Frankrike-arkiv - Sida 3 av 3

Q&A: London, sjömansjacka, hemligt Värmland och en perfekt semester

Kommentarer på inlägget:2 kommentarer
Inlägget publicerat:8 oktober, 2013

Q: Du verkar ha så många klänningar från förr (vilket jag är väldigt avundsjuk på). Men hur förvarar du alla klänningar? Och en ständig fråga: Hur förvarar du kläder som du bara använt en gång.
Sofie
A: Hej Sofie! Ja, jag har ett par klänningar … om man säger så. I stort sett alla är vintage. Det är som bubblande sockerdricka ska jag säga dig. Passformen! Kvalitén! Tyget! De flesta av mina klänningar har över 60 år på nacken och ser nästintill nya ut. Det är vad jag kallar bra kvalité.
För att de ska hålla sig så där fina, så måste man ju ta hand om dem också. Nutidens sätt att ta i kläder – slita och dra, slita och slänga – fungerar inte om man vill att kläderna ska hålla för evigt.
De klänningar jag använder mycket, till vardags, hänger i min garderob inne i sovrummet. De festligare och dyrbarare varianterna hänger i klädpåsar och på vadderade- eller sammetsgalgar inne i min lean in-closet. Det är en halvstor garderob som finns i anslutning till hallen. Sedan har jag ett par godbitar hängandes på väggen i sovrummet också. Som den här klänningen från Lyckliga gatan. Min absoluta favoritklänning. Vacker att se på, inte lika bekväm att bära om man ätit en pizza.
De där halvanvända kläderna som man aldrig vet var man ska göra av? Hmm. Jag önskar att jag kunde skriva att jag omsorgsfullt hängde dem på vädring. Men det gör jag inte. De hänger över en fåtöljrygg i sovrummet. Än så länge. Den som har ett smart tips vad man gör med halvanvända kläder – mina öron är öppna! En dröm vore ju att komma på en uppfinning där kläder kunde förvaras utan att utan att de behövde skrynklas på en stolsrygg. Och att man dessutom slapp hänga upp dem på galge …

Q: Alltså jag dreglar när jag ser ditt vitrinskåp!! Aaaahh.. Jag har sett det på ikea, men det är lite svårplacerat. Står ditt i köket ? Så.himla.fin. Precis som du! 🙂
Betty
A: Hej Betty! Vad gullig du är! Ja, det fina skåpet står i köket. Men vet du vad? När jag och John hade monterat ihop det sa vi att det banne mig skulle passa PRECIS överallt. I sovrummet, i vardagsrummet – till och med i badrummet. Det kanske verkar som en svårplacerad pjäs eftersom den är helt fyrkantig, men den passar överallt. Var så säker.
Kram emma

Q: Är den trearmade lampan till salu? Vad tänker ni sälja den för? Har suktat efter den sedan första gången jag såg den på bloggen..
Hanna
A: Hej Hanna! Min älskade, trearmade lampan kommer att bli till salu – var så säker – via Vintagefabriken. Såsmåningom. Jag är inte helt säker på vad den kommer att säljas för (jag säljer ju där på kommission som vilken annan sprätt som helst), men liknande lampor går för ungefär 3 000 kronor (om det är ny, säker el, vilket det är på denna). En gammal slattig går för ungefär 2000 kronor, men då kostar det cirka 500 kronor per ljuskälla (alltså 1 500 kronor) att få ny, säker el i den. Man vill ju inte att kåken ska brinna upp liksom och inte heller att en när och kär ska kolavippen av en elstöt. Så nog att ny el kostar, men det är helt klart värt det.
Håll utkik på Vintagefabriken.se – där kan du läsa mer om nya ting (och även hur du håller dig a jour med allt vintagenytt i butik).

Q: Hej Emma! Den där sjömansjackan som du har på den där Gotlandsbilden, på stranden. Var kommer den ifrån? Den är ju helt underbar!
Z
A: Hej Z! Åh, denna älskade sjömansjacka. Som jag har använt den. En klar favorit i garderoben kan jag säga. Och var den kommer ifrån? Skickliga illustratören och designern Lovisa Burfitts märke BURFITT (som tyvärr ligger på is).

Q: Jag är så väldigt nyfiken på dina gröna skor. Var kommer de ifrån?
Disa
A: Hej Disa! De smaragdgröna sammetspumpsen kommer från Vagabond. Jag köpte dem för ett år sedan ungefär. Ett par riktiga höstskor – i den rätta färgen.

Q: Hej Emma! Vilka fina bilder! Som alltid;) Fru Vintage var också på Formex men missade muggarna med Farbror Blå. Vilket märke är de ifrån? Ett måste när man bor i Sigtuna kommun ju….. Allt gott å stor kram! Fru Vintage
http://www.fruvintage.blogspot.com

A: Hej Fru Vintage! De underbara Farbror Blå-muggarna i mönster efter Elsa Beskow är ett samarbete mellan formgivaren Catharina Kippel tillsammans med Design House Stockholm. Finns att köpa lite varstans numera, på Cervera, eller på nätet, exempelvis här.

Q: Var är det du har vuxit upp i Värmland egentligen? Du skriver aldrig det.
Hemlig
A: Hej du hemlig. Precis som du är lite hemlig, så är jag också det. I alla fall när det gäller min allra käraste plats. Jag är uppvuxen utanför Karlstad, vid vidder av ängar, bredvid mörka skogar och en alldeles lagom liten sjö.

Q: Alltså den där resan du var på i somras? Var var du egentligen och hur länge var du borta? Jag är sugen på kopiera typ allt!
Sanna
A: Sanna, you better do that. För det var en magisk resa. Den började med ett par dagar i Paris, därefter bilade jag och John genom Frankrike, ner till den västra sydkusten. Från väster roadtrippade vi sedan längs med medelhavet till St Tropez. På vägen dit övernattade vi i underbara städer, på mysiga B&B:s och badade i havet tusen gånger om. Från St Tropez åkte vi till Marseille, mellanlandade ett dygn i Rom och åkte därefter vidare för en vecka på Sicilien. Det är vad jag kallar resa! Nu har jag förbrukat så mycket miljö att det troligtvis blir Sverige-semester hela nästa sommar (vilket jag också längtar till).

Q: Förlåt en lite intim fråga men är det någon slags bh-liknande grej du har på dig under blusen eller hör det till? Ser ut att vara en bra grej att ha i garderoben annars! http://www.hanniiwh.wordpress.com
A: Hej! Ingen fara! Här får man fråga det mesta vettu. Jag bär en axelbandslös behå under tröjan. En bredare variant av en behå kan man säga. Jag gillar brett och rejält på behå-fronten! Även om jag inte har så mycket att “hålla” upp, så tycker jag inte att det ska vara något fladder. Och då syftar jag alltså på behån. Inget annat.

Fråga: Jag har en liten fråga sådär i förbifarten; har du några tips på vintagebutiker i London? Jag ska nämligen dit snart men har ingen aning, och jag tänkte att vem ska man fråga, om inte dig! Allt gott!

http://mandarinchips.blogspot.com

Svar: Du har kommit helt rätt! Jag har nämligen just i detta nu kommit hem från London, där jag har spenderat några dagar i jakt efter de absolut bästa vintagebutikerna. Återkommer med några godbitar när jag har landat efter resan. Bon voyage till dig från mig.

Loading Likes...

Roadtrip genom Frankrike: Provence

Kommentarer på inlägget:1 kommentar
Inlägget publicerat:14 juli, 2013

Provence. Ljuvliga Provence.
Jag och John rullade in i den nästan skamligt charmiga byn Brignoles en kväll slöjade i gult ljus. Parkerade bilen, packade ur våra väskor, hittade åt höger och åt vänster. Var låg vårt B&B?
Ingen aning.
John kvistade fram till några parksittande samtals-herrar vid en fontän och frågade åt vilket håll som vår lilla rue låg. Ingen pratade engelska, men gestikulerade stort att frågan förvirrade. En gammal farbror började pipa i väg åt vänster och gestikulerade mot oss att vi skulle följa med. Vi knatade efter med väskorna i våra händer. Farbrorn gick med målmedvetna steg in bland gränderna. Stannade vid några damer som stod och pratade vid en port, frågade om de visste var gatan låg? De skakade med huvudet, men tillsammans fick de syn på en annan dam. De gick fram till henne och snart var halva byn med i jakten efter vårt B&B. Till slut lyckades farbrorn ta reda på var den lilla gränden med B&B:t låg och gick – bokstavligt talat – med oss ända in i farstun. Han hjälpte oss till och med att ringa på dörrklockan.

Inne på vårt B&B möttes vi av en underbar människa som liksom kvittrade fram att hon nästan inte alls pratade engelska. Sedan berättade vant – på klingande, franskosade engelska kryddade med livsglada skratt – om huset, byn och den kommande frukosten. Hon förde oss fram över de persiska mattorna, visade oss den övervuxna trädgården, rummet vi skulle bo i och sedan rekommenderade hon en restaurang som vi kunde gå till om vi var hungriga. “Men skynda er innan det stänger – det är här inte Paris”.

Så då gjorde vi precis det. Lämnade väskorna på rummet, gick ut genom den stora porten på B&B:t (som du ser här ovan) och gav oss ut i den trevligaste by jag varit i.

Förbi vackra portar, höga grindar, tufsiga katter och …

… nötta fiskbutiker.

Jag bar saltstänkt hår och min blommiga klänning från Tidens Melodi.

Vackra Brignoles.

Jag och John var så nyfikna på denna lilla by att vi så klart inte kunde gå raka vägen till restaurangen. Först ziczacka sig genom gränder, tappa bort sig och därefter leta sig fram till någon fasad eller fontän som kändes igen.
Här står världens bästa John i randig tröja och keps.

Med fransk damm under ballerinaskorna gick vi sedan till en rekommenderad restaurang, drack vin från gårdarna runt omkring, åt underbar provencalsk mat och insåg att jo minsann, Provence är vår grej.

Loading Likes...

Roadtrip genom Frankrike: Cassis

Kommentarer på inlägget:4 kommentarer
Inlägget publicerat:13 juli, 2013

Vaknade upp på ett B&B i närheten av Provence, åt frukost och bestämde dagens roadtrip-rutt. Vi längtade efter hav, så siktade motorhuven söderut.
Staden Cassis blev nästa mål på vår roadtrip längs med den franska kusten. Solen gassade, palmerna vajade i den salta luften och syrsorna höll takten när vi rullade ner för de branta bergen ner till den lilla kustbyn.
Min väska var packad med ny baddräkt från Paris, tummade pocketböcker och en påse med färska körbär. Medelhavet skulle minsann intas.

Pittoreska Cassis med franska balkonger, pastellfärgade fönsterluckor …

… boulangerier.

Efter en snabb kaffe och dagens crêpe (så klart) slog vi oss ner på stranden. Hatt, solglasögon, körbär och karta över Frankrike. Här skulle smidas roadtrip-planer i sanden.

“Om det här är bilen …”.

Efter ett tag blev det för varmt – John tog första doppet!

Själv är jag av den frusna typen, så jag tog tid på mig att tina upp i den brännheta sanden.

Eftermiddagen kom och vi lämnade stranden för att dra vidare genom Cassis. Ett stenkast från stranden låg båtar, restauranger och pastellfärgade leksakshus på rad.

Hotell som såg ut att egentligen ligga på Cuba.

Och så lite borgar och berg.

Vi gick genom de trånga gränderna, med alla de knalliga husen, men insåg ganska snart att våra kroppar krävde bad.

Knallade till vår roadtrip-ford och åkte en bit österut, till en ny strand. Där blåste det så att klänningen smet åt kring benen och hatten flög av. Lika bra var väl det. Det skulle ju ändå badas.
Min havsälskande man sprang i, dök in i en våg och plaskade njutningsfullt i det salta vattnet.

… och även jag hoppade i plurret. Okej, “hoppade” var en lätt överdrift. Gick sakta i – med spänd käke och händerna på den varma magen som inte ville bli kall.

Bekantar mig med vattnet.

Och sedan fort i och fort upp!

Nybadade och med vindtorkat, våldsamt hår försökte jag sedan få på mig hatten igen. Med en blond kalufs som stod rakt upp.
Roadtrippen skulle fortsätta. Till Provence.

Loading Likes...

Roadtrip genom Frankrike: En stad full av katter

Kommentarer på inlägget:1 kommentar
Inlägget publicerat:12 juli, 2013

Efter att ha lämnat underbara Peyriac-de-Mer, som ligger nära Spanien, begav vi oss öster ut längs med Medelhavskusten. Vi gjorde ett snabbstopp i en liten sömnig by alldeles i närheten av Provence – en by full av katter.
Jag såg fler katter i byns gränder – och uppe på taken – än jag såg människor.

De var till och med avmålade på husfasaderna.

Jag och John njöt så klart för fulla muggar när vi tog en kvällspromenad genom byn.

Öde.

Alla människor var som bortblåsta, så det var bara vi, katterna och husen. Jag tyckte att det var lite kusligt till en början, men sedan fick vi reda på att alla troligtvis förberedde en festival som skulle starta någon dag därefter.

Vårt B&B för kvällen låg på en av de små gatorna.

När man gick in genom porten till B&B:t så möttes vi av en magnifik innergård. Ägarinnan och hennes man bjöd på rosévin och slog sig ner och pratade en stund. De berättade att huset hade ägts av två konstnärer som hade haft som projekt att restaurera hela huset (som då knappt hade haft något tak).

Jag måste säga att de hade lyckats med sin restaurering.

En trappa upp bodde vi. I ett litet, sött rum med ett fönster som vätte mot gränderna.

Staden som var full av katter var bara en paus på vägen. Dagen därpå skulle vi nämligen möta havet och Provence!

Loading Likes...

Roadtrip genom Frankrike: Le Flamant Rouge och Peyriac-de-Mer

Kommentarer på inlägget:4 kommentarer
Inlägget publicerat:10 juli, 2013

Paris i all ära, men det är inte mycket som går upp mot drömska Le Flamant Rouge och charmiga Peyriac-de-Mer. Varken jag eller John kunde liksom inte sluta fotografera, vilket resulterar i att jag måste göra ytterligare ett inlägg för att visa hur vackert allt var. Det första inlägget hittar du här: Roadtrip genom Frankrike: Peyriac-de-Mer

Alla rum på Le Flamant Rouge (tack för tipset Miriam!) hade inretts efter ett tema. Vi bodde i rummet Coco Chanel. Denna paranta dam var i gott sällskap av författarummet Albert Camus – med bokhyllor och väggar täckta av tidningsblad – och konstnärsrummet Georges Braque – med stafli vid det öppna, susande fönstret. Dessa rum låg på samma våningsplan. Om man trippade upp för trappan kunde man komma till det vackra rummet Edith Piaf. Jag ville bo i vartenda rum. Knappra fram en bok i Albert Camus–rummet, måla konstverk med vind i håret i Georges Braque-våningen och lyssna på skrapiga vinylskivor uppe i Edith Piaf.

Matsalen på nedervåningen var ett kapitel för sig. Överallt låg vackra golv. Rutiga, mönstrade, nötta och älskade. Allt var så där stilla. Det var en stillhet som jag inte vet när jag upplevde senast. När det är tyst. Inget skval, inget bilbrummande, inget dunkade i huvudet av saker som måste göras. Bara harmoniskt brus från vinden, pip från svalorna som sladdar förbi ovanför taket och ljudet av en kaffekopp som ställs ner på ett fat.
Det sistnämnda ljudet kom utifrån.
Trappan leder nämligen ut till baksidan av huset, där jag och John åt frukost.

Edith Piaf-rummet.

I författarrummet, Albert Camus, var väggarna tapetserade med gamla tidningar och på ett skrivbord stod en skrivmaskin.

När jag trippat runt bland alla rummen gav jag mig ut i byn Peyriac-de-Mer tillsammans med John.

Det var morgon och fransoserna kom gående från bageriet med nybakt bröd. Själv gick jag och bar på min mammas gamla badväska (som hon alltid hade med sig till sina morgondopp förr) som jag numera använder som handväska.

Peyriac-de-Mer var så där franskt autentiskt som man kunde drömma om att en liten by skulle vara. Naggade dörrar i knalliga färger, halvöppna fönsterluckor, tvätten på lina högt ovanför gatorna och krukor med växter i. Överallt.

Om jag fick välja skulle jag bo i huset med de gröna fönsterluckorna. Vilket väljer du?

Peyriac-de-Mers gränder var helt tomma. Så när som på mig och John då. Och någon katt på jakt.

Hittade stora – stängda – portar med spännande trädgårdar i.
När vi gått igenom Peyriac-de-Mer, gick vi tillbaka till Le Flamant Rouge, packade våra väskor och hoppade in i Forden igen. Ett nytt äventyr, ett nytt mål och ännu ett stopp på vår franska roadtripp stod på menyn.

Loading Likes...

Februari 2012: Födelsedag, modevecka och Värmland

Kommentarer på inlägget:14 kommentarer
Inlägget publicerat:4 januari, 2013

Nostalgitrippen genom 2012 fortsätter i rask takt. Från januaris flängande resor till Berlin och Paris till februari – födelsedagsmånaden! Hurra! Jag älskar att fylla år och anordna födelsedagskalas – det är mitt bästa! Och februari månad började just så. Med festförberedelser, rosor i flaskor och pepp.

En dag i februari kom min kära vän och granne Lollo in till mig med ett sminkbord. Hon hade inte plats för det, så hon tänkte att det kunde stå hos mig ett tag. Ett långlån kallade hon det. Att jag sedan skulle få det några månader senare visste jag inte om …

Den 4 februari är min dag. Årets höjdpunkt om du frågar mig. Så här såg jag ut på min födelsedag när jag piffade till mig inför min födelsedagsmiddag.

Årets tema på min födelsedag var Frankrike. jag är så förutsägbar ….
Jag bjöd in till en fransk afton med vegetarisk coq au vin och Crème Brûlée (mitt bästa!). John lagade maten medan jag dekorerade middagsbordet med eiffeltorn, franska böcker och girlanger i trikolorens färger.

Fick en underbar radio i fördelsedagspresent av John. Den har jag haft på sedan dess i stort sett. Love it!

Samtidigt var det modevecka i Stockholm. Jag sprang på visningar mest hela tiden, skrev om kollektioner, intervjuade designers och andades mode genom varenda ven.

Mayla.

Jag åkte skridskor för första gången på säkert 10 år. Det var fantastiskt roligt, även om jag ramlade och åkte som om det var första gången.

Ibland jobbade jag hemifrån. Och det såg ut så här. Tänk va, då hade jag ingen aning om att jag ett år senare skulle göra detta permanent.

Köpte underbara tidningar på Tradera och smälte vid blotta synen av denna damens leende.

Hade ett stycke lånekatt hemma. Winston. Här ligger han i vanlig ordning på det virkade överkastet på sängen. Älskade lilla (enorma) katt.

Åkte hem till Värmland och firade mamma och mormor som också fyller år i februari.

Gick långa promenader på åkrarna och latade mig i soffan.

Katten Winston var också med i Värmland. Finklädd och dan.

Snön föll och det kom en bil den dagen.

När jag kom hem till Stockholm hängde jag mest hemma hos Vintageprylar tillsammans med Volangen. Där satt vi och smidde bokplaner och drömde om att få ett bokkontrakt.

I februari tipsade jag även om Rifle Paper Co, och det vill jag även göra nu. Hur fint är inte detta?

This is what February 2012 looked like – the month of my birthday. I love to celebrate my birthday and organize birthday parties – best thing I know! And the month of February began precisely like that. With the festive preparations and roses in bottles.

– My husband gave me a wonderful retro styled radio as a birthday gift. I haven’t turned it off since. Frequently used in other words.
– In early February, I spent a lot of time at Stockholm fashion week where I ran around to fashion shows, looked at the collections and interviewed the designers.
– I skated for the first time in probably 10 years.
– Went home to Värmland (where I was born. Värmland is located in the middle of Sweden).
– I had a cat.

Loading Likes...

En randig klänning

Kommentarer på inlägget:5 kommentarer
Inlägget publicerat:1 januari, 2013

Randigt är det bästa jag vet. Hemma hos mig trängs randiga skor med randiga klänningar, kjolar, playsuits, tröjor, bikinis, hattar och väskor. Allt prydligt upphängt och uppställt i min garderob – som är klädd i randig tapet. Så klart.

Min kärlek för ränder har jag ärvt av min mor Märta.
Jag har alltid tyckt att jag och min mamma är så olika. Som natt och dag ungefär.
Jag och pappa däremot. Ja, vi älskar jazz, tycker om att jamma tillsammans och har i mångt och mycket samma synsätt på saker och ting. Vi ser dessutom likadana ut (minus pappas flint).
Men ju äldre jag blir desto mer lik blir jag min tokmamma. Hon liksom jag älskar gamla möbler, loppisfynd, trädgårdar, pyssel och är svag för allt som har med Frankrike att göra. Och – inte att förglömma – ränder.
Denna randiga klänning hittade jag i hennes garderob när jag var hemma i Värmland över jul. Det blev så tydligt på något vis hur lika vi är trots allt.
Denna randiga sailorklänning bar hon på sin student under 1960-talet. Skepp o hoj morsan!

I love stripes! That’s one thing me and my mother Märta have in common. I found this wonderful striped sailor dress in my mother’s closet. She wore it when she graduated in the 1960’s. O hoy mama!

Loading Likes...

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta

Nyare inlägg