Jag älskar att ha vackra dukar på middagsbordet, men med småbarn ligger duken på bordet i knappa minuten innan den solkats ner av kladdiga yoghurt-skålar, omkulvälta vattenglas och ketchupstänk. En expressbiljett till tvättkorgen med andra ord.
Oavsett duk eller inte så har jag funderat på om jag skulle DIY:a ihop några fina underlägg att ha på bordet, för att fånga upp det värsta sölat. Men så kom jag på att jag hade en stor, gammal Ribba-ram (70 x 100 cm) från IKEA uppe på vinden som var lite spräckt i kanten av frontskyddet. Jag slänger sällan sådant där halvtrasigt, eftersom det brukar vara bra material för allehanda DIY. Och nu kom den där plasten väl till pass.
Jag lade ut plasten på bordet där barnen har sina stolar. Med en mattkniv skar jag försiktigt längs med bordets kant och knäckte sedan bort den plast jag inte ville ha.
Tjong, pang så var det klart.
Hur lätt som helst!
Och det bästa? Barnen får kladda fritt och jag får njuta av flott duk på middagsbordet. Och en trasig Ribba-ram har räddats från grovsoporna.
God morgon från kartonghögarna!
Sista kartonghögen, thank you lååård.
Just i det här hörnet ska det snart bli bokhylla tänkte vi. Men vilken typ av bokhylla?
En bokhylla som går i vinkel i hörnet (på den lilla väggen bredvid dörren och den lite större väggen vid fönstret)?
Eller bara vanlig som den vi haft tidigare (fast med träkonsoler) på väggen vid fönstret? Alltså som den här:
Tyck gärna till!
Oavsett vilken bokhylla det blir så tänkte jag runda av hörnen en aning med min figursåg, så det liksom rundas va mot fönstret (eftersom en ska knöla sig förbi där för att kunna sitta vid bordet.
Hej 8 mars, internationella kvinnodagen och mitt livs viktigaste, feministiska uppdrag!
Förra året vid den här tiden stod jag i full feminist-mundering och samlade in pengar till utsatta kvinnor. Den kampen behövs fortfarande, och alltid (tyvärr).
Men i dag tänkte jag prata om en annan feministisk kamp. Som utspelar sig här, i mina barns rum. Mitt livs viktigaste, feministiska uppdrag.
Majken och Bodil, det här är ett brev till er.
För er vill jag vara stark. Svag, ledsen, glad och ha ett jävla anamma i sig som kan lyfta ett tjog MDF-skivor med ren och skär vilja. För er vill jag visa hela mitt register och få er att känna att allt det är okej. Till och med nödvändigt för att inte gå sönder.
För er vill jag snickra, ratta cirkelsåga, byta olja på bilen och lära mig svetsa. Visa att alla spelplaner är våra.
För er vill jag våga testa en massa läskiga grejer som jag inte kan. Inte för att jag nödvändigtvis är så himla råtaggad på just det, utan för att visa att det är okej att vara nybörjare och skitdålig. Och att det kan vara roligt ändå (megasuperduper-svårt pga prestationsbaserade självkänsla (som jag ej vill föra vidare)).
För er vill jag springa jädrigt fort, spela fotboll (fast jag egentligen inte vet reglerna) och slå förbannat långt i brännboll med det runda racket. Precis som jag och min kompis Anna gjorde när vi var små. Alla i utelaget backade och sedan smällde vi till av bara fan. POFF! Och slår ni inte jädrigt långt med det runda brännbollsracketet, så gör det inget. Men låt fasen ingen i utelaget viska något om att det är nog bäst att gå lite närmare eftersom det är en tjej som slår.
För er vill jag lära mig att säga “strunt i det”, istället för att gräva ner mig när något blivit fel, någon varit taskig eller jag totalt misslyckats. Jag är sämst på det nu, men det behöver ni inte veta.
För er vill jag dallra med rumpan, dansa Riverdance och lyfta er samtidigt (ett tag till) för att kroppen är fantastisk, härlig och rolig i första hand. Vacker i sjuttiotredje hand.
För er vill jag visa att föräldrar kan vara jämställda och dela på allt från städning (nåja), matlagning, planering, projekt, vabb till föräldraledighet.
För er vill jag visa att kvinnor är lika mycket värda, även om samhället sjunger om motsatsen. Ni är min motor.
För er vill jag lära mig sätta gränser, säga nej och våga vara obekväm, gå emot mitt ta-ansvar-för-allas-välbefinnande-DNA. Stå upp för mig själv och för er, skapa förändring och göra välden bättre.
För er vill jag se mig själv som rungande festival. Alla som inte vill vara med – their loss.
För er vill jag visa att prinsessor mest av allt är starka Pippi Långstrump-superhjältar, vad än alla väna, storögda barnprogram säger.
För er vill jag visa att omhändertagande lekar och rollekar är de bästa lekarna (trots att de i mångt och mycket nedvärderas som tjejlekar), för visst vill vi ha en värld där vi fått träna på att just möta andra, försöka förstå oss på våra medmänniskor och prata om känslor.
För er vill jag visa att det är okej att babbla, ta plats och vara en värmländsk hörnsoffa bland en hel möbelserie av eleganta chiffonjéer.
För er vill jag visa att färg är ett fritt val. Inte i första hand vackert eller könsbestämt, utan som kola-toppingen på en glass. Bara jädrigt göttig helt enkelt.
För er vill jag träna på att benämna er som barn i första hand, inte tjejen, gumma eller flickan. Det är inget fel med kvinnor (tvärtom, vi är bäst), men det ligger så mycket förutfattade meningar och förväntningar i begreppen att ni gott bara kan få känna er som barn (så länge det bara går). Eller katt, hund, kanin eller ninja. Ni väljer.
Men kanske att jag hittar på att ni heter Michael och Bo ibland, om någon okänd frågar vad ni heter.
För er vill jag visa att en mamma kanske kan vara ganska lat också. Och liksom aldrig tvätta och dammsuga, men det kompenserar vi ju upp så bra genom att vara den där festivalgungande hörnsoffan, right? Och ibland bjuda på ett PMS-intrig. Livet med oss kvinnor är aldrig tråkigt.
För er vill jag visa att det är helt okej att matchaen basker med franstofflor och brosch med ulltröja. De som påstår något annat har för mycket tid över.
För er vill jag också visa att det är okej att misslyckas med allt det där som jag vill göra för er, för jag är ju trots allt bara människa. Och egentligen tycker jag att det är männen som borde ändra på sig och inte vi <3
För er vill jag berätta att jag älskar er högre än himlen. Aldrig trots eller på grund av någonting, utan jag kommer alltid älska er. Punkt.
God morgon!
Medan det härjar någon form av regnsnö-stril-storm utanför fönstret så sitter jag här och jobbar. Vid ett stycke superfynd!
Det här gamla bordet hittade jag nämligen på Blocket. Helt och hållet super-gratis. Bortskänkes!
Jag var på jakt efter ett långt bord, men inte för brett eftersom det ska stå i vardagsrummet. Och gärna med runda hörn eftersom kidsen tenderar att springa in i allt som har en spets.
Så dök det här opp!
Ett stycke klaffbord som stod och samlade damm på Södermalm, 450 meter från mitt kontor på Metargatan. En Gunilla ville inte längre ha det och ville bli av med det ögonaböj.
Lite värmeskador i skivan av på några ställen (därav inget pris), men det gör ju bara det kreativa rycka-på-axlarna-livet med kids enklare. Ingen panik när ongen testar kritorna på den delen av bordet som är mest skadat.
Så jädra fint är det, plus har lådor på långsidorna. Det kanske är det viktigaste som finns. Jag är uppväxt med matbord med lådor fyllda med skissblock och pennor. För alltid är det någon konstruktion eller byggdröm som ska avhandlas vid 11-kaffet. Eller en kom-i-håg-lista som ska listas upp.
Tack Gunilla för bordet, vi ska ta hand om det!
God morgon!
Här kommer en himla göttig, klimatsmart nyhet!
Årets #våruppror sponsras av – FANFAR – Myrorna!
Jag är så HIMLA glad över detta så ni anar inte!
Istället för att kora en enda våruppror-vinnare kommer jag att strössla kärlek (varje tisdag) över en outfit (en outfit per vecka) fram till den 10 april.
Fem presentkort från Myrorna á 200 kronor ligger i potten.
GÖR SÅ HÄR FÖR ATT DELTA: Gå upp på vinden, hämta ner din knalligaste vårkappa, gladaste bralla, blommigaste klänning eller fräsigaste blus. Klä dig därefter i färg! Matcha sommarplagg med vinterplagg, utmana din stil att bli mer färgstark.
Skicka en bild på dig själv i din vårupprors-outfit (du ska alltså ha på dig den dagen till ära, inte ta en bild från i våras eller somras) till sundh.emma@gmail.com eller lägg upp på Instagram med taggen #våruppror. Ur högen av bidrag lyfter jag några favoriter här på bloggen titt som tätt. När våren är här (vilket jag bestämmer är den 10 april) kommer jag dra en lycklig vinnare ur alla dessa vårupprors-bidrag som får ett snajsigt pris (mer om det senare).
Glöm nu för guds skull inte strumpbyxor, kofta och kappa, för jag vill inte att ni ska frysa på vårupprorskuppen.
Vinterkläderna kan vi packa ihop i en kappsäck till vinden eller ännu bättre: skänka till hemlösa, som kämpar mot kylan så bedrövligt just nu.
Det tänker i alla fall jag göra.
Kolla så mycket härligt som dykt upp under hashtaggen #våruppror(kolla in för mer Inspo!) de senaste dagarna!
LOVE YOU!
God morgon från nya lägenheten!
Medan barnen tittar på Mamma Mu så kikar jag in här med en bild från vår nya lägenhet. Så här ser vårt nya vardagsrum/matsal ut, med levda trägolv och en kakelugn som ska värma oss under vinterhalvåret. Fortsätter en in genom dörröppningen till höger så kommer en in i barnrummet (och där finns en till kakelugn)! Väggarna är ganska slitna som sig bör, men så småningom ska vi måla om och tapetsera med någon flott tapet. Det blir grejer det!
Den här bilden tog jag i torsdags, precis innan alla hörn fylldes av kartonger, möbler och pinaler. Sedan dess har jag stått med näsan i en flyttkartong i timmar. Sorterat, sorterat, sorterat. Rensat ut en hel del som jag ska sälja på loppisen i vår också.
Snart är det mesta böset på plats. Ja, förutom bokhyllan som ska få konsoler av något slag.
Den här lördagen kommer vi att städa, rensa och försöka komma i ordning så gott det går. Och så ska jag ta en massa bilder som jag ska visa er.
Älskar redan den här lägenheten djupt. Den är så sablans mysig! Och ännu mysigare ska den bli när vi är klara.
Allt utom den skvalande radion och den här laptopen är nedpackat i lådor. Ett liv som ska flyttas över innergården till ett nytt hem. Barnen är på förskolan och när de hämtas i eftermiddag ska de gå in genom en ny port. In i ett nytt hem.
Innan de kommer hem ska jag försöka fixa i ordning deras rum så gott det går. Ställa dit alla leksaker som varit undangömda på vinden och fira med pizza som sig bör. Sedan ska vi gå en sväng till den gamla lägenheten, säga adjö och tack.
Är aningen nervös över hur kidsen kommer att välkomna den nya lägenheten, om de vill “hem” när det är dags att gå och lägga sig ikväll. Pöh!
Majken har varit lite ledsen hela veckan när vi pratat om flytten, men hoppas så att det vänder nu när livet inte ska vara i lådor längre.
Nu ska jag och John pipa i väg i snöstormen för att hämta nycklar.
Ses sen! Då blir det bilder från nya lägenheten.
Ps. Det snöar och är skitkallt ute. Skänk en slant till de organisationer som hjälper de som inte har ett hem. Det har jag gjort.
Kram på er!
Snöstormen virvlar utanför fönstret, vinden isar in i varenda klagande knapphål och Stockholm går från vitt till vitt. Som ett stort vitt, tomt målarark som jag tycker vi ska fylla med färg. Imorgon är det mars och vad sägs om att fylla gråa mars med kulörer av alla slag? Ett vårskrik i klädform? Ett #våruppror helt enkelt.
Måla världen i färg, göra den lite knalligare, varmare, peppigare och glädjefull. Tillsammans gör vi världen lite roligare!
Ett enklare sätt att göra andra glada och sprida en nypa vårglädje i snöstormen finns ju trots allt inte.
Vill du vara med? Klart du vill!
GÖR SÅ HÄR: Gå upp på vinden, hämta ner din knalligaste vårkappa, gladaste bralla, blommigaste klänning eller fräsigaste blus. Klä dig därefter i färg! Matcha sommarplagg med vinterplagg, utmana din stil att bli mer färgstark.
Skicka en bild på dig själv i din vårupprors-outfit (du ska alltså ha på dig den dagen till ära, inte ta en bild från i våras eller somras) till sundh.emma@gmail.com eller lägg upp på Instagram med taggen #våruppror. Ur högen av bidrag lyfter jag några favoriter här på bloggen titt som tätt. När våren är här (vilket jag bestämmer är den 10 april) kommer jag dra en lycklig vinnare ur alla dessa vårupprors-bidrag som får ett snajsigt pris (mer om det senare).
Glöm nu för guds skull inte strumpbyxor, kofta och kappa, för jag vill inte att ni ska frysa på vårupprorskuppen.
Vinterkläderna kan vi packa ihop i en kappsäck till vinden eller ännu bättre: skänka till hemlösa, som kämpar mot kylan så bedrövligt just nu.
Det tänker i alla fall jag göra.
Basker från Tradera, halsduk från H&M, kofta från Samsoe Samsoe, brosch från Skovst, byxor från Beyond retro, strumpbyxor (på de två första bilderna) från Lindex, gamla tjocksockor och skor från Kavat.
Snön yr utanför fönstret och så fort en släpper ut sin nästipp i kylan är det som att hela ansiktet fryser fast. Det är snöstorm i Stockholm och jag undrar om det kanske är dags att dra i gång årets #våruppror.
God morgon!
Just precis nu sitter jag i soffan i vårt vardagsrum, inknölad mellan högar av flyttkartonger, koffertar och bös som ska ner i lådor.
Måndag-tisdag-onsdag ska jag jobba hemifrån. Varva flytthärj med deadlines och suga ur det sista ur den här lägenheten.
Det gör lite ont.
Jag längtar förvisso som en tok efter den där trerummaren snett över gården, men i den här lägenheten har jag sett två ungar ta sina första steg, det har festats, krisat och skrattats. Det känns som ett halvt liv sitter i de där väggarna.
Att vi hade härlig bubbel-avslutning med alla grannar i fredags och att barnen lekt med kidsen i trappuppgången (medan vi packat) resten av helgen, pja, det gör ju inte saken lättare.
Framförallt är jag så himla glad att vi har haft allt det där. Den där trappuppgången.
Som exil-lantis, uppväxt vid en sömnig grusväg där grannarna hälsar på varandra och hjälper varandra för jämnan, så det här varit som att komma hem.
Så jädra fint.
På torsdag flyttar vi.
