Är du nyfiken på hur du kan tjäna pengar på din blogg – och kanske ha bloggen som jobb?
Ikväll kan du få svaret. Då föreläser jag om ämnet “Blogg som jobb – bloggen som verktyg för att göra karriär. Hur du skapar en framgångsrik blogg, tjänar pengar på bloggande och förverkligar dina drömmar”.
När? Tisdagen den 8 oktober klockan 18:30. Var? Högdalens bibliotek i Stockholm. Hur? Föreläsningen är gratis, men det finns bara ett begränsat antal platser. Anmäl dig här: foretagarinfo.syd.ssb@stockholm.se (endast ett fåtal platser kvar).
Efter fyra dagar i London – utan wifi (pust, stånk!) – är jag nu tillbaka i Stockholm.
Har väskan full i vintagefynd, en sönderklottrad vintagekarta och kameran full i bilder. Nyfiken på innehållet månne?
Translation!
After four days in London – without wifi (puh!) – I am now back in Stockholm. Have my bag full of vintage finds, a scribbled vintage map and camera full of pictures. Curious of the content, huh?
Q: Du verkar ha så många klänningar från förr (vilket jag är väldigt avundsjuk på). Men hur förvarar du alla klänningar? Och en ständig fråga: Hur förvarar du kläder som du bara använt en gång.
Sofie A: Hej Sofie! Ja, jag har ett par klänningar … om man säger så. I stort sett alla är vintage. Det är som bubblande sockerdricka ska jag säga dig. Passformen! Kvalitén! Tyget! De flesta av mina klänningar har över 60 år på nacken och ser nästintill nya ut. Det är vad jag kallar bra kvalité.
För att de ska hålla sig så där fina, så måste man ju ta hand om dem också. Nutidens sätt att ta i kläder – slita och dra, slita och slänga – fungerar inte om man vill att kläderna ska hålla för evigt.
De klänningar jag använder mycket, till vardags, hänger i min garderob inne i sovrummet. De festligare och dyrbarare varianterna hänger i klädpåsar och på vadderade- eller sammetsgalgar inne i min lean in-closet. Det är en halvstor garderob som finns i anslutning till hallen. Sedan har jag ett par godbitar hängandes på väggen i sovrummet också. Som den här klänningen från Lyckliga gatan. Min absoluta favoritklänning. Vacker att se på, inte lika bekväm att bära om man ätit en pizza.
De där halvanvända kläderna som man aldrig vet var man ska göra av? Hmm. Jag önskar att jag kunde skriva att jag omsorgsfullt hängde dem på vädring. Men det gör jag inte. De hänger över en fåtöljrygg i sovrummet. Än så länge. Den som har ett smart tips vad man gör med halvanvända kläder – mina öron är öppna! En dröm vore ju att komma på en uppfinning där kläder kunde förvaras utan att utan att de behövde skrynklas på en stolsrygg. Och att man dessutom slapp hänga upp dem på galge …
Q: Alltså jag dreglar när jag ser ditt vitrinskåp!! Aaaahh.. Jag har sett det på ikea, men det är lite svårplacerat. Står ditt i köket ? Så.himla.fin. Precis som du! 🙂
Betty A: Hej Betty! Vad gullig du är! Ja, det fina skåpet står i köket. Men vet du vad? När jag och John hade monterat ihop det sa vi att det banne mig skulle passa PRECIS överallt. I sovrummet, i vardagsrummet – till och med i badrummet. Det kanske verkar som en svårplacerad pjäs eftersom den är helt fyrkantig, men den passar överallt. Var så säker.
Kram emma
Q: Är den trearmade lampan till salu? Vad tänker ni sälja den för? Har suktat efter den sedan första gången jag såg den på bloggen..
Hanna A: Hej Hanna! Min älskade, trearmade lampan kommer att bli till salu – var så säker – via Vintagefabriken. Såsmåningom. Jag är inte helt säker på vad den kommer att säljas för (jag säljer ju där på kommission som vilken annan sprätt som helst), men liknande lampor går för ungefär 3 000 kronor (om det är ny, säker el, vilket det är på denna). En gammal slattig går för ungefär 2000 kronor, men då kostar det cirka 500 kronor per ljuskälla (alltså 1 500 kronor) att få ny, säker el i den. Man vill ju inte att kåken ska brinna upp liksom och inte heller att en när och kär ska kolavippen av en elstöt. Så nog att ny el kostar, men det är helt klart värt det.
Håll utkik på Vintagefabriken.se– där kan du läsa mer om nya ting (och även hur du håller dig a jour med allt vintagenytt i butik).
Q: Hej Emma! Den där sjömansjackan som du har på den där Gotlandsbilden, på stranden. Var kommer den ifrån? Den är ju helt underbar!
Z A: Hej Z! Åh, denna älskade sjömansjacka. Som jag har använt den. En klar favorit i garderoben kan jag säga. Och var den kommer ifrån? Skickliga illustratören och designernLovisa Burfitts märke BURFITT (som tyvärr ligger på is).
Q: Jag är så väldigt nyfiken på dina gröna skor. Var kommer de ifrån?
Disa A: Hej Disa! De smaragdgröna sammetspumpsen kommer från Vagabond. Jag köpte dem för ett år sedan ungefär. Ett par riktiga höstskor – i den rätta färgen.
Q: Hej Emma! Vilka fina bilder! Som alltid;) Fru Vintage var också på Formex men missade muggarna med Farbror Blå. Vilket märke är de ifrån? Ett måste när man bor i Sigtuna kommun ju….. Allt gott å stor kram! Fru Vintage http://www.fruvintage.blogspot.com
A: Hej Fru Vintage! De underbara Farbror Blå-muggarna i mönster efter Elsa Beskow är ett samarbete mellan formgivaren Catharina Kippel tillsammans med Design House Stockholm. Finns att köpa lite varstans numera, på Cervera, eller på nätet, exempelvis här.
Q: Var är det du har vuxit upp i Värmland egentligen? Du skriver aldrig det.
Hemlig A: Hej du hemlig. Precis som du är lite hemlig, så är jag också det. I alla fall när det gäller min allra käraste plats. Jag är uppvuxen utanför Karlstad, vid vidder av ängar, bredvid mörka skogar och en alldeles lagom liten sjö.
Q: Alltså den där resan du var på i somras? Var var du egentligen och hur länge var du borta? Jag är sugen på kopiera typ allt!
Sanna A: Sanna, you better do that. För det var en magisk resa. Den började med ett par dagar i Paris, därefter bilade jag och John genom Frankrike, ner till den västra sydkusten. Från väster roadtrippade vi sedan längs med medelhavet till St Tropez. På vägen dit övernattade vi i underbara städer, på mysiga B&B:s och badade i havet tusen gånger om. Från St Tropez åkte vi till Marseille, mellanlandade ett dygn i Rom och åkte därefter vidare för en vecka på Sicilien. Det är vad jag kallar resa! Nu har jag förbrukat så mycket miljö att det troligtvis blir Sverige-semester hela nästa sommar (vilket jag också längtar till).
Q: Förlåt en lite intim fråga men är det någon slags bh-liknande grej du har på dig under blusen eller hör det till? Ser ut att vara en bra grej att ha i garderoben annars! http://www.hanniiwh.wordpress.com A: Hej! Ingen fara! Här får man fråga det mesta vettu. Jag bär en axelbandslös behå under tröjan. En bredare variant av en behå kan man säga. Jag gillar brett och rejält på behå-fronten! Även om jag inte har så mycket att “hålla” upp, så tycker jag inte att det ska vara något fladder. Och då syftar jag alltså på behån. Inget annat.
Fråga: Jag har en liten fråga sådär i förbifarten; har du några tips på vintagebutiker i London? Jag ska nämligen dit snart men har ingen aning, och jag tänkte att vem ska man fråga, om inte dig! Allt gott!
Svar: Du har kommit helt rätt! Jag har nämligen just i detta nu kommit hem från London, där jag har spenderat några dagar i jakt efter de absolut bästa vintagebutikerna. Återkommer med några godbitar när jag har landat efter resan. Bon voyage till dig från mig.
Fråga: Hej!
Gillar din blogg mycket!
Det grå/vitrutiga golvet som finns på dina foton, är det hemma hos dig?
Är ute efter ett sånt, och undrar var du har köpt det? Är det en matta eller laminat? Och inte riktigt klinkers?
Mvh Anna
Svar: Hej Anna! Yes, det rutiga golvet är hemma hos mig, närmare bestämt i mitt kök. Det kanske inte framgår av bilderna så värst bra, men det är faktiskt grönt (nästintill grått) och vitt. Golvet är gjort av trä och rutorna är målade med vanlig golvfärg.
När jag och min partner flyttade in i lägenheten låg ett alldeles nytt trägolv i köket. Det var så nytt att det nästan såg ut som en plastmatta. Det var nästan lite för perfekt. Jag – uppvuxen i ett hus från 1800-talet – är ju van vi stora springor. Så vi bestämde oss för att måla det shackrutigt. Till vår hjälp hade vi rutiga-golv-profset – min mor Märta (som även har målat det rutiga golvet på Vintagefabriken)!
Fråga: Hej! Jag har precis börjat läsa din blogg och har förstått att du ofta är i Paris. Jag ska själv åka dit i november och undrar vilket område som du helst hänger i när du är där?
Mia
Svar: Åh, lyllos dig Mia som ska åka till Paris. Jag var senast där i somras och var helt bestämd på att åka dit igen i oktober. Men blev visst London istället – för omväxlingens skull.
När jag är i Paris rör jag mig ofta i områden som Belleville och Bastille, och ibland det något mer turistiga Mairies. Bor nästan alltid i Belleville, i närheten av den bubblande gatan Rue Oberkampf (en klar favoritgata i Paris).
Fråga: Jag har en (kort) fråga som jag skulle bli överlycklig för svar på! Jag har nyss skaffat mig en iPhone och letar nu efter fina skal, så kom jag att tänka på en svensk tecknare som jag tror att du tipsat om någon gång, konstnären i fråga hade en webshop med iphoneskal och teckningar på en flicka i ett bubbligt badkar, ett porträtt där en flicka har en liten fågel på fingret och en riktigt söt där en flicka hänger i ballonger och håller en pojke i handen som singlar efter. Sådär lagom invecklat, undrar om du möjligtvis känner igen beskrivningarna? :)) http://www.angelinlace.devote.se
Svar: Jajemänsan, jag vet precis vem du menar. Annika Bäckström. Hennes shop – med Iphone-skal i – hittar du här.
Fråga: Jag älskar tapeten du har i hallen! Var kommer den ifrån? 🙂
Svar: Visst är den fin? Vackert blommig, men samtidigt lite vissen och sorglig. Inte för ljuv helt enkelt. Tapeten kommer från märket York och är köpt via Engelska tapetmagasinet på nätet. Där finns mängder av vackra tapeter. Spana in vettja.
Svar: Tallriken är en gåva av min fina vän Volang-Linda. Jag fick den i 30,5-årspresent. Tallriken är designad av skickliga Donna Wilson. Världens finaste!
Fråga: Åh snälla var har du köpt den söta emaljkannan och den lilla burken ovanför Prick-burken som står i industriskåpet i ditt kök? Vill ha!! Kraaaaam
Betty
Svar: Hej Betty! Den mintgröna emaljkannan köpte jag för ett par år sedan på Etsy.com. Världens finaste! Och smörasken i porslin kommer från Rörstrand och heter “Rep top” och är fyndad på en loppis.
Fråga: Får jag fråga en sak angående bilden på hallen och det egna skostället? Har ni själv byggt hatthyllan? Eller har ni köpt den någonstans? Jag håller på att fundera ut ifall jag hittar någon fin eller ska bygga ihop en själv och ta bort den tråkig standard hatthyllan nämligen, så det är därför jag undrar. Ifall ni har gjort den själv vad har du för tips? Och ifall ni har köpt den, var?
Kajsa
Svar: Hej Kajsa! Jag önskar så att jag kunde ha sagt att jag byggt den själv. Men det har jag tyvärr inte. Hatthyllan är köpt på Brandstationen på Södermalm i Stockholm. Det är mycket möjligt att de har flera av denna variant, annars kan jag rekommendera Kabelverket i Gamla Midsommarkransen. Jag vet att Kabelverket-Erik bland annat har fått in hatthyllor som en gång suttit på ett gammalt SJ-tåg (hur coolt?).
Om du vill ha ett byggprojekt så är det inte jättesvårt att bygga en egen hatthylla. Jag har själv byggt mästerverket (!?) till hatthylla som vi har på Vintagefabriken. Den består av konsoller, målad furuskiva och klassiska ankar-krokar. Lätt som en plätt!
Vad jag däremot har byggt på bilden ovan är skostället. Gjord av en gammal trälåda och fyra stycken hjul.
Fråga: Oooo, den där prickiga klänningen, jag har en likadan och älskar den! Var köpte du din? Svar: Hej du! Jo, serrö, den prickiga klänningen köpte jag från Joy the store i Brighton. En himla fin butik, men mängder av lekfulla och härliga ting.
… to London!
Jojominsan and yes, sir! I morgon packar jag väskan och flyger till London för en långweekend tillsammans med några vänner. Där ska jag snoka reda på de bästa vintagebutikerna, gå längs alla streetor och möta hösten i ett lite regnigt London. Jag kan faktiskt inte tänka mig något mysigare just nu.
Translation … to London!
Yes, sir! Tomorrow I pack your bags and fly to London for a long weekend with some friends. In the big smoke I will snoop out the best vintage shops, walk along all streets and meet fall in a rainy London. I actually can not think of anything cozier right now.
Jag har aldrig missat en vintagemässa tror jag bestämt. Tills nu. I helgen fyndades det till höger och vänster på Bakåt:Framåt, men inte av moi. Nä, minsann. Själv kunde jag inte komma i väg eftersom jag satt överhopad av arbete (hej frilansliv och helaveckanlångjobb). Så jag får gratta alla fyndare av rang och fira i min Vintagemässan-klänning som har ett par år på nacken. Men lika älskad för det.
Den perfekta klänningen. Den går nedanför knät och har trekvartsärm. Dessutom i den allra knalligaste av färger.
Bär den tillsammans med vita strumpbyxor från Asos.com och ett par helt fantastiska skor med T-slejp som jag fyndade på Röda korset i Ekshärad i somras. Jag föll pladask under en alldeles förträfflig loppisrunda på enman hand. Jag lånade mina föräldrars bil och skulle egentligen bara åka till en loppis i närheten. Men så blev jag så nyfiken vad som dolde sig bakom nästa sväng på vägen. Jag svängde av och hittade yviga Värmland-vägar jag aldrig någonsin sett, vyer som jag bara trodde fanns på nötta vykort från 1960-talet och en klarälv som slingrade sig fram förföriskt vackert. Jag lyssnade på skvalande radio och stannade till vid olika gårdar. Träffade babblande gamla tanter och farbröder som fick min dialekt att verka blygsam och mondän. Till slut så hamnade jag i Ekshärad. Och där fann jag dessa hålmönstrade skor i mocka. 50 kronor kostade de. Jag ville köpa en gammal barnvagn från tidigt 1960-tal som stod utanför – till någon av alla mina vänner som precis fått (och just i detta nu får) barn – men kassörskan skrockade att “nämän dä gå int. Dän står ju därute och i dän har vi gräjor vettu. Du kan få löpe dissa istället” och så pekade hon på ett par fräsiga barnvagnar i fräckaste fräckmönster, anno 1986.
Jag tackade så hjärtligt för det fina (fula) erbjudandet och tog skorna i handen. Kassörskan tittade efter mig och kunde för sitt liv inte förstå varför jag kunde köpa ett par gamla skor istället för TVÅ FRÄCKA BARNVAGNAR från 1980-talet.
Jag gick ut genom Röda korsets blygsamma funkis-entré i Ekshärad och for hemåt. Med mockaskorna sittandes i framsätet.
Jag dagdrömmer om att skorna tillhört Ekhärads mest paranta dam. En dam som gick med bestämda steg på gatan som löper genom staden, förbi kyrkan, förbi Konsum och förbi de små butikerna som mest av allt står öde i dag. I min fantasi förvarade hon alla skor i speciella skolådor medetikett och lade hattaskar på hög i sin garderob. Baskrarna låg i hög ovanpå. En i varje färg. När man öppnade garderoben lät det som tusen pärlor föll. Men det var bara alla de halsband som hängde på krokar på dörren och brottades med vinddraget när dörren öppnade. Hon var knappt snäll, men oerhört elegant. Och hon var Ekshärads mest paranta dam. I oerhört vackra skor.
Från murrigt till pastell! Jojomänsan. Nu har förvandlingen av vardagsrummet påbörjats. Bort med allt brunt och in med färg. Från ett murrigt mys med mustiga färger till en pastellbomb, med massor av ljusa nyanser.
Första steget var att sälja den fina 1940-talssekretärenvi hade stående i ett hörn. Den passade liksom aldrig in och tog allt för stor plats. Nu har den hittat ett nytt hem där den säkerligen trivs ypperligt – och används! Nästa steg blev att byta ut min älskade trearmade lampa med olika skärmarmot ett nytt fynd – en tvåarmad lampa med ljust pudriga skärmar.
Lampan passar ypperligt tillsammans med min Damernas Värld-tavla och Johns gamla, vinröda biostolar från Filmstaden i Råsunda.
De tunga, vinröda sammetsgardinerna med senapsgula gardintofsar på (maffigt och filmiskt) fick ge vika för en ljusslinga med klara lampor som låg på vinden. Nu så är projekt vardagsrum i full gång. Fortsättning följer – var så säker!
Vad händer med de gamla möblerna och lamporna då? De hamnar ju så klart på Vintagefabriken, i jakt på en ny ägare. Det fina i kretsloppet!
Så traskar hon i väg till arbetet. Iklädd Sherlock Holmes-rutig kappa, troligtvis med ett förstorningsglas i ena fickan och en sådan där lustig hatt i den andra.
Går genom Svandammsparken trots att det är åt fel håll, bara för att hinna se när röda löv dinglar till marken. Drar in kylig luft genom lungorna och tänker att hon inte vill missa en enda sekund av hösten. Bestämmer sig för att gå tidigt från jobbet, innan mörkret faller. Så att hon hinner se allt det där som händer när naturen dör på ett dystervackert sätt. Därefter traskar hon vidare till jobbet, illustrerar så att fingrarna värker och glömmer bort tid och stora skymningsplaner. Går hem i mörkret, där det varken är vår, sommar eller höst.
Rutig kappa från Myrorna i Karlstad, vinröd kjol från Vintagefabriken, vinröda strumpbyxor från H&M och vinröda skorn från Deichmann.
Tänkte att vi ska göra en liten tillbakablick över vad jag har haft för mig den senaste tiden, sett ur min instagram. Vill du följa mig även där så heter jag emmasundh.
Let’s nostalgera! Här är vecka 38 och 39. Två veckor september.
Morgonpromenad i Vinterviken med rutig kappa och fräsiga Topshop-solglasögon. Dimman låg tung över sjön Trekanten och det var så där stilla som det bara är tidigt på morgonen.
Landade på Vintagefabriken efter helgen och läskades av Lollos nya, kattprydda notpapper som hon tagit med sig. Provade fabrikens höstkappor och föll pladask.
Trippade höstgator fram i mina svartvita brogues och roade mig med att lyssna på “Greese” och prova klänningar efter stängningsdags på Vintagefabriken.
Ramlade över Bonjour Vintage-Madeleines portfolio och det började sockras i stoltögonen. Så otroligt vackra bilder. Pepp på dig Madeleine!
Jag är så fasligt stolt över att driva Bonjour blogs med en sådan talangfull lady som Bonjour Vintage.
Mitt första år som frilans har verkligen handlat om just det. Att träffa en bubblande skara kreatörer som vill tusen saker, men inte vet hur. Vända och vrida på omvärlden, strunta i pekpinnar och skapa något nytt. Tillsammans. Bubbla i grupp och inse att absolut ingenting är omöjligt. Dela med sig av kunskap och få dubbelt tillbaka.
Jag har aldrig varit en ensamseglare, någon som själv vill stå i rampljuset. Tillsammans blir allt multipelt. Multipel glädje, multipelt stolt, multipelt pepp och multipelt så bra idéer.
Konkurrens är för mig helt ointressant. Så tråkigt. Så enormt ogynnsamt. Och det passar inte alls in i den varma idealbild jag vill ha av världen. Där man ska vara snäll. Och en fin medmänniska, som önskar andra framgång, tusen loppisfynd och den där värmen som man själv så gärna vill ha när verkligheten blåser kallt.
För mig är samarbete en jämställdhetsaktion. Att samarbeta med kvinnor för att skapa nya arbetstillfällen, snurra till idéerna ett extra varv, lyfta andra och få tusenfallt tillbaka. Det är grejer det. Det är därför jag blir så himla stolt. Över Bonjour blogs. Och över Bonjour Vintage.
Ps. Tack för alla HUNDRATALS ansökningar till Bonjour blogs! Love you guys (och era bloggar)! Bonjour blogs ska så klart växa och bli världens bästa, bubblande portal, tillsammans med några av er. Men vi kommer växa sakta, men säkert. I sakta mak. Så om vi inte har hört av oss ännu – hav förtröstan!
