Hej kära ni!
Jag fick en fråga var alla mina vardagsuppdateringar tagit vägen. Bara en massa återblickar och Vintageparty-tjat. Jag ska tagga ner på de inläggen, jag lovar. För jag kan förstår att det kan bli lite tradigt … Även om jag älskar nostalgitrippar och minnen av sommar. Och angående Vintageparty, så känns det precis som jag har fött ett barn och vill visa hela världen detta underverk. För vår bok känns verkligen som det. Ett underverk. Hoppas ni förstår.
Just nu är mitt liv lite upp och ner. Ena dagen är det hemma hos-reportage, deadlines på reportage eller telefonintervjuer, andra dagen är det TV-inspelning (som i dag), minutiöst planering, födelsedagar, Vintageparty-event och pysselfix, och så alla hundratals mejl och frågor jag får på det. Det är otroligt häftigt när livet går i 180, det är som en karusell, men det gör att jag inte varit så duktig på att fotografera min vardag eller blogga långa blogginlägg. Just i detta nu sitter jag med datorn FULL i bilder som jag vill visa er. Jag kan inte vänta en sekund på att lägga upp dem här. Men just nu finns så fruktansvärt lite tid. Längtar till tiden så jag kan komma i kapp med allt jag vill göra. Och den tiden kommer. Väldigt snart.
Hoppas ni inte slutar följa mig bara för den här karusellen jag är mitt uppe i.
Från och med nu ska jag bli bättre på att uppdatera vardagsinlägg. Promise.
Och jag ser alla era frågor och pepprop. Var så säker. Det kan vara så att jag inte svarar precis på direkten, men jag svarar. Det lovar jag också.
Kramar och skepp å hoj
från en lite trött emma på språng.
Translation!
Hello dear!
I’ve got a question from a reader today, who wonder where all my daily updates gone. Just a bunch of flashbacks and Vintageparty-updates nowadays. I’ll take it easy with nostalgic posts, I promise. Although I love the nostalgia trips and memories of summer. And about the book Vintageparty, it feels like I have given birth to a child and want to show the world this miracle. Because our book really feels like it. A miracle.
Right now my life is a bit upside down. One day some magazine makes a interior job in my apartment (cleaning maniac 24 hour before), I have deadlines for newspaper job or I do a telephone interviews, the second day is time for TV to make a story (as of today) or it’s planning, birthdays, Vintageparty events and DIY-jobs, and so all the hundreds of emails and questions I get – on the top of it . It’s incredibly cool when life goes in 180, it’s like a carousel (and I love it, love the storys, the emails, the questions), but it means that I have not been so good at photographing my daily life or blogging long blog post. At this very moment I am sitting with a computer FULL of pictures that I want to show you. I can not wait for a second to put them up here. But right now there are so terribly little time. Longing for time so I can catch up with everything I want to do. And that time comes. Very soon.
Hope you do not stop following me just for this carousel, I’m in the middle in.
From now on, I’ll get better at updating daily posts. Promise.
And – just so you know – I see all of your questions. Be sure. It may take a while until respons, but I will. I promise too.
Hugs and ships on the bike (Ahoy)
from a little tired emma on the go.
Loading Likes...
såklart helt ok, ta hand om dig. hälsan först
Det vore roligt att få höra lite om det där frilansjonglerandet och hur du lägger upp det och så! 🙂
en välmenad kommentar: lägger du ut 3 inlägg på raken ibland? har hänt att jag missat några, när jag bara kollar det översta. nu har jag inte kollat tidspunkten noga, kanske jag var lite trög bara… fast ibland tar jag en riktig scroll-session och får med mej allt 🙂
annars är det ju bara kul att följa med på bok-äventyret, förstår inte vad folk klagar om.
Klart att du ska få vara stolt över att du/ni lyckats med att ge ut en bok Det är stort! =) Men ett förslag är att komprimera årsredovisningen lite, följer man din blogg regelbundet har man liksom redan sett det en gång. Jag kan förstå att du vill vara lite nostalgisk och minnas tillbaka men som läsare är det inte riktigt lika givande. Men tack ändå för en väldigt fin och positiv blogg! (personligen älskar jag att höra om dina jobbgrejer och Värmland..)