Upp bland rosa moln, skumpar över luftgropar samtidigt som jag läser en London-guide, gjord av den fantastiska hjartesmil.com. Singlar ner genom molnen och landar på Gatwick när mörkret har fallit. London calling! En weekend tillsammans med mina vänner Fatima, Sofia och Carro. Egentligen skulle min vän Nina också med, men hon var tvungen att åka till Cannes på jobbresa istället.
När vi fått vårt bagage så tog vi tåget in till London, lämpade av väskorna på hotellet och gick därefter ut för att hitta en restaurang som var öppen.
Hamnade efter mycket letande på en pizzeria. Fatima är taggad till tusen. Med pizzafyllda magar gick vi hem till hotellet och knöt oss. En kort, men god start på en långweekend i London.
Dagen därpå började med frukost på vårt 1930-talsinredda hotell.
Efter otaliga smörgåsar med marmelad traskade vi ut bland tutande taxibilar, dubbeldäcksbussar och röda telefonkiosker. Mina vänner Carro och Sofia i täten.
Det var sensommarvarmt i London. Cafémöblerna stod fortfarande ute och små löv hade börjat nudda mark.
Min rutiga kappa fick följa med till the big smoke, liksom min favoritklänning och en nygammal väskfavorit som jag återfunnit bland mina gömmor.
Åkte in till Oxford circus en sväng för att verkligen förstå att vi var här. De andra i mitt resesällskap skulle göra ett par ärenden …
… och då passade jag på att trippa in på Liberty. Jag är fullkomligt tokig i deras mönstrade ting.
Som de små koffertarna (jag har ju en snarlik som jag köpte på Merci i Paris).
Och alla tusen våningar med koppar, tyger, kläder, skor, papper, väskor och gåvor.
Jag fastnade här. Vid katterna. Så klart.
Och här, vid Donna Wilsons katt-tallrik. Jag har ju själv en exakt likadan.
Ögnade igenom den ena finurliga saken efter den andra.
Hittade ypperligare en katt och kände att jag och Liberty har ett och annat gemensamt.
Efter att ha sprungit trapporna upp och ner på Liberty mötte jag upp Fatima, Sofia och Carro för att åka till Brick lane.
Vi började med lite lunch och därefter …
Ett stycke vintagemarknad. Det var härinne som jag hittade denna 1940-talsjacka.
Efter vintagemarknaden pep jag in i varendaste vintagebutik i hela Shoreditch. En noggrann genomgång av varendaste litet plagg och pinal.
På jakt.
När det kändes som ögonen skulle pluppa ut av allt vintagetittade och magen började kurra igen åkte hela gänget till Camden.
Där skulle vi nämligen äta middag på en klassisk diner, som praktiskt nog hette “The Diner”.
Det var Helena (närmast i bild) som tagit oss hit. Back in the days ramlade jag och Helena runt på Hultsfredsfestivalen tillsammans (läs: tidigt 2000-tal), men nu bor hon i London och passade på att visa oss sina bästa ställen. Helena är ungefär den härligaste människa som finns (och Helena, jag vet ju att du läser det här, så ja, det är helt sant).
Avslutade kvällen på en bar som spelade svängig musik från 1950-talet. Det var finfint det!
Loading Likes...
Hej!
Vilket hotell bodde ni på?
Mvh Jenny
Pingback: London calling, part 2: Vintage market | Emmas Vintage