Vardagen vevas igång pö om pö, jag greppar perspektiven, rensar datorn och jag inser vilket kaos det varit det senaste året. Med ett crescendo i våras. Beslutet av sälja torpet på Gotland, de fyra böckerna som jag, Maria och Johanna skrev i vintras, corona-pandemin, alla jobb som försvann, min yrkeseroll som jag behövde uppfinna på nytt, vrida och anpassa. Lägg till samhällets pressade situation, den ohållbara situationen inom vården och så veckorna av vabb.
En vår som försvann i oro, kaos och vabb. Och känsla av att tappa tiden. Jag som skulle ta vara på tiden med en anhörig hade aldrig förutspått en pandemi.

Sen kom en efterlängtad sommar, där vi lämnade torpet och började gira mot nästa hamn. Även om träden var gröna och blommorna prunkande, så var världsläget detsamma. Pressen, oron. Samtidigt en sommar av livskris för många (hand upp!), funderingar och framtidsångest. Försök till att över-smarta pandemin och försöka komma på hur hösten kommer se ut. Vad kommer att hända? Hur kommer våra samhällen se ut efter den här pandemin? Och var ville en själv vara. Så många tankar att det svämmar över.

Min vår fångade jag på bild, men eftersom tiden rann mig ur händerna, stannade bilderna på datorn. Så jag tänkte att vi kunde kika på hur det såg ut? Och detta inlägg är liksom också en påminnelse till mig om hur förändringen såg ut. Vad var det som hände egentligen?

Vi var hemma i lägenheten i veckor, med sjuka barn. Duschade för syn skull och bodde i pyjamas och kimono.

Nattlinne hela dagen, med raggsockor som accessoar.

Hade hundra bilder på kameran från årets bokstavsfest i februari, men det kändes märkligt att visa bilder från en fest när världen var upp-och-ner.

Bestämde oss för att flytta om. Alltså BYTA rum med barnen.

Vi kom så här långt.

… tills vi insåg att detta blir inte bra alltså, hahaha.

Sydde med Amanda, med Harry innanför koftan, på innergården!

Använde upp den sista flaskan schampoo och gav mig in i det här livet istället.

Våren kom. Jag såg den knappt mellan vabbandet.

Sedan blommade tulpanerna på innergården och barnen slutade snora, så gick vi ut.

Det var städat och totalt kaos hemma, om vartannat. En hade tid att både städa och stöka så att säga.

Firade John som fyllde år.

Överraskade med picknick i parken! Hade egentligen tänkt fest, men det får bli ett annat år.

Det köptes gulliga barnklänningar redo för kalas, men några kalas blev det ju inte. Och pja, en började ju inse att barnen har andra preferenser som innehåller Pokemons och regnbågar.

Vi cyklade på utflykter till Söder, gick på små upptäcktsfärder och …

Lekparkerna var stängda till viss del, för att undvika smittspridning, så vi tittade på utsikter istället.

Pippi fyllde 75 år och vi längtade efter att åka till Astrid Lindgrens värld. Biljetter och boende var bokat sedan länge, och hoppet levde kvar ända fram till sommaren. Men nästa sommar, då!

Våren övergick till försommar, vi började fundera på boende, bokade fotograf för att plåta av lägenheten och kikade också på ett slott i Värmland. Stora drömmar!

Mellan varven volontärade jag på förklädesfabriken för att göra skyddsutrustning till sjukvården.

Pysslade brickor och kände DIY-ådran rycka.

Sedan packade vi ihop för att ta oss till torpet. En sista gång.

Vilket minne poppar upp när du tänker på våren 2020? Var var den största förändringen?

Eftersom sommaren kantades av att packa torp så har jag börjat ägna mig åt … slow bloggning. 100% efterkonstruktion, men ganska gött när jag tänker på det. Mellan nu-uppdateringar så kommer jag pö om pö kila in med glimtar från sommaren. Som den här dagen i Visby, som var som vaniljglass med kolasås på.

Jag bar sommarens favoritklänning från Lyckliga gården och mina lagade skor, som Skomakeri Framåt hade fixat till.

Vi fikade på Café Amalia, tillsammans med våra Visby-vänner. Så mysigt ställe, med bord på två sidor av en gata. En kunde sitta här …

Eller här! Eler inomhus.

Konceptet: Frukost hela dagen!

Det var en kylig dag så vi satt inne och mös. Inte mig emot.

Efteråt kikade jag in på Akantus, för det är tradition.

Sådant här jox är ju jag svag för.

Och pja, gungstolar, korgstolar och annat mys.

Det var ganska mycket folk inne i Visby så vi letade oss till lugnare delar och hamnade i Botaniska! Och det fantastiska lusthuset som ligger på en höjd. Världens vackraste plats!

Innan vi pep hem så hann vi med att springa i gångarna i en av alla ruiner och leka medeltid. Det osar ju medeltidsvecka lång väg om våra barn, så det är ju bara att förbereda sig.
Världsfin dag var det i alla fall.

Min plan denna vecka var att moffla bloggen full av inlägg från sommaren. Nu när jag har tid och inte är mitt uppe i en flytt skulle jag visa min sommar. Men efter en utmattande vår, där all tid gick till att vabba och försöka forma om mitt jobb (eftersom alla uppdrag försvann), är jag mer än taggad på att förändra, påverka och engagera mig.

Har ju knappt jobbat fyra dagar och har redan mejlat företag, börjat skriva på debattartiklar, suttit i möten och tagit kontakt med andra för att ta armkrok. Och jädrar i berget. Hade glömt vilken kick engagemang ger! Känner mig helt pirrig.

Nåväl. Nu ska jag alldeles strax visa en alldeles ljuvlig dag från i somras, sedan ska jag pipa till Värmland över helgen. Det blir fint dä!

Vad ska du göra i helgen?

Hej på er och den första jobbveckan.
Min fräken mitt på näsan sitter där den ska, mitt hår har växt som tusan i sommar och nu är det snart min helt naturliga hårfärg. Jag har helt slutat gå till frisör, och klipper mig med kökssaxen, hehehe. Men jag har ju liksom inte heller så mycket frisyr, desto mer hår! Och jädrar i berget vad tjockt det var bakom alla blonderingar.

Har även en ny klänning. Eller ny och ny. Den är så klart begagnad. Älskar sommarens trend med ballongärm och vidd i kjolen, en trend som klaffar ganska bra med min stil i övrigt,  men vill inte konsumera nyproducerat. Jag tänker snarare att jag är trendens nästa anhalt, dit ett plagg kommer när de fräser ut på begagnatmarknaden. Ja, just den här trenden alltså. Min stil brukar klaffa med rådande trender ungefär var tredje, femte år, haha.

Jag följer ju inte trender, utan kör min stil år ute och år in. Men lägger till begagnade kryddor då och då. Tänker ganska mycket på just det här just nu. Trender, mode, begagnathandel och om en bidrar till normen att köpa ett nytt plagg i veckan (vilket vi svenskar gör) genom faktiskt visa att det finns ett andrahandsvärde. Det är SÅ KLART bra att kläderna används, och har flera ägare. Men det är skillnad på att köpa vintagekläder som är över 70 år gamla, och en H&M-klänning från senaste Conscious Collection. Som någon använt en gång. Eller inte alls.
Ett nytt begagnat plagg har ju trots allt inte det där försvinnande lilla klimatavtrycket som jag vill åt. Och kanske bidrar jag till och med till slitet och slänget?
För även om jag konsumerar begagnat, så vill jag ju inte bidra till att det fortsätter konsumeras 1 plagg i veckan, som sedan – LÄTT SOM EN PLÄTT – kan säljas vidare. Nu konsumerar jag ju inte mode så där supermycket (utan lockas mer av tanken att sy upp några få plagg som passar mig. I gamla tyger), men gillar ju att nöta hur jag påverkar andra. Hur jag beter mig.

Givetvis är det bättre att köpa begagnat – alla gånger. Men om vi fortsätter att shoppa 1 plagg i veckan, fast begagnat, så kanske flödet av grejer in i centrifugen av mode fortsätter? Kanske rättfärdigar vi ny-köp eftersom vi shoppat så mycket begagnat? Eller sålt vidare?
Eftersom vi människor är så duktiga på att mata det kortsiktiga belöningssystemet?
Kanske känns det bra (eller lite bättre) att shoppa nytt, eftersom det är enkelt att sälja vidare om vi tröttnar efter en vecka?
Vi pratar ju ofta om att handla mer begagnat, men då pratar en ju alltså i relation till nyinköp. Inte att en vinner pris om en köper 14 kilo begagnat OCH fortsätter köpa 14 kilo nyproducerat (vilket är vad vi svenskar faktiskt gör). Vi kanske ska köpa 7 kilo begagnat. Bara.

Hur tänker ni?