I dag fyller jag år. 31 bast.
I morse blev jag väckt med Stevie Wonders “Happy birthday”, bricka med rosor i vas och dubbla croissanter. En katt som ville vara med, så nära croissanterna som möjligt, och John – som lovat att inte ge några presenter (jag fick ju ett par hängselbyxor av honom) – med en present i handen.
Dagen ska jag spendera med lunch med några vänner och middag med John i kväll. Min 30-årsdag firade jag ju två gånger, så det räcker och blir över till min nya, fina ålder. Kanske blir det en fest (jag kan ju sällan hålla mig särskilt länge) senare i år …
Ett restaurang-besök avslutas med champagne, en duggande januari-lördag övergår i waves i håret och hemmasittarben sprätter ut i en Charleston.
Det är lördag och jag kutar hem från Vintagefabriken, tar trapporna i två steg åt gången och pustar ut i min hall. Ålar på mig en klänning, gör waves i håret med en plattång och förbereder snittar tillsammans med ett gäng välklädda, skrålande godingar.
Kvart i sju går vi ner två våningar. Låster upp dörren till våra kära vänner Lollo och Hasses lägenhet och smyger in med överfyllda snitt-silverfat, prasslande halsband och stora plymer som sveper sig genom dörrkarmar.
När alla är inne, låser vi dörren efter oss och kryper ihop på vardagsrumsgolvet. Väntar. Och väntar.
Per håller utkik genom sovrumsfönstret ner på gatan och snart hörs ett viskande “nu kommer de”. Knäpptyst.
Vi hör hur de kommer in i trappuppgången, låser upp dörren, samtidigt som Louise frågar sig över den starka doften av damparfym. Vi kväver våra skratt, hoppar ut i hallen och sjunger “Ja, må hon leva”. Har man fyllt 30 bara så där, ja, då ska man banne mig ha en överraskningfest. Och vad är väl en bättre överraskning än ett speak easy-galej.
Lisa leder Louise in i sovrummet, där hon tilldelas en kvällens outfit, en kornblå långklänning, endast värdig ett födelsedagsbarn. Under tiden riggar jag upp ett photobooth i hallen, smattrar av bilder på fjädrar, paljetter och allsköns glimrande ting.
Inne i vardagsrummet börjar pokerkorten att vina.
Med röda läppar, waves i håret och sprakande broscher gör Lollo sin entré.
Och dansar ut i en Charleston tillsammans med Fatima. Dessa två alltså. Som len och långhalm när det vankas fest.
Moi! Vi dricker öl ur papperspåsar – som sig bör – och vin ur kaffekoppar.
Champagnen flödar.
Liksom dekadensen.
Vid midnatt är det dags för frågesport … om sådant som Lollo har speak easy:at under åren.
Festen övergår i … nja, not så speak easy. Vardagsrummet blir dansgolv, Lollos trearmad lampa en mikrofon och alla flapperbönor och jazzpjattar förvandlas till ett aldrig tidigare skådat danshärj. Lisa headbangar till nackspärrsnivå, Nina sjunger i en champagneflaska, Per använder tomtebloss som 1930-talets svar på glowsticks och som vi dansar. Jag går hem klockan 04:00 och då skrålar Lollo två saker i mitt öra. 1. att vi ses på fabriken senare (ej sant). 2. Att det var den roligaste fest hon varit med om (förhoppningsvis sant).
Vardagspepp, fin-kommentarer allsköns nyanser av livet. Var eviga vanligdag – hela året om – ger mig mig så otroligt mycket kärlek, pepp och upplevelser. Att gå in och läsa era kommenterar (jag läser varendaste en och sparar i en mapp) är som konfetti för hjärnan. Och ni ska veta att era ord går rakt in i hjärtat, rör om som en Electrolux-assistent och sätter spår för livet.
Förutom att jag är sprick-nyfiken på vilka ni är – alla tusentals som klickar in här varje vecka – så vill jag ge tillbaka.
Så jag drar i gång en liten emmasvintage-klassiker: Har du en blogg som jag kanske älskar?
Tipsa mig om din blogg (eller någon annans) i kommentarsfältet nedan (eller mejla mig på emma@emmasundh.com). Om någon vecka eller så tänkte jag sätta ihop en inlägg med mina nyfunna (eller återupptäckta?) favoritbloggar, så att vi tillsammans njuta av nya som gamla inspirerande bloggupptäckter.
River av sista månaden av 2013 i en rasande fart (för sedan har jag något alldeles extra att visa er! Peppilipepp!) och säger hejdå till ett boksläpparår, med världen mest fantastiska roadtrip-semester, dopp i havet och Vintagefabrikspepp.
Så här såg mitt 2013 ut (hej då och vinkvink):
– retronostalgiska rosettfrisyrs-januari – jazzande födelsedags-februari – virvlande Vintagefabriks-mars –boksläpps-april med nattlinnesfotografering – ett vårvackertmaj med nagg i kanten
– midsommardoppat, Paris-toppat juni.
– roadtrippat fransos-juli – med lite Italien på
– salta augusti med gryningsfester och guldskor
– höstlängtande dim-september –bittersweet symphony-oktober – stapplande steg-novembermed remake och DIY
December börjar snölöst, men projekten haglar. Hoppar in på mitt gamla kneg Bonnier när de ska relansera Damernas.se, arrangerar julmarknaden En snällare julmarknad och river av lite frilansjobb däremellan.
Följer Emily Dahlsberätta om-julkalender slaviskt och visar bland annat upp en väl tilltagen dröm-önskelista. Saker som jag önskar att jag behövde så att säga.
Publicerar bilder från E-festen i en rasande takt. På Edie Sedgwick.
Och min kära vän Mick som är utklädd till mig. Gotta love him.
Knåpar ihop en adventsljusstake av en sockerkaksformen. Idén snor jag hänsynslöst från ett DIY-jobb från tidningen Älskade hem som mina ladys Linda och Lollos gjort.
Köper mig en ny (?) bricka på Emmaus – där jag också passar på att inhandla ungefär alla mina julklappar.
Låter er följa med under showmattan, under ett viktigt performance hemma i Värmland.
Inte helt nöjd. Någon i familjen fick teatergenen, den andra fick scenskräck och försöker springa ur bild.
Myser in med näsan i den här pälsen och får ett kurr som tack.
Pyntar med adventsstjärna i sovrumsfönstret. Tok för sent, men ändå.
Fullkomligt väldrar mig i sommarbilder och längtar efter sommaren så mycket att jag tar på mig den somrigaste (och tunnaste) klänningen jag äger. Ångrar mig utanför ytterdörren.
Vintagefabriken anordnar En snällare julmarknadtillsammans med Stockholms stadsmission – till förmån för personer i hemlöshet – och det blir en enorm succé! Flera hundra vallfärdar till Midsommarkransen och hjälper till att skapa en varmare högtid för de som inget har att fira.
Överraskar Lina med ytterligare en möhippa. Hon stack nämligen till New York för att gifta, och vi hann bara överraska henne med en möhippe-brunch. Möhippa – andra delen – går av stapeln på Vintagefabriken där jag och Lollo rattar upp vår möhippe-reportoaroch håller en kurs i hur man skapar vintagefrisyrer.
Våra vänner lyssnar noggrant när vi berättar om frisyrhistoria och ger våra bästa knep för att få de där perfekta lockarna i håret – som håller hela dagen.
Efter frisyrkursen (behöver jag säga att jag inte hann att fixa mitt eget hår? Hej babyhårsfason) kilar vi hem till Lisa och avnjuter en underbar middag.
Några dagar innan jul åker jag hem till Värmland och pustar ut efter en hektisk höst utan andningspauser.
När jag kommer dit har min syster inrett gästhuset för mig, John och lilla Sockan. Vi som har trängt i hop oss i mitt gamla rum i stora huset har helt plötsligt lite mer svängrum. Och Sockan kan springa fritt utan att pälsa ner för allsköns allergiker.
I gästrummet luktar det vilsna somrar och förhoppningar. Hit flyttade jag ut när jag var 12 år och började känna mig som tonnis, och så bodde jag här varje sommar tills jag fyllde 16 år och flyttade in till stan. De där somrarna alltså. Sov med öppen dörr, lät dörrens draperi blåsa i vinden och katterna komma och gå som de ville. Jag hade en TV som jag kunde se läskiga nattfilmer på, en stereo som skrålade långt in på natten och en hög med dagböcker som låg helt öppet på nattduksbordet. Det här var min borg.
Tar på mig lantis-jackan, kvistar ut i skogen och hugger mig en gran. Sedan firar jag julafton. Men det är en annan historia.
Kram och tack alla ni som har följt, kommenterat, tjoat, hurrat och gett mig pepp och stöd genom ett berg-och-dalbane-år med spetsiga sopbubble-toppar och svarta fis-dalar som nu är till ända. Ni är bäst. Sådetså.
Då fortsätter vi vår resa genom 2013 års spektakulära händelser, vardagsfina moments och de där små tingen som sätter standarden för ett vackert år.
2013 års sammanfattning – hittills – hittar du här:
November börjar med höstkappa och trottoarpromenad ner för en vackergata på Kungsholmen. Ömsom fragil, ömsom nervös, ömsom peppad. Som en 7-åring inför första skoldagen. Jag och John gör nämligen vår första utflykt utanför vår sorgekokong, för att gå på kakkalas. Bästa tänkbara!
Volang-Linda fyller fina 30 år och firar med kakmaraton.
Och jag får träffa det här charmtrollet. Chaplin.
Blir varm i kroppen bara jag tänker på denna nymänniska.
Vintagefabriken festar till november-mörkret och bjuder in en hel hög med härliga människor till VIP-kväll!
Packar min väska och tar tåget ner till Varberg för en helg. Andas nya tankar, sänker stressaxlar och värmer frusna på Lenin-badet.
Brygg-ballerinas. I november.
Är här tillsammans med de här galningarna. Hela min familj. Mamma, pappa, syster, svåger och så John som inte är med på denna bild.
Ett nytt nummer av Älskade hem kommer ut i butik, där jag och Lollo har stylat både omslag och ett vinterjobb.
Går på UnderbaraClaras smarta Saltåkvarn-frukost med viktiga panelsamtal, och ögon-njuter av det här.
Klär mig i isande nyanser och längtar efter snö, pulka och julemys.
Lär mig sticka på Vintagefabrikens stickningskurs, tillsammans med ett hav av härliga människor. Som Karoline.
Samlar löv ute i parkerna och stylar ett höstjobb som kommer ut i en tidning hösten 2014.
Visar stolt upp mitt och Johns pysselprojekt! Resultatet av några veckors kokongande blir (bland annat) detta. Vårt slitna mahognyskåp förvandlas till ett mintgrönt vitaminpiller. Precis vad vi behöver i grå-november.
Säljer min fina 1950-talsradio till världens gulligaste people.
Vintagefabriken har fått en ny medlem, i alla fall för sex veckor. Underbara Isabelle Pedersenhar flyttat in på kontoret, med sin kamera, flotta hatt och tjusiga laptop. Hon ska nämligen göra sin praktik hos oss på fabriken och vi ska lära henne ALLT vi kan. Hon ska få hugga tag i några projekt som har hamnat på efterkälken och som vi skäms något så gruvligt över att vi inte hunnit göra något med (hrmpf, vintagefabriken.se).
Det är helt underbart att få en ny böna att babbla, skråla och resonera med. Ett par nya ögon, med nya pigga perspektiv.
Isabelle plåtade sin första dag här på fabriken, och om du är nyfiken på hur vår vardag ser ut så kan du kika här: MIN FÖRSTA DAG PÅ VINTAGEFABRIKEN.
Denna vecka började i lavendellila basker, Beyond retro-kappa, vinröda strumpbyxor, See by Chloé-väska och rågummiskor med klack. Och ett par underbara, långa handskar med knappar som jag fick i julklapp av min mor.
Solen lyste och det yrde små snöflingor i luften i en faslig fart. Något som mode-Stockholm att ömsom sporta solglasögon ömsom klättra över snöhögar i beige lackpumps (med bara fötter). Burr.
Trots en fullklottrad kalender, med spännande plåtningsförberedelser och reportagepill, rusade jag i väg för att åtminstone få en liten del av modeveckan.
Och min modevecka började här. Ute på Djurgården, i Båthus 1, där Busnel skulle visa sin kollektion för hösten/vintern 2014.
I kön in till båthuset träffade jag de här godingarna, Sandra och Elsa.
Fransk-svenska Busnel visade upp en höstkollektion som var inspirerad av H. C. Andersens klassiska saga “Den ståndaktige tennsoldaten”. Svunna tiders armésnitt mixades med yviga tyllkjolar på ett underbart sätt.
Stickat var – som alltid hos Busnel – en viktig ingrediens. Något som passade ypperligt med de tunna tyllkjolarna och de strikta arméjackorna. Lite byls helt enkelt.
Tänkte fortsätta på 2013-hej-då:et, genom att plocka upp min lilla nostalgitripp genom månaderna. 2013 års sammanfattning – hittills – hittar du här:
– retronostalgiska rosettfrisyrs-januari – jazzande födelsedags-februari – virvlande Vintagefabriks-mars –boksläpps-april med nattlinnesfotografering – ett vårvackertmaj med nagg i kanten
– midsommardoppat, Paris-toppat juni.
– roadtrippat fransos-juli – med lite Italien på
– salta augusti med gryningsfester och guldskor
– höstlängtande dim-september
Med trång klänning, vita strumpbyxor och sommarfyndade skor traskar jag in i bitterljuva oktober. Det är fortfarande så där varmt ute, och jag liksom längtar efter att svepa stora kappor om mig och vira in knoppen i en halsduk.
Några dagar in i oktober sticker jag till London, tillsammans med några vänner. När den första drinken ska beställas in – redan på flygplatsen – droppar jag nyheten att det liksom inte blir så mycket ölsvepning för min del på den här resan. Jag är nämligen gravid.
Möts av ett skrik.
I London är det sensommarvackert och jag sitter fast med ena ögat i kamerans kikhål.
Fatima och jag bor tillsammans på hotellet, dansar framför spegeln varje kväll, undersöker min putande mage och klär oss i matchande skinnjackor.
Bär peplum och hemligheter.
Går på klubb.
Hamnar ständigt på efterkälken, men fångar varje vrå av vackra London.
Landar i Sverige med nytt hatt och ny höstjacka. All vintage så klart.
Jag ska precis ut för att fånga den vackra oktober-konfettin när jag och John får missfall. Jag är i 10:onde veckan av min graviditet. Tidigt, absolut. Men alla de där veckorna fyllde jag så noggrant med drömmar och förväntningar.
En vidunderligt vacker höstdag går de i krasch.
Gräver ner mig med den här lurvbollen och är ömsom tacksam för att det jobbiga är (nästintill) över (nåja, blöder i 18 dagar efteråt), ömsom ledsen för det som aldrig blev.
Vägrar att nedslås, så jag tar på mig min gladaste minibasker, mina dansande brogues-skor och en telefon-brosch och går till Vintagefabriken. Världens bästa ställe – med de underbaraste av kollegor. Tillsammans fyller vi spruckna drömmars tomrum och målar upp vackra visioner, tusenfalt med pepp och odlar tanken om att i morgon, då kanske tårarna känns lättare att hantera. Och dagen efter det kanske ännu lättare.
Och så blir det ju, även om det inte går över en natt. Jag fortsätter att sondera garderoben efter smilbandskreationer och finurliga små accessoarer. Det blir mitt lyckopiller.
Jag och John spenderar all vår tid hemma. Träffar knappt en kotte, men mår på något konstigt vis bra av det. Vi – som alltid har haft en karusell av människor omkring oss – låser in oss, målar möbler, äter långfrukostar, pratar och bearbetar. Det är fint.
Frankie Daily journal dimper ner på Vintagefabriken och jag nallar förväntansfullt ett exemplar. 2014 ska bli mitt år.
Fyller sidorna med nya förväntningar och gör storslagna planer. Mitt bästa.
Får fina presenter av omtänksamma läsare.
Listar mina bästa böcker och säljer vår matta. Det är utrensning på hög nivå hemma.
