Nämen hej på er!
Det är måndag, vi är friska, solen skiner och jag är så taggad på att hugga tag i den här veckan. Hur mår ni?
Det har ju varit ett par rejält stökiga veckor, jag har knappt vetat vad som varit upp och vad som varit ner, vad jag bloggat om och inte. Så jag tänkte röja rent genom en rejäl frågestund. Jag har såååå många blogginlägg som jag vill ha ut, så mycket att berätta, visa, snacka om, men tycker så klart att det är roligare om era röster hörs.
Så, vad vill ni veta? Och kanske har du något önkseinlägg på lut?
Ställ alla er frågor här i kommentarsfältet eller skicka ett mejl till sundh.emma@gmail.com.
Min första tanke var att höra av mig till min kompis Lisa som är surdegsproffs. Och så frågade jag om hon kunde skicka lite surdegsbas på posten. Eh. Hon svarade att det … kanske inte var så bra idé.
Efter några dagar förstod jag varför. Jag gjorde min egen surdegsbas och råkade mata den för mycket i förhållande till sin lilla burk och poff så bara vällde det ur deg som en liten mini surdegs-vulkan.
Sa jag att Lisa var proffs? Eh, ja.
I alla fall. Jag använde det här grundreceptet och när jag väl bakade så freestylade jag loss, pga ORKAR inte recept som står i gram. Så jag höftade. Och tadaa!
Ett höftat surdegsbröd.
Med lite dekoration på.
Nu står ju surdegsbasen i kylen, så nu måste jag ju fortsätta baka.
En gång i veckan matar jag degen med mjöl och vatten, och när jag ska baka med den tar jag ut den i rumstemperatur ett par timmar innan jag ska använda den. Så matar jag och inväntar bubblor.
Om jag bara bakar bröd? Nej, nej. Ikväll blev det surdegspizza.
Det blommar i vårt rosa kök. Av nästan-rosenkvist.
Ja, för detta är inte annat än en kvist med pappersblommor i.
Det började som påskris, men nu har bladen blivit ganska stora och det är som att våren spirar här hemma. Mitt i all vabb och, ja, jag har också blivit sjuk.
Sputar lite vatten på grenen varje dag och byter vatten lite då och då.
Tillsammans bi-dra till biologisk mångfald genom att så blommor, plantera blommande träd och buskar (läs mat till viktiga pollinatörer), och samtidigt skapa Sveriges vackraste och vettigaste kommun våren och sommaren 2021. Och dela med oss av blomsterprakten via sociala medier under hashtaggen #låthelakarlstadblomma#låthelasverigeblomma
För så här ligger det till.
Vi människor är beroende av viktiga pollinatörer – inte minst för vår matförsörjning.
Men allt som oftast ser vi naturen som något vi ska erövra, försöka mota bort och styra och viftar bort dessa betydelsefulla trädgårdsmästare, och jobbar enträget bort de livsmiljöer där de trivs. Det råder akut brist på mat och boende för pollinatörer, men det fina i kråksången är att vi kan hjälpa till.
Dels genom att skippa bekämpningsmedel, handla ekologiskt och ta det lugnt med att anlägga gräsmattor, sten och trall. Men också genom att (och nu kommer vi till själva pistillen i blomsterprakten): odla blommor, buskar och träd som blir som bufféer för pollinatörer. På balkongen, innergården, kolonilotten, ängen eller i trädgården. Och för all del: på taket till livsmedelsbutiken, i krukor utanför arbetsplatsen eller i pallkragar på förskolan eller skolan.
Skippa att klippa gräsmattan, låta den gå upp i blom (eller låta delar av gräsmattan bli äng?) och inte vara så noga i trädgården. Att ligga i hängmattan i sommar och skippa att rensa ogräs har aldrig varit så välgörande.
Ser fram emot att följa bilder på odlingspepp, fröpåsar, otippade ställen att odla på, prunkande balkonger och blomsterstinna trädgårdar. Kommunala parker, rondeller eller varför inte stadskärnor? Och kanske att företag vågar utmana varandra?
I år kickstartar vi, men tanken är att detta SÅ KLART ska växa sig större.
Vi tycker givetvis att alla kommuner ska utmana oss! Kanske en #låthelauppsalablomma dyker opp? Eller en #låthelaskellefteåblomma kan ta fart under #låthelasverigeblomma ?
Det vore ju underbart!
Innan våren sa poff och vinterkappan lades på hyllan så fångade jag en begagnad favorit-mix på bild.
Fyra nyanser av rosa.
Begagnad basker från Rodebjer, inhandlad via Tradera. Gammal ullhalsduk. Kappa från Beyond retro Rosa manchesterbyxor från Tradera.
Kanske en helt vanlig look? Men inte för mig.
När jag var sju äpplen hög var rosa ett skällsord.
Minns så väl när jag yppade att jag tyckte om färgen rosa, och blev retad av ett äldre barn, eftersom rosa var en “tjejfärg” och därmed något dåligt? Hade ingen aning om att ett färg kunde vara en expressbiljett till ret – den såg en liksom inte komma.
Kommer så väl i håg att jag blev sur, och undrade varför i hela friden en inte fick tycka om vilken färg en ville. Undrade hur just rosa kunde förknippas med tjejer? Svin är ju skära har jag lärt mig. Undrade vad det var som var så dåligt med att vara tjej?
Men där i facket “tjej” skulle jag in.
Och det innebar en hel massa saker. Att en osade tjejbaciller, att vissa gick fram när en skulle slå med racket i brännboll, att en kör skrek “ta tjejracket” när en missade första slaget (fast jag använde “kill-racket” (vad tusan var det för benämning) och sköt svinlångt). Det innebar också att så fort en började gråta så var en “typisk känslig tjej”. När en blev äldre fick en ständigt frågan “har du mens eller” så fort en var någotsånär allvarlig och inte såg ut som en kampanj för privat tandvård.
När jag började jobba så fick jag ständigt “tipset” att armbåga mig själv, inte visa så mycket känslor, bära klackar för att stoltsera med min längd och “vara lite mer som en man”. Jag vägrade med orden: Jag ska ha respekt oavsett hur jag ser ut och klär mig.
God morgon!
I dag ska det bli pötthett här i Värmland, och aprils gråbruna ska byta nyans till gröna knoppar. Det ska bli så spännande att se trädgården ta form och upptäcka vad som växer där.
Planen den här veckan var att spela in en film från tomten och plåta lite från vår lilla lya och jobba ikapp, men vi får se hur det blir med den saken. Går in i vabb vecka två med kidsen (kommer vi någonsin komma in i vardagen på nya förskolan kan en undra?).
Förra veckan var det ena barnet som var lite snuvig, och då måste vi vara hemma i sju dagar, och syskon också. Det hade ju varit FINEMANG om det andra barnet hade tajmat sin snuva, men nej. Det andra barnet hade lite snuva nu på morgonen och nu måste båda vara hemma hela veckan. Vettigt så klart, men tålamodet, TÅLAMODET!
Jaja, det är bara att gilla läget och skratta åt trasslet.
Innan jag tar tag i denna vecka, så tänkte jag göra ett litet svep!
Blommande projekt på gång!
I veckan lanserar Klimatklubben Karlstad – lokalklubben som jag startade i början av året – sin första kampanj! Och den är inte bara välgörande, utan också oerhört vacker …
Mer om detta snart!
20 000 har skrivit på för Månsberget Tänk va, över 20 000 har skrivit under namninsamlingen för skogen vid Månsberget. Skogen planeras att skövlas till förmån för ytterligare ett shoppingcenter, trots att den är en så kallad nyckelbiotop och är hem åt hotade arter som inte skulle ha någonstans att ta vägen om skogen försvann.
Hej politiker!
Något av det bästa med att flytta hem har varit att träffa alla spännande, inspirerande människor i Värmland. Så många som har hört av sig! Hej lyx-sits att få massa mejl och DM:s ba!
Och samtidigt har jag en liten fot kvar i Stockholm. I olika konstellationer har Klimatklubben och Klimatklubben Karlstad bjudits in att snacka klimat med flera olika aktörer och politiker, bland annat Miljöpartiet i Karlstad och Socialdemokraterna i Stockholm stad.
Hoppas fler politiska partier hör av sig, för vi vill ju snacka med alla!
Vad vi gör i samtalen? Vi pumpar ut idéer på satsningar och tillvägagångssätt, hittar frågor med olika infallsvinklar (som berör både klimat, miljö, ekonomi och hälsa), samtidigt som vi försöker ingjuta mod att vara först! Hej PR!
Värmlandssemester
Det kommer ju bli en speciell sommar, och vi kommer förmodligen mest vara hemma och greja med vår nya trädgård och kanske bygga hus. Men jag är också taggad på att upptäcka Värmland, och hitta små söta pärlor. Tips emottages tacksamt!
Kommer bli en tur till Stockholm också om världsläget tillåter. Hur ska jag hinna träffa alla jag håller av? Gah! Det mest naturliga skulle ju vara att ställa till med en picknick i parken, men med rådande restriktioner blir det ju svårt. Kristin Lundell undrade om jag fanns på Bokadirket, hahaha.
Kommande klimatlagar?
Förutom att jag tycker att alla följa Maria Soxbos “Hållbara svepet” (som borde ha en given plats i varenda svensk lokaltidning, right?), så borde alla ta en sväng om kring Maris inlägg om klimatlagar. I det här avsnittet av Plan B-podden så hivar jag och Maria ur oss “ransonering”. Och ju mer jag tänker på det, desto orimligare känns det att vi inte har någon form av ransonering eftersom vi lever så långt över våra resurser? Det borde ju finnas ett tak kan en tycka. Eller? Just nu är hela samhället på kredit.
Ny i Värmland
Alltså Värmland – inte kattpiss! En fin sak som finns här är initiativet Ny i Värmland, som drivs av två otroligt engagerade personer vars mission är att koppla ihop människor med jobb, boende och sammanhang i Värmland. Så värdefullt! Och en otrolig service för alla som längtar efter ett annat liv – av flera olika anledningar.
Jag fick gästa deras livesändning för ett par veckor sedan och berätta om varför jag valt att flytta hem. Klippet kan du se här.
Inser att jag kanske borde göra ett inlägg om alla föredelar jag ser med att bo just här?
Vad säger ni?
Det händer grejer!
Kommer ni ihåg inlägget om mänskliga rättigheter från i vintras och kampanjen Visa handlingskraft? Där en rad organisationer krävde en lag för att säkra mänskliga rättigheter. En lagstiftning som kräver att företag respekterar mänskliga rättigheter i den egna verksamheten och i sina affärsrelationer. Ni läsare kunde skriva på en namninsamling för att sätta press, och över 21 000 skrev på. And now? För ett par veckor sedan röstade EU-parlamentet JA till att ge grönt ljus till kommissionen att ta fram ett lagförslag kring företags ansvar för miljö och mänskliga rättigheter, så kallad due diligence.
Tack för att du skrev på, tillsammans gör vi skillnad.
Klimatundervisning i skolorna?
Den geniala organisationen Våra barns klimatsläppte i förra veckan sin kampanj Klimatlyft skolan, eftersom de anser skolan behöver ta ett krafttag kring klimatet – och oron kring klimatet. En Novusundersökning som släpptes innan jul visade att hälften av alla 12-18-åringar inte tror att vi kommer att lösa klimatfrågan. Hej då framtidsoptimism. Så tragiskt. Och en oerhört farlig utveckling kan också tänkas.
I en ny undersökning säger 8 av 10 unga att de vill se ett större fokus på klimat och miljö i skolan. Samma undersökning visar också att unga tycker att det läggs för stort fokus på vad individen gör.
Jag kan inte annat än att hålla med, och önskar att det fanns mer styr. Mindre fri lek. Allt annat är ett svek mot nästa generation.
Vi behöver ta våra och andras barn och ungas oro på allvar och visa att vuxenvärlden tar ansvar. Och kanske också värna om vår egen framtid?
Är det inte konstigt?
Och appråpå det. Hur kan det vara lagligt att flyg subventioneras? En kan samla poäng på sitt Eurobonus, så att en kan flyga ännu mer? Vad skickar det för signaler till barn och unga? Till oss?
Knepigast av allt måste ändå vara att jag, som kämpar för att sänka mina utsläpp på matfronten genom att handla lokalt, äta i säsong och konvertera till allt mer vegansk mat, får erbjudanden om att omvandla alla mina matpoäng från Coop till flygresor via Tui eller shoppa nytt på Lindex. Hur ska individen tänka när vi matas av ständig tvetydighet. Att det skaver är en klar underdrift. Och vad säger det till nästa generation? Till oss? Att det är helt okej att fortsätta exakt som vi gör.
Fasen, jag som varit trogen kund så länge. Så besviken. Är det nu vi bojkottar Coop?
Efter några veckors väntande, kommer senaste nytt från byggfronten!
Halmbalshusdrömmar
Still going strong. Vi skickade in bygglovsansökan i januari, men fick bassning kring tillgänglighet. Det är ju lite av en vetenskap så att säga. Tillgänlighetsreglerna säger ( i korthet) att en ska kunna ha alla funktioner på nedervåningen, alltså tillgång till dusch och sovrum. Vi hade ritat in att vardagsrummet skulle kunna bli sovrum, eftersom vi har ett stort kök och också ett sorts mellanrum (som skulle fungera som vardagsrum om det skulle tryta). Bygglovshandläggaren tolkade reglerna som att vi var tvungna att ha plats för ett specifikt, avgränsat vardagsrum jämte det planerade tilllgänghets-dit-ritade sovrummet. En fråga som dök upp var “Kanske har ni ritat et för litet hus”.
Vi vill ju rita ett litet, lagom stort hus. Och hellre mindre än större. Så vi hörde oss för bland arkitekter och frågade i grupper, och till slut fick vi igenom en variant där vi ritade in sovrum i det befintliga vardagsrummet och fick plats med en soffa i samma rum.
Krånglig väg,
Men! Nu har bygglovsansökan gått ut till grannarna och de har till slutet av april att tycka till. GULP!
Orangeri
Om eller när vi får bygglov är planen att börja bygga orangeriet. Anledningen är att det är … gött? Och det är viktigt att ha någonstans att fika när en bygger? Okej, viktigast: Vi behöver någonstans att renovera alla fönster som ska sitta i huset. Dessutom så gissar vi att det kommer vara sju resor enklare att bygga orangeriet eftersom den platsen är någorlunda flack.
Fönster & dörrar!
I väntan på bygglov så har vi ju fyndat en massa fönster till orangeriet, men också fått kontakt med en granne som har ett gäng fönster och dörrar i sin lada. Ska kolla vad han vill ha för kalaset, men skulle vara så fint på något vis att skriva vid varje dörr, och vid varje fönster var de kommer ifrån?
Hönshus på hjul
Vad vi gör just precis nu? Planerar hönshus! Vi ska ju bygga på ett gammalt släp, och ska använda begagnat virke och eget virke från träden som fällts på tomten. Det blir göj!
Magnifik lekplats
Kanske det viktigaste av ALLT i detta bygge är att fixa en lekplats till kidsen. Jag skulle vilja få tag i en fet rutschkana och bygga ett litet torn! För ju mer de leker på tomten, desto mer kan vi göra där. Och vi gillar ju att ha dem nära så att säga. Så just nu pinterestar jag och kidsen ihop något maffigt!
Peppad värmlänning som älskar sociala nav, babbel, stök, stoj, skoj och skratt. Trivs som katten med många människor omkring mig, och att gå från allvar till kluckskratt. Jag har stått upp och sagt ifrån, men också blivit erbjuden jobb för att jag “bidrar till en god stämning på arbetsplatsen”. Älskar när alla trivs! När andra kan känna att de kan vara sig själva. Jag kan vända ut och in på mig själv i försök att alla ska må bra.
Den där personen som är (var?) jag har jag ärligt talat svårt att få ihop.
För jag är också elefanten i rummet.
Som lovat mig själv att – likt Bianca Kronlöfs träffsäkra ord om feminismen – alltid stå upp för klimatet (och alla de kvinnor som drabbas av klimatförändringarna) vid kaffeautomaten. För mina barns skull. Trots att jag skapar dålig stämning.
Klimatglasögonen har blivit allt skarpare med åren, och jag vägrar göda ohållbara normer och “hålla med”.
Jag är den obekväma.
Men hur går den där personen ihop med den ovan?
Och hur mår folk i min närvaro? Känner de sig kritiserade bara av min blotta närvaro? Pikade av mitt sätt att leva? Av mina val? Det är min skräck. Att vara skavet i sammanhanget.
Jag vill ju vara oskavet.
Och jag är samtidigt besviken på samhället som inte tar mer ansvar för klimatet, för med mer styr skulle jag slippa bli klimatbikten på middagen och elefanten i rummet. Nageln i ögat.
Jag skulle vara norm.
I dag klockan 12.00 ska jag delta i klimatterapi – med publik!?
Hjeeeelp!
Just det här ska jag ta upp med den karismatiska klimatpyskologen Kata Nylén, i ett samtal som arrangeras av ABF.
Från att ha bott på 88 kvadrat med rymlig klädkammare och källar- och vindsförråd för förvaring så bor vi nu på 45 kvadrat, med en byrå som jag och John delar på som klädförvaring.
Vi har en bastu som numera fungerar som ytterst icke-optimerad förvaring och resten av grejerna är … magasinerade. När vi flyttade sålde jag av massor, och tog bara med mig några väl valda favoriter till våra 45 kvadrat.
Det är lärorik för en person som kanske levt lite väl expanderat att bo litet.
Men vilka är de där favoriterna som jag förvarar i mina byrålådor?
I varje avsnitt av Plan B-podden får jag en utmaning av Maria. Jag ÄLSKAR att få utmaningar! Och att bli överraskad. För dealen är att jag inte vill veta ett DYFT om vad jag får för utmaning. Blir ju roligare så.
I avsnittet som heter Bättre begagnat (där vi snackar begagnat, fördomar och våra ibland knepiga inställning till vad som anses vara “fräscht” och en “lyx”), så tyckte Maria att jag skulle visa upp mer av min begagnade garderob.
Showa off 10 favoriter. Den första favoriten hitter du här.
Och här på bilderna ser ni en annan favvo-outfit.
Hålmönstrad topp som jag fyndat på Tradera (är svag för trekvartsärmar (känner mig sjukt obekväm i kortärmat) och off shoulder), och så randig kjol som kommer från Myrorna i Uppsala.
Just den där kjolen har en så fin historia. För jag kom i kontakt med personen som lämnat den till Myrorna! Hela storyn kan du läsa om här.
Som jag älskar den där kjolen. Den är egentligen lite för stor, så jag har en fullösning baktill, som jag NÅGON GÅNG SKA fixa, hehehe.
Extra fint är att jag vet vem som burit den innan mig <3
Unlock with Patreon
