Vintagefabriken har fått en ny medlem, i alla fall för sex veckor. Underbara Isabelle Pedersenhar flyttat in på kontoret, med sin kamera, flotta hatt och tjusiga laptop. Hon ska nämligen göra sin praktik hos oss på fabriken och vi ska lära henne ALLT vi kan. Hon ska få hugga tag i några projekt som har hamnat på efterkälken och som vi skäms något så gruvligt över att vi inte hunnit göra något med (hrmpf, vintagefabriken.se).
Det är helt underbart att få en ny böna att babbla, skråla och resonera med. Ett par nya ögon, med nya pigga perspektiv.
Isabelle plåtade sin första dag här på fabriken, och om du är nyfiken på hur vår vardag ser ut så kan du kika här: MIN FÖRSTA DAG PÅ VINTAGEFABRIKEN.
Denna vecka började i lavendellila basker, Beyond retro-kappa, vinröda strumpbyxor, See by Chloé-väska och rågummiskor med klack. Och ett par underbara, långa handskar med knappar som jag fick i julklapp av min mor.
Solen lyste och det yrde små snöflingor i luften i en faslig fart. Något som mode-Stockholm att ömsom sporta solglasögon ömsom klättra över snöhögar i beige lackpumps (med bara fötter). Burr.
Trots en fullklottrad kalender, med spännande plåtningsförberedelser och reportagepill, rusade jag i väg för att åtminstone få en liten del av modeveckan.
Och min modevecka började här. Ute på Djurgården, i Båthus 1, där Busnel skulle visa sin kollektion för hösten/vintern 2014.
I kön in till båthuset träffade jag de här godingarna, Sandra och Elsa.
Fransk-svenska Busnel visade upp en höstkollektion som var inspirerad av H. C. Andersens klassiska saga “Den ståndaktige tennsoldaten”. Svunna tiders armésnitt mixades med yviga tyllkjolar på ett underbart sätt.
Stickat var – som alltid hos Busnel – en viktig ingrediens. Något som passade ypperligt med de tunna tyllkjolarna och de strikta arméjackorna. Lite byls helt enkelt.
I söndags kväll, precis efter stängningsdags, ramlade ett helt gäng av underbara bloggladies in på Vintagefabriken. Jessica Silversaga kom med drömmar, Un Veló-Emeliehade bakat kladdkakemuffins och en tredje kom med mazariner. Här skulle finfikas minsann.
Jag dukade fram nybryggt kaffe, te och lite jordgubbssaft inne på vårt kontor, och så slog vi oss ner. Jag satte mig mittemot den där kvicka bönan, Emelie.
I lördags gick jag och John upp i ottan, klädde på oss varma tröjor och gjorde oss redo för en viktig lördag. Det första viktiga vi gjorde denna dag var att åka pulka ner för junikullen i Midsommarkransen, tillsammans med ett stycke familj: Fatima, Tommie, Isolde och Livia. Tyvärr fick kameran ligga hemma på laddning just under pulkaåkningen, men jag har lovat Isolde att vi ska åka pulka snart igen och då ska härjet minsann plåtas.
När vi pulkat ner för backen, tjutit av magpirr och druckit varm choklad begav vi oss in till Södermalm – för dagens andra viktiga. Manifestation mot sexuellt våld – för samtycke, på Medborgarplatsen.
Fatima och Isolde.
Det var isande kallt ute. Men det kändes enormt viktigt att vara där. Jag är inte mycket för att bara trycka slentrian-“gilla” på random grejer för att visa var jag står. För mig är det viktigt att gå ut, ställa mig på ett torg, visa mitt stöd och säga att nä, vet ni vad, vi är många här som tycker att det här är viktigt, så lyssna på oss.
Och säga att alla ska ha samma chanser i livet, oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning eller klädsel. Så det så.
Efter manifestationen drack vi varmt kaffe och åt godsaker på Vurma vid Nytorget. Värmde frusna tår innanför igenimmade fönster.
Vid skymningen sa jag “well, well” (Isolde repeterade efter mig), vi tog på oss alla lager sticktröjor igen och sedan vinkade vi hejdå till familjen. Snön dinglade ner över Södermalm, alla näsor var röda och trottoarens medpassagerare halkade ömsom vänster, ömsom höger. Det var isande kallt, men ändå kändes det lite varmt på något vis. Så där varmt som det bara kan kännas när 3 000 människor samlas på en plats för att försöka göra världen lite bättre.
Bitande januari-kyla, snöknaster under käng-foten och blossande rosor på kinderna. Med en vilja gjord av järn knastrade jag och John ut i det isande vinterlandet i söndags. Vi hade ett enda mål med dagen: Äta lunch på Blå porten ute på Djurgården – ett av mina absoluta favoritställen i Stockholm.
Bomullsfjunnshår och röda – undangömda – öron.
Jag var påbylsad till tänderna.
Kylvindar, storkragar och rödhakor.
Det härliga bollträdet, som ligger på vägen mot Junibacken, poppade mot det vintervita Stockholm. Som konfetti i ett betongrum.
Jag var inte så pjåkig jag heller, i min lila kappa.
John andades frisk (nåja) Djurgårdsluft och dufflade runt på islagda gator.
Stampade in i värmen på Blå porten, slog oss ned och beställde in ångande varm mat.
Efteråt satt vi länge och fikade, till tonerna av konstprat.
De där sällsamma, stilla söndagarna börjar här. I sängen. Under ett tjockt duntäcke, där endast en aningens kylig nästipp sticker ut.
John – som är pigg som en mört om mornarna (till skillnad från mig) kommer med frukost på sängen – på min favoritbricka som vi fyndat på Emmaus för några kronor.
Hembakta grahamsfrallor med smör och sylt, färskpressad grapefruktjuice och rykande hett kaffe.
Kuddar hullerombuller, duntäcket i en hög och gårdagens kläder hängandes lite här och var.
Den här gosbollen ligger alltid inkilad bland täcken, kuddar, Johnar och Emmor. Som en liten kanelbulle ligger han – med tassen över ena ögat.
Och när man viskar hans namn så sträcker han på sig och lägger sig på rygg. Som en invit att klappa hans gudomligt mjuka mage.
Där ligger vi sedan, som hulleombullerfamilj. Smuttar kaffe, klappar katt, läser en rad eller två, och ser en trefyra TV-serier.
En liten bit av en dag i förra veckan (innan snön föll).
Jag traskade runt i nyblonderat hår på Södermalm, iklädd vårkappa och ett rosa paraply. I min ena arm bar jag min nya väska från Vintagefabriken och i den andra John. Gick en efterlängtad vintagerunda, hittade en cirkustrumma (!), fikade på Mellqvist kaffebar och fick en tidigt födelsedagspresent från John – ett par hängselbyxorfrån Sivletto.
2014. Äntligen! Som jag har väntat.
Den första dagen på året (gårdagen räknas inte) började med nyvakna ögon och morgonpromenad på januaridunkla stigar. Jag har vänt på dygnet totalt, så när väckarklockan ringde i morse och katten Sockan började snooze-nosa mig i håret kändes det som att gå upp mitt i natten. Tittade på John med ett halvöppet öga och det tog nog en timme innan den andra ögat ville fungera.
Men i takt med att solen gick upp blev jag allt mer människa, kroppen ville sträcka på sig och hjärnan behövde luft. Så jag började den dagen, det här året, med en morgonpromenad genom dunkelskogar och på lerstigar.
Iklädd min lila vintagekappa från Beyond retro, en kofta från Emmy Design/Tidens melodi i Karlstad (fick den av mamma som en tidig födelsedagspresent) och en kjol som jag fått av min kompis Nina.
Helt slut. Fullkomligt, helt slut. I dag har jag, Linda och Lollo röjt och storstädat på Vintagefabriken. Sorterat, återvunnit ting som inte längre går att använda och gjort fina listor inför 2014. Det känns som att ha storstädat sitt inre.
Var sak har sin plats. Men det är mycket fix kvar. Vi ska måla lite möbler och fixa fint på väggarna. Men det blir sen. 2014.
Vill ni se hur det ser ut i halvlek? Kom förbi i morgon kväll vettja, då har vi nämligen kvällsöppet och bjuder på lussefika. Eller kika förbi på söndag, då vi anordnar “En snällare julmarknad” på Skvallertorget i Midsommarkransen ( i samarbete med Stockholms stadsmission).
