Kryper ner i armhålan när det skymmer.

katt sockan by emmas vintage

Nu har katten Sockan bott hos mig och John i ett par veckor. Denna lilla kattfarbror – som blev nedslängd i ett sopnedkast, levde på sopor under flera veckor och blev hemskt sjukt på kuppen – har äntligen hittat hem.
I sitt nya, lilla hem snusar i sängen, solar sig i fönstret, leker loss med snören, stryker sig runt människoben och kryper ner i armhålan när det skymmer. Älskade lilla Sockan.

katt by emmas vintage

 

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!
Become a patron at Patreon!

Loading Likes...

Detta inlägg har 11 kommentarer

  1. Christina

    Halloj!
    Är lite nyfiken på hur du gör dina fina illustrationer – tänker bland annat på ert fina julkort med havs-tema m.m
    Bästa hälsningar
    Cickan

  2. Anna

    Han är så otroligt fin! Vilka ögon!

  3. Jess

    Väldigt fint, så bra att ni tog hand om honom. Vad hemskt att han blivit nedslängd i ett sopnedkast, vem gör så, helt sjukt!

  4. Ina den Fina

    Så fint att ni tog hand om honom 🙂 Jag tog nyligen också hand om en hittekatt och lilla Rut (tur baklänges) trivs prima här hemma. kram från Ystad

  5. Ida

    Lilla Sockan kunde inte fått det bättre för nu är han en älskad och trygg fin kattfarbror: )

  6. Linda

    så himla fin han är!

  7. Pappa

    Stackars, lyckliga Sockan!
    Hans liv från elände till harmoni påminner om novellerna i Min Häst som jag har för mig att jag läste högt för dig, Emma. Där var det nästan alltid någon äcklig gubbe som vanskötte den finaste hästen i hela världen. Det slutade med att den stackars kusen fick ett par unga flickor som ägare, och den återfick det glada humör och skinande päls den förmogligen haft en gång i tiden.
    Redan där tror jag din feminism grundades.
    Kram

  8. Frida

    Andra bilden alltså. Lillkissen.

  9. Malin

    Nu har Sockan det bra!

  10. marta

    Sockan – kan inte du och jag byta ett tag??

Lämna ett svar