Hur ser framtidens drömboende ut? Och hur ser våra städer ut? Får mitt hönshus stå på Hornsgatan?
Jag bygger mitt drömboende. Ett närproducerat halmbalshus som är svalt på sommaren och som håller värmen på vintern. Istället för tvättstuga har vi planerat in ett reparationsrum och mitt bästa hack (förutom stort skafferi och källare där jag kan lagra mat som jag odlar) är vädringsgarderober. Nej, men don’t get me started on dem alltså. En garderob som ständigt levererar vädrade kläder så en kan minska tvättandet.
Vi står inför en rejäl omställning och med den seglar en massa smartheter upp – nya tankar och normer.
Det är på tiden, för vårt samhälle är långt från perfekt.
Det är ett samhälle där vi tar bilen till gymmet för att springa en mil. Låt det sjunka in.
Men hur vore det om vi började ifrågasätta normerna – de där vanlisgrejerna vi gör utan att reflektera.
I staden är exempelvis bilen högre värderad – och får därför ta större utrymme i vårt gemensamma stadsrum – än barns lek, parker, rekreation och odling av mat. Hur vore det om det stod mobila odlingsvagnar på parkeringarna istället? Som försåg boende med mat?
Tänk om mitt hönshus på hjul skulle stå på Hornsgatan – med en rejäl hönsgård i Tanto – för att ge gödsel till grönskan?
Ett annat exempel är de välklippta gräsmattorna som ska visa att det är ordning i staden, trots att det skapar K A O S för andra arter – och i nästa steg oss och vår matförsörjning. Not so much ordning och reda?
Tänk om det blev norm att snöröja cykelbanor innan bilvägar? Eller om hyres- och bostadsrättsföreningar hade odlingstal istället för parkeringstal. Istället för att parkeringsplatser nödvändigtvis måste ingå så kanske det en odlingsplätt ska vara norm. Möjligheten att odla sin egen mat – apropå ökande matpriser – eller ge de viktiga pollinatörerna mat genom att odla bi-dragande blommor, träd och buskar.
Har du bestämt vad du ska rösta på? Hur har du resonerat?
Efter (ännu) en sommar kantad av torka, bränder och vattenbrist borde klimatet vara högst på agendan. Right?
Istället snackas det runt om elkris, kärnkraft och bränslepriser. De vanligaste orden vi hör i valrörelsen är hårdare tag, pris vid pump, Putin-priser, elstöd och pengar i plånboken. De kortsiktiga lösningarna haglar, är som gulliga kattplåster på en obotlig sjukdom. Och istället för att dra i bromsen, sänka utsläppen och sätta ramar, så lutar en sig tillbaka och litar på framtidens teknik. Som inte är uppfunnen eller fullt utvecklad.
Den potensiella huggsexa om vallöften som skulle kunna göra det enklare att välja rätt (gratis kollektivtrafik när bränslepriserna ökar, behovsprövat elstöd eller mer i pengar i plånboken för de mest resurssnåla) lyser med sin frånvaro. I den fragila valperioden vågar ingen göra något kring klimatet, inte kräva något av någon.
För hey, alla ska få göra som de vill!
Istället snackar en om kärnkraft.
Detta trots att kärnkraften i Frankrike står stilla på grund av värmeböljan (vattnet som krävs för att kyla reaktorerna är för varm) och ett kärnkraftverk (Europas största!) har hamnat i skottgluggen under kriget i Ukraina.
Hur var det nu med klimatförändringarna? Gjorde de planeten varmare?
Med lite mer än en vecka krav till valet dras svångremmen åt. Vetenskapen skriker ut på debattsidorna med samlad kraft (1944 forskare och anställda inom forskarvärlden närmare bestämt), likaså den samlade miljörörelsen.
Men media (som långt ifrån tar sitt ansvar i klimatfrågan (kan vi hålla dem ansvariga?)) fortsätter ösa ut artiklar och reportage om partiernas utspel, riktar strålkastarljuset mot glädjekalkyler för tekniska satsningar, räknar pengarna i plånboken och strilar knappast politiken genom ett par vetenskapligt förankrade glasögon. Snarare genom företagens lovord om lösningar.
Om allt detta och mycket mer snackas det loss om i Plan B-podden! Vi går igenom de olika partiernas klimatpolitik, tipsar om granskningar och hur en ska tänka i de olika delarna: kommun, region och riksdag.
Och så resonerar vi loss kring hur vi själva ska rösta.
Denna fars börjar allt mer lika filmen “Don’t look up”, experter använder orden “politikerna har tappat det” och jag undrar om vi kanske också gör det när vi poddar.
Hej på er!
Sitter i orangeriet och fredagsjobbar med septemberkalla fingrar. Utanför prunkar trädgården och dahliorna är stora som tallrikar. Just precis nu är jag så glad över den där trädgården.
Livet är en gnutta kaos just nu. Min alzheimersjuka pappa är sämre, så igårkväll hängde jag där. Jag ska åka tillbaka vid lunch i dag, och mellan varven ska jag bygga. Jag har processat sorgen under det här året, men den hugger till när en minst anar det.
Det var trots allt fint i går när jag var där, för det finns en katt på hemmet som låg i pappas säng en stund. Har bara hört att det finns en katt, men aldrig sett den. Och pappa som älskar katter fick ha en i sängen. Han är inte i läget att han kan uppfatta att den är där, men kanske kunde spinnandet inge något lugn. Och för mig betydde det mycket. Att han fick ha en katt vi sin sida.
På vägen ut från hemmet träffade jag en anställd som jag inte tidigare träffat. “Pappa upp i dagen” sa hon när hon såg mig. Och ja, det är vad jag snart har kvar av min pappa. Alla minnen (som just nu är dimmiga av sjukdom, men som jag ska plocka fram och putsa någon dag) och att jag bär hans drag. Liksom min dotter gör. Och min systerdotter. Känner igen honom i dem.
Innan jag drar i väg till pappa igen ska jag bygga en sväng. Det är skönt på något vis, att få processa, täta väggar med halm och lyssna på musik. Det kanske är precis vad jag behöver.
Och just precis så ska jag spendera helgen. Några kompisar kommer och hjälper till med bygget. Det blri besök hos pappa, men däremellan är jag i tryggt sällskap. Kan inte tänka mig något bättre.
På måndag piper jag till Linköping och föreläser tillsammans med Maria. Vi ska snacka framtid – och det är ju det bästa jag vet. Så trots att livet är lite upp och ner så är det goa grejer som händer runt omkring och jag mår bra.
Och ja, ni fick nu hela bakgrunden. Och hela livet i ett inlägg.
Hoppas ni får en fin helg. Det ska jag se till att ha. Kram på er!
Hur ser framtidens inredningsnbransch ut? Vilka koncept är the talk of the town?
Vad är framgångsreceptet för inredningsföretag som vill vara med i klimatmatchen?
Efter pandemipaus (och paus för mitt husbygge och Marias bokskrivande) var det hög tid att damma av våra uppskattade klimatfrukostar igen! Gah, som jag längtat!
Denna gång traskade jag och min klimatkompanjon Maria Soxbo in på Formex (som också haft pandemi-paus) – som är inredningsbranschens stora mötesplats – för att snacka om om just detta. Klimat, omställning och inredningsbranshens möjligheter och utmaningar.
När Formex startat upp igen efter pandemin så vill de ta hållbarhet framåt i branschen genom att instifta ett nytt pris – Sustainability Award – och bjuda in till samtal. Bland annat klimatfrukost.
Och vad är väl en bättre plats att snacka om klimat, utsläpp, möjligheter och omställning som hygeinfaktor om inte på Formex? Där alla är.
Så här ligger det till:
Inredning är det segment som ökade mest i försäljning under pandemin (kanske såg vi oss trötta på köket och vardagsrumsmattan?), och är också det segment som vi missbedömer mest. Vi svenskar tror att vi minskat vår konsumtion av inredning och möbler med 3,5 %, men i själva verket har vi ökat konsumtionen med 20,4 % (Konsumtionsrapporten 2018).
Vi lever i ett samhälle där det blivit norm att sätta sin egen prägel på ett kök och kasta ut en fullt fungerande pryl för att ersätta med en ny – i en uppdaterad färg.
Samtidigt får Myrorna in 20 ton möbler och prylar om dagen. Om dagen.
Och Sveriges utsläpp har ökat med 5,6 % under första kvartalet i år jämfört med 2021, trots att det är bråda tider att sänka dem – radikalt.
Det ser inte bra ut. Och inredningsbranschen går inte åt rätt håll.
Omställningen måste ske nu – inte imorgon. Utsläpp som görs i dag ligger trots allt kvar i atmosfären en halv evighet, så för att inte lägga kroksben för oss själva och andra i framtiden gör vi smart i att hugga tag i problemet innan det är för sent. Det är liksom inte som ett skumparty där skumbubblorna försvinner – detta är ett skumparty som hela tiden fylls på.
Det säger sig självt att det inte blir någon vidare fest.
Så hur får vi till en snabb förändring?
Det skulle vi snacka om!
Förutom att skapa viktiga samtal om klimat och omställning, så handlar klimatfrukost om att samla fölk. Skapa ett forum för sprida vidare idéer, snacka om utmaningar och möjligheter och kroka arm med varandra om kluriga frågor.
Om den sociala lantiskatten Emma Sundh gillar detta? Eh. Ja.
Så det blev ju kramkalas utan dess like!
Hej favorit! Ja, jag pratar så klart om Isabelle – som ju varit deep down i inredningsbranschen, alltid premierat återbruk och numera är vass omställningsaktivist.
Här med en skylt som liksom ringar in problematiken.
22% av svenskarna anger “tycker det är roligt att förnya” som skäl för att byta ut köket. Inte att det är trasigt eller att det finns ett faktiskt behov. Begär baby!
Och smarta Johanna Leymann – min före detta bokskrivar-partner – som är expert på hållbart mode.
De flesta av gästerna har vi inte träffat sedan innan pandemin, så mina kralliga halmbalshus-byggararmar passade på att omfamna så många jag kunde.
Kram på er, den otroliga duon bakom Mrs Mighetto.
Det bjöds på vegansandwich från höstskörden, äppeljuice och overnights oats med svenska bär (ej flygimporterade bär – sånt där vi kollar inför alla frukostar).
Till vår hjälp för att reda i frågorna om inredningsbranschen hade vi Maria Lagerman (expert på cirkulära affärsmodeller), Isabelle McAllister (inredare gone omställningsaktivist) och Kajsa Falck-Torlegård (från Formex).
När alla hade frukost innanför västen var det dags för panelsamtal. Maria Soxbo rattade frågorna och frågade om läget för inredningsbranschens omställning. Alla var ense om att det går trögt. Tok för trögt.
Så vad gör Formex – som ändå samlar inredningsbranschen under ett och samma tak?
– Allt fler efterfrågar exempelvis avdelningar för hållbara produkter. Så nu har vi tagit ett framåt genom att instifta ett pris som heter Sustainability Award, där vi uppmanar företag att visa vad de gör. En morot. Vi har ju plattformen, så nu gäller det att visa vad som görs. Och visa bra exempel. Vi vill inte skrämma bort någon, utan bjuda in till samtal och utveckling, sa Kajsa Falck-Torlegård från Formex.
Men hur ska det gå till? Och kan inredningsbranschen ställa om tillräckligt snabbt?
– Den som sätter i gång och ställer om får en konkurrensfördel, sa Kajsa Falck-Torlegård från Formex. – Snabbare går det ju bara om man bestämmer sig, infikade Maria Lagerman, expert på cirkulära affärsmodeller. Den stora utmaningen är att ställa om när affärerna går så pass bra som de gör i dag. Då måste man tro på att det finns pengar att tjäna.
Panelen var överens. Lösningen stavas cirkulära affärsmodeller, högre kvalité, lagstiftning och samarbete. Fler måste samarbeta över och inom branschgränserna, bjussa på idéer och se värdet av att vara en motor i osmtällningen.
Dela med sig av erfaranheterna och hjälpa varandra framåt. Men så behövs lagstiftning också, som ger samma spelregler för alla.
– Den som sätter i gång och ställer om får en konkurrensfördel, sa Kajsa Falck-Torlegård (från Formex).
Och visst är det så. Att vara först på omställningsbollen ger trovärdighet. Och ingen minns en sjuttiofemma – right?
Det finns allt att vinna på att testa nya affärer, våga och ta första steget.
Men vad är cirkulära affärsmodeller? – Cirkulära affärsmodeller handlar om att loopa materialet så många gånger som möjligt. Det snackas mycket om återvinning, och det kan man göra, men det är en sådan liten del i dag. Först måste vi använda materialet och efter 10 loopar eller mer – så kan vi återvinna. Bara 1% av textilierna kan idag återvinnas, eftersom de flesta textilierna är blandmaterial, förklarar Maria Lagerman.
Så hur kan en cirkulera?
Istället för att tillverka ett kuddfodral av nya material som bomull, så kan företag använda material som redan finns. Återbruka! En cirkulär affärsmodell kan också innehålla egen second hand (exempel på detta är Filippa K som har sin egen secondhandbutik där de säljer begagnade plagg från sina tidigare kollektioner), har hyravdelningar (där en kan hyra istället för att köpa), erbjuda reparationer (laga soffan!) eller upcycling (företag som erbjuder att exempelvis sy om sin produkt till en ny variant) – ett parasoll som får begagnade fransar typ. Eller varför inte erbjuda tjänster som styling?
Kort och gott: Använda resurser som redan finns.
Istället för att sälja sju parasoll, varför inte sälja samma parasoll sju gånger genom reparationer, upcycling eller egen second hand?
En sak som etsade sig fast hos mig var något Isabelle sa när hon fick frågan vad vi med stora följarskaror kan göra för att putta inredningsbranschen i rätt riktning.
“Business as usual är ett ställningstagande”.
– Vi alla sitter på ett ansvar. Business as usual är ett ställningstagande. Det går inte i en klimatkris att exempelvis säga, ‘jag är inte politisk’. Man har ett ansvar. Ja, det är svårt och läskigt. Men prata med andra om det. Pratar om det mer. Ställ högre krav på de företag som du samarbetar med. Är det svårt – bolla med andra. Vi måste tänka nytt.
Det är ju samma sak som när det gäller mobbing (hoppas ni hänger med på min lite osäkra avtagsväg i tankarna nu, hehe). Ansvaret och skammen ligger hos mobbaren – helt klart. Men exakt samma ansvar ligger hos de som står och tittar på och inte rycker in. Gör något.
Detta måste vi komma i håg.
All fakta finns på bordet – så agera.
Detta gäller ju även inredningsbranschen.
“Business as usual är också ett statement”. Det är dags att fråga sig vilken sida av omställningshistorien en vill stå. Den som vågade, satsade och försökte göra skillnad – trots att det satte den personliga vinningen och pengavinst på spel. Eller den som blundade och låtsades att inte se problemen.
Vi har trots allt – stora följarskaror eller ej – makt och möjlighet att påverka företag. Och de med stora följarskaroro kan multiplicera sin makt efter antal följare. Men något som kom upp efter panelsamtalet var också samverkan. Om influencers går samman och ratar företag som inte gör sin omställningsläxa – då tvingas företaget att ställa om för att kunna nå ut.
Mer sånt skulle jag vilja se! Och klimatfrukost är ju också ett perfekt forum för att kroka arm kring just sånt här.
Jag hoppas på fler sammanhang och möten där omställning kavlas upp på bordet. För ett litet företag är det så klart skitsvårt att hitta tiden och pengarna för att ställa om, hitta nya affärsmodeller och kunna satsa. Särskilt om en har anställda som en har ansvar för och som ska ha lön. Desto störrte anledning att kroka arm, copy with pride och dela med sig av sina idéer. Skapa klubbar och mötesplatser.
Kanske Formex kan vara mötesplatsen för just detta. Formex omställningsklubb!
Som så klart ska ha premierad plats på nästa Formex-mässa, där en möter framtidens cirkulära det första en gör.
Nu tycker jag vi tittar på alla fantastiska gäster.
Tack alla som kom och tack till vår kloka panel – jag hoppas vi ses snart igen! Och stort tack till Formex!
Till dig som läser: Sprid gärna vidare lösningarna! Snacka med vänner och bekanta eller dela detta inlägg. Vi behöbver få till en förädnring nu (helst för tio år sedan).
Och använd din konsumentmakt och puffa företagen att ställa om. Och kom i håg: “Business as usual är också ett statement”
Åter hemma i Värmland efter att ha flängt på semester, tagit salta dopp, klättrat i berg, vadat genom ljung och vilat byggmuskler på varma klipphällar. Återvänt till min barndoms semesterparadis där jag spenderat varje sommar.
Denna gång med mina egna barn – som så klart älskade stället!
Nu ska här laddas igång inför ny jobbsäsong, husbygge och ett val.
Ett val som rimligtvis borde handla om klimat, om sänkta utsläpp och att säkra ett mångfald av arter för att säkerställa vår framtida matförsörjning. Pust.
Men som istället handlar om det ena bisarra utspelet efter det andra.
Vad är det som händer? Har jag förflyttats till 1930-talet? Och vad hände med den där klimatkrisen?
Aldrig har en slungats tillbaka till verkligheten med sån kraft efter semestern.
En skulle bra gärna vilja ta den solkiga strandfilten, lägga sig på marken och dra den över sig. Sova i tio år för att vakna upp till något rimligare.
Jag är rädd för att vi en dag kommer vakna upp och inse vad tusan vi gjort. Och att det är för sent. Grinden är stängd och vi kanske insåg – lite sent – att det kanske hade varit bra ändå att lyssna på forskningen? Som gång på gång larmade. Inte bara lyfta upp ett finger i luften och killgissa efter vad som passar våra drömmar?
Förmodligen kommer vi aldrig våga se oss själva i vitögat utan peka på någon annan eftersom det är mer bekvämt.
Men låt mig tala klartext:
De klimatförändringar som inträffat går inte att återkalla.
En sommar där 100 kommuner i Frankrike saknar kranvatten, det slås nya, förödande värmerekord, skördar torkar bort, matförsörjningen rubbas och där det ömsom brinner och ömsom svämmar över – det är det nya normala. Nu ska vi förhindra att det blir värre. Men de politiska partierna fortsätter snacka om annat, killgissar om lätta lösningar som inte grundar sig i vetenskapen.
Ingen vill vara festdödare som lyfter klimatet när vi hade det så trevligt.
Klimatet är vår gemensamma viktigaste fråga. Hur vi sänker utsläppen och förhindrar artdöden.
Nu.
Det finns många valfrågor som är viktiga, men de flesta har ett tidsmässigt svängrum. Det går att göra om, tänka nytt, testa och utvärdera. Det har inte klimatet. Vi måste göra det vetenskapen säger – sänka utsläppen på alla fronter. Samhället, företagen, individerna.
Nu börjar valupptakten. Kräv att klimatet kommer upp på agendan – hos kommunpolitiker, lokaltidningar, nationell media och i ditt flöde i sociala medier.
Innan grinden stängs.
Nä, men jag skulle bara bygga lite hus och vips så hade det gått veckor utan uppdatering av blogg och instagram-flöde. Lägg till några midsommarhelg, ett par intensiva workshops som vi anordnade, semesterlediga barn, ett stycke ryggskott, en tur till Västerbotten, en dunderförkylning och värmlandskollo med polare så kanske ni får ett hum om semesterns givande och tagande.
Det har på riktigt inte funnits en sekund över.
Hur som.
Jag mår prima! Jag har århundradets mest imponerade bondbränna efter att ha byggt iklädd kängor. Inte bara då, men med varierande överdel. Ibland faktiskt pyjamas.
Jag har upprispade ben och underarmar eftersom halmen inte är nådig (därav pyjamas). Alla mina kläder är leriga efter att ha lerklinat huset.
Men bygget går framåt. Barnen har varit SÅ tålmodiga och påhittiga medan vi byggt.
Ibland har de varit med och de är så taggade på att flytta in i huset.
Så vi bygger och bygger.
Och medan jag bygger på (måste helst bli klara med ytterväggarna innan september och blöta hösten) så tycker jag att ni ska lyssna på senaste avsnittet av Plan B-podden – som är ett Q&A-avsnitt. Där svarar jag och Maria på alla möjliga frågor som ni följare skickat in. Om solceller i norr (funkar det?), biogena utsläpp (är biobränsle något att hänga i granen?) och vad ska en välja mellan svensk ekomjölk eller utländsk sojadryck.
Lyssna vettja!
Dagens byggoutfit är en Myrorna-fyndad blus och ett par rutiga shorts som jag burit sedan Dacke-fejden. I håret har jag en tygbit från en gammal H&M-nattskjorta som knappt höll i tre år. Så nu får den bli hårsnofs istället.
Rekommenderar för övrigt inte byggblus med tofsar – oerhört opraktiskt. Men nu har har skitat ner den så nu får jag gott bygga i den ett tag till.
Det finns så många smartheter som är för bra för att inte kopiera.
Om det så är Österrikes kollektivtrafikspass, Norges elbils-upplägg, Wales träd-giveaway eller Paris nya stadsplanering.
I ett rykande, inte så kopierat bonusavsnitt av Plan B-podden så tar jag och min podd-kompanjon MariaSoxbo med dig med på semester runt om i världen, kikar på smartheter och listar en hel drös geniala initiativ som Sverige borde kopiera. Bums.
Avsnittet har fått namnet Copy with Pride, och det är precis vad vi borde göra mer av.
Vi berättar varför du borde drömma om att besöka Freiburg ochPontevedra och går in på vad vi själva har kopierat från andra. Och det är ju en del.
Och kanske borde vi bli bättre på att just kopiera och göra det med stolhet. Inte försöka vara så jädra unika och herran-på-idé-täppan utan faktiskt säga att det här har jag stolt kopierat från någon annan eftersom det var så bra, genialt och fantastiskt.
Jag kan lätt göra en lång lista på människor som jag inspirerats av. Som puttat mig åt rätt håll, inspirerat och fått mig att känna mig o-udda. Som oljat besluten. De där personerna som en kan identifiera sig med och helt plötsligt VÅGA!
Om det så är att känna att det är helt okej att lämna stadslivet för skitig overall på landsbygden (hej Underbara ClaraBrita Zackari och Plåthuset), bygga ett halmbalshus (tack boken Kloka hus och @rundbalshuset@halmfrid och @gardslid). Eller att för länge sen flytta till Midsommarkransen (Lollo!), börja använda hårdschampo (Sophia Schyman) eller våga framtidssäkra och styra om hela sin business mot cirkulärt och sätta upp en vass samarbetspolicy (nej men hej Maria Soxbo). Eller som när Anna Kubeloch Jasmina Bylund en gång peppade mig att flytta från stan och sa att de var riktiga hemmaråttor och bara ville vara hemma på landet. Precis vad FOMO-stads-jaget behövde höra. Att det liksom var okej att vara hemmaråtta. Inte tacka ja till prick allt.
Det har jag kopierat med stolhet.
Jag kopierar vilt och mina valt liksom okejas av att någon annan stegat upp stigarna innan.
Tack för det!
Vem har du kopierat med stolthet?
Och nu är det dags för Sverige att kopiera loss bland smörgåsbordet av smarta idéer, lagar, skatter och planer. Vilka vi tycker att Sverige borde kopiera (och förfina) listar vi det nya avsnittet av Plan B-podden. Lyssna!
Och har du fler exempel på smarta initiativ – kommentera!
Som vi kämpat i dagarna fyra!
Tillsammans med ett workshop-panggäng har vi hivat, cuttat och pressat in halmbalar i stommen och nu är en sida av huset snart klar, och de andra halvfärdiga.
Den här söndagen vilar vi oss en gnutta för att ta oss an ytterligare en fem dagar lång workshop med start på måndag. Då ska den (förhoppningsvis) färdiga södersidan att lerklinas utvändigt. Gah, detta är så spännande.
Och de blir SÅ fint!
Unlock with Patreon
