt hålla sig, så han ställde till med en överraskningsfest den 4 februari. Så jag blev dubbelfirad!
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Någonstans önskar jag att jag sluppit att lära mig den hårda vägen. Så är det ju alltid. Men för att man verkligen ska ta lärdom av livet, så kanske det behövs rejäla dalar. Om livet bara gled på som en Pettersson-båt genom Göta kanal, så då skulle glädjen bli blasé och findagarna mindre fina.
Vad fick dig att må bra? Latdagarna och vattenhålet på Vintagefabriken.
Är det något du saknar år 2013 som du vill ha år 2014? Lugn.
Vilken kändis var du mest sugen på? Alltid Timbuktu.
Vem saknade du? Min vän Åberg. Alltid.
De bästa nya människorna du träffade?
Åh, fick en hel massa nya bra-bekantskaper. Varma människor som man liksom gillar så där automatiskt.Som Bonjour-Madeleine, Isabelle Pedersen, Ida (som syr våra Vintagefabriken-klänningar), Emmy. Bra människor.
Högsta önskan just nu?
Att boken Vintagefrisyrer säljer som smör, Vintagefabriken slår nya rekord, ett stycke regeringsskifte, att folk blir mer miljösmarta (får miljöpanik varenda dag) och mina vänner och familj mår bra. Och att få en liten bebis. Det vore grejer det.
Gar det for sej att fraga om var du fick tag I den fina kameran?
