Här kommer några fler bilder från förra helgens Malmö-besök. På söndagen kvistade jag och Volangen till Vintagemässan i Folkets park. Där signerade vi vår bok Vintageparty, höll ett föredrag om hur man fixar bästa vintagefesten och träffade så många fina människor att jag höll på att smälla av.
Discokulor och vimplar på Vintagemässan.
Träffade en fantastisk trevlig (och stört vacker) danska på mässan.
Passade även på att spana runt på alla fina klänningar, smycken och små pinaler. Hittade en underbar klänning … som jag köpte. Nyfiken på att se månne?
Bar min lila Old touch-klänning dagen till ära.
På vintagemässan fanns även en Beauty parlour där man kunde fixa håret och få makeup.
Träffade den här fröken också. Elin Delerud. Vi följer varandra på Instagram, men det här var första gången vi träffades IRL. Det var så himla kul att träffa henne i verkligheten.
När Vintagemässan stängde igen för den här gången traskade jag ut i ett regnigt –och vackert – Malmö.
Hittade gamla fina hus och blommade syrénhäckar,
Helt slut i fötterna åkte vi sedan hem till Lindas föräldrarhem, åt mängder med tacos, kurade under ett tjockt täcke och tittade Top model. High life!
I helgen var jag nere i Malmö. Det vankades nämligen vintagemässa och då kliar det ju i fingrarna. Vintagefabriken hade blivit nerbjudna av Vintagemässan för att hålla föredrag och berätta om vår bok – och sådant tackar man ju inte nej till.
Jag swischade ner med tåget tillsammans med min kära vän och kompanjon Volang-Linda. Vår tredje kompanjon Lollo kunde tyvärr inte följa med så vi tog med oss vår gemensamma vän Frida istället.
Malmö var fasligt vackert. Maj-vackert, med blommiga grusgångar och lummiga träd.
På lördagen gick vi till Vintagemässan som låg i Folkets park.
Jag i min sommaruniform. Och rosa hår. Jominsann. Nu syns det inte på bilden, men en kvart innan hade jag snabbsminkat mig i bilen och – på något mirakulöst sätt – råkat smeta rosa läppstift på handen. Och vad gör fröken sedan? Fixar håret så klart! Så min entré på Vintagemässan i Malmö blev med några fräsiga, rosa slingor i håret. And then the ladies room …
Inne på Vintagemässan sprang jag in i Mon Cheri-Linnea i nyfyndad vintageklänning.
Linnea är alltid så fasligt vacker i sitt svarta hår och röda läppar.
Det var knökat med både folk och vintage på mässan.
Träffade så många underbara människor på mässan. Som denna lady – som ser väldans hemlig ut på bilden (men detta var den enda bild jag lyckades fånga) – Emelie.
Elsa innan hon skulle hålla sitt föredrag. Ser lite new wave-igt ut med skärmsläckaren i bakgrunden.
På mässan hittade jag de här två fröknarna från Jumperfabriken också.
Volangen i letar-tagen.
Det blev bara en snabbvisit på mässan under lördagen. Vi bestämde oss istället för att ta en välbehövlig vila och dra up på en loppis-runda bland rapsfälten. Vi har ju jobbar som tokar med bok, frilanskontor och butiksöppning, så nu behövde vi se något annat …
Typ det här.
Och det här.
Vi traskade runt mellan loppisarna, tittade in i de lummiga trädgårdarna och åt lite glass. Här är jag och preggo-Volangen.
Hittade en underbar trädgård, fylld av syréner, där vi åt lunch. Lånade trädgården lite bara …
Med kassar och lådor fyllda av loppisfynd åkte vi hem till Volangens barndomshem (där vi bodde under helgen). Sniffade väldoftande blommor och bytte skor …
För vi skulle minsann ut på stan, dricka rosé och prata strunt när skymningen föll!
Nu ni! Det är ju många av er som undrar … hur jag låter. Här kommer svaret.
För några veckor sedan intervjuades jag av “Tidsmaskinen” om frisyrer under 1940-, 1950- och 1960-talen. Här kan ni lyssna på avsnittet: Tidsmaskinen: Om frisyrer och hattbruk
Kort och fullkomligt vitt. Så ser mitt nya Marilyn Monroe-hår ut. Jag var hos bästa Retroella i går och kapade av min kalufs. Nu är det så där fluffigt som man vill ha det, samtidigt som det är den perfekta längden för uppsättningar.
Hej sommarhår!
Förrförra helgen var jag uppe i Umeå en sväng. Det vankades nämligen fest. Disputationsfest. Min svärmor, Gunilla, gick nämligen och blev medicine doktor. Det skulle så klart firas med pompa och ståt. På Rex festvåning i Umeå.
Det var himlans fint på Rex. Orientaliska mattor, guldspeglar, kristallkronor och enorma fönster.
Jag invigde min lila klänning som jag köpte på Old touch för tusen år sedan. Den har hängt i garderoben – helt orörd – i väntan på det perfekta festtillfället. Och det kom nu.
Jag var toastmaster på festen tillsammans med John. Och var även ansvarig för att utforma menyerna. Det blev en meny med en pion på – svärmors favoritblomma.
Här har vi henne. Doktorn. Vi kan hädanefter kalla henne Doktor Larsson tycker jag.
Det bjöds på buffé, desserter, tal, sång och spex. Jag var så himla imponerad av alla gäster – de hade specialskrivit sånger till Doktor Larsson, spelat in filmer och förberett hur länge som helst. Men så har jag världens snällaste svärmor också.
Efter middagen blev det dans. Jag och John svängde runt i Lindy tills vi blev helt och hållet slut. Andfådda och svettiga i pannan. Pjuu.
Sedan vilade John kungligt, för att därefter säga tack och hej. Pustade ut och traskade hem till hotellet.
Förra sommaren besökte jag och John underbara Brighton – ett paradis för dig som gillar vintage. Om du är nyfiken på the best of the best från Brighton kan du spana in nya numret av Damernas Värld där jag har skrivit den ultimata Brighton-guiden!
En liten tradition coming at ya igen. Tänkte att vi – i vanlig ordning – skulle kika på mitt Instagram-flöde för att se vad jag har haft för mig den senaste veckan? Om du vill följa mig på Instagram så heter jag emmasundh.
Vänster: Veckan började med en massa deadlines! Efteråt var jag alldeles rufsig i håret och hade glansiga ögon. Firade min post-deadline-hets med att dricka saft och prova alla vintageklänningar på Vintagefabriken. High life. Höger: Tittade ut genom köksfönstret och konstaterade att jojominsann, sommaren är här. På riktigt.
Vänster: Fick in de här godbitarna till Vintagefabriken. De är från underbara Rifle paper co. Höger: På fredag morgon satte jag mig på tåget och swischade ner till Malmö tillsammans med Volang-Linda och vår vän Frida. Jag satt hela vägen och längtade efter att se ett sådant där gult rapsfält. Och till slut kom det. Skåne levererar. Ps. Det tog ett tag och ungefär 150 misslyckade Iphone-bilder. Ds.
Vänster: Det blev lördag och jag trippade runt på loppisar i Malmö-trakten i mina Swedish Hasbeens. Hittade en vän i gräset. Höger: Lånade en trädgård – fylld av syréner och äppelträd – för att äta lunchmacka i.
Vänster: En Emma mitt i underbara Skåne. Höger: … med bästa glassen. Ledig lördag.
Besökte Vintagemässan i Malmö, höll föredrag om Vintageparty, träffade en hel hög underbara människor och svassade runt i min lila klänning (och katt-mobil).
Vänster: Lade upp en bild på min älskade mamma. Det var ju mors dag och allt. Höger: Förälskade mig i en klänning på vintagemässan. Snodde bilden från den underbara Pia Storm (följ henne på Instagram! Hon heter piastorm) som jag träffade på mässan.
Åh. Nu är jag tillbaka i Stockholm efter en underbar helg i Malmö. Med vintagemässa, loppisrundor och underbara möten. Jag kommer så klart blogga järnet om det inom kort. Men först måste jag landa lite, kirra några deadlines och packa upp.
Medan jag gör det, så tänkte jag ställa till med en liten frågestund här på blögga.
Fråga vad ni vill, så ska jag försöka svara så gott jag kan.
Det här är min mamma. Hon heter Märta. Min mamma har alltid varit en tokfrans. Hon fnittrar, skämtar, busar och går alltid sin egen väg. För min mamma är frihet viktigast är världen. Hon är sin egen.
Det är och har varit hemskt inspirerande … och i bland lite … frustrerande. Tokfransmamma.
Sedan jag var sju äpplen hög har jag alltid varit lik min far. Han förstod mig alltid och vi delade kärleken till jazz. Pappa och jag.
I tonåren kunde mamma och jag knappt kommunicera med varandra utan att missförstå varandra. Jag trodde nog att det skulle vara så för evigt. Jag trodde att vi var tok för olika.
Men med åren har något hänt. Jag har i – allt för många – situationer kommit på mig själv i att göra exakt som min mor.
Jag har kommit att älska Frankrike. Vintage. Historia. Randiga mönster likaså. Intressen som möbelrenovering, odling och måleri har smugit på mig.
Och just de där sakerna är min mamma ut i fingerspetsarna.
Det är hon som har lärt mig allt jag kan om gamla möbler och hur man sätter en potät i trädgårdslandet. Eller två.
Jag har insett att vi inte är ett dugg olika. Snarare tvärt om. Vi är så överjävligt … lika.
Hon har gjort mig till den jag är. Och det tackar jag för. Hon har inspirerat, ifrågasatt och peppat. Om vartannat.
När jag tänker på min mamma så får jag ett fånigt leende på läpparna. Jag hör hennes höga skratt, samtidigt som hon kastar huvudet bakåt. Ser på näthinnan hur hon nakenbadar på Västkusten trots hällregn och säger att “salta bad är det bästa som finns”. Hur hennes rumpa sticker upp från trädgårdslandet där hon påtar. Hur hon går gatorna fram och liksom svänger med armarna. Och hur hon går upp tidigttidigt på morgonen för att hitta på något hyss. Bränna av en fyrverkeripjäs. Eller två. Bara för att resten av familjen ska vakna.
Tokfransmamman.
