Förra torsdagen var jag, Volang och Vintageprylar på julfest på vårt förlag Norstedts. Jag bar finklänning och partykofta från 1950-talet – full med fräsiga applikationer.
Det bjöds på snittar, vin och skumtomtar och i taket dinglade prickiga pompoms i taket. Lojs var fin i sin hästkofta.
Vår redaktör tjusiga och trevliga Gabriella.
En liten utsikt bara.
Efter att ha minglat med både debutanter och veteraner, hälsat på en underbart härlig Cecilia på Rabèn & Sjögren ochskålat för vår bok Vintageparty lämnade vi Norstedts-borgen och vandrade ut i snöstormen.
Vintageprylar-Lojs och Volang-Linda.
Vinkade hej då till vackra Riddarholmen och gav oss hemåt,
Dunkadunka, disco och dekadens – allt detta i vår delikata danssalong. En påse Dumle, ett par Daim, mängder av Damsugare från Delicato, daiquiris, Digistive och en drös med dillchips. I lördags var det dags för året upplaga av bokstavsfesten, närmare bestämt den 4:e i ordningen. Vi har nu kommit till bokstaven D och har med andra ord 25 fester kvar. Jag kommer vara 54 år när jag kommer att göra entré som Ömklig, Öde eller ett par Öron. Den sista bokstavsfesten. I november 2037 kommer den att hållas.
D-festen var något utöver det vanliga. För första gången var Johns och min två:a i Midsommarkransen, vilket var för väl. Tidigare år har vi trängt oss på 34 kvadratmeter i Hornstull. Det hade varit stört omöjligt att tränga ihop alla på den ytan i år. Fler gäster, större utklädnader och mer ambitiösa tilltag. Ni kommer strax att förstå vad jag menar …
Här hittar niSilversagan som var utklädd till docka. Så söt.
På bilden står Dynamit, dockhus, discokula och en diakon och pratar.
Martina Ankarfyr, som är en av de skickliga fotograferna bakom boken Vintageparty, kom utklädd till Djungel. Helt galet avancerat och flott!
Sara var också utklädd till docka och gick in i karaktär. Hur bra som helst!
Mina underbara kollegor från Damernas Värld. Dynamit och Druvan. Och en liten hand som tillhör en fantastisk Diktator. Det är nog första och sista gången jag använder orden fantastisk och Diktator i samma mening.
Skylt på ytterdörren.
Sara. Och om ni undrar vad det prickiga tyget är inne i vardagsrummet, så är det min syster Ellen som är utklädd till dusch. Så. Bra.
Min kära make John hade fullständigt ballat ur i år och beställt hem en Donky Kong-dräkt från Kina. Den kommer göra sig fin jämte mina vintageklänningar i garderoben.
Vintageprylar-Lojs kom utklädd till dass. Ett enormt bygge som människan hade tapetserat inuti. Längst inne i dasset satt ett fotografi på kungen och drottningen. Så klart.
Till festen kom även en dammsugarförsäljare som gick runt med en gammal dammsugare i ena handen och den här talongen i den andra.
Dumpad dam eller Due Ellen och Diakonen.
Mankuu var utklädd till dalahäst i någon form av kroppsstrumpa som han hade målat på. På rumpan dinglade en svans som han gjort av en golvmopp.
Innan klockan slog tolv och förtrollningen bröts delades årets priser ut. I juryn satt jag, John och förra årets vinnare Christer som prisades för sin utklädnad på C-festen, ett Concorde-plan. Årets priser gick till Druvan (bästa utklädnad), Dalahästen (bästa idé), Dammsugarförsäljaren (bästa karaktär), Diakonen (mest lik) och två diskare som belönades för sin inlevelse. De stod nämligen vid diskhon hela kvällen och raggade smutsig disk.
Själv var jag utklädd till det mest otippade jag kunde komma på. Dvärgschnauzer. Min favorithundras. Jag såg väldigt läskig ut om jag får säga det själv, men jag kände att jag var tvungen att väga upp förra årets Chanel no 5 med något … inte lika fint.
Hallhäng.
Kökskramar, vardagsrumsvila och hallhäng övergick snart i disco. Som sig bör. Och limbo. Här kråmar sig min före detta kollega Cecilia under pinnen. Hon visade sig vara riktigt grym på det där, något som även Dandyn och Domino-brickan visade prov på …
Discodimman lade sig tjock över vardagsrummet och höll i sig till morgonkvisten, då gästerna drog på dig damaskerna och druttade hemåt …
Ikväll smäller det. Då är det dags för D-festen. Med ett förflutet som Air France, Butler och förra året – Chanel no 5 – är det dags att vara utklädd till något helt annat. Hade grava funderingar att vara utklädd till Dr Dre, men kom på något annat. Förhoppningsvis bättre. Nu är frågan VAD?
Precis lika traditionsenligt som jag och John anordnar bokstavsfester varje år i november, lika viktig är tävlingen “Gissa min outfit”. Skriv din gissning i kommentarsfältet nedan. Den som gissar rätt först vinner ett fint pris …
Nu, eller närmare bestämt i morgon lördag, är det dags för min och Johns årliga tradition – bokstavsfesten! Tema D.
Vi instiftade dessa bokstavsfester för tre år sedan. Dels för att vi älskar temafester, men också för att man behöver en fest i november – när löven har fallit till marken och innan julbelysningen har börjat skina. Årets mörkaste och gråaste månad helt enkelt.
Denna tradition började med hejdundrades A-fest (jag var utklädd till Air France (flygvärdinna med paper marche-flygplan på magen), gick vidare till B-festen (utklädd till en butler) och förra året dansade vi in november med en pangfest med tema C. Då var jag utklädd till Chanel no 5 och minglade med en chili con carne, Captain Haddock, Cats, en cyklist, en cupcake, ett cyklop, två cowboys, en clementin, ett cykelbud, en chef, en cyberpunkare, Chuck Norris och ett … concorde-plan.
Vi delade ut pris till bästa utklädnad (concorde), mest likta (cats), bästa idé (vår kompis Mick som var utklädd till c/o och spelade rollen som störig inneboende) och risning star (chili con carne). Det såg ut lite så här …
I morgon är det alltså dags för D – the party! Peppen gånger 1000!
Förra veckan fick jag, Volang-Lindaoch Vintageprylar-Lollo äran att anordna en mingelfest på vårt förlag Norstedts, med anledning av att deras vårkatalog släpptes. Vår bok, “Vintageparty”, presenterades så det föll sig himla bra att just vi fick bjuda in till vår vintagevärld.
Vi fick helt fria händer, och när vi får fria händer, ja, då tenderar vi att balla ur …
Taxin rullade in på Riddarholmen runt halv åtta på morgonen, fullpackad med kartonger och väskor.
Här är jag utanför Norstedts. Redo att börja partypimpa.
Mina vapendragare Volang-Linda och vintageprylar-Lollo.
Tillsammans byggde vi upp en vintagevärld av loppisfynd, mat och pyssel, efter olika teman, lite så som vår bok kommer att vara. Ett bord var tivoliinspirerat med ränder och popcorn.
Där låg också choklad, som var specialgjord för denna fest. Vi hade nämligen gjort fina goodiebags till alla gäster, och i den låg chokladkakor med egendesignat omslag, prytt med typsnittet som vi har på vår bok, “Vintageparty”. Om ni undrar varför jag uppdaterade bloggen dåligt i förra veckan, så berodde det alltså på att jag satt och formgav ett hav med olika saker på kvällar och nätter …
I goodiebagen låg även hemmagjord hallonsylt som Lollo hade gjort.
Vad är en fest utan Strindberg? Nja, det vetta katten, men med fick han vara i alla fall. I form av en titt-ut-vägg. Där kunde gästerna sticka ut sin fejja, bli förevigad med en polaroidkamera och få sitt alldeles egna bokomslag …
Vintageprylar instagrammar järnet.
Vi bjöd på poppiga lemonaddrinkar, tilltugg och så blev vi intervjuade av vår underbara förläggare Susanna.
Innan alla gäster gick hem fick de en specialdesignad Norstedts-tatuering, som de kunde gnugga på armen och minnas vår vintagevärld. De behöver emellertid inte minnas så hemskt länge, för i mars 2013 kommer vår fantastiskt fina bok ut. Jag hoppas innerligt att ni kommer att gilla den lika mycket som vi gör.
På flygplatsen i Bologna plockade min kära DV-kollega Carin Karlsson upp den här delikata Liselotte Watkins-flaskan. Eftersom hon ville förtära den med finess bjöd hon in till en Watkins-drink-fest i lördags. En hel hög underbara människor var där. Eftersom jag är ett stort fan av Carin släppte jag vad jag hade för händerna och kvistade hem till denna dam på Kungsholmen.
Här är Carin i full färd med att presentera Ken, en spejsig karaktär i silverrock (!) som hon återfunnit. Carin hade hittat sin barndoms barbiesamling och hade en liten föreläsning om modet. Jag höll på att kikna av skratt.
En annan DV-favorit som jag lyckades halvt om halvt fånga på bild. Världens bästa Anna, som är Guldknappen-general på Damernas Världoch min idol, var också där.
Till ljudet av skålande drinkar avhandlade vi ämnen som katter, kärlek och Ken. Carin och ytterligare en DV-favorit, Therese Lundell (vars illustrationer och form du kan hitta i tidningen) visade upp en oförglömligt dans, vi lyssnade på de peppigaste låtarna och gjorde drinkblandningar som aldrig sett världen förut.
Jag, som hade varit på 40-årskalas dagen innan, hade tänkt att jag skulle gå hem tidigt, men det var stört omöjligt.
Vi insåg dessutom att det var dags att ställa om klockan, så vi vann en timme bara så där. Efter många försök att slita mig, lyckades jag till slut. Sa adjö till Carin, alla trevliga gäster, Carins filmisar och Ken med silverrocken och masade mig hemåt över öarna.
Förra fredagen anordnade Lollo en överraskningsfest för sin make Hasse som fyllde år. Jag höll på att pinka på mig av nervositet, eftersom vi bor granne med detta herrskap, och jag var fullkomligt livrädd för att jag skulle försäga mig.
Så fort jag träffade Hasse i trappuppgången, så låtsades jag liksom ha lite bråttom bara för att undvika alla tillfällen att råka droppa något olämpligt. Jag måste ha verkat oerhört nonchalant.
Lyckades undvika Hasse hela veckan. Tills det blev fredag. Självklart såg han mig och John – kittade till tänderna med present i handen – när vi var på väg till våningen där festen skulle hållas. Hasse låtsades inte se oss och vi trodde att vi kommit undan, men födelsedagsbarnet anade ugglor i mossen …
Festen hölls i Lollos brors lägenhet på andra sidan stan. Det skulle bli middag och hela tjottakalaset.
Jag bar sjömansklänning kvällen till ära. Håret låg i hårnät eftersom det var lite fuktigt ute.
Alla gästerna anlände klockan 18, skålade i skumpa och försökte prata tyst – i fall Hasse skulle anlända till festen tidigare än väntat. Hasse trodde att han skulle på middag hos Lollos bror Gustav och hans fru Bobo klockan 19. Så vi hade en timme på oss att vara nervösa på …
Jag hade gjort Hasse-etiketter och Hasse-gnuggistatueringar. Min specialitet.
Alla förväntansfulla gäster.
Och till slut plingade det på dörren. Hasse klev in och vi började vråla “Ja, må han leva” så högt vi bara kunde.
Gustav och Bobo lagade mat i massor, serverade drinkar och var de bästa festvärdarna.
Middagen serverades och hela sällskapet satte oss till bords.
Därefter dracks det drinkar, öppnades paket och skålades till sena natten. Vissa till tidig morgon …
För två helger sedan var jag på utflyttningsfest hos Volang-Lindaoch hennes kille David. De styr nämligen kosan från Bredäng till Kungsholmen och passade på att dansa ut det sista ur sin tvåa.
Här är jag på väg till festen. I min höstkappa från Beyond retro i brighton, mina svartvita brogues-skor från Asos.com och min väska från See by Chloé.
David och Linda. Bilden smygfotograferade jag på deras kylskåp.
Det bjöds på drinkar, ostar och godis. Närmare bestämt marshmallows. Mitt favoritgodis. Inte att förglömma: Loppis. De sålde av allt de inte ville ha, så jag traskade från festen med en randig hatt, ett guldskärp, en tändsticksask (!) och en liten kofta. Pris: 10 kronor.
John.
I vanlig ordning anordnar David ett musikquiz, hela festen delas in i olika lag och det blir blodigt allvar. David – som kan ungefär ALLT om musik – blir alltid beskylld för att ha för svåra quiz. Men det är mest för att det är sådan extremt prestige att vinna som gör att man skyller på quizet istället för sin okunskap. Mitt lag kom i alla fall trea. Johns lag vann och fick plocka på sig valfria böcker från bokhyllan.
Stod och pratade med den här herrn resten av kvällen. Min fina vän Chrille.
Sedan var det dags att traska hemåt. Jag och Lollo gör oss klara i hallen.
Passar på att ta en spexilispex, skojsiliskojs-paus i påklädningen.
Det rings taxis.
Vi väntar på taxi, den kommer inte och vi bestämmer oss för att ta tunnelbanan. Blir vittnen till en bilbomb, väntar in brandbilar och sedan susar vi hem genom Stockholms-natten. Inga konstigheter.
