I höstas var Vintagefabriken och hämtade ett stort lager baskrar hos en riktig modelady. En av varendaste färg hade hon – för att kunna matcha alla sorters outfits … och humör. Gotta love it!
Nu ligger (nästan) alla baskrarna på Vintagefabriken i väntan på att hitta ett nytt hem, rn ny bärare och ett nytt humör.
I dag fotade underbara Isabelle Pedersenav några av alla baskrar. På moi. Det såg ut så här. Vilken är eran basker/humör-favorit? Min är nog den orangea baskerminen.
Tänkte ta en titt i min instagram, för att se vad som har hänt utanför bloggen. Vill du följa mig på Instagram så heter jag i kort och gott emmasundh. Ses här, där och mittemellan!
Sist jag tog mig en titt ner i instaflödet var innan jul (huh!) och sedan dess har jag hullratombullrat mig igenom hela sju veckor. Firat jul i Värmland och dukat upp till nyårsmiddag i vår stora (nåja) salong.
I tidiga januari bakade jag en pannkakstårta och stylade jag ett vårjobb tillsammans med Vintageprylar. Sportade nya hängselbyxor som jag fick av John i tidig födelsedagspresent.
Njöt av lediga söndagar i sängen och bar basker till mitt snajsiga brännsår i pannan. Hett!
Klädde på mig sjalett och marin tröja och målade möbler på löpande band. Bland annat den här flotta pinnstolen som fick vara med i ett jobb som jag plåtade.
Den fjärde februari fyllde jag år. Det såg ut så här. Megalockigt hår och fin Rifle-kort.
Firade en fredag med rullar i håret och när det regnade ute så tog jag fram mitt nya miniparaply … som min syster gjort i sin 3D-skrivare.
För exakt en vecka sedan fyllde jag 31 år. Den dagen tog jag lite ledigt från mitt dokumenterande för att bara njuta av croissantfrukost på sängen, inslagna finpaket och puss i pannan. Men några bilder lyckades jag så klart fånga.
Katten Sockan kröp in under duntäcket (hans nya grej), lade sig på rygg (!) och stack upp tassarna. Jag smälte.
Tog lugnmorgon, knakade fram över trägolven och såsade runt bland pinaler, kameror och eiffeltorn.
Fick en flott födelsedagspresent av John, en parfym!
Och världens finaste kort av Lollo.
Jag bjöds på lunch på Vintagefabriken, åkte i väg för att göra en intervju och på kvällen åt jag och John dumplings från Beijing 8 (min favorit). Min lugnaste födelsedags i hela mitt liv tror jag. Men så firades jag ju med både överraskningsfest, resor och Garden party när jag fyllde 30.
Jag har en fabless för udda ting. En skomakarskylt, en Röd sprits-dunk eller en svart bakelittelefon. Mojänger som har förlorat sitt användningsområde och nu irrar omkring i kretsloppet med sopberget som given destination. Precis de där udda mackapärerna vill jag ha hemma hos mig. De står i bokhyllor, på köksbänkar eller i fönsternischer, bredvid stroppiga ta-förgivet-pinaler som pelargoner och rosor i vas.
Mitt senaste loppisfynd till denna brokiga skara inredningsdetaljer är en gammal spritflaska som förför mig med en gammal etikett. Etikett-nörd som jag är. Den ska stå i bokhyllan, mellan två travar med böcker. Fin och lite skev.
I nya numret av Expressen Leva & bo delar jag och Louise med oss av våra bästa Afternoon tea-recept. Vi bjuder på pyssel och dukar upp till det där kryp in-myset man vill ha just i februari. Jobbet är plåtat av Emily Dahl (hennes fina bilder kan du se i tidningen, bilderna du ser här snappade jag i farten mellan miniscones stod i ugnen).
I väntan på att ljusen ska tändas och sista piffet innan plåtning. Spring å köp vettja!
Här kommer ett ypperligt litet fredagstips för alla vintagelovers!
Karlstadsbaserade vintagebutiken Tidens melodi har öppnat upp en popup-butik i den stiliga herrbutiken A. Marchesan på Odengatan 74. Det var smygöppning i fredags och pop up-butiken har öppet till och med den 8:e februari.
Inne på A. Marchesanträngs fedora-hattar, brougesskor med tweedkavjar, slipsar och tidstypisk inredning i mahogny.
Allt är noga uttänk och flott in i minsta detalj.
Och ovanpå herrbutiken (gå upp för spiraltrappan mittemot kassan) hittar du Tidens melodi.
Och ett hav av klänningar från svunna tider.
Här har vi Ann som är bönan bakom denna fina butik.
Här fanns klänningar, jackor, kappor, skor och blusar i alla storlekar och mönster.
Jag hade med mig min vän Lisa till invigningsfesten.
Träffade en hel hög med vintageladys, som Absolut Lisen.
Det minglades med vin och snittar. Och provades kläder i alla hörn. Jag provade en hel massa klänningar, men det slutade med att jag köpte en hög med nya hårrullar i stället.
Men desto mer kvar till er att fynda tänker jag!
Hurra! Om 51 dagar släpps boken Vintagefrisyrer som jag har skrivit tillsammans med Sarah Wing/Retroella och som det fantastiska fotografen Martina Ankarfyr har bildsatt. Jag har redan – som du kanske sett – börjat bokpeppen, genom att byta ut min gamla tråk-header mot en bild ur boken där jag ligger på en båt bland näckrosor. Vad tycks?
Bara för att det är min födelsedag så firar vi med ytterligare ett pepp.
Från och med i dag kan du nämligen förbeställa Vintagefrisyrer genom att klicka här.
Woop, woop!
Boken ger dig en djupdykning i frisyrhistoria och avslöjar hur du skapar vackra vintagefrisyrer med enkla medel (aka hur du får till en frisyr som ser sjukt avancerad ut, men som tar fem minuter att göra). Säg hej till världshistoriens billigaste, smartaste och snyggaste accessoarer – din frisyr!
Ett 1910-tal sett ur en page, en krigstid som pryds av en rödmålad mun och ett 1960-tal som gör revolt genom en hästsvans. Historien kan läsas ur ett salongbesök.
Ytligt? Långt i från. En frisyr kan vara den bensindoppade tändtråden för en kvinnas frihet eller uttryck för såväl politik, ekonomi som kvinnofrågor. Frisyrer är huvudsaken – och har så varit från 1910-tal till 1960-tal.
Psst. Om ni känner igen bönan från omslaget, så är det ju ljuvliga Karoline Petterson. I boken kommer du även skymta en rad starka och grymma ladies, i helt magiska frisyrer som Sarah Wing har skapat.
I dag fyller jag år. 31 bast.
I morse blev jag väckt med Stevie Wonders “Happy birthday”, bricka med rosor i vas och dubbla croissanter. En katt som ville vara med, så nära croissanterna som möjligt, och John – som lovat att inte ge några presenter (jag fick ju ett par hängselbyxor av honom) – med en present i handen.
Dagen ska jag spendera med lunch med några vänner och middag med John i kväll. Min 30-årsdag firade jag ju två gånger, så det räcker och blir över till min nya, fina ålder. Kanske blir det en fest (jag kan ju sällan hålla mig särskilt länge) senare i år …
Ett restaurang-besök avslutas med champagne, en duggande januari-lördag övergår i waves i håret och hemmasittarben sprätter ut i en Charleston.
Det är lördag och jag kutar hem från Vintagefabriken, tar trapporna i två steg åt gången och pustar ut i min hall. Ålar på mig en klänning, gör waves i håret med en plattång och förbereder snittar tillsammans med ett gäng välklädda, skrålande godingar.
Kvart i sju går vi ner två våningar. Låster upp dörren till våra kära vänner Lollo och Hasses lägenhet och smyger in med överfyllda snitt-silverfat, prasslande halsband och stora plymer som sveper sig genom dörrkarmar.
När alla är inne, låser vi dörren efter oss och kryper ihop på vardagsrumsgolvet. Väntar. Och väntar.
Per håller utkik genom sovrumsfönstret ner på gatan och snart hörs ett viskande “nu kommer de”. Knäpptyst.
Vi hör hur de kommer in i trappuppgången, låser upp dörren, samtidigt som Louise frågar sig över den starka doften av damparfym. Vi kväver våra skratt, hoppar ut i hallen och sjunger “Ja, må hon leva”. Har man fyllt 30 bara så där, ja, då ska man banne mig ha en överraskningfest. Och vad är väl en bättre överraskning än ett speak easy-galej.
Lisa leder Louise in i sovrummet, där hon tilldelas en kvällens outfit, en kornblå långklänning, endast värdig ett födelsedagsbarn. Under tiden riggar jag upp ett photobooth i hallen, smattrar av bilder på fjädrar, paljetter och allsköns glimrande ting.
Inne i vardagsrummet börjar pokerkorten att vina.
Med röda läppar, waves i håret och sprakande broscher gör Lollo sin entré.
Och dansar ut i en Charleston tillsammans med Fatima. Dessa två alltså. Som len och långhalm när det vankas fest.
Moi! Vi dricker öl ur papperspåsar – som sig bör – och vin ur kaffekoppar.
Champagnen flödar.
Liksom dekadensen.
Vid midnatt är det dags för frågesport … om sådant som Lollo har speak easy:at under åren.
Festen övergår i … nja, not så speak easy. Vardagsrummet blir dansgolv, Lollos trearmad lampa en mikrofon och alla flapperbönor och jazzpjattar förvandlas till ett aldrig tidigare skådat danshärj. Lisa headbangar till nackspärrsnivå, Nina sjunger i en champagneflaska, Per använder tomtebloss som 1930-talets svar på glowsticks och som vi dansar. Jag går hem klockan 04:00 och då skrålar Lollo två saker i mitt öra. 1. att vi ses på fabriken senare (ej sant). 2. Att det var den roligaste fest hon varit med om (förhoppningsvis sant).
Vardagspepp, fin-kommentarer allsköns nyanser av livet. Var eviga vanligdag – hela året om – ger mig mig så otroligt mycket kärlek, pepp och upplevelser. Att gå in och läsa era kommenterar (jag läser varendaste en och sparar i en mapp) är som konfetti för hjärnan. Och ni ska veta att era ord går rakt in i hjärtat, rör om som en Electrolux-assistent och sätter spår för livet.
Förutom att jag är sprick-nyfiken på vilka ni är – alla tusentals som klickar in här varje vecka – så vill jag ge tillbaka.
Så jag drar i gång en liten emmasvintage-klassiker: Har du en blogg som jag kanske älskar?
Tipsa mig om din blogg (eller någon annans) i kommentarsfältet nedan (eller mejla mig på emma@emmasundh.com). Om någon vecka eller så tänkte jag sätta ihop en inlägg med mina nyfunna (eller återupptäckta?) favoritbloggar, så att vi tillsammans njuta av nya som gamla inspirerande bloggupptäckter.
