Här, invirad i frasiga lakan, omgiven av blommig tapet, i en liten stuga har jag spenderat julen. Jag, John och Sockan – som tidigare bott inne i mitt föräldrahem – har flyttat ut i ett av gästhusen, för att katthåren inte ska vara till besvär för allergiker.
När vår lilla familj anlände förra söndagen hade min syster Ellen fixat i ordning, städat, bäddat …
… och satt upp passande tavlor. Hon hade gjort så himla fint. Så nu har vi vårt eget lilla krypin i Värmland. Med dusch, toalett och bastu. Det sistnämna visade sig vara en riktig hit – för Sockan. När jag bastade en kväll så ville han vara med – på mellersta slafen. Där låg han och kråmade i en evighet. Och vad gör katten när jag gett upp bastubadandet? Jo, han sitter kvar.
Är det en bastukatt jag närt vid min barm?
Värmland var fyra nyanser av grått. Och om natten smattrade regnet mot taket och vinden ven genom skorstenen. Ingen snö förvisso, men underbart i all sin gråhet.
Loading Likes...
Låter onekligen som en riktig bastukatt! 🙂 Och jag kan förstå honom, bastu är ju så himla skönt och mysigt.