En av de vanligaste frågor jag får här på bloggen handlar om min utbildning och hur jag har hamnat där jag är nu. Efter semstern har frågorna fullkomligt rasat in in i mejlboxen. Inte så konstigt, för det är då man får tid att fundera. Över livet. Vad man vill. Vad man drömmer om. Om man vill starta eget, vidareutbilda sig eller bara slänga sig ut i något okänt.
Så jag tänkte så här. Om det är någon gång jag ska svara på alla frågor om min utbildning, så är det ju nu, i nystartstider. Så jag har samlat alla frågor jag fått i ett enda långt inlägg. Var så goda.

Jag är utbildad journalist, med specialämne samtidshiostoria.
I grundskolan var bild, musik och svenska var mina favoritämne. Jag älskade bild och musik, och svenska tyckte jag om bara för att jag helt enkelt hade läggning för det. Så kan det ju också vara, att man gillar saker för att det är enkelt.
Båda mina föräldrar var lärare vid tidpunkten och de uppmuntrade mig att skriva och utveckla mitt språk.
Jag hade talang för det, men i hemlighet drömde jag om att illustrera, sjunga jazz och bli inredningarkitekt.
När det var dags att söka till gymnasiet så stod jag och vacklade om jag skulle söka samma utbildning som mina bästa kompisar eller om jag skulle ge det där skrivandet en chans. Det blev det senare.
Jag började plugga Samhällsvetenskap med journalistikinriktning på Tingvalla gymnasiet i Karlstad och det var enormt roligt. Det var här jag träffade alla de kompisar som jag än i dag umgås med. Fatima, Åberg, Nina, Lina, Sofia, Carro, Sara, Emma, Marie … listan kan göras lång.
2002 sprang jag ut från Tingvallagynasiet med studentmössan i högsta hugg och hade inte en susning om vad jag ville göra. De flesta av mina kompisar skulle ut och resa, upptäcka världen, backpacka, jobba i Norge eller ta något ströjobb för att vinna lite tanketid.
Själv var jag fullkomligt livrädd för allt vad högskola och universitet var, men var ännu räddare att bara slå mig ner och vänta på att jag skulle komma på vad jag ville göra.
Så trots universitets-skräcken sökte jag in till en skola som jag hört var bra, Södertörns högskola i Stockholm. Och jag kom in. Samtidshistoria A. Jag ville egentligen läsa en Journalistik-utbildning på Södertörn (jag hade börjat drömma om att jobba på DN På stan minsann), men utbildningen började först på vårterminen. Så det fick bli lite historia.

Runt middagsbordet i mitt barndomshem pratade vi alltid historia. Politik och krig. Jag tyckte att det var intressant (ibland), men hade ju inget själv att komma med. Mamma och pappa berättade om Stockholm på 1960-talet och jag drömde mig bort till de stora kraterna i Klara-kvarteren, rädda almarna och cykeldemonstrationer. Jag älskade att höra deras historier, och kände att det fanns ett sug att veta mer.
Så Samtidshistoria A fick det bli. Det var enormt intressant och jag pluggade som en dåre för jag trodde verkligen att det var mitt livs test. Men de var det ju inte. Universitet och högskola var inte i närheten så läskigt som jag hade föreställt mig.
Medan gymnasiet var som att öppna huvudet och proppa i kunskap, var högskolan en plats för att ifrågasätta den kunskap jag tidigare fått. Resonera och diskutera. Allas åsikt var välkommen, och det var liksom det som var grunden i lärandet på något vis.
Efter en termin Samtidshistoria A sökte jag in på den där Journalistik-utbildningen och kunde dessutom räkna till godo min samtidshistoria i programmet Samhällsstudier med praktisk journalistik med inriktning Samtidshistoria. Eftersom jag hade läst en termin redan så fick jag hoppa lite bland klasserna och en termin läste jag statsvetenskap för att därefter komma i synk med min utbildning.
Jag älskade att vara student. Till skillnad från alla andra som jag pluggade med hade jag ingen stress i världen att komma ut i arbetslivet. Jag trivdes gott där jag var, i det där studentlivet.
Hänga på föreläsningar, anteckna (och rita enorma verk i kollegieblocken), lära känna nya vänner (mina vänner Frida, Volang-Linda, Lojsan (och därigenom Lisa) hittade jag i Södertörns korridorer), ha svindlande romanser, lära mig en massa nya saker och plugga till hög musik i kollektivet jag bodde i tillsammans med ett par kompisar. Bäst kanske jag ändå gillade det där som hände när jag hade tentaperiod och gjorde ALLT i min makt för att inte plugga. Det bubblade alltid ur så sjuka stunder ur de dära försöken till plugg. Allt från kluckskrattande på kollektivköksgolvet, långa brev som jag skickade under pseudonym till vänner och bekanta (utgav mig för att komma från Stockholm stad bland annat (förlåt)) och tveksamma upptåg. Som när jag tillverkade en skylt och demonstrerade uppe hos min kompis Åberg (som bodde våningen ovanför mig i vårt kollektiv) eller när jag och Åberg tränade magmusklerna genom att säga alla tunnelbanestationer på Röda linjen – på dalmål. Det var liksom ansträngande på något vis. För magmusklerna. Det hade vi kommit på helt själva. Så smart.
Studentlivet innehöll också en stor dos av min romantiserade bild av att hänga på bibliotek. Där satt jag, lyssnade på Soundtrack of our Lives och Belle and Sebastian och trodde att jag levde i en film.
Det var frihet, men ändå med någon form av mening i.
I utbildningen läste vi ömsom samtidshistoria, ömsom journalistik. Det sprängdes in kurser i formgivning, webb och genusvetenskap, vilket gav en bred grund. Alla kurser var så klart inte bra, men huvuddelen av dem.
Tanken med att  kombinera två ämnen på det här viset, alltså både journalistik och samtidshistoria (man kunde även välja etnologi och nationalekonomi (dag kan man välja mellan fler inriktningar)), var att man skulle bli expert på en journalistisk del av tidningen. Exempelvis kunna bli ekonomiskribent på DN om du läst Nationalekonomi.
Själv ville jag ju bara till DN på Stan och tänkte att lite Samtidshistoria har väl ingen dött av (ja, förutom i krigen då). Men jag hade nog ingen aning om hur stor användning jag skulle ha för just detta ämne. Det har jag verkligen haft. Både vad gäller webb, samtidshistoria, statsvetenskap och genusvetenskap.

I utbildningen ingick praktik och det var genom den praktiken jag fick mitt första jobb. På Vecko-Revyn. Från Vecko-Revyn (där jag jobbade som allmänreporter och webbredaktör) gick jag vidare till GLAMOUR (kulturredaktör och webbredaktör) och därefter Damernas Värld. På DV jobbade jag som webbredaktör och trendredaktör. Jag skrev alltså om mode och trender inför varje säsong. Och mode inspireras ofta av rådande samhällstrender och konjunkturer. Tadaa! Samtidshistorian. Jag kunde dra paralleller till tidigare årtionden, koppla till både politik, kultur och ekonomi (som alltid har stor inverkan på just mode och trender).

Men. Som komikern Kristoffer Appelquist sa: “Som alla andra genier har jag inte tagit examen”. Och det är sant. Inte att jag är ett geni, utan att jag aldrig tog ut min kandidatexamen i journalistik. Jag hann nämligen få jobb innan plugget var över. Och i valet mellan att skriva min C-uppsats i samtidshistoria (jag skrev min C-uppsats om kvinnor i försvaret, men fick en rest som skulle åtgärdas. När jag åtgärdade resten några månder senare hade reglerna för kvinnor i försvaret ändrats och jag var tvungen att göra om HELA C-uppsatsen (ett halvårs arbete). I valet mellan att slutföra studierna eller satsa på jobb, så valde jag jobb. För nog att jag älskade studentlivet, men nja, jag älskade det inte riktigt så mycket.

Men jag tänker också att jag aldrig är färdigutbildad. Varje sommar är jag inne och nosar allehanda utbildningar.  Drömmer om att bli byggnadvårdare, inredningsarkitet, grafisk formgivare, industridesigner eller ta en kurs i franska.
Eller så dammar jag av min scenskräck och blir jazzsångerska.
Vi får se.

Om jag hade fått göra om något i min utbildning så kanske det skulle vara att ha pluggat någon annanstans än Stockholm. Det blir inte så stor gemenskap bland studenterna här som i mindre orter (dit man flyttar enkom för att plugga). Men å andra sidan hade jag inte träffat Frida, Volang-Linda och Lojsan om jag valt en annan stad.

Q: Var kan man hitta snygga retro-inspirerade badkläder these day?
A: Ja, nu är den i gång – den ständiga jakten på den perfekta baddräkten eller bikinin. Det kan vara lite knivigt, särskilt för mig som har midjan så högt upp. Om jag får välja så vill jag ha rejält höga trosor nämligen. De ska gå ovanför naveln. Men när många kedjor gör ”höga trosor”, så är de aldrig tillräckligt höga nog för fröken Sundh.
Jag är också ett fan av retroinspirerade baddräkter med lågt skurna ben och halterneck-ringning.
Mina bästa tips är för retroinspirerade badkläder är Modcloth.com och Topshop.com, men också Sivletto. Själv kommer jag med största sannorlikhet satsa på en Esther Williams-baddräkt. Och just ja, jag har ett tips till! Butiken Ateljé Old på Kungsholmen har bikinis också. Det måste ni spana in!

Q: Åh, hoppas ni får en toppenresa! Har du något tips om något mysigt, bra hotell i Paris? Ingen lyx utan enkelt i trivsamt? Då har man ju mer pengar till klänningsinköp! 🙂
Carina
A: Tackartackar! Och smart att lägga pengarna på klänningarna! Jag brukar faktiskt försöka hyra lägenhet när jag är i Paris. Det brukar vara väldigt prisvärt. Jag har – vid ett flertal gånger – hyrt lägenhet via All paris apartments. När jag har bott på hotell så har jag tagit det som varit ledigt just då, men inget jag varmt kan rekommendera. Men jag ska till Paris på söndag och testa ett nytt hotell – kanske har jag fler tips då!

Q: Hur gör du etiketterna? Min sambo brygger eget öl och måste självklart ha en mästerlig etikett på sina flaskor, har du något tips?
Moa
A: Men så roligt! Ja, hen måste ju ha en etikett – det ju givet. En kan göra etiketter på flera sätt. Antingen på ett tryckeri, där man kan få den utstansade eller så kan en skriva ut själv på etikettpapper. Det senare alternativet brukar jag satsa på. Lätt som en plätt! Sedan är det ju själva formgiveriet kvar då …
När vi gjorde boken Vintageparty så gjorde jag öletiketterna till vårt kapitel “Båtbaluns”. “Vårt” öl döpte jag till sailor beer. Så klart.

Q: Hei kjære Emma.
Jeg bor i Norge, og har dessverre ingen mulighet til å komme til hverken Stockholm, Midtsommarkransen eller Vintagefakriken denne sommeren. Vil det være mulig å kjøpe sløyfene på andre måter?
Marita

A:  Hej Marita! Åh, jag önskar att jag kunde säga ja, men tyvärr sker all vår försäljning för närvarande via Vintagefabriken i Midsommarkransen. Vi hoppas kunna öppna upp en webbshop till hösten, när vi har lite mer tid. Tills dess är du – och alla andra som vill – hjärtligt välkomna till vår lilla fabrik.
Kram emma

Q: Hej Emma! Tack för en underbart fin och inspirerande blogg:)
Jag skickade en kommentar till din Q&A men du hade inte med min fråga? I alla fall undrar jag om du snälla kan lägga upp en londonguide? Jag skulle bli jätteglad för jag ska åka dit snart och vill så himla gärna hitta fina vintagefynd!
Tack på förhand
//Ebba
A:  Hej Ebba! Förlåt att jag inte hann svara på din fråga förra gången. Jag försöker dela upp alla frågor, annars blir det lite för stort projekt att svara på hundra frågor på en dag. Nåväl. Nu ska du få svar på din fråga. London. Jag har tyvärr ingen London-guide. Ännu. Men om jag får bestämma åker jag dit i höst. Allmänt när det gäller London, så är det gatorna runt Brick lane som gäller.
I väntan på min London-guide, så kan jag tipsa om min kära vän Volang-Lindas ypperliga guide till London, den kan du spana in här: En guide till London.

Q: Hej Emma. Jag behöver lite hjälp! Det är nämligen så att min bästa kompis ska gifta sig och på möhippan har vi temat 50’s-“pinkgirls”. Jag har långt hår ungefär ner till svanken och behöver gå till någon som kan få till det i någon fin 50-tals frisyr. Har du/ni någon frisör/salong ni kan tipsa om?

Tack på förhand!
MissV

A: Men åh så roligt!  Vilket pepp! Mitt bästa tips är Sarah Wing, aka Retroella! Hon gör magiska vintagefrisyrer. Skulle inte hon ha tid så rekommenderar jag (varmt!) Miriam Parkman som gör frisyrer. Stort lycka till och ha en underbar möhippa!

Q: Var har du köpt det fina campingbordet?
Cecilia
A: Hej Cecilia! Ja, visst är det himlans fint det där campingbordet. Jag hittade det på Blocket.se och föll som en fura. Nu fattas bara en Volkswagen-buss och en termos, sedan är livet komplett.

Q: Hej emma! undrar hur du sköter om din hy? den ser så fin ut!! har du någonsin haft problem med finnar o pormaskar? kram!!
Anna
A: Hej Anna. Har jag haft problem med finnar och pormasker? OM  jag har! Herre min gud! När jag var yngre så var jag en enda stor finne. Jag hade väldigt mycket finnar och skämdes så kopiöst över det. Hade minst en meter tjockt lager smink på mig för att dölja min lätt ojämna hy. Högst upp på min hemliga önskelista stod “vacker hy”. Men utslagen har faktiskt försvunnit. Ju äldre jag blivit, desto mindre utslag. Sedan att jag får någon finne då och då kan man ju faktiskt leva med. En är ju inte perfekt. Hur tar jag hand om min hy då? Jo, regel nummer ett: solskydd. Det är min högsta prio. Jag har väldigt ljus hy vilket gör att jag har lätt att bränna mig. Så jag skyddar alltid min hy med solskyddsfaktor och bär ofta solhatt. Annars förvandlas jag till en kräfta på fem minuter. Plus att min fräken (jag har en enda mitt på näsan) blir större och synligare om den utsätts för sol. Jag tycker i och för sig att den är lite gullig, men det kan ju lätt gå över styr …
En prick mitt på nästan liksom. Som en knapp som man nästan tvångsmässigt vill trycka på.  Om jag får tipsa om ett enda solskydd så måste jag tipsa om Kiehl’s Ultra Light Daily Uv Defense Sunscreen spf 50. Den en fantastisk! Och det bästa? Man blir inte så där fet och oljig i hyn som man kan bli av solskyddsfaktor.
Nog pratat om solskydd. I övrigt sköter jag min hy genom att tvätta den morgon och kväll, smörjer in den med kräm efteråt och lägger en ansiktsmask då och då. Ibland använder jag även serum. När det gäller märken så är jag en högst otrogen person som ständigt byter. Nu använder jag dagkrämen från Emma S, med spf 15 – den är fantastisk. Andra märken som jag tycker om är Biotherm och Eucerin.

Q: Hej Emma, jag vill fråga om din väninna från Göteborg (?) som varit med i din blogg ibland och som har brunt hår och som jag tror typ är litteraturvetare eller bibliotekarie..? Alltså jag kommer inte på vad hon heter men fattar du vem jag menar? I alla fall så undrar jag: Har hon någon blogg? Jag vill så gärna hitta en välskriven bokblogg att tycka om!
Inomhus

A: Hej! Jag tror att du tänker på min kära vän Åberg. Åh, tyvärr har hon ingen blogg. Men OM hon hade haft det så skulle den vara magisk och full av ord-magi. Jag vet nämligen ingen som skriver så bra som hon gör.

Q: Hej bästa Emma,
Jag såg att ni ska på semester och verkar ha ett finfint upplägg. Vi har liknande planer, men stannar även ett par dagar i Marseille (som är lite av Frankrikes Berlin och i år dessutom kulturhuvudstad, inte dumt alls). Men jag undrar hur ni åker från Frankrike till Sicilien? Kommer ni åka båt? Tips mottages gärna. Tack tack!
Ha en skön midsommar,
Mvh Hanna
A: Hej Hanna! Vi skulle ju bila längs med Atlant-kusten … men vi har tänkt om. Vi kör en roadtripp längs Franska Rivieran i stället.  Kändes så flott! Vår slutdestination blir Marseille (vi kanske se där!) och därifrån flyger vi till Palermo. Vi kollade på alla möjliga förbindelser, men flyg blev det slutgiltiga valet. Ses! Kram emma

Åh. Nu är jag tillbaka i Stockholm efter en underbar helg i Malmö. Med vintagemässa, loppisrundor och underbara möten. Jag kommer så klart blogga järnet om det inom kort. Men först måste jag landa lite, kirra några deadlines och packa upp.
Medan jag gör det, så tänkte jag ställa till med en liten frågestund här på blögga.
Fråga vad ni vill, så ska jag försöka svara så gott jag kan.

Skepp å hoj!