Oj, inboxen fylldes till bredden efter att jag lagt upp bilden på mig i denna luddiga, blå parkas förrigår. Vad är det för märke? Var är den köpt? Är den vintage? Går den att få tag i?
Nu ska ni få svar.
Jag har suktat efter en rejält vinterjacka att ha på mig mellan eleganta kappdagar. En parkas för Värmlands-skogen, pulkabacken, promenaderna eller när man vill mysa in i en luva i snöstormen.
Mina kriterier? Marinblå, ludd och luva.
Helst i ekologiskt material, producerad i Sverige och/eller vintage.
Efter mycket letande hittade jag den här parkasen från Twintip. Förvisso inte ekologisk (stort tyvärr), men bättre en parkas som jag tycker är smashing och använder, tänkte jag.
Finns i rostrött och grönt också.
Dagens längtan: Just precis i dag längtar jag efter knastrande snö, vinterljus och rosor på kinderna. Till jul åker jag och John upp till Skellefteå, så i år blir det garanterat snö till jul. Det blir grejer det.
Dagens vill: Traska runt, svänga med benen och dansa på lövfyllda gator i rutiga byxor och brogue-skor. Det får bli nästa höst, för just i dag går det varken att klämma ner sig i varken bralla eller dansa någon foglossningsdans. Kan däremot roa mig med tanken på denna syn.
Dagens sakn: Alltså den här personen. Något av det bästa jag vet. Min älskade vän Åberg. Tillsammans är vi som en katalysator som puttrar i gång varandra.
Vi har känt varandra sedan truligt sattygs-tonår och kommer sitta gamla, grå på en veranda på Västkusten en dag.
Jag känner mig aldrig så rolig som när jag är med Åberg, så bekväm och så jag. Och hon är en av de bästa kompotterna av människa jag känner till. Den perfekta blandningen.
Det är verkligen en ynnest att få ha en sådan person i sitt liv, och eftersom hon bor i sköna Götelaborg så blir saknaden och längtet så ini vassen stort. Jag måste nog ta och åka dit snart. Typ i går.
Dagens plan: Illustrera ett jobb, planera ett annat, åka in till stan, kolla min kassa syn, köpa Liberty-tyg till en bebisfilt som jag ska sy någon gång och baka linfröbröd. Ungefär dagens to do.
Dagens fundering: Hur kommer det där barnet som rullar runt i min mage att se ut? Som dretungen på bilden?
Dagens gräm: Jag försöker att inte tänka på det så mycket, men ibland (som i dag) kommer grämet över att inläggen på mina gamla bloggar inte finns längre. Som en dagbok som har brunnit upp. Internetz alltså …
Dagens vill ha: Massor av tapeter och färg på väggarna i varendaste rum. Dagens favoriter är en murrig Morris-tapetoch en Boråstapet.
Dagens insikt: Sju veckor kvar till jul. Peppen!
Dagens helgplan:
Vardagsrummet har fått en ännu större bokhylla (över hela väggen). Hej biblioteksdröm. Så till helgen ska jag proppa hyllorna fulla med böcker, vinylskivor och små pinaler.
Längtar.
2. I helgen ska det långsnjutas med frukost i sängen. Bästa med lediga dagar.
2. I min källare står sopsäck på sopsäck fulla med grejer som ska skänkas till Myrorna. De har stått där sedan urminnes tider. Vissa påsar har följde med flyttbilen till Kransen för tre år sedan, efter att ha stått på Hornstullsvinden i tre år. Det här med att tänka miljsösmart och skänka till välgörenhet är svårt om man inte har bil (vilket är en konstig ekvation), och jag kan bara inte slänga fullt fungerande saker. Det är både korkat, svidigt i miljöhjärtat och går emot allt jag står för. Så till helgen händer det. Våra goa grannar har stuckit till USA och lämnat sina bilnycklar i vårt brevinkast, så nu ska här fixas med gamla andrahands-surdegar.
Snön fullkomligt öser ner i Stockholm och Instagram-flödet snömods-suckar.
Själv laddar jag med lånade raggisar (sorry, John men dina är så där stora och lurviga – precis som man vill ha dem), stickad loppiströja och fodrad parkas med teddyfoder. Operation vinter påbörjat – and I love it.
Här kommer ett litet naggande gott torsdagstips!
I nya numret av Sofis mode (finns i butik nu) kan du läsa mitt reportage om frisyrernas historia från 1910-tal fram till i dag.
Fager hårsvall i skönhetens tjänst? Långt ifrån.
Ur en kalufs kan du läsa det politiska världsläget, ekonomi och hur kvinnans ställning i samhället har förändrats. Från omyndigt kuttersmycke till banbrytande feminist – med egen identitet.
Spring å köp vettja (och berätta gärna vad ni tycker).
Kram på er alla från någon med Britney-tofs dagen till ära.
Denna vissna onsdag må det vara grått ute, men i min mage är det fest, dans och high chaparall. Gravid i vecka 23 och det är som en torktumlare därinne.
Vänder ut och in på min garderob och blir lika imponerad varje gång över hur mångfacetterade plagg jag har – trots allt. Som den här gamla H&M-toppen från tidigt 1800-tal, tillsammans med en lila pennkjol från Asos, blå strumpbyxor från Lindex (som går hela vägen upp över magen) och skor med inlägg från Stadsmissionen.
Och kalaskula förstås.
Du kan kalla mig Kalaskulan Sundh numera.
Menar ni verkligen att den ska typ bli dubbeltdubbelt så stor?
Är lätt mega-facinerad och spänd över hur de här outfitbilderna ser ut i vecka 39. Skrattar lätt inombords redan nu.
Oktober bara försvann som en vindpust i håret. Jag hann inte riktigt med, så här kommer sju bortglömda bilder som vykort från ett par snabba dagar.
Bäddade med frasiga lakan med mina initialer på. Eller om det var John som bäddade. Saksamma. Fint var det i alla fall och jag tog varje sekund att krypa ner under mitt enorma duntäcke för att värma mig.
Mitt i sprakande oktober bakade jag pepparkakor, omgav mig med granris och plåtade ett julpyssel-jobb (som ni ska få se mer av sedan).
Hängde i kulisserna när Miriam Parkman höll en av sina frisyrkurser på fabriken och fick agera modell när håret skulle lockas. Regnet öste ner utanför fönstret, jag hade fuktigt, regnhärjat hår, så det var ju fina fisken det!
Underbara kursdeltagare som läste boken “Vintagefrisyrer” medan de väntade på att håret ska svalna.
Miriam tar ut klämmarna ur håret och ska precis visa en rad olika frisyrer. Sedan blev alla så smashing att jag tappade hakan och glömde att plåta det färdiga resultatet. Det får bli nästa gång.
Blev bjuden på smaskig brunch hemma hos bästa Carin, en gammal DV-kollega som jag numera delar frilanskontor med på Vintagefabriken (BIG WINN!). Firade Volang-Lindas födelsedag med en överraskningsmiddag på Tabac i Gamla stan tillsammans med en hög bra:isar.
Lite så såg oktober ut genom några udda, bortglömda bilder.
Jag älskar TV-serier och knarkar ungefär allt. Sedan jag blev gravid så har detta TV-serie-tittande gått helt bananas i takt med allehanda krämpor som illamående, foglossning eller bara den totala tröttheten. Från att ha varit ganska kräsen sväljer jag allt, jag menar ALLT. Paradise Hotel, Bonde söker fru och har tittat på ALLA dokumentärer på SVTplay. Du kan fråga mig allt om Andra världskriget, Cleopatra till Göteborgs uppbyggnad – jag kan allt nu.
Vissa serier har varit riktigt dåliga (Klondike, hej opepp), andra har varit lite småmysiga medan en tredje TV-serie har skapat hål av saknad.
Så nu har jag satt ihop en lista över några av mina favoriter (både nya som gamla) inför mörka november.
The Knick, HBO Nordic
Kostym-sjukhusdrama med Clive Owen! Behöver jag säga mer? Utspelar sig i början av 1900-talet i det korrupta New York och innehåller allt från omöjlig kärlek, kokain, rasism, vacker interiör och inte så smarta kirurgiska experiment. Inget för dig som är känslig för blod (och inte heller något att se samtidigt som du äter. Tro mig, jag har testat). Väntar nu med spänning på nya avsnitt.
Det blodröda fältet, Svtplay
Kostymdrama (mitt bästa!) som utspelar sig på ett fältsjukhus i Frankrike under första världskriget. I serien får vi följa tre frivilliga, brittiska sköterskor som av olika anledningar vill fly vardagen för att hjälpa till vid fronten. Mitt under brinnande krig får du frossa i hemligheter, kärlek och en läkare med skotsk dialekt. En behöver inget mer.
Maria Langs deckarfilmer, TV4play
Nyinspelade deckarfilmer i idyllisk 1950-taslmiljö med Tuva Novotny som hobbykriminalaren Puck. Spännande intriger, svartsjuka, mord och en dos löööv. Om jag fick bestämma skulle det komma ungefär 10 sådana här avsnitt till – minst.
Fjällbackamorden, Svtplay
Alltså jag är en sucker för deckare (och kan inte låta bli att tycka att svenska dramor är lite mysiga), så när Camilla Läckbergs böcker blir TV kan jag liksom inte motstå att titta. Det är så där lite behagligt, med lagom mycket spänning. Alldeles perfekt att titta på efter att ha haft hjärtat i halsgropen efter …
Game of Thrones, HBO Nordic
Det finns ingen TV-serie som Game of Thrones. Det är den skevaste, vidrigaste, mest våldsamma och fantastiska serie jag sett. Jag kan inte sluta titta. Denna långkörare har jag varit fast i länge och jag blir alltid lika chockad vid säsongspremiären. Det är som att man behöver ett par avsnitt att vänja sig vid den grova Game of Thrones-standarden.
Downton Abbey, SVTPlay
Behövs inga ord eller förklaring. Älskar Violet Crawley, Dowager Countess of Grantham och hejar just nu på Charles Blake. Ta en titt på Downton-eftersnacket också, med den förträffliga Kristin Lundell som jag tycker så mycket om.
House of Cards, Netflix
Ungefär en av de bästa – och mest oberäkneliga – serier som gjorts. Handlar den superläskiga, hänsynslösa och korrupta politikern Frank Underwood (Kevin Spacey) som med alla (ALLA!) medel vill ta sig till makten i USA. Ger begreppet “politiskt spel” en helt ny dimension.
Orange is the new black, Netflix
En skev serie som handlar om den nyförlovade New York-bon Piper som sonar ett gammalt brott som hon begick i sin vilda ungdom. Hon sätts i fängelse, får sitt nyfönade hår tilltufsat och möter ungefär den skevaste arsenal av människor.
Poirot & Miss Marple, TV4play
Två av mina favoritserier, båda gamla Agatha Christie-deckar-dängor i underbara miljöer. Poirot är största favoriten, mest för att den utspelar sig på 1920-talet och för att Poirot själv är så självgod. Love it!
A: Hej Caroline! Jag älskar också att läsa andras kärlekshistorier, jag kan gotta mig i dem i timtals. En av de finaste storys jag vet handlar om en nära väns farmor som jobbade på kondis. Varje dag kom en ung karl in och beställde ett glas mjölk – bara för att han skulle få en skymt av denna stiliga fröken. Och där började deras kärlekshistoria. Jag tycker om de där historierna, för kärleken kan liksom stiga in genom dörren, be om ett glas mjölk – när man minst anar det.
Mannen i mitt liv är John. När jag träffade honom så föll allt på plats, han var min pusselbit. Min själsfrände. Här kan du läsa om vår minst sagt speciella kärlekshistoria. Hoppas du gillar.
Stor kram emma
Q: Hej Emma! Missade denna frågestund och satsar på nästa med en kanske känslig fråga men för mig ett verkligt etiskt dilemma när det kommer till graviditet, jag är själv 31 och vill gärna ha barn snart och undrar helt enkelt hur du ställer dig till kub-testet och dess underlag för ev. beslut att fortsätta sin graviditet? jag tycker det är mycket skrämmande att människor väljer att ta bort ett barn som visar sig ha downs syndrom, samtidigt vet jag inte hur jag själv skulle reagera om jag väl stod in för det beslutet själv vilket jag skäms för och vilket gör att jag helst bara skulle vilja undvika att ta det för att ha det beslutet i mina händer. Elin A: Hej Elin! Tack för en viktig och intressant fråga. Jag och John stod inför valet att göra KUB-test och valde att tacka nej. Alla har olika skäl till att göra KUB, så jag kan bara utgå från mig själv i denna fråga. Och jag kan inte annat än att hålla med dig.
Jag och John fick missfall för ett år sedan och det dröjde innan vi blev gravida igen. Att då – när vi fått vänta så länge – ta bort ett barn på grund av “dåliga odds” fanns – och finns – inte i vår tankevärld. Vårt första “barn” sållades ut automatiskt genom missfall. Kroppen tog hand om det som ändå inte var livsdugligt. Där gör kroppen och naturen ett val.
Jag vill inte sitta med den makten att bestämma vad som är livsdugligt och inte i mina händer, jag vill få det barn som det var tänkt att jag ska få. Och jag kommer älska det no matter what.
Jag är en orolig själ och om jag känner mig själv rätt så skulle ett KUB-test gjort mig trillioner mycket mer orolig än vad jag är i dag. Och då är jag ändå rejält orolig. Men här är alla olika så klart.
Vill passa på att tipsa om ett himla bra inlägg om fosterdiagnostik som UnderbaraClara gjorde för ett tag sedan. Läs!
Stor kram emma
Q: Hur tänker ni kring namn? Vill ni ha klassiska/släktnamn, nya, mer moderna namn? Jag är själv 16 år som började på gymnasiet (samhälle) för bara 5 veckor sedan, har du några tips inför mina kommande tre år?
Så kul med frågestund! Emmy A: Åh, hej Emmy, och vad spännande att du börjat gymnasiet (nu var det ju några veckor redan, men jag hoppas att du trivs). Gymnasiet var helt klart min bästa tid! Jag flyttade hemifrån, hade mitt första förhållande och så åkte jag med den vilda känslo-berg-och-dal-banan. Hjärtekrossad och dödskär om vartannat. Och så hade jag så förbannat roligt. Under den här tiden så träffade även några av mina allra närmast vänner. En drös skeva underbarisar. Och den kärlekshistorien kommer att hålla livet ut tror jag bestämt. Så mitt första råd är att njuta, ha roligt och häng med folk. Och plugga så klart, fast det ingår ju liksom.
Så var det ju det här med namn också. Vi har inte kommit vidare värst långt i processen. Vi vill ha namn som vi har en anknytning till på ett eller annat sätt. Vi får se vad det blir. Än så länge har vi bara en drös pöjknamn, så vi har lite att jobba på här om en säger så.
Stor kram och lycka till
emma
Q: Hur går det med Sockan? Han skulle ju få ett nytt hem! Stella A: Åh, Sockan. Jag har så mycket längt i kroppen efter hans lurviga kattamage alltså. Denna gosboll till katt bor kvar hos mina föräldrar i Värmland tills vidare. På test. Det är optimalt på en del sätt (jag får fortsätta att ha honom i mitt liv), men jag är också inställd på att om det inte fungerar med allergier så får vi hitta ett nytt hem. Det känns som att jag får ha honom i mitt liv lite på låns. Det är skönt och smärtsamt på samma gång. Men mest skönt. Det viktiga är ju att alla mår bra.
Mest av allt är jag glad över att han trivs. När han var innekatt trodde jag att han var en komplicerad katt, men han var ju bara på fel ställe …
Kram emma
Q: Hej Emma! Måste få börja med att säga att du är alldeles underbar, interners största glädjekälla! Och sen har jag lite frågor gällande Vintagefabriken:
1. När har ni öppet, jag tycker att jag har letat så flitigt på eran hemsida men inte hittat något som besvarar denna fråga. Antagligen så är det jag som är otekniskt men vill så gärna besöka er lilla fabrik snart så jag frågar här. När har ni öppet?
2. När man går in på er hemsida så har ni ett antal (gudomliga) klänningar, men när jag sett bilder från butiken innefrån så ser ni ut att ha betydligt mer till försäljning. Säljer ni ”endast” det som finna på hemsidan eller finns det mer i butiken? Tacksam för svar! Nyfiken i en strut
A: Hej Nyfiken i en strut. Vad gullig du är! Dina ord värmer. Av allt jag vill vara här i världen så slår nog “interners största glädjekälla” det mesta tror jag. De orden ska jag rama in, sätta upp på väggen och titta på när jag tvivlar.
Så till Vintagefabriken.
1. Du är så välkommen så! Numera – när vi har webbshop – har vi öppet varje lördag mellan klockan 11-16 och även kvällsöppet någon gång ibland. Tiderna kan variera, men vi är flitiga på att uppdatera vår Insta med senaste nytt, så kika där. Om du är nyfiken på när vi har kvällsöppet så kan du signa upp dig på vårt nyhetsbrev, där vi informerar om senaste nytt – rakt ner i mejlboxen.
2. Vi har ett hav av klänningar i butiken, och några få godbitar i shoppen. Vi hinner helt enkelt inte med att plåta av alla klänningar innan de säljs i shoppen. Så om du vill ha klänningshav så kom till butiken. Där har vi även massor av barnkläder, brudklänningar (en masse!) och fina asccessoarer.
Varmt välkommen och hoppas vi ses!
Q: Har du några tips på bra frisörer i Stockholm som friserar till inte alls för höga priser? Ditt hår är ju helt fantastiskt! Kram A: Tusen tack! Det är den eminenta Sarah Wing, Retroella, som fixar mitt hår. Och hon är också mitt bästa tips. Prisvärd, skicklig och enormt trevlig!
Lycka till med klippet!
Q: Hej Emma! Blev SÅ glad när jag läste att ni väntar barn! Fantastiskt! Jag tänker att du är väldigt miljömedveten och försöker tänka på det här med kemikalier och så och undrar därför hur du tänker med ditt hår under graviditeten? Kommer du fortsätta bleka eller leva med utväxt? Sofia A: Vad glad jag blir att du blir glad. Ja, alltså jag är ju väldigt orolig men hoppas att det ska gå bra. Jag har slutat att bleka mitt hår helt (som jag gjorde förut) och nu gör jag skonsammare slingvarianter i stället. Det känns inte så där superduper bra att syssla med kemikalier när man är gravid kan jag ju ärligt säga och där är min frisör helt med mig.
Nu har jag en rejäl utväxt och ska till Sarah Wing på tisdag för att råda mot på barret. Vi får se vad det blir. Antagligen kommer jag sakta men säkert att gå mer mot min naturliga hårfärg. Vi får se hur det blir. To be continued.
Kram emma
Q: Hej Emma! Jag har liksom du genomgått missfall, men är nu gravid (en månad efter dig tror jag). Jag blir lite ledsen över vissa kommentarer på din blogg. De som säger ojoj, vad tidigt du köper ditten och vad skaffar datten. Jag vågar själv inte hoppas att den här graviditeten kommer gå bra, även om jag är i vecka 19 (på grund av tidigare missfall), men behöver inte andra som tvivlar min graviditet. Jag har fått så många “oj, så du har redan köpt en spjälsäng” av nära och kära runt omkring mig och blir bara ledsen. Jag vill ju bara hoppas att allt ska gå bra liksom. Hur känner du? Anna
A: Hej Anna. Och stort grattis till graviteten. Det gör mig så glad att göra, även om jag inte känner dig. Det känns som vi är en liten klubb här på bloggen som alla ska ha barn 2015. Många med samma erfarenheter som du och jag. Det gör mig stark.
Du anar inte hur mycket jag känner igen mig i dina ord. Jag skäms ganska ofta över mina handlingar eller att jag räknar hem den här graviditeten innan barnet är ute, för folk har så mycket åsikter. Det kan vara allt från att jag berättade på bloggen “redan i vecka 13” till att “oj, har du redan köpt kläder”. För mig är det viktigt att tänka positivt, att den här graviditeten kommer gå bra. Att jag liksom du fick missfall påverkar inte våra nuvarande graviditet, annat än att vi vet vad vi kan gå miste om.
Det skulle varken ge mig eller barnet något gott om jag bara gick runt och förberedde mig på att allt skulle gå åt pipsvängen. Jag vill ju njuta. Gå bananas på barnkläder, köpa barnvagn så fort jag bara kan, för det fick jag inte sist. Och sedan vill jag köpa allt begagnat … vilket kräver tid.
Jag oroar mig tillräckligt redan, men lite av oron släpper när jag fixar sådan där praktiska saker som just kläder, spjälsäng, skötbord och barnvagn. Det blir verkligt. Och lite som terapi. Som en enorm hoppfullhet i en liten kofta. Att det här händer verkligen nu.
Mitt råd till dig är att strunta i andras tyck. Du gör det som är bäst för dig, om det så är att vänta med allt fix till vecka 38 (om du mår bra av det), berätta för hela världen att du är gravid i vecka 7 (om du mår bra av det) eller köpa en spjälsäng i vecka 19. Ingen har rätt att tycka något om dig och ditt liv. Du gör som du vill. Kom i håg det.
Stor kram, massor av pepp och lycka till
emma
Ps. Bjussar på en bild på mig själv som spädis med strumpor på händerna. Man tager vad man haver.
God lördagsmorgon!
Tänkte visa en himlans snjasig sak så här på morgonkvisten.
Det står nämligen ett vrålåk i mitt vardagsrum – stolt, fräsig och redo för rejs.
Ett stycke blå, retro barnvagn – med mycket gung i – från 1960-talet.
Jag hittade den på Blocket och fick den för 500 pix. Det är vad jag kallar ett kap.
Summan som jag och John är uppe i när det gäller barngrejer är just nu uppe i ungefär 1 000 kronor. Barnvagn för 500 spänn, ett skötbord som vi fick av en granne, en softlift som jag hittade på Erikshjälpen för 80 spänn, spjälsäng (också den från Blocket) 200 kronor och begagnade barnkläder och sängkläder för mellan 15-30 kronor styck från Myrorna, Emmaus och Tradera. Och så en massa saker som jag hittade i garderoben hemma hos mamma och pappa, som Emma minus trettio år har burit (cirka hundrafyrtio mössor av olika varianter).
Just nu är jag redigt i fixartagen. Vill fixa det mesta innan jul.
I början av nästa år (fram till det är dags för Cirkus Sundh att fortsätta sina konster utanför min mage) så ska jag hoppa på ett himla roligt projekt. Exakt vad är lite hemligt än så länge, men tids nog ska jag berätta …
Klickade hem en solgul sailorsuit från Breedbaby på Etsy för ett par veckor sedan. Klart att barnet i magen – som jag för dagen kallar Sailor Sundh – ska ha en sjömansdräkt. Annars är en ju ingen Sundh.
Och det finaste i segelsången är att den är vintage – och aldrig använd. Det senare ska vi råda bot på i vår tycker jag.
A: Hej Caroline! Jag älskar också att läsa andras kärlekshistorier, jag kan gotta mig i dem i timtals. En av de finaste storys jag vet handlar om en nära väns farmor som jobbade på kondis. Varje dag kom en ung karl in och beställde ett glas mjölk – bara för att han skulle få en skymt av denna stiliga fröken. Och där började deras kärlekshistoria. Jag tycker om de där historierna, för kärleken kan liksom stiga in genom dörren, be om ett glas mjölk – när man minst anar det.
Mannen i mitt liv är John. När jag träffade honom så föll allt på plats, han var min pusselbit. Min själsfrände. Här kan du läsa om vår minst sagt speciella kärlekshistoria. Hoppas du gillar.
Stor kram emma