Alltså. Jag är så stolt. Nu är de nämligen klara. Doktor Johns prima festflugor som min man John har sytt. De är förpackade i pillerburk med ordination på etikett som jag har gjort … som den etikett-nörd jag är.
Loading Likes...
Min vän. Min käresta, käresta vän, kompanjon och bundsförvant.
Louise.
Med det blonda håret, det härliga skrattet och varma kramarna. Hon, vars mage växte i rasande takt, vaggade fram på fabriken och åt lakrits för att det var veckans craving.
Hon, vars händer kände på magen när barnet gjorde kullerbyttor och visade exakt var jag skulle hålla handen för att hälsa på min kommande kamrat.
Hon vars mage inte växer mer.
Läs om allt det tragiska som har hänt, om det lilla pyret och om hjärtan som bankar – utan hopp. Och skänk en tanke till min fina vän och hennes parter.
Vintageprylar: “Hejdå lilla hjärtat, vi ses i Nangijala“
Min kära vän. Vill inget hellre än att skydda dig från omvärlden just nu. Vara som en mur mellan dig och alla du möter. Sila igenom och processa vad de säger till dig och bara framföra det som gör dig gott. Finnas där varenda sekund och få dig att skratta du vill tänka på annat och lyssna när du behöver berätta.
Loading Likes...
På söndag, den 16 juni, är jag med i den finfina podcasten Modesnack (som ni måste spana in). Där snackar jag vintage, kroppsformer, modevärlden och feminism. Modesnack görs av en eminent duo, närmare bestämt min vän – den eminenta och övergrymma – Carin som jag lärde känna på Damernas Värld och en snubbe som heter Dan (vi var faktiskt i hop för si så där en nio-tio år sedan. Jojo minsann. Slut på kuriosa).
Redan nu kan ni se en trailer till Modesnack-podden här: EMMA SUNDH
Under kommande söndagar kan du höra ett flertal spännande personer snacka om det superintressanta ämnet mode – ur flera olika perspektiv – i Modesnack. Spana in vettja!
Det var love at first sight. En ljust grön vintageklänning i skir tyll.
Hittade denna godbit hos danska FN92 på Vintagemässan i Malmö för två veckor. Underbara Pia Storm hejade på och sa att det var en typisk Emma Sundh-klänning. Jag är bredd att hålla med.
Denna danska tylldröm ska jag bära vid ett mycket speciellt tillfälle. Kanske på min födelsedagsfest i augusti?
Måndag och ny vecka. Det betyder en summering av den förra. Till min hjälp har jag ett par bilder från min Instagram. Vill du följa mig där heter jag kort och gott emmasundh.
Veckan lunkade på och jag instagrammade en underbar smaragdgrön klänning. Jag hade köpt den till mig själv, men jag fyllde liksom inte ut den i tuttarna så jag gav den till butiken istället. Den kommer hitta sin rätta ägare, just den rätta ägaren var tyvärr inte jag.
En kväll for jag till Östermalm och hälsade på en man vid namn Bengt.
Bengt var en ytterst trevlig man som hade läst om mig i Dagens Nyheter och nu ville skänka mig en Singer-symaskin och gamla mönster från 1950- och 1960-talen. Alltså Bengt. I love you.
Onsdag morgon spenderades på ett tak inne i Stockholm. Närmare bestämt på World trade center. Anledningen till detta besök var ingen mindre än Emma Wiklund som lanserade sin första doft. Den heter Rue de Varenne och är inspirerad av kvarteren där hon hade sin första egna bostad. I Paris. Underbart! Tycker verkligen om Emma så himla mycket. Hon är så varm och härlig varendaste gång man träffar henne.
När jag kom tillbaka till kontoret slog värmen till. Och jag som bar byxor och täta skor. Inte okej. Så jag testade en fantastisk blommig klänning från Vintagefabriken som jag sneglat på … Och köpte den! Kunde inte motstå.
6 juni. Min och Johns bröllopsdag. Ett himla bra datum, för vi kommer alltid vara lediga denna dag så att vi kan göra det vi alltid gör: Picknick under det här trädet.
Det är faktiskt samma träd som är med i kapitlet Picknickparty i boken Vintageparty (och just detta kapitel plåtades – fanfar – den 6 juni 2012).
Jag och John slöade i skuggan, drack champagne, småpratade och höll om varandra. På eftermiddagen anslöt några av våra vänner för brännboll och rosévin.
Fredagen kom och det stod Trädgården under bron på agendan. Äntligen! En sommar är inte komplett utan Trädgården.
När lördagens seglade in åkte jag och John på en miniroadtrip till Sigtuna. Där hade vi nämligen aldrig varit. En liten stad som är söt som socker. Vi kom lagom tills allt stängde, vilket var himla skönt, då fick vi nämligen alla gator för oss själva.
Och jag passade på att inviga min nya klänning och blå ballerinaskor.
Besökte några loppisar på vägen och köpte bland annat en ny bil. Visst är den himlans fin?
Loading Likes...
Det här med barn. Jag tänkte att vi skulle prata lite om det.
Jag har många i min vänskapskrets som just nu är gravida. Någon blev med barn över en natt (eller dag). En annan trilskas med återkommande missfall. En tredje har försökt i flera år utan streck på preggopinnen. I takt med att magar växer i min närhet – eller inte växer – så förväntas jag också ha ramla över den otroliga längtan efter barn.
Jag får många kommentarer på bloggen och i min närhet om “du är ju 30 år nu, börjar det inte bli dags för dig”?, “Ska du skaffa barn nu”?, “Är du inte rädd att det blir för sent för dig”?
Jag har många känslor kring det här med barn. Vill ha barn. Det vet jag. Men jagar varken ägglossningar och ritar upp barn-planer. Kort sagt så vet jag föga om ämnet “barn” för min egen del.
Men en sak vet jag. Man skaffar inte barn. Det är ett som är klart.
I sexualkunskapen i skolan pratas det bara om hur man i helsike ska göra för att inte bli gravid. Det är kondomer, p-piller, tusen biverkningar, stavar som ska köras in i armen och kopparspiraler hitan och ditan. Allt för att inte bli gravid.
Men man pratar aldrig – förr eller senare – om när man har slängt alla preventivmedel, kastar sig in i hammocken för vilt “nu kör vi”-sex, vill bli så där spontangravid och det inte händer någonting. Inget. Nada. Stora magar valsar omkring på stan medan den egna magen är platt som ett nött trägolv.
Att vilja ha barn är ingen garanti för att man ska kunna få ett barn. Långt ifrån.
Om detta – och om svårigheten att bli gravid, skammen, testknarkande och allmänhetens reaktioner – skriver min fina vän Frida om här: Öppet brev till dig som vill bli gravid
Förutom att jag tycker att det är enormt strongt av Frida – som tillsammans med sin partner har försökt att bli gravid under flera år – att skriva om det här, så tycker jag också att det är otroligt viktigt att vi pratar om detta. Om att kanske inte kunna få barn.
Bara för att ha det nära i minnet när man frågar “när ska du skaffa barn” och får det att låta som att det är lika lätt som att köpa mjölk på ICA. Men framför allt – prata om det så att hyschandet försvinner. Det är ingen skam att inte kunna bli gravid. En människa är fullkomlig ändå. Men om vi inte pratar om det så vet ju ingen det.
Så, läs Frida text nu. Det är viktigt.
I söndags, efter jag jobbat på Vintagefabriken, rullade jag och John ner för Svandammsvägen ner till Svandammsparken. Där lade vi oss under ett träd och funderade över livet. Johns cykel agerade skjorthållare eftermiddagen till ära.
John. Världens bästa John.
Jag slängde av mig mina hearts och sträckte upp tårna i luften.
Min vy från filten.
Moi.
Min sprillans nya termos som jag köpte på loppis i Malmö. Love it.
Efter jag och John hade latat oss i parken traskade vi hem de få metrarna.
Trötta söndagsfötter på Midsommarkrans-asfalt.
Loading Likes...
Vår bästa tid är banne mig nu. Stan osar av uteserveringar, trivsamt skrammel och fånga-varenda-jäkla-minut-hets.
Solsvältfödda stockholmare tar varje chans att bada, ta en picknick i gröngräset och titta på försommar-solnedgångar. Dessutom luktar det himmelskt ute. Syréner, pioner, nyklippt gräs … kryddat med grillat från någon innergård.
Om kvällarna öppnar jag köksfönstret, så att jag hör allt skval från innergården. Känner doften av grillat, hör svalor och början till ändlösa nätter. Då trivs jag. Uppe bland de röda taknockarna.
Och så kan man ha purfärska pioer hemma. Som jag har just nu.
Ps. Vad tycks om min nya radio? Ja, jag vet. Jag hade en nästan identisk förut, men nu har jag bytt upp mig. Till en DUX. Som fungerar.
Loading Likes...
Q: Jag undrar varifrån du fått den fina “anslagstavlan”?
Och sen är jag så nyfiken på var i Värmland du kommer från?
Helena
A: Hej Helena! Den finfina anslagstavlan har jag gjort själv, med hjälp av mina kompanjoner på Vintagefabriken.
Min vän Chrille hjälpte mig att köra hem själva skivorna, sedan målade jag dem vita och skruvade upp dem på reglar. Själva skivan kallar jag för verktygstavla, eftersom min käre far Arne har en exakt likadan för sina verktyg inne i “verkstan” hemma i Värmland. Jag vet inte vad de heter egentligen, men jag tror man kan fråga efter en verktygstavla på byggvaruhusen.
I hålen kan man sedan sätta skruvar i vilka man kan hänga pappersklämmor eller sätta gummiband mellan. Hur fiffigt som helst.
Q: Skulle så gärna vilja veta vilket smink du använder till vardags? Vilka är dina rutiner och favoriter?
Elin
A: Hej Elin! Jag bär samma typ av smink både till vardags och till fest. Här är det fest veckan lång vettu.
Jag grundar med Make up Stores liquid foundation i nyansen “Milk”. Därefter pudrar jag över gnasiga partier med Isa Doras transparenta puder Velvet touch compact powder “10 sheer transparent”. På kinderna lägger jag en lätt rouge i en rosa nyans. Just nu använder jag Shiseidos crémerouge Carmellia compact. Jag applicerar rouget på kindens högsta punkt med hjälp av en fingertopp. Runda rörelser tills det ser bra ut. I början ser jag ut som en påskkärring. Just saying. Men med runda rörelser så smetas rougen ut och skapar en naturlig look. Därefter lägger jag en vit, matt ögonskugga både över och under ögat. Just nu använder jag Max effect mono eye shadow i nyansen “01 White satin”, men är även ett stort fan av Make up Stores vita ögonskugga. Love it! Ögronbrynen får en extra skjuts med hjälp av ögonbrynspenna från Christian Dior. Den är så sönderanvänd att jag inte ser vad det är för sort.
Hela karaktären på makeupen kommer ändå med eyelinern. Jag är helt såld på två sorts eyeliner. Dels Precision eyeliner från Face Stockholm och även – på senare tid – Art decos eyeliner High Precision Liquid Liner. Sitter som berget. Efter eyeliner lägger jag på mascara. Just när det gäller mascara så använder jag olika från gång till gång. Just nu använder jag Volume build från Oriflame. Sista touchen är läpparna. Jag gillar knalliga färger, men kan över huvudtaget inet bära rött läppstift. Jag tenderar nämligen att bli lite röd i hudtonen, och det förstärks när jag antingen bär röda kläder eller använder smink med röda nyanser i. Så jag går alltid mot det blåa hållet. En favorit är No. 13.82, pink cabaret från Art deco. En annan favorit (för en mer naturlig look) är Dior Addict Lipcolor 663 Rose Broderie från Christian Dior.
Just ja, inte att förglömma. Vit kajal som gör att man ser så där pigg ut! Jag använder Eye makeup Pencil with Artic Blueberry i nyansen “7 White” från Lumene.
Q: Hur träffades du och din man?
She with her honey hair
A: Hej du med vackra håret! Jag och John träffades första gången för kanske 8-9 år sedan på en fest hos hans kompisar Helena och Helena som bodde i en stor lägenhet på Södermalm.
Min kompis Åberg var bekant med en av Helenorna, så hon tog med sig mig och vår kompis Lisa till festen. Vi kände ingen. John var på samma fest, men på något vis lyckades vi med konststycket att vara på samma fest, men inte träffas. Eller så lade vi helt enkelt inte märke till varandra.
Några månader senare blev Åberg tillsammans med en kille i ett kollektiv i Linköping. I samma kollektiv bodde … taddaaa … John.
När Åberg kom hem (vi bodde också i ett kollektiv då, men i Stockholm) från sina besöksresor hos sin boyfriend i Linköping berättade hon alltid om kollektivet och om en kille som var som jag, “fast lite mer som en apa”.
Det här med förhållanden var inte min grej då. Jag hade en rad misslyckade förhållanden bakom mig. Antingen var jag dökär (och de inte lika kära), eller så var det tvärtom, eller så var vi för lika och bara missförstod varandra hela tiden eller så fanns liksom inte det där extra där. Så i brist på lyckade BF-historier så hittade jag helt enkelt på en låtsas-pojkvän. Han fick heta John (detta var John så klart HELT ovetande om). Allt för att ha något och någon att flika in när mina vänner berättade om romantiska middagar och weekends: “Jag och John ska också åka iväg. En charmant, ytterst romantisk höstresa”. Jag hade denna låtsaspojkvän i ett halvår, i brist på IRL-pojkvänner. Detta kan närmast förklaras som ett skämt som gick för långt.
I alla fall. Jag, Åberg, Nina och Lisa bodde i ett kollektiv i Enskede då. Och eftersom Åberg pratade på om detta fantastiska Linköpings-kollektiv, med den där apan John, så bestämde vi oss för att anordna en fest så att kollektiven kunde få träffas. Platsen blev Lisas föräldrarhem i Norrköping. Vi ställde till med middag, var så nervösa att vi trodde vi skulle kissa på oss och så – till sist – kom hela gänget. Och då även min låtsaspojkvän John. Det var inte många ord som jag sa till den där John under middagen, men det skulle jag komma att ta igen senare. Om man säger så.
Linköpings-gänget var lika fantastiska som Åberg beskrivit, och efter middagen drog vi ut på klubb. Vi såg Markus Krunegårds band Laakso spela. Efteråt går jag fram till John och säger så här: “Hej! Bara så du vet så är du och jag menade för varandra. Jag vet att du har tjej och så, och det är ju okej om du är tillsammans med henne, men bara så du vet så passar du och jag mycket bättre i hop”.
Jag har gjort många sjuka saker i mina dar, men det där var nog den sjukaste av dem alla.
Om jag vore John skulle ju jag ha sprungit i från den där, uppenbart sjuka kvinnan, illa kvickt. Men icke. Han stod kvar. Och sa “Jaha”.
Jag gick därifrån som om ingenting hade hänt.
Sedan stod vi på dansgolvet resten av kvällen tillsammans med gänget, vi gick på efterfest och dansade som om det inte fanns någon morgondag. Det var en galet rolig fest. Men det hände inget mellan mig och John. Han hade ju tjej.
Nästa dag åkte jag hem till Stockholm. Efter några veckor fick jag ett brev av John, leverat av Åbergskan, och efter det började vi mejla lite granna. Efter ytterligare några veckor fick jag ett brunt, vadderat kuvert på posten. Kuvertet innehöll en skiva som det stod “sätt in mig i datorn” på. Ingen avsändare, ingen lapp, ingenting. Skivan (detta var på tiden då man använde skivor och inte USB:n eller herrelösa filer) innehöll en kort film som visade en kostymprydd man (men man såg bara från halsen och ner till magen) som höll upp skyltar med rebusar på.
Jag fattade ingenting.
Och jag kunde verkligen inte lösa rebusen. Det hade gått några månader sedan den där helgen i Norrköping, och jag hade flyttat till studentkorridor. Jag bodde uppe på Lappkärrsberget i Stockholm och hade fått en rad underbara korridorskompisar. När rebusen inte kunde lösas av moi, kom alla mina korridorsvänner in i mitt rum och hjälpte mig. En kille vid namn Erik, som läste fysik, kunde lösa rebusen efter många om och men. Resultatet blev ett datum, en tid och en plats: Katarina kyrka.
Jag hade ingen aning om vem som hade skickat kuvertet, men eftersom jag är så sjukt nyfiken så var jag ju tvungen att gå dit. Mina korridorsvänner stod på helspänn, de önskade lycka till och jag bad till gud att jag inte skulle bli rånmördad. Väl vid Katarina kyrka stod John och väntade.
Han var uppenbarligen lika sjuk i huvudet som jag. John bjöd ut mig på middag, och efter den kvällen började en intensiv period av besök i Linköping, och några veckor senare frågade jag chans.
Q: Hej Emma! Du skrev förut att du tvättar håret bara någon gång i veckan och jag undrar vilket shampo/balsam/hårinpackningar du använder och vad du tycker om dem?
Tack!
Erika
A: Hej Erika. Jag använder flera favoriter. Bland annat Björn Axèns shampoo cool silver och L’Oréal Silver Shampoo. Jag använder silverschampoo vid varje tvätt, det är därför jag har så pass silverblont hår. Efter schamponeringen applicerar jag alltid en inpackning. Min absoluta favorit är Revlon Nutri Color Creme 1002 White Platinum. Om jag inte använder inpackning blir mitt hår torrt och trassligt. Eftersom jag tenderar bli lite rödmosig i hyn så stävar jag alltid efter en så kall färg i håret som möjligt. Så fort håret blir lite gulaktigt ser min hudton skev ut. Så ju silvrigare desto bättre om du frågar mig.
Q: Undrar kort och gott hur du får till dina fina hårsnurror. Gör gärna steg för steg med bilder!
Kärolajna
A: Hej Kärolajna! Jag gjorde faktiskt en liten instruktionsfilm för ett tag sedan. Den kan du se här:
My vintage hair style from emma sundh on Vimeo.
Q: Har du några tips på bra loppisar i stockholmstrakten?
Linnea
A: Hej Linnea! Just loppisar i Stockholmstrakten kan vara lite knivigt, men jag skulle gå all in på bakluckesloppisarna och de olika loppisarna som anordnas i allehanda gympasalar runt omkring Stockholm. Ett exempel är megaloppisen i Solna som ska vara bra. Men – en brakslapp – priserna är högre än loppisar ute i landet. Tyvärr för oss i Stockholm. Hurra för alla andra!
Ny vecka betyder en liten summering av förra veckan. Till min hjälp har jag ett par bilder från min Instagram. Vill du följa mig där heter jag kort och gott emmasundh.
Veckan började med en tusenmila-att-göra-lista. Så medan jag tog tag i den pangade jag i gång en lite frågestund här på bloggen. Den första delen med svar kommer redan i eftermiddag.
På tisdag morgon promenerade jag till Södermalm. Min cykel hade tappat kedjan, så hela veckan var jag cykellös. Mitt ärende till ön var …
… Ett besök hos Retroella. Där kapades håret och min utväxt blev ett minne blott.
På tisdagskvällningen dukade jag ut mitt nyfyndade campingbord utanför Vintagefabriken. Det vankades nämligen AW med alla kontorkompisar.
Onsdagen kom. Regnet öste ner och jag satt inne på Vintagefabriken i mitt Marilyn Monroe-hår och drack varmt kaffe.
Invigde ungefär världens finaste brosch som jag fick av Pill när jag var nere i Malmö. All for the crazy catlady.
På den andra bilden ser du vyn från mitt köksfönster. Världens finaste och lummigaste innergård.
Det blev fredag och jag sprang en massa ärenden på stan. Lånade prylar till en plåtning och passade även på att Blocket-fynda på morgonkvisten. Ovanför den här trappan väntade ett underbart litet fynd nämligen. Med fyndet nerstoppat i min dragvagn (yes, jag har en sådan), kutade jag hem till Kransen lagom till det var dags att öppna butiken.
Fredagskvällen spenderades här. Under alla kulörta lyktor på innergården. Det är jag och några andra glada grannar som har satt upp dem.
På lördagen var det plåtningsdags för ett jobb som jag har gjort och min snälla man John hoppade in och jobbade på Vintagefabriken. Sedan kom jag och bytte av honom, så att han kunde sitta inne på kontoret och göra stordåd (sy flugor). Med flugor i famnen och en massa post-deadline-adrenalin traskade vi sedan hem under mitt paraply.
Söndag. Åt låååång frukost i sängen. Hembakta scones, vattenmelon, grapefrukt och juice.
Pep därefter till Vintagefabriken. Vi kan kalla det mitt andra hem numera. Där spenderade jag några varma timmar för att sedan …
Lägga mig i Savndammsparken. På en filt. Med en man.
Loading Likes...