Något av det bästa jag vet är att spendera föräldrarledighetsdagarna med upptäcktsfärd. Jag går milslånga promenader genom Stockholm. 
På gator vars ände jag glömt bort hur de ser ut. Just nu dammsuger jag Söders alla vrår och återupptäcker alla de där ställena som jag förälskade mig i när jag flyttade hit. 
Tittar på vyer som jag glömt bort. Uppdaterar bilderna i minnet, samtidigt som jag ger Majken sina allra första. 
Det är så sällan som jag bara strövar omkring – utan mål – nuförtiden. Förr i tiden var det så jag spenderade livet. De senaste dagarna har jag gjort just det. Gått mil, funderat, tagit hundratals bilder och hunnit i kapp i hjärnan – allt i sällskap av Majken.
Så gjorde jag något som jag bara gör när jag är utomlands. Gick till en kyrkogård.
Katarina kyrka är lite speciell. Det var här jag och John möttes upp när vi skulle på vår allra första dejt.
Jag har nog inte varit här sedan dess tror jag. Det var snart tio år sedan.
John hade skickat en skiva på posten, avsändare anonym. På skivan fanns en film, med en snubbe vars ansikte jag inte såg (John) som visade upp skyltar med en rebus.
Med hjälp av mina studentkorridorspolare lyckades jag lösa rebusen och fick fram en tid och en plats. Katarina kyrka.
Så jag gick dit på utsatt tid. Höll på att pinka på mig av nervositet. Fan, alltså.
Och där stod han.
I stor stickad tröja och en halsduk som aldrig tycktes ta slut. Så bjöd han mig på middag på en vegetarisk restaurang. Sedan drack vi oss fulla på billig öl på Carmen och gungade i en enorm gunga i Björns trädgård vid Medborgarplatsen.
Lite så.
Men allt började trots allt här.
Tänk om jag hade vetat att jag tio år senare skulle gå runt här, föräldrarledig med hans barn. Det skulle vara sjukare än Påvens hatt i mina öron, det är ett som är säkert.
Loading Likes...
Fint! Du beskriver stämningen så bra 🙂
Åh vad filmisk början ni har på ert förhållande, värsta romantiska komedi-filmen-början <3 Så fint.
Haha, åh, ja, det kanske det är. Har inte tänkt på det förut.
Alltså, den viktiga frågan: kände ni varandra innan, eller var han en helt okänd entitet?
Våra kompisar kände varandra och lekte medlare =)
alltså emma. Har läst din blogg sen begynnelsernas begynnelser (när du arbetade på dv) och måste låta dig få veta att min kropp alltid sprängs av kärlek, förväntan och en litet lycko-böl när jag läser dina inlägg. Tack för att du ger mig, och säkerligen många andra, detta.
Och grattis till en extreemt gullig knodd!
Men åååååååååååååå! Gullis! Tusen tack för fina ord.
Kramar emma