God morgon!
Just precis nu sitter jag i soffan i vårt vardagsrum, inknölad mellan högar av flyttkartonger, koffertar och bös som ska ner i lådor.
Måndag-tisdag-onsdag ska jag jobba hemifrån. Varva flytthärj med deadlines och suga ur det sista ur den här lägenheten.
Det gör lite ont.
Jag längtar förvisso som en tok efter den där trerummaren snett över gården, men i den här lägenheten har jag sett två ungar ta sina första steg, det har festats, krisat och skrattats. Det känns som ett halvt liv sitter i de där väggarna.
Att vi hade härlig bubbel-avslutning med alla grannar i fredags och att barnen lekt med kidsen i trappuppgången (medan vi packat) resten av helgen, pja, det gör ju inte saken lättare.

Framförallt är jag så himla glad att vi har haft allt det där. Den där trappuppgången.
Som exil-lantis, uppväxt vid en sömnig grusväg där grannarna hälsar på varandra och hjälper varandra för jämnan, så det här varit som att komma hem.
Så jädra fint.
På torsdag flyttar vi.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!