Åter hemma i Värmland efter att ha flängt på semester, tagit salta dopp, klättrat i berg, vadat genom ljung och vilat byggmuskler på varma klipphällar. Återvänt till min barndoms semesterparadis där jag spenderat varje sommar.
Denna gång med mina egna barn – som så klart älskade stället!
Nu ska här laddas igång inför ny jobbsäsong, husbygge och ett val.
Ett val som rimligtvis borde handla om klimat, om sänkta utsläpp och att säkra ett mångfald av arter för att säkerställa vår framtida matförsörjning. Pust.
Men som istället handlar om det ena bisarra utspelet efter det andra.
Vad är det som händer? Har jag förflyttats till 1930-talet? Och vad hände med den där klimatkrisen?
Aldrig har en slungats tillbaka till verkligheten med sån kraft efter semestern.
En skulle bra gärna vilja ta den solkiga strandfilten, lägga sig på marken och dra den över sig. Sova i tio år för att vakna upp till något rimligare.
Jag är rädd för att vi en dag kommer vakna upp och inse vad tusan vi gjort. Och att det är för sent. Grinden är stängd och vi kanske insåg – lite sent – att det kanske hade varit bra ändå att lyssna på forskningen? Som gång på gång larmade. Inte bara lyfta upp ett finger i luften och killgissa efter vad som passar våra drömmar?
Förmodligen kommer vi aldrig våga se oss själva i vitögat utan peka på någon annan eftersom det är mer bekvämt.
Men låt mig tala klartext:
De klimatförändringar som inträffat går inte att återkalla.
En sommar där 100 kommuner i Frankrike saknar kranvatten, det slås nya, förödande värmerekord, skördar torkar bort, matförsörjningen rubbas och där det ömsom brinner och ömsom svämmar över – det är det nya normala.
Nu ska vi förhindra att det blir värre.
Men de politiska partierna fortsätter snacka om annat, killgissar om lätta lösningar som inte grundar sig i vetenskapen.
Ingen vill vara festdödare som lyfter klimatet när vi hade det så trevligt.
Klimatet är vår gemensamma viktigaste fråga. Hur vi sänker utsläppen och förhindrar artdöden.
Nu.
Det finns många valfrågor som är viktiga, men de flesta har ett tidsmässigt svängrum. Det går att göra om, tänka nytt, testa och utvärdera. Det har inte klimatet. Vi måste göra det vetenskapen säger – sänka utsläppen på alla fronter. Samhället, företagen, individerna.
Nu börjar valupptakten. Kräv att klimatet kommer upp på agendan – hos kommunpolitiker, lokaltidningar, nationell media och i ditt flöde i sociala medier.
Innan grinden stängs.
Loading Likes...
Bra skrivet! Håller helt med. Tycker det är så svårt att göra något åt det bara. Det har trots allt demonstrerats kring detta länge nu och politikerna fattar ändå inte…? Vad mer kan vi som enskilda personer göra? Jag har nästan helt tappat hoppet, glöd efter glöd har falnat och när till och med vänsterpartiet ville sänka bränslepriset med 5 kr litern var det något som dog i mig. Men jag fortsätter kämpa, tacksam att du finns o håller igång peppen och kampen!
Förstår verkligen känslan! Det är som att en bankar huvudet mot väggen. Men tänker på de som kämpat sedan första larmet – vore som en skymf mot dem att ge upp. Det bästa en kan göra är att fortsätta snacka, höra av sig till lokaltidningarna, peppa influencers och även lyfta hur det ser ut i andra länder (där klimat och miljö kommer mycket högre på prioriteringslistorna inför valet). Börjar Sverige halka SÅ PASS mycket efter?
När jag igår på väg hem möts av två reklamskyltar från lokala Moderaterna längs vägen: “Nej till industrialiserad vindkraft” och “Luckra up strandskyddet” är det minst sagt lätt att tappa hoppet om svensk politik. Tack och lov för att man kan gå in här och få lite av jävlar annaman tillbaka! Heja dig och alla oss som kämpar på! <3
ÅÅÅH! Vad glad jag blir! Ja, nu jäklar kavlar vi upp ärmarna.