Halloj på er!
I dag jobbar jag hemifrån med ett så himla roligt projekt. Ni ska få se lite senare i dag, wiiii!
Tills dess kan ni få scrolla igenom min påskafton som var lite … eh … kaotisk.
Dagen började bra. Jag satte några tomatfrön tillsammans med nakenfis-Bodil (därav ingen bild på det hela). Det var jord över hela golvet och Bodil avslutade med att gnugga in en rågad liter jord i håret. Som en bättre skrubbkräm.
Tog ut de här äggen från kylen. Dagen innan hade jag nämligen färgat ägg med te, spenat och rödbeta.

Planen för dagen var att rita påskbrev, gå påskgubbe och ha skattjakt. Ni hör ju ambitionsnivån.  Istället fick jag spendera förmiddagen med att bli invirad i snöre.

Glasskåp, hoppmadrass och en baddräkt som älskas av båda. Vad kan gå fel?
Skrik, härj och kaos. Ett barn som tränar sin dramatiska ådra och den andra som precis har hittat nycklarna hur en får maximalt med reaktion. Förslagsvis genom att ta saker från en syster som sedan sätta av i Tour de France-fart.
När barnen somnade över lunch så somnade jag och John också. När de vaknade började allt om.
Så …

Jag och Majken gick på promenad. Ut. Mot affären för att köpa croissanter som vi skulle fika på i solen. Stannade till på vägen eftersom vi hittade massor av blommor. 

Det här var lätt dagens bästa tidpunkt. Vi pratade om våren, blommor och att snart, snart skulle våren spricka ut i prunk.

Efter ett fenomenal affärsbesök med lycklig unge återvände vi till innergården där en hel hop grannar lapade sol. Majken åkte rutschkana, cyklade trehjuling och sprang runt. Sedan kom John och Bodil ut med en termos kaffe. När Majken fick se Bodil sprang hon mot henne med öppna armar och fångade in henne i en stor kram med orden “BOOOODIL”. Samma reaktion som om Bodil hade emigrerat till Amerikatt fem år tidigare. Alla grannar lade huvudet på sned och sjöng ut ett “aaaah”.
Informerade samtliga om att de bråkat i 72 timmar, men att de gärna fick tro annat.

Gick in och korkade in min födelsedagschampange som vi sparat. 

Hängde upp några upp i körbärsgrenarna, åt kobbsallad och …

… sedan somnade barnen. Och vi med efter att ha utarbetat strategier för hur kaosdagarna ska tas.

Och ja, här har ni den. Vardagen. Skitig duk, mat på golvet och en påskafton som liksom inte blev riktigt som någon tänkt sig. Inga påskägg, inget skattjakt, inga påskgubbar och definitivt inget påskmys. Till nästa år ska jag klistra fast den här bilden på näthinnan och babbla “INGA FÖRVÄNTNINGAR” tills det sitter i varenda cell.
Men den här påskaftonen var en parentes. För dagen därpå gjorde vi något underbart, men mer om det imorgon.
Kram på er!

Allt utom den skvalande radion och den här laptopen är nedpackat i lådor. Ett liv som ska flyttas över innergården till ett nytt hem. Barnen är på förskolan och när de hämtas i eftermiddag ska de gå in genom en ny port. In i ett nytt hem.
Innan de kommer hem ska jag försöka fixa i ordning deras rum så gott det går. Ställa dit alla leksaker som varit undangömda på vinden och fira med pizza som sig bör. Sedan ska vi gå en sväng till den gamla lägenheten, säga adjö och tack.
Är aningen nervös över hur kidsen kommer att välkomna den nya lägenheten, om de vill “hem” när det är dags att gå och lägga sig ikväll. Pöh!
Majken har varit lite ledsen hela veckan när vi pratat om flytten, men hoppas så att det vänder nu när livet inte ska vara i lådor längre.

Nu ska jag och John pipa i väg i snöstormen för att hämta nycklar.
Ses sen! Då blir det bilder från nya lägenheten.

Ps. Det snöar och är skitkallt ute. Skänk en slant till de organisationer som hjälper de som inte har ett hem. Det har jag gjort.
Kram på er!

God morgon!
Just precis nu sitter jag i soffan i vårt vardagsrum, inknölad mellan högar av flyttkartonger, koffertar och bös som ska ner i lådor.
Måndag-tisdag-onsdag ska jag jobba hemifrån. Varva flytthärj med deadlines och suga ur det sista ur den här lägenheten.
Det gör lite ont.
Jag längtar förvisso som en tok efter den där trerummaren snett över gården, men i den här lägenheten har jag sett två ungar ta sina första steg, det har festats, krisat och skrattats. Det känns som ett halvt liv sitter i de där väggarna.
Att vi hade härlig bubbel-avslutning med alla grannar i fredags och att barnen lekt med kidsen i trappuppgången (medan vi packat) resten av helgen, pja, det gör ju inte saken lättare.

Framförallt är jag så himla glad att vi har haft allt det där. Den där trappuppgången.
Som exil-lantis, uppväxt vid en sömnig grusväg där grannarna hälsar på varandra och hjälper varandra för jämnan, så det här varit som att komma hem.
Så jädra fint.
På torsdag flyttar vi.

Igår kvistade jag i väg, korsade stan och landade på vackra Millesgården på Lidingö. Trots att jag har bott i Stockholm i snart 15 år så jag har aldrig varit i denna medelhavsdoftande oas. Det kändes som att komma till Provence. 

Där växte citronträd på rad och lutade sig mot rosa stenväggar. 

Men det var inte för att titta på citroner jag var där, utan för Elsa Billgren och Millesgården hade bjudit in till en tjuvkik av den kommande utställningen Josef Frank – mönster – möbler – måleri. Elsa är ju också gravid så hon fick sjunka ner i en lyxig fåtölj och vila fogarna medan vi fick en genomgång av utställningen. 

I utställningen kan man se alla Josef Franks mönster och möbler. Spana in den kamouflerade fåtöljen därnere …

Men även ett urval av Josef Franks akvareller ställdes ut, en favoritdel i utställningen för min del.

Elsa hade bjudit in ett helt gäng bloggare och kreatörer, bland annat Maria Soxbo/Husligheter som jag tycker så mycket om. Både som person och bloggare. 

Jag vaggade runt med gravidmagen och medan andra gick med kvicka steg, plåtade och såg sig runt så lyckades jag mest fånga ryggar. Som de här ryggarna, tillhörande härliga Sofia/Mokkasin och Isabelle McAllister. 

Kikade in i montrar och laddade ögonen med blomstermönster.

Efter att ha kikat på utställningen gick vi ut i skulpturparken. Här har vi Maria Soxbo, Elsa Billgren och döcoola Brita Zackari. 

Det bjöds på förfriskningar … 

Och ett hav av blommor.
Medan det söplades lemonad fick vi i uppdrag att binda buketter, inspirerade av Josef Franks mönster. Så vi plockade på oss famnar av blommor. 

Marie Serneholt såg ut som en dröm när hon satt på trappan och arrangerade sina blommor. 

Finaste leendet i stan, även kallad Flora, med sin bukett.

Fångade sedan dessa supermatchade två igen. Sofia/Mokkasin och Isabelle McAllister.

Efter blombad traskade vi in i Annes hus …

Där det bjöds på afternoon tea.

Bakom alla pioner, scones och marmelader skymtar ni även Sandra Beijer. 

Medan vi mumsade i oss världshistoriens godaste scones fick vi höra lite mer om Josef Frank, Millesgården och om Annes hus så klart. 

Därefter vinkade vi hej då till sconessmulor, Josef Frank och citronträr och tackade Elsa och Millesgården för en fantatsisk eftermiddag. Sedan for hemåt med en spännande påse i handen … (ni ska få se vad som låg i påsen senare ).

Så här blev min Josef Frank-bukett. En vild sak, minst sagt. Men jag gillar vilt.
Nu står den i en vas hög uppe på skåpet i köket.

Har sjunkit ner i söndagssoffan med ett laddat avsnitt av “Downton abbey” och en väldoftande karai på tallriken. Dödstrött och slut efter regnrusksvardagar med tusen deadlines, sena gurgelskratts-middagar med kompisar och lek med Majken.
Men innan jag sjunker ner under mina hundra filtar så dyker vi ner i min kamera från veckan som gått. Eller ja, veckan som gått plus några dagar.
I slutet av förra veckan prasslade jag runt i höstlöv med inredningspanik. Ni kommer förstå varför om ett tag …
(Och till alla er som har mejlat och kommenterat om mina skor – de kommer från Nookian fottwear. Snygga va? Älskar dem!)

När jag kom hem från prasselpromenaden låg ett purfärskt nummer av Family Living på hallmattan. Så spännande. Och hur gullig är inte Lindas lilla Chaplin? 

Sedan skulle det piffas och fixas, fejas och städas. Herregud, säger jag bara. 

Svettades inredningspanik och inhandlade – i ren och skär stress – kuddfodral i olika kulörter. 

Den här godingen skulle nämligen komma och fotografera vårt hem för en tidning (mer info kommer inom kort). Och eftersom jag är stöket personifierad (thank gaaaad för koffertar, förvaringsboxar, trälådor och släng-in-garderober säger jag bara), så var det g a n s k a mycket jobb innan det var photable i vår lägenhet. 

Plockade bort alla tummade glasögon, hårnålar och vattenflaskor med bortpillad etikett som brukar ligga där på sängbordet och sola sig.

Efter några timmars fotograferande for vi hit, till Värmland. 

Hem till mamma och pappa, nötta höstvägar och bekvämligheten att gå runt i natten sovstofs. I tre dagar.

Majken stortrivdes. Blev underhållen av mormor och morfar, fick klappa katt (= dra i svansen) och sov i TIMMAR ute i vagnen under tjocka filtar. 

Vi såg när himlen brann i rosa över ladugården och när det hade hunnit blivit tisdag for vi hem till Stockholm igen.

Där väntade Reko-eko-kyckling-middag. Ett stycke reko-bud med kravmärkt mat minsann. 

Mumsfilibabba!

De sista solstrålarna innan regnovädret strilade in genom vardagsrumsfönstret medan jag svettades med deadlines.

Och när veckan var slut och jag var färdigjobbad, så var det orkan, regn, rusk och inneväder. Men vad gör väl det när en har inredningspiffat till förbannelse innan? Inte mycket.

Gick igenom datorn och hittade tre bilder som liksom fångade hösten 2015.
På mina föräldrarlediga dagar (ungefär varannan dag) så går jag långa promenader med barnvagen. Det är det bästa jag vet, och Majken är inte direkt missnöjd om en säger så.
Så detta är vad jag kommer att minnas av min höstvardag. En liten skråffla i lurviga jacka och ärvd mössa på lövfyllda stigar i Vinterviken. 

Rutig kappa, rutig vagn och nyfikna ögon. Och mina kiklacksskor i gummi som plaskar pölar och sparkar löv.