Förra helgen åkte jag och John till Värmland. Till barndomens grusvägar, vajande lupiner och en prunkande trädgård. Hem.
Här, långt bort från allt, kan man andas frisk luft och lyssna på tystnaden.
Vi åt lunch i trädgården, under äppelträdet.
Och åt jordgubbar med vaniljglass.
Eftersom jag och John firade 5-årig bröllopsdag så passade vi på att skåla i champagne.
Pappa, mamma och John. Katten Sockan satt och var stadskattigt rädd för alla flygfän under bordet.
Det växte så att det knakade i trädgården. Grönt precis över allt.
Efter lunch lade vi oss i trädgården och latade oss.
Små stigar mellan trädgårdsland och syrén, och långt där framme ett utedass.
Utedasset är överväxt av kaprifol.
Moi.
På kvällen grillade vi grönsaker och avnjöt middagen på verandan – med utsikt över ängarna och sjön. Där satt vi tills solen gick ner och sedan gick vi och lade oss.
Loading Likes...
Visst är det väl alltid lika underbart att återvända till kära platser.
Ser helt underbart ut!
så himla fint och idylliskt. kram!
Vilka ljuvliga bilder!