Veckan började med att jag gömde mig i min luvkappa. Det hade nämligen blivit kallt. På tisdagen trotsade jag höstkylan, genom att trippa till Riddarholmen iklädd ballerinaskor. Jag och Lollo skulle nämligen på möte hos vårt förlag, Norstedts.

Trippilitripp.

Jag bar sjömansklänning dagen till ära. Ni vet, den här klänningen som jag visade upp. Det blev onsdag och jag började morgonen med en höstpromenad till Stockholmsmässan.

Där var det nämligen Hem & villa-mässa. Blev helt betuttad i de här Sailor-kopparna från Gustavsberg och har inte kunnat sluta tänka på dem sedan dess. Men eftersom jag var tjänstledig i somras för att jobba med boken så lever jag som en kyrkråtta just nu. Se men inte röra.

På torsdag eftermiddag gick jag fest på Damernas Världs redaktion. Jag, stylisten Robert Nordberg, AD:n Caroline Therstam och redaktionschefen Rebecka Edgren Aldén skulle firas av, vilket gjordes med bubbel, ballonger, tårta, presenter, blommor och fantastiska tal av Martina Bonnier.
Tårarna sprutade från moi. Milt sagt.
Fredagen kom och hittade den här fina postern, gjord av ToveLisa. Jag gillar ALLT som ToveLisa gör.  Än en gång: Se men inte röra.

När lördagen kom hade jag ont i hela kroppen och hade svårt att öppna ögonen. Jag älskar ju att jobba med min bok och alla mina projekt, men ibland blir kroppen så klart trött av att ha två jobb. Lördagen var en sådan dag.

Visade upp att jag var med i nya numret av Damernas Värld. Tyvärr hade det smugit sig in ett litet fel, som jag upptäckte först när en läsare här uppmärksammande det (tack). Tråkigt, men det är ju sådant som händer. På lördagskvällen tog jag på mig finskorna, tog John under armen och gick på utflyttningsfest hos Volang-Linda och David. Där träffade jag bland annat supertrevliga Isabelle Pedersen, ett stycke superskicklig designer (Ida, jag kommer höra av mig snart till dig) och fick jag prata en hel massa med en av mina närmsta kompisar, Chrille. Det var länge sedan. Det blev en tidig kväll, eftersom jag skulle jobba dagen därpå. Trodde jag. För när jag och mina vänner gick till tunnelbanan, smällde en bil inte långt från oss och en annan bil pep i väg i en jäkla fart därifrån. Det kan ha varit en liten bomb, eller så var det bara bensintanken som small. Eftersom vi hade sett allt var vi tvungna att stanna kvar tills polis och brandbilar kom. Helt galet.

Söndagen började med en promenad och sedan jobb, jobb, jobb. Efter jobbet åkte jag hem och jobbade med boken, sedan sa kroppen ifrån och gick och blev sjuk. Det är allt bra det där med kroppen alltså. För jag kände i hjärnan att det blev lite för mycket jobb, men när kroppen säger i från, ja, då är det inte mycket man kan göra mer än att kapitulera. Lägga sig ner under duntäcket, sova och … sova ut. Kommer inte i håg senast jag gjorde det. Herregud vad jag behövde det. Tack lilla kroppen för att du lade mig ner, och förlåt att envisa jag promt försöker pressa dig till orimliga gränser. Jag ska bli snällare mot dig. Från. Och. Med. Nu.