Nu har jag äntligen hittat den perfekta platsen för min poster från Damernas Värld. Nu hänger denna 1950-talskaramell ovanför Johns vinröda biostolar och påminner mig om den fina år som jag spenderade på denna fantastiska redaktion.
Appråpå Damernas Värld så hoppas jag att ni håller tummarna ikväll. Då kommer det nämligen avgöras vilken sajt som tar hem det ärofyllda priset Tidskriftspriset Årets Tidskrift Digitala Medier. Damernas.se – min baby som jag jobbat med tills för en månad sedan – är nominerad. Jag hoppas så innerligt att den vinner, för som jag har slitit och rivit mitt hår för denna fina sajt. Hoppas!
Dags för måndags-nostalgi igen. Titta tillbaka på förra veckan och se hur den såg ut genom min Iphone-lins och Instagram-flöde.
Om du vill följa mig på Instagram så heter jag kort och gott emmasundh.
Måndagen började med långpromenad och caféjobbande på Mellqvist kaffebar. Det är mitt nya nu när jag är frilansjournalist.
Måndag gick snabbt över i tisdag. Jag lanserade emmasundh.com, instagrammade mina trocadero-flaskor i köket och visade upp omslaget på kommande boken Vintageparty! Fick så himla många fina kommentarer bode genom bloggen emmasundh.com, instagram och Facebook (där du också kan följa mig).
På tisdagskvällen kammade jag håret och klickade en bild i min badrumsspegel. Jag skulle nämligen på dejt med min kära vän Vapnet. Äntligen! Det var underbart att få träffa henne. Tyvärr lyckades jag inte haffa henne på bild. Jag var helt enkelt för inne i vårt samtal. När onsdagen kom tog jag en långpromenad till Kungsholmen, där jag skulle ha frukostmöte med Volang-Linda,Vintageprylar-Lollo och Silversagai Volangens nya lägenhet. Där hittade jag ett helt fantastiskt roligt och fint nummer av Damernas Värld.Älskar verkligen gamla tidningar, särskilt Damernas Värld, eftersom det är en tidning som ligger mig så varmt om hjärtat. Framförallt de som jobbar där just nu. Sakn på er!
Volang-Linda bjöd på smarrig frukost i blomkoppar, medan vi bollade idéer på nya böcker och nya projekt. Under hela frukosten satt jag och suktade efter Lindas underbara kalender från Frankie magazine. Love, love, love it!
Torsdagen såg ut så här. Hemmajobb, planerande och fixande. På fredagen damp boken om Pärlans konfektyrner i brevinkastet.
På eftermiddag blev jag upphämtad utanför min port i Midsommarkransen av min vän Fatima. Sedan körde vi upp till Uppsala för en liten miniweekend. Jag och några av mina vänner brukar åka på en miniweekend varje höst, inget fancy pancy, utan bara pyjamashäng, middagar och häng med varm choklad med mashmallow. Första året åkte vi hem till mina föräldrar i Värmland, andra året åkte vi till Fridas pappas sommarställe och nu till Lisas pojkväns föräldrarhem. Detta år höll det knappt på att bli någon weekend, för alla har haft en helt galet körig höst, men Lisa styrde upp i sista sekund.
Vårt primära mål med helgen var att skämma bort Frida som fyllt år. Hon fick den här weekenden av oss i 30-årspresent. Vi bjöd henne på vintagefynd, kläder, crêpes (hennes bästa) och så fin middag.
Jag är helt slut för vi har pratat konstant från fredag till söndag. Om allt mellan himmel och jord.
På söndagen åt vi finfrukost, fortsatte prata, vinkade adjö till Uppsala och begav oss tillbaka till Stockholm.
På flygplatsen i Bologna plockade min kära DV-kollega Carin Karlsson upp den här delikata Liselotte Watkins-flaskan. Eftersom hon ville förtära den med finess bjöd hon in till en Watkins-drink-fest i lördags. En hel hög underbara människor var där. Eftersom jag är ett stort fan av Carin släppte jag vad jag hade för händerna och kvistade hem till denna dam på Kungsholmen.
Här är Carin i full färd med att presentera Ken, en spejsig karaktär i silverrock (!) som hon återfunnit. Carin hade hittat sin barndoms barbiesamling och hade en liten föreläsning om modet. Jag höll på att kikna av skratt.
En annan DV-favorit som jag lyckades halvt om halvt fånga på bild. Världens bästa Anna, som är Guldknappen-general på Damernas Världoch min idol, var också där.
Till ljudet av skålande drinkar avhandlade vi ämnen som katter, kärlek och Ken. Carin och ytterligare en DV-favorit, Therese Lundell (vars illustrationer och form du kan hitta i tidningen) visade upp en oförglömligt dans, vi lyssnade på de peppigaste låtarna och gjorde drinkblandningar som aldrig sett världen förut.
Jag, som hade varit på 40-årskalas dagen innan, hade tänkt att jag skulle gå hem tidigt, men det var stört omöjligt.
Vi insåg dessutom att det var dags att ställa om klockan, så vi vann en timme bara så där. Efter många försök att slita mig, lyckades jag till slut. Sa adjö till Carin, alla trevliga gäster, Carins filmisar och Ken med silverrocken och masade mig hemåt över öarna.
En liten söndagstradition. I vanlig ordning tänkte jag nämligen visa hur min vecka sett ut med hjälp mina Instagram-bilder. Om du vill följa mig där så heter jag emmasundh. Skepp å hoj, söndagsskoj!
Måndagen började med att jag och Lollo åkte runt i lånad bil och gjorde mängder av ärenden inför ett alldeles speciellt projekt. Passade även på att ägna en minut åt att sätta upp en hylla i sovrummet.
När det blev tisdag sprang jag på möten. På väg till ett av dem stod det ett lockbete i vägen. En koffert. Mitt på trottoaren. På kvällskvisten pysslade jag järnet. Jag gjorde bland annat en förstoring av det här bokomslaget som ni ser till höger. Mäkta stiligt, eller hur? Men det skulle inte bara agera bokomslag. Denna plansch hade nämligen ett annat mission i livet. Exakt vad ska du få se i veckan …
Onsdagen kom, en nästan brottsligt spännande dag. Jag, Volang-Linda och Vintageprylar (som skriver en bok tillsammans) anordnade nämligen en fest tillsammans på vårt förlag Norstedts.
Vi hade gjort finfina goodiebags till gästerna på festen. Bland annat hade vi fixat specialgjorda chokladkakor, som jag hade formgett omslaget till.
Här står jag på trappen till Norstedts (bilden är snodd från Vintageprylar), och så en liten bild på några av drinkarna som vi bjöd på …
Fredag. Träffade Silversaga igen för att bolla spännande projekt. Norpade hennes Iphone för att ta kort på hennes otroligt vackra Iphone-skal som bär en av hennes egna bilder. Fint som snus. Fredagskvällen spenderades på 40-årskalas (bilder därifrån kommer inom kort).
Vaknade upp till en lördag, blev fotograferad av en annan härlig dam, visade upp min Damernas Värld-tavla som äntligen funnit sin plats ovanför Johns biostolar. Därefter traskade jag på en långpromenad till Fruängen för att hälsa på mina vänner Mick och Emelie som flyttat dit samma dag.
På lördagskvällen ilade jag iväg till världens bästa Carin som hade ställt till med drinkfest och bjudit in en hög härliga människor. Söndagen kan sammanfattas i den högra bilden. Kaffe och promenad. Bästa.
Ligger för närvarande hemma och kurerar mig, och passar på att kika på hur förra veckan såg ut genom Instagram (heter emmasundh där om du vill följa mig). Den kan sammanfattas med jobb, jobb och jobb. Och en fest och en bilbomb.
Veckan började med att jag gömde mig i min luvkappa. Det hade nämligen blivit kallt. På tisdagen trotsade jag höstkylan, genom att trippa till Riddarholmen iklädd ballerinaskor. Jag och Lollo skulle nämligen på möte hos vårt förlag, Norstedts.
Trippilitripp.
Jag bar sjömansklänning dagen till ära. Ni vet, den här klänningen som jag visade upp. Det blev onsdag och jag började morgonen med en höstpromenad till Stockholmsmässan.
Där var det nämligen Hem & villa-mässa. Blev helt betuttad i de här Sailor-kopparna från Gustavsberg och har inte kunnat sluta tänka på dem sedan dess. Men eftersom jag var tjänstledig i somras för att jobba med boken så lever jag som en kyrkråtta just nu. Se men inte röra.
På torsdag eftermiddag gick jag fest på Damernas Världs redaktion. Jag, stylisten Robert Nordberg, AD:n Caroline Therstam och redaktionschefen Rebecka Edgren Aldén skulle firas av, vilket gjordes med bubbel, ballonger, tårta, presenter, blommor och fantastiska tal av Martina Bonnier. Tårarna sprutade från moi. Milt sagt.
Fredagen kom och hittade den här fina postern, gjord av ToveLisa. Jag gillar ALLT som ToveLisa gör. Än en gång: Se men inte röra.
När lördagen kom hade jag ont i hela kroppen och hade svårt att öppna ögonen. Jag älskar ju att jobba med min bok och alla mina projekt, men ibland blir kroppen så klart trött av att ha två jobb. Lördagen var en sådan dag.
Visade upp att jag var med i nya numret av Damernas Värld. Tyvärr hade det smugit sig in ett litet fel, som jag upptäckte först när en läsare här uppmärksammande det (tack). Tråkigt, men det är ju sådant som händer. På lördagskvällen tog jag på mig finskorna, tog John under armen och gick på utflyttningsfest hos Volang-Linda och David. Där träffade jag bland annat supertrevliga Isabelle Pedersen, ett stycke superskicklig designer (Ida, jag kommer höra av mig snart till dig) och fick jag prata en hel massa med en av mina närmsta kompisar, Chrille. Det var länge sedan. Det blev en tidig kväll, eftersom jag skulle jobba dagen därpå. Trodde jag. För när jag och mina vänner gick till tunnelbanan, smällde en bil inte långt från oss och en annan bil pep i väg i en jäkla fart därifrån. Det kan ha varit en liten bomb, eller så var det bara bensintanken som small. Eftersom vi hade sett allt var vi tvungna att stanna kvar tills polis och brandbilar kom. Helt galet.
Söndagen började med en promenad och sedan jobb, jobb, jobb. Efter jobbet åkte jag hem och jobbade med boken, sedan sa kroppen ifrån och gick och blev sjuk. Det är allt bra det där med kroppen alltså. För jag kände i hjärnan att det blev lite för mycket jobb, men när kroppen säger i från, ja, då är det inte mycket man kan göra mer än att kapitulera. Lägga sig ner under duntäcket, sova och … sova ut. Kommer inte i håg senast jag gjorde det. Herregud vad jag behövde det. Tack lilla kroppen för att du lade mig ner, och förlåt att envisa jag promt försöker pressa dig till orimliga gränser. Jag ska bli snällare mot dig. Från. Och. Med. Nu.
Aldrig sinande tårar, starka känslor, massor av skratt och en fantastisk nyhet. Så har min kväll sett ut. Jag är nämligen precis hemkommen från redaktionen på Damernas Värld. Under kvällen har jag och tre andra helt underbara kollegor avtackats. Min kära före detta chef, Martina Bonnier, höll tal så att ögonen fylldes av tårar, jag fick en prickig klänning signerad en av mina favoritdesigners Maria Westerlind (klänningen ska jag visa upp så snart jag bara kan) av mina gamla finneringaordfina kollegor, en illustration av min överdjävligt skickliga praktikant Linnea (I love you), vackra blommor, en alldeles speciell DV-present (som jag också ska visa upp på bloggen) och massor av pepp från alla kära vänner (ni värmer mitt hjärta). Känslorna är på utsidan, på insidan, ja, överallt. Tänk att ett team, en redaktion, en tidning och en arbetsplats kan trigga i gång ett värmländskt hjärta så till den milda grad.
Inte nog med det. Jag hann knappt komma innanför de ballongprydda dörren på DV-redaktionen innan jag blev varse om att min baby, Damernas.se, som jag har slitit med och utvecklat tillsammans med min redaktion i två år (fram tills för en och en halv vecka sedan) har blivit nominerad till Årets Tidskrift Digitala Medier på Tidskriftspriset 2012. Jag började grina. Och grinet, det liksom fortsätter in på nattakvisten här i det Sundhianska hemmet. Nu ska jag krypa till kojs med min klänning, min alldeles speciella present, mina rödgråtna ögon, Martinas fina ord och med ett varmt hjärta. Och med ett stycke man som stöttar mig mest hela tiden.
