Av allt som kan ramla ner genom brevinkastet – milslånga räkningar, den sladdriga lokaltidningen, ytterligare ett reklamutskick från apoteksföretaget, fränt hundbajs, en brinnande molotovcocktail – så är just det här något det bästa som kan landa på hallmattan.
Fantastiska Lusefine hade koll på att Majken fyller ett halvår snart (eh, givetvis hade jag snorkoll på det, erhmph) och skickade en present i form av en 60-talsinspirerad barnklänning sydd i retrotyg.
Ska invigas inom kort kan jag lova!
Ett år har gått. Känns som ett liv sedan.
Det är något visst med att titta tillbaka. Få perspektiv. Översikt. Inse att livet kan se HELT annorlunda ut om en månad, ett år eller fem. Det finns liksom inga regler.
Det är ungefär den mest läskiga och samtidigt spännande tanke jag kan tänka.
Vad gjorde ni för prick ett år sedan och hur ser era liv ut just nu? Vad har förändrats?
Något av det bästa jag vet är att spendera föräldrarledighetsdagarna med upptäcktsfärd. Jag går milslånga promenader genom Stockholm.
På gator vars ände jag glömt bort hur de ser ut. Just nu dammsuger jag Söders alla vrår och återupptäcker alla de där ställena som jag förälskade mig i när jag flyttade hit.
Tittar på vyer som jag glömt bort. Uppdaterar bilderna i minnet, samtidigt som jag ger Majken sina allra första.
Det är så sällan som jag bara strövar omkring – utan mål – nuförtiden. Förr i tiden var det så jag spenderade livet. De senaste dagarna har jag gjort just det. Gått mil, funderat, tagit hundratals bilder och hunnit i kapp i hjärnan – allt i sällskap av Majken.
Så gjorde jag något som jag bara gör när jag är utomlands. Gick till en kyrkogård.
Katarina kyrka är lite speciell. Det var här jag och John möttes upp när vi skulle på vår allra första dejt.
Jag har nog inte varit här sedan dess tror jag. Det var snart tio år sedan.
John hade skickat en skiva på posten, avsändare anonym. På skivan fanns en film, med en snubbe vars ansikte jag inte såg (John) som visade upp skyltar med en rebus.
Med hjälp av mina studentkorridorspolare lyckades jag lösa rebusen och fick fram en tid och en plats. Katarina kyrka.
Så jag gick dit på utsatt tid. Höll på att pinka på mig av nervositet. Fan, alltså.
Och där stod han.
I stor stickad tröja och en halsduk som aldrig tycktes ta slut. Så bjöd han mig på middag på en vegetarisk restaurang. Sedan drack vi oss fulla på billig öl på Carmen och gungade i en enorm gunga i Björns trädgård vid Medborgarplatsen.
Lite så.
Men allt började trots allt här.
Tänk om jag hade vetat att jag tio år senare skulle gå runt här, föräldrarledig med hans barn. Det skulle vara sjukare än Påvens hatt i mina öron, det är ett som är säkert.
I början av förra sommaren köpte jag en blommig klänning från Beyond retro. En vintagepärla som satt som gjuten i provrummet.
Den användes exakt noll gånger. För vidare gjuten satt den då inte när det kort därefter visade sig att jag var högst gravid.
Men nu så.
Nog för att jag har knölat ner postgravid-limpan i kjolstyget (fungerar ypperligt som puffande underkjol visade det sig), men på kom den i alla fall.
Äntligen hemkommen efter sommarens fläng och packar upp påse efter påse med härliga loppis- och vintagefynd.
Bland annat den här ursöta barnklänningen i 1960-talsstil som jag hittade hos underbara butiken Fint & fultpå Gotland i somras. Föll pladask och såg framför mig en lite större, rultande Majken med knästrumpor och bus i blick.
Det pirrar av inredningspepp i kroppen min. Jag vill måla om, flytta om, göra om. I går var jag på färghandeln, förvirrade mig bland färgkoder, botaniserade i kulörter och fick med mig spackel och färgprover.
Nu är bara fråga vilken nyans väggarna ska få. Jag tänker grönt i köket (antingen en ljus grönt eller en grågrön lite dovare) och kanske smutsrosa i sovrummet?
Vad tycker du?
En regnsmattrande lördag gav jag mig ut på Gotlands loppisvägar tillsammans med ett fyndtaggat gäng. En loppisdag per år ordineras starkt för god hälsa, enligt undertecknad.
Vi svängde in vid varenda loppisskylt – med mer eller mindre fyndglädje som följd – för att sedan sladda in på Kuriåsa i Hemse. Här var jag ju förra året också om ni minns (Gotland: Toftalagret, Kuriåsa och Hablingbo)?
Det är ju lite av en vintagehimmel, med allt från emaljkannor, skolkartor, leksaker till kläder, linneskåp, soffor och bord.
Helena hittade ett plommonstop bland alla grejer och slog till på ett bräde.
Lisa och mopsen Melvin i en av de välfyllda ladorna.
Efter en sväng förbi den årliga megaloppisen i Fardhem (vi kom lite sent, så det enda jag fick med mig var ett gäng barnböcker och en trött skepparkavaj (bilder kommer inom kort)), for vi västerut. Destination: ännu en vintagehimmel.
Minns ni en av mina smultronställen i Midsommarkransen, vintagebutiken Lyckliga gatan som låg ett stenkast från Vintagefabriken? Elin, som stod bakom Lyckliga gatan har flyttat från Kransens lyckliga gator till en gård på Gotland och driver numera Lyckliga Gården istället. En lada full med underbara ting: Dramatiska soffor, skolkartor, pinnstolar, soffobord …
… Vaser i alla färger och former.
Krabbor och kräftor!
Och mitt i allt stod underbara Elin.
Efter att ha babblat i hundrafyrtio, gått igenom hela Lyckliga gården, fått kika in på det enorma lagret och fått ett Hemnet-tips på ett närliggande torp till salu, så köpte en klänning till mig själv och ett par hängselbyxor till Majken.
Ute i regnet stod Mallans bubbla och väntade. Med händerna fulla i fynd hoppade vi in i mjölkbil och bubbla, for i väg på loppisvägarna, förbi Toftalagret (där jag fyndade en underbar blus) och sedan hemåt igen. En svinregning, med fyndig dag.
Som en 80-talsaffisch (minus det hånglande paret i Hawaii-vattenfallet) tornade semesterhimlen upp sig en kväll. Jag kastade kameran om halsen, lade ner Majken i barnvagnen och sprätte med benen ner mot havet. John var hack i häl.
Ville fånga det här.
De där bilderna som man kan ta fram i snöstormande december och liksom nästan känna doften av havet, de kalkiga grusvägarna och de sensommarblommande växterna.
Nere vid hamnen var det så perfekt stilla att jag inte kunde bestämma mig för om scenen kunde tas ur en romantisk roman eller en kuslig deckare.
Trots att hela Gotland var full av semesterfirare var allt liksom … öde. Det var liksom den ultimata motsatsen mot T-centralen i Stockholm. Inges sus, inget brus. Bara svalor, prasslande löv i vinden och tusen pirrande deckaruppslag i hjärnan. Huvamejjen och hurra på samma gång.
Ett måste varje sommar för min del är kollektivliv på Gotland. Som så många andra somrar bjöd min kompis Mick in ett hav av vänner till sitt ställe på östra Gotland. Vi kör samma visa varje år; bor trångt, grillar VARJE kväll och hänger på stranden. Den första dagen började med det sistnämnda. Först en morgonpromenad …
… och sedan dopp! Ja, jag kan väl erkänna att jag kanske inte badade så där jättemycket första dagen, men nog skulle jag doppa mig senare alltid. John fick stå för ispringandet denna morgon.
När vi kom hem hade Max lagat trattkantarellsoppa av egenplockade trattisar.
Dagens kock. Max.
Efter lunchen diskade den som skämdes mest och därefter blev det häng i trädgården.
På eftermiddagen tog jag en promenad med Majken i vagnen och gick förbi det här fina huset. Herre min gud så alltså. Veranda, ståtliga rosor, snickarglädje och en lummig trädgård – allt man kan önska sig.
Gick och köpte en trisslott.
Den här höll tummarna. Tror jag.
Så gick jag, John och Majken och köpte glass. Lakritspuck och kvällssol, jojominsann.
Dessa två.
Vi jonglerade Majken emellan oss och flanerade vita, kalkfyllda vägar fram.
Det känns alltid lite som att vara utomlands när en är just här.
Skruttade ner till piren …
… där Max och Helena klättrade. Ja, alltså de klättrade runt piren, på den svåra stenläggningen.
Vi tittade på.
Jonglerade lite med Majken.
Och introducerade havsbris för henne.
När magarna började kurra vandrade vi hemåt, mot Micks stuga. Där landade Majken hos Helena, vid spelbordet, medan det laddades upp for the all majti grill.
Har jag fyndat finfina vintageprylar på loppis under semestern? OM jag har!
Flärdfulla morgonrockar, barnkläder, vaser, klänningar, barnböcker och så den här. En gunghäst som jag fick köpa för ett skamligt bra pris från min kompis Mallan som driver en barnvintagebutik.
Visst är den fin?
Klart ungen min ska ha en ponny liksom. Fast en i trä då. Det är dåligt med stallplats i Midsommarkransen …
